Men någonstans där mot slutet väcktes ändå hoppet om att vintern nog kommer att ta slut i år också. Och som tur var fanns den bra musiken som vanligt där, som en kompass i det horisontella regnandet. En helt vanlig april på dagensskiva, alltså. Men samtidigt en april olik alla andra som passerat revy sedan starten.

Chromaticss covrar Neil Youngs Into The Black (låt)
Rock&roll is here to stay, sjunger Ruth Radelet i första spåret på Chromatics nya fantastiskt bra album Kill For Love. Precis som Neil Young sjöng 1979. Hon sjunger det sansat och även om rock&roll inte är den första associationen man får när man lyssnar på Chromatics skojar hon inte. För det är anspråksfullheten som räknas. (Anton Wedding)

Alabama Shakes Boys & Girls (album)
Bästa debuten på länge. De turnerar lite i Europa i sommar. Det är utsålt överallt. (Kal Ström)

Terrible Feelings Shadows (album)
Skitbra. (Tomas Lundström)

Georgia Anne Muldrow Seeds (album)
Tillsammans med Madlib kokade hon finaste soppan på den gamla soulfunkspiken. (Patrik Hamberg)

80s Stallone Beach (The Legendary 1979 Orchestra Remix) (strandvibbar)
Solskenet lyckades till sist bryta igenom april. Bland solstrålarna som landade i elfte timmen hade jag kunnat lista Michael Kiwanukas souliga spelning på Kägelbanan eller John Dalys Sunburst-album. Ja, och så Beach. Jag hade lika gärna kunnat plocka med originalversionen eller L’Equipe Du Sons remix. Alla tre andas solsken, strand och sommar. Tre välbehövliga ”s”. (Ola Andersson)

Loosegoats Ideas For to Travel Down Death’s Merry Road (album)
Så. Jävla. Bra. Längre utläggning om skivan kommer imorgon, som dagens skiva. (Jonas Appelqvist)

Linnea Henriksson Alice (singel)
Första låten på länge som är sådär omedelbart, och otippat, fantastisk att jag spelar den femton gånger i rad varje kväll. Älskar texten. Älskar rytmen. Älskar rösten. Så bra! (Karin Lillbroända)

Michael Kiwanuka (konsert)
Ibland skadar det inte att påminnas om att det bara är ett par taktslag mellan soulens kärna och den allra mest hjärta-och-smärta-trånande folk- och countrymusiken och just nu finns det ingen som gör det bättre än en timid 24-åring från Londons utkanter. Tillsammans med sitt försiktigt funkiga band och renodlade låtversioner bjöd Kiwanuka Kägelbanan på en innerlig finstämd soulkväll. Och när han, med bara en gitarr och den där fantastiska rösten, intog scen i några smått magiska sololåtar var det inte utan att Otis materialiserades där i rökdimman. Han såg ut att njuta han också.
(David Drazdil)

Så är alltså mars månad till ändå, Allsvenskan står för dörren, katterna börjar fälla av sig vinterpälsen och solen har börjat värma bitvis. dagensskiva.com gör, sin vana trogen, en sammanfattning av månaden som gått och detta var mars månads russin ur kakan.

New Build Do You Not Feel Loved? (låt)
De allra bästa dansgolvssekunderna är när allt bara sväller, i en buildup som aldrig verkar nå klimax, varvet går högre och högre… och till slut så smäller det, men inte i det fullständiga adrenalinrus man kunnat vänta sig, utan ut i en blandning av extas och melankoli. Hjärtat brister där, mitt i folkmassan. Det är ett av de mest paradoxala känslolägen; vansinnig lycka och djupaste sorg om vartannat. Omöjligt att sätta fingret på, men också ovärderligt. Do You Not Feel Loved? har det.
(Martina Nordman)

Beach House Myth (låt)
Victoria Legrand och Alex Scally är tillbaka. De släppte 2010 års bästa skiva Teen Dream. Med Myth flyter de vidare i samma porlande bäck genom det nyss uppväckta vårlandskapet. Albumet Bloom släpps den 15 Maj.
(Anton Wedding)

Malmö (musikstad)
Malmö fortsätter att leverera som landets främsta musikstad för tillfället. Efter Ursuts fina debut har Vånna inget följt upp Allvar med en ny EP, Bäddat för trubbel släppt sitt andra album och runt hörnet väntar Terrible Feelings debutplatta. Och då har jag säkert missat något, dessutom.
(Tomas Lundström)

Rocket Juice & The Moon Rocket Juice & The Moon (album)
Allt Damon Albarn rör vid blir guld. Kal var som vanligt sitt sura jag och snålade med betyget. Jag förlåter honom ändå.
(Patrik Hamberg)

Umeå (musikstad)
Det helt horribla beslutet i att sälja Scharinska villan i Umeå, som verkat som en nav för Umeås levande musikscen och i förlängningen hjälpt till att ta fram oräkneliga akter som slagit såväl nationellt som internationellt, har väckt björnen. Stadens samlade arrangörer och band har gått samman för att få beslutsfattarna att ändra beslutet och det hela har blivit en nationell angelägenhet. Projektledarna för kulturhuvudstaden Umeå 2014 har ingen angenäm uppgift framför sig. Kudos till alla som ställt sig bakom uppropet!
Annat Umeå-baserat är ju att Refused spelar The Slayer live igen! Man gillar ju!
(Jonas Appelqvist)

CunninLynguists på Nalen (konsert)
Trots att trion från Kentucky spelar i Sverige regelbundet och ofta har jag aldrig sett dem live, förrän nu. Detta skrivs ett par timmar innan de går på scen, men jag är säker på att det kommer bli asfett.
(Karin Lillbroända)

Ian O’Donovan Forever Untold (låt + remixer)
Precis så här ska Detroittechno låta 2012. Ian O’Donovan blandar upp den med progressiv house till ett monster som bara bygger och bygger och bygger. Arpeggiobubblet. Avgrundspianot. Klockspelssynthen. Kaskadhandklappet. Redan där är han hemma men så, när det egentligen inte kan bli bättre, glider stråkarna in halvvägs och skickar upp alla håren på armarna i givakt. Var det någon som sa Strings of Life?
Att Satoshi Fumi i sin euforiska remix sedan tänker ”om man skulle ta och speeda upp och elektrifiera det hela genom att slänga in ett housepiano och discobeat?” innan Estroe tar oss in i den mörka natten förstärker bara känslan.
(David Drazdil)

Robin Pecknold Olivia, In a Seperate Bed (låt)
Det tar emot lite att lyssna på den. Pecknold twittrade om sitt krossade hjärta och lade ut lOlivia, In a Seperate Bed för att bara en stund senare radera både tweetsen och låten. Men det finns ju kvar där. Och trots att det skär i hjärtat så kan jag inte låta bli att lyssna. (Maria Gustafsson)

Madonna featuring Nicki Minaj & M.I.A. Give Me All Your Luvin’ (singel)
29 år sedan första plattan. Med 53 levnadsår krossar Madonna både konkurrenterna och de som försöker åldersdiskriminera, med en skitfet ny låt och förhoppningsvis långvarig radioplåga. Bra musik är man aldrig för gammal för. (Karin Lillbroända)

John Talabot feat. Pional So Will Be Now (skuggmålning)
När de svenska årstiderna stod och vacklade var det Spanien som fick stå för det stabila solskenet genom John Talabots debutfullängdare Æ’in. Ja, eller åtminstone solsken med avbrott för tillvarons feberdrömmande bakgator. Som i So Will Be Now där nedpitchad Blaze-sång vallades runt i en skyttevärnssöndersprängt Burial-värld. Fingerknäppin’ good. (Ola Andersson)

Torture Division Satan, sprit och våld (demo)
Death jävla metal. (Patrik Hamberg)

Skivåret 2012 (tidsperiod)
År 2012 har dragit i gång rejält i februari med flera starka släpp från Thåström, Imperial State Electric, Horisont, Napalm Death, Coldworker, Earth, Torture Division och Uppgång & fall. Och då har jag säkert missat en del annat gött också, väntar med spänning på nytt från både Terrible Feelings och Vånna inget, samt har en del kvar från 2011 att lyssna i kapp. Oh the joy! (Tomas Lundström)

Tindersticks The Something Rain (album)
Tindersticks släppte den bästa skivan sedan Curtains. Kändes väldigt oväntat. Och härligt. (Kal Ström)

Miike Snow Devil’s Work (Alex Metric Remix) (låt)
Som om förväntningarna på Miike Snows kommande skiva inte redan var stora nog har dessutom Stuart Price i sitt Jacques Lu Cont-alias och Alex Metric gjort remixer på singelsläppen. Price version av Paddling Out är precis så euforiskt housesväng som förväntat men Metrics inte så lite raveiga behandling av Devil’s Work är fortfarande snäppet vassare. Han låter den där beroendeframkallande pianoslingan stå i fokus tillsammans med ett grymt break som när det väl briserar kommer spränga alla dansgolv som kommer i kontakt med det. Spela högt! (David Drazdil)

1. Mattias Alkberg Anarkist
   På Anarkist cementerar Mattias Alkberg sin position som samtidens främsta svenska låt- och textskrivare och det blir ännu tydligare när man tar del av den hundrasidiga boken som följer med skivan och som innehåller essäer, texter och artiklar han skrivit genom åren.
2. Graveyard Hisingen Blues
   Det fullkomligt dryper av finurliga melodislingor varvat över svängiga rytmsektioner i ett fuzzigt sound, ett sound som andas analogt tänk med en varm och omfamnande approach.
3. PJ Harvey Let England Shake
4. Vånna inget Allvar
   Vardagstristessen, småstadsångesten och livet med all dess obarmhärtighet. Tematiken i texterna går igen i de tre ovan nämnda banden. Och Karolina Engdahls välskolade stämma levererar varenda textrad på Allvar med den äran.
5. Bon Iver Bon Iver
   Vad som fascinerar är hur Justin Vernon, trots band och stålar, låter mer ensam och innerlig än någonsin. De ekande melodierna som studsar mellan hårt och mjukt.
6. Beyoncé 4
   4 är extremt snyggt paketerad både ljud och bildmässigt, precis så som man vill ha ett album. De 12 låtarna, valda från över 70(!) inspelade, är snabbt förbi, samtidigt som de erbjuder så mycket att det känns som att det har gått en lång tid. Beyoncé har gett oss ännu en bit av hennes själ.
7. Common The Dreamer / The Believer
8. James Blake James Blake
   James Blake skulle kunna ligga under ytan som soundtrack till en sen melankolisk kväll men den pockar konstant på uppmärksamhet. Det är musik för stunder då man inte riktigt vet vad man vill. Blakes trygga röst blir som ett guidande fyrljus i mörkret.
9. Mastodon Live at the Aragon
   Större, högre, bättre, mer.
10. Friendly Fires Pala
    Den mängd energi de lägger på att hitta obskyra ljus är inget mot vad de lägger på att skapa låtar sprängfyllda med glädje, förnimmelser om vad det är att dansa en hel natt utan att bli trött och en mer färgglad värld. När man kommer ut på andra sidan känns allt lite bättre.
11. Terrible Feelings Death to Everyone
12. The Roots Undun
13. Jamie Woon Mirrorwriting
14. Mogwai Hardcore Will Never Die, But You Will
15. Apparat The Devil’s Walk
16. Kate Bush 50 Words For Snow
17. The Soft Moon Total Decay EP
18. Mayer Hawthorne How Do You Do
19. Little Dragon Ritual Union
20. Invasionen Saker jag sagt till natten
21. Meshell Ndegeocello Weather
22. Natalie Gardiner Northern Skies
23. Mohammed Ali Vi
24. The Rapture In the Grace of Your Love
25. Timber Timbre Creep On Creeping On
26. Those Dancing Days Daydreams & Nightmares
27. Georg Riedel, Sarah Riedel, Nicolai Dunger Cornelis vs Riedel
28. Remember Remember The Quickening
29. Terra Tenebrosa The Tunnels
30. Youth Lagoon The Year Of Hibernation
31. Goran Kajfes X/Y
32. Paper Mischmasch
33. Tape Revelationes
34. Fucked Up David Comes To Life
35. Flowers and Sea Creatures Flowers and Sea Creatures
36. Julianna Barwick The Magic Place
37. Talib Kweli Gutter Rainbows
38. Walk Through Fire Furthest from Heaven
39. Wolves in the Throne Room Celestial Lineage
40. Jenny Wilson Blazing I
41. Drake Take Care
42. The Horrors Skying
43. Opeth Heritage
44. The Head and the Heart The Head and the Heart
45. Jeff the Brotherhood We are the Champions
46. Paul Simon So Beautiful or So What
47. The Low Anthem Smart Flesh
48. WU LYF Go Tell Fire To The Mountain
49. Raekwon Shaolin Vs. Wu-Tang
50. Fire! med Jim O’Rourke Unreleased?
51. Antichrist Forbidden World
52. Luomo Plus
53. Low C’mon

PJ Harvey The Last Living Rose
Vi får se en soldats minnesbilder av det saknade hemlandet England. Men det är inte frågan om nationalistisk glorifiering:

Let me walk through the stinking alleys
To the music of drunken beatings
Past the Thames River, glistening like gold
Hastily sold, for nothing

I kontrasterna mellan stinkande allér och skimrande floder anas en desperat känsla av övergivenhet. Det är så vackert, så sorgligt och så okonstlat. Låten är inte mer än 2:21 lång och men är rakt igenom ett mästerverk. Suget som uppstår vid 1:35 är så kraftigt att lättnaden som infinner sig efteråt – när den simpla gitarrslingan lyfter låten till svindlande höjder – får mig att rysa varenda gång jag lyssnar. (Anton Wedding)

Goapele Play
I rakt nedstigande led från salig Aaliyahs Try Again levererar Goapele en mörk och närgånget hypnotisk r’n'b-bomb. Hon viskar förförande i ditt öra på ett beat som rullar med en fingerknäppning som guide i det sotsvarta och djupt röda. Ren magi i 3 minuter och 44 sekunder.
(Patrik Hamberg)

Those Dancing Days Can’t Find Entrance
Låten som 2011 fick mitt hjärta att växa, så att plats fanns för ett band vars musik gör mig oändligt tillfreds med tillvaron, vare sig jag är glad eller i ångestplågor. Högst personligt, men inte mindre bra för allas öron för det. Sjukt bra låt, sjukt bra band. Årets bästa. (Karin Lillbroända)

Scraps of Tape feat. Mattias Alkberg Flera meter kort
När detta samarbete började tisslas och tasslas om var det för bra för att vara sant, enligt mig. Ett av Sveriges bästa band och Sveriges bästa sångare och låtskrivare samsas under samma tak i ett hav av distortion och dissonans. Precis så blev det. Det var sant. Och bra. Som fan.
(Jonas Appelqvist)

James Blake The Wilhelm Scream
Det var någonstans på vägen mellan Ludvika och Björbo som The Wilhelm Scream plötsligt fick samtalet i bilen att helt avstanna. En biltur genom de beckmörka täta skogarna förvandlades i samma ögonblick till något lika trolsk som magiskt. Sedan den vinternatten har James Blakes trasigt mäktiga, tårdrypande gospelballad varit en ständigt berörande och återkommande musikalisk centralpunkt under 2011. (David Drazdil)

Nicolai Dunger Lost in freedom
En smärtsamt vacker sång om vardag, egoism och om att hitta sin plats i livet. Nicolai Dunger sjunger så nära och Sara Isaksson från bakgrunden. De sliter varandra mellan sig i en långsam kamp som de både vinner och förlorar samtidigt. Frihet från vadå? Frihet till vadå? Värt att tänka på. Länge. (Kal Ström)

Timber Timbre Black Water
Timber Timbre är något av ett dåligt samvete från 2011. Som ett band jag inte riktigt har haft tid med, trots att de gjort ett av årets bästa album. Black Water är som ledmotivet till nästa Alan Ball-produktion. Långsam, tung and a thousand white fish floating belly up, in the spirit that I crave. (Maria Gustafsson)

Brookes Brothers The Big Blue (smattrande briljans)
Lilla huset på prärien via Lost. Brookes Brothers ger oss överklockad, melodiös och stråkdränkt drum’n’bass. Musik som filterförstärker sommarfärgerna eller laddar batterierna när grådimman belägrar tillvaron. Och så pappa Ingalls naivt självklara livsfilosofi: “that’s what life’s all about: laughing and loving each other”. Det behöver inte vara svårare än så. (Ola Andersson)

Beyoncé Love on Top
Jag är en stofil. Lever i det funkförflutna och gillar oftast inte ny musik förrän den lagrats lite och blivit gårdag. Hypen måste smälta och jag vill SJÄLV! Men det är inte bara det. Det är något med forna tiders populärmusik (läs 194050607080-tal) som har tappats bort. Intrikata melodier och harmonier, vassa riff, stämningshöjande stick. Det stora lyckliga leendet och stompet. Det saknar jag i dagens utplattade popmusik och finner i gammal god sådan. Men då och då kommer en låt som den här och får epitetet retro. Kalla den vad du vill, men för mig är det årets låt. Den hade dock inte gått rakt in i hjärtat på mig på det sättet utan årets bästa tv-framträdande som jag har sett minst hundra gånger (MTV-galan, svårt att hitta nuförtiden). Den där Beyoncé alltså. Vilken magnifik person. (Fifi Nylander)

Lyssna på alla låtarna med Spotify

I’ll Take Care Of U av Gil Scott-Heron & Jamie xx (låt)
Ja, jag vet, det börjar närma sig ett år sedan We’re New Here – albumet där Jamie xx samplar Gil Scott-Heron – släpptes, men först i December fick jag upp ögon ordentligt för det. När jag läste de sista sidorna i Jonathan Franzens fantastiska roman Freedom några dagar innan jul gick I’ll Take Care Of You på repeat i bakgrunden. Den vemodigt ensamma gitarrslingan, Scott-Herons varma röst, den uppriktiga välviljan; allt passade så fint till den vackra avslutningen av denna – i dubbel bemärkelse – stora roman. Ska en låt spelas vid tolvslaget på nyårsafton är det denna. Och snälla, tajma den första raketen (som inte ska sjutas upp en sekund innan 00:00!) med att gitarrslingan kommer in! (Anton Wedding)

Drive Soundtrack (album)
Min december har präglats av soundtracket till filmen Drive. Överhuvudtaget har 2011 innehållit mycket lyssnande på soundtrack, allt från John Barry till Johnny Greenwood men det var inte förrän i december som Drive nådde mina öron och ögon. Ett soundtrack som doftar bensin och 80-tal. Sällan har musik varit så perfekt i sitt sammanhang. Det går från bitterljuvt till våldsamt vackert lika snabbt som the Driver går från en öm kyss till att krossa en skalle. (Marie Lindström)

My Morning Jacket iTunes Session (jul-ep)
Jag vet inte riktigt hur det hände men plötsligt var My Morning Jacket där igen. Med julens finaste ep. (Maria Gustafsson)

Mariachi El Bronx och The Bronx (konsert)
Jag ser alldeles för lite levande musik nu för tiden. Besöket på Musikens hus i Göteborg var ett välkommet avbrott i den nedåtgående spiralen. Att äntligen få se The Bronx live gjorde min musikdecember. Matt Caughtrans fånigt lyckliga leende under uppvärmningen med Mariachi El Bronx och alla de 30-plusare som fick uppleva sina tonår igen med fötterna i luften, surfande på tryggt uppsträckta armar. Det var fint.
(Patrik Hamberg)

The Weeknd Echoes of Silence (album)
Jag gillar att en artist som hinner bli så uppskriven under sitt debutår inte ”släpper” något alls, men ändå släpper tre album. Alldeles själv. Och ändå tar sig upp på många årslistor. Det är nya tider nu. (Kal Ström)

Common feat. Nas Ghetto Dreams (bättre sent än aldrig)
Förstår inte riktigt hur jag lyckades missa den här hårdslående bomben från Common. No I.D. parar ihop skräckfilmspianovibbarna från Wu-Tang Clan och det obönhörliga supersvänget från DJ Premier och ger oss hiphop när den är ungefär som bäst. En perfekt slammerkaskadsscenografi till Commons och Nas ordbollande. (Ola Andersson)

Vecka 50
Svältfödd på livemusik som jag är när jag bor i mörka Smålandsskogen, var det en ren ynnest att jag fick en rejäl dos konserter vecka 50. Kvelertak, The Secret och framför allt Toxic Holocaust på KB på tisdagen, Mariachi el Bronx och The Bronx på Debaser Malmö på onsdagen och Vånna inget på finfina Kafé Deluxe i Växjö på lördagen gjorde min månad. (Tomas Lundström)

Toxic Holocaust (live)
Båda kollegorna Lundström och Hamberg nämner här ovan två kvällar då ruskigt bra livemusik strömmade från scen och jag skriver under på varenda ord. Ur dessa två kvällar väljer jag ändå Toxic Holocaust som höjdpunkt. Kvelertaks turnépaket, som drabbats hårt av att Trap Them inte ingick i turnéns lineup som utlovat (en av anledningarna till att jag ens gick på spelningen), tände till när Portland-trion äntrade scen och bjöd på en stor dos blixtrande thrash. Bländande. (Jonas Appelqvist)

Foto: SHEENA LINDBERG

Klockan är nu tillbakavriden och vi har får väl anses ha nått den mörka halvan av året. Här är några ljuspunkter från oktober månad för oss i redaktionen.

Maskinen Krossa alla fönster (singel)
Det bästa med maskinen är att de vänder på allt boastande från ett årtionden av hiphop och gör precis likadant men från ett annat perspektiv. Kanske precis lika tramsigt, men perspektivskiftet gör hela skillnaden. Sen är de alltid lika smittande.
(Kal Ström)

Kurt Vile So Outta Reach EP
Precis när hösten övergick från årets vackraste veckor till kyla, mörker och stress släpptes Kurt Viles So Outta Reach EP med låtar överblivna från Smoke Ring for My Halo och det kändes som vår igen, trots tunga och mörka toner. Till och med versionen av Springsteens Downbound Train, med en Vile som sjunger så mycket bättre, hämtar hit solen igen.
(Maria Gustafsson)

Justice (band).
Et Justice pour tous.
(Martina Nordman)

Brookes Brothers Tear You Down (känsloresa i hundraåttio)
Tre år gammal, men försiktigt upputsad för 2011 och Brookes Brothers debutfullängdare. Gladys Knights inklippta röst har digitalknypplats ännu djupare in mellan ettorna och nollorna och gör att Tear You Down lyfter ännu några snäpp. Nittiotalsminnande housepiano, blåsmattrande drum’n'bassrytmer och färgkaskader av sorgset leende stråkar. En omistlig hörlursvän i oktober.
(Ola Andersson)

Wise Blood These Wings (album)
Ett lapptäcke av ljud från Pittsburgh, ihopflikade med kärlek och galenskap, som värmt i oktober.
(Marie Lindström)

Vånna inget Allvar (album)
Månadens i särklass mest frekvent spelade skiva är värd varenda varv på vinyltallriken och fler lär det bli.
(Tomas Lundström)

Massive Attack vs Burial Paradise Circus (låt)
Massive Attacks Paradise Circus är fortfarande en fantastisk låt. Nu har allas vår favoritbegravningsentreprenör satt tänderna i den och genom att begrava den under ett ton av skräp och knaster förvandlar han den till en sakral och trasigt vacker begravningshymn i Twin Peaks-stämning. Höststormarna har fått sin musik.
(David Drazdil)

The Melvins (band, live)
Frontmannen Buzz Osborne och hans manskap lyckades skapa stormbyar i en annars redan blåsig stad, Malmö, förra måndagen. På ett ruskigt imponerande sätt. Kalla det vad du vill – sludge, doom, whatever – bra som fan är det. Och oerhört stilbildande.
(Jonas Appelqvist)

Brookes Brothers The Big Blue (smattrande briljans)
Utan att ha full koll på statistiken gissar jag att Lilla huset på prärien inte tillhör de tv-serier som samplats flest gånger i musikvärlden. Brookes Brothers ger oss överklockad, melodiös och stråkdränkt drum’n'bass som bara i sig skulle räcka för att bli en månadens-låt, men det är Pa Ingalls naivt självklara livsfilosofi som gör The Big Blue sådär riktigt sensommarfantastisk: ”that’s what life’s all about: laughing and loving each other”. Det behöver inte vara svårare än så.
(Ola Andersson)

The Weeknd Thursday (album)
En lördagsmorgon twittras det om att The Weeknds andra mixtape har landat i internetsfären, bara fem månader efter debuten House of Balloons. Och mycket riktigt: startsidan på the-weeknd.com pryds av årets snyggaste skivomslag och den nya mixtapen Thursday är precis som föregångaren gratis att ladda ner. Abel Tesfayes mörkt suggestiva r’n'b värmer och framkallar kalla kårar på samma gång. Gå in på hemsidan och du är bara ett klick från fantastiska låtar som Life Of The Party och Heaven Or Las Vegas.
(Anton Wedding)

Spiders Fraction (singel)
Retrorocken fortsätter att skölja in över oss, men Spiders sticker ut. Senaste sjuan Fraction (där även en live-DVD medföljer) skapar ett våldsamt habegär. Ge mig ett album.
(Mats Guldbrand)

Those Dancing Days på Popaganda (spelning)
Beyoncés bulle i all ära, men jag sparar den tills den är färdigbakad. Augustis höjdpunkt var att se mitt nya favoritband vara asbra på en grym festival.
(Karin Lillbroända)

OFF! (live)
Hardcore-puritanerna må vara hur sura de än vill över att OFF! signat ett sponskontrakt med Vans, ett multinationellt företag – till syvende och sist är det ändå musiken som räknas. Bra musik är bra musik är bra musik. Vem bryr sig om vad för slags skor den framförs i? 56-årige Keith Morris och manskap visade att gammal är äldst på Debaser Malmö 10/8 och på Way Out West 13/8. Sistnämnda spelning var, tillsammans med Fucked Ups dito, för övrigt en välbehövlig oas av distortion på en festival som i övrigt mestadels saknade sådant.
(Jonas Appelqvist)

Favorite Flava Waterfall (mp3)
Syntetisk funk direkt från indie-Göteborg. Jag gillar det. Ladda ner nu. Gäller även popsnören.
(Patrik Hamberg)

Punk på vinyl (företeelse)
Det bästa för tillfället, av flera anledningar: formatet, kvalitén på musiken och själva gör-det-själv-attityden, där syfte är att sprida sin musik så mycket det går snarare än att gå runt. Den senaste månaden har jag köpt sjuor med Frantic/The Vectors, Anstalt, Personkrets 3:1, Eskatalogia, Slaktrens samt samlings EP:n Illegal By Choice, en välgörenhetssjua till förmån för Ingen Människa är Illegal-kampanjen med banden Victims, Kvoteringen, Demenzia Kolektiva, Meanwhile, Allert! Alert! och Asta Kask. LP-tillskotten har varit samlingen Dimmorna skingras vol 1 och Slaktrens Strålande tider.
(Tomas Lundström)

Jens Lekman An argument with myself (låt)
Livet började kännas fattigt och att det berodde på Jens Lekman-brist förstod jag inte innan detta spår dök upp i början av månaden. När han kommer tillbaka efter ett alldeles för långt uppehåll gör han det med ett fyrverkeri där Paul Simon, Bhundu Boys och neuroticism bildar ett briljant stycke musik. I Jens huvud, där Jens argumenterar med Jens är ett trevligt ställe att vara.
(Marie Lindström)

Foster the People Helena Beat (låt)
Det här blev till slut min sommarhit, i ett svettigt Madrid proppfyllt av påveanhängare var det bara att återigen kapitulera för det faktum att det enkla ofta är bäst. En formidabel skiva från The Rapture, nytt från Fake Blood och peppen (Audio Video Disco!) inför ett nytt album från Justice hamnar dock inte speciellt långt bakom.
(Martina Nordman)

Paul Simon (artist)
Sedan jag skrev om So Beautiful or So What i somras har jag helt gått ner mig i Paul Simons backkatalog. Det är som droger, jag behöver bara en till fix.
(Kal Ström)

Cicada Hit My Ego (låt)
Struttig discodoppad elektronisk indiepop med sånginsats av Athletes Joel Potts. Behövs det så mycket mer? Skulle inte tro det.
(David Drazdil)

Hultsfredsfestivalen
Vilken återkomst! Skit samma att det inte var packat framför scenerna de första två dagarna. Det fina med Hultsfredsfestivalen var och är att allt går att se. Inga konserter som är för långt bort för att hinnas med. Inga konserter som är instängda på en klubb med begränsat antal platser. Att jag i år fick chansen att se Budos Band, Kriget, Charles Bradley, Primal Scream och Bootsy Collins på en och samma festival är faktiskt näst intill oslagbart. Fortsätt längs samma väg så ses vi nästa år igen. (Patrik Hamberg)

What Hamberg said. Och Malmös fantastiska skivbutik Rundgångs sjuårsjubileum med fantastiska Terrible Feelings på scen. (Tomas Lundström)

Feist
Feist gör en Bon Iver och släpper ljudklipp från den kommande skivan. Metals släpps den 4 oktober och ett samarbete med Valgeir Siggurdsson, som bland annat producerat Kate Nash och Björk, verkar ge ett välarbetat och lite tyngre album. (Maria Gustafsson)

Katy Perry Last Friday Night (T.G.I.F.) (singel)
Strategiskt sent singelsläpp från Teenage Dream-albumet som släpptes redan förra sommaren. I våras längtade jag efter den här sommaren för att det var självklart att den här låten skulle dyka upp på radion då. Katys näst bästa låt någonsin går inte att tröttna på. (Karin Lillbroända)

Horse Meat Disco III
Åttiotal. Disco. Nittiotal. House. Tvåtusental. Enastående samling. (Ola Andersson)

Gillian Welch The Harrow & The Harvest (album)
Det är åtta år sedan senast. ÅTTA ÅR! Det är oförlåtligt. Men jag är beredd att glömma det för en liten stund. (Maria Gustafsson)

The Naked and Famous (live)
På ren chansning gick jag till Strand för att se ”något elektroniskt popband från Australien” och åkte på en käftsmäll väl där. Visst, det fanns dalar i spelningen men bergen/höjdpunkterna var Everest-höga. (Jonas Appelqvist)

Beyoncé 4 (album)
Väntar, och väntar och väntar, på en riktig fysisk upplaga att krama om samtidigt som jag tar första lyssningen av BEYONCÈS(!!!) nya album. En ritual jag vägrar svika trots att internet har funnits en stund nu. När jag skriver det här är det bara ett par dagar kvar tills världens bästa dag i hela världshistorien inträffar. För fjärde gången. (Karin Lillbroända)

Stop Modernists feat. Chris Lowe Subculture (Main Vocal Extended) (typ supergrupp)
New Order och Pet Shop Boys tar omvägen via Finland och möts nästan i samma studio. Typ extas. (Ola Andersson)

Ken Ring & Tommy Tee med M.O.P. Plocka han (låt och video)

För det geniala draget att tvinga M.O.P. att bröla refrängen på svenska. Extra hårt.

Anstalt Altamont Raceway (singel)
Arvtagare till Genocide Superstars och The Accidents, det vill säga njutbar punk och rock ‘n’ roll till bristningsgränsen. (Mats Guldbrand)

Fucked Up Queen of Hearts (video)

Jag skulle valt Scenes from the Suburbs egentligen, men så såg jag den här videon. Nuff said. (Kal Ström)

The Sounds Something To Die For (singel)
I sommar kommer jag nog bara lyssna på världens bästa, och mest somriga, genre. R&B. Och så den här låten med The Sounds. Den är så bra och trevlig och lättsjungen att jag blir skitglad.
(Karin Lillbroända)

Friendly Fires Pala (skiva)
Hela skivan är som ett dansparty på en exotisk ö fast med real ale istället för sliskiga drinkar. Den kommer hålla hela sommaren ut.
(Marie Lindström)

Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet From Now On
Förra sommaren gick det inte att undvika Oskar Linnros Från och med du. Men det är först nu när Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet drar upp tempot med ett frenetiskt bongobeat, pumpar den full med än mer kärlekstörstande soul och förflyttar hela kalaset till Wigan Casino 1978 som den verkligen sopar bort allt motstånd hos mig. När Magnus sjunger lungorna ur kroppen vill man bara vräka ut ett par påsar talk på golvet och dansa till gryningen. Northern Soul har aldrig varit en mer passande benämning.
(David Drazdil)

Randy The Human Atombombs (skiva)
Gammal kärlek rostar aldrig i det här fallet. Som vanligt kommer jag att återvända ohälsosamt ofta till Randys fantastiska punkrockplatta när solen gör sitt och ölen svalkar som bäst. Addicts of Communication, Rockin’ Pneumonia and the Punk Rock Flu, Shape Up, Summer of Bros och Proletarian Hop letar sig alltid in i en somrig spelllista. (Tomas Lundström)

Men…så är det ju, The Human Atom Bombs är ju den enda skiva man behöver.
(Jonas Appelqvist)

Jag skulle iofs också kunna sälla mig till atombombsskaran…
Överenskommet.
(Patrik Hamberg)

Har funderat en stund, men det är så här:
Jag har ingen skiva jag plockar fram på sommaren. Men jag gör det, plockar fram skivor ur arkivet. Melodier och ljud jag tycker om. Rytmer, slingor och särskilda sångrader kommer fram — men inte samma hela tiden. Det är semestern som gör det. Första veckan är hjärnan nästan tyst. Sen väller de fram.
(Kal Ström)

Maj månad 2011. Inte heller denna månad har gått till historien som någon som sticker ut ur mängden. Det har börjat grillas på allvar, fotbollssäsongen rasar och musikvärlden fortsätter spotta ur sig bra musik. Det här är redaktionens val.

Kate & Anna McGarrigle Tell My Sister (box)
Det ska erkännas att mina gamla Kate & Anna McGarrigle-vinyler inte plockats fram så ofta, trots att de båda albumen (Dancer with Bruised Knees och den självbetitlade debuten) representerar något alldeles särskilt i folkrockshistorien. På en återutgivning tillsammans med en cd outgivet material blir det däremot något alldeles speciellt och en vacker hyllning till Kate McGarrigle som gick bort ifjol. (Maria Gustafsson)

Terrible Feelings Hollow (låt)
Ytterligare en starkt lysande stjärna från den kreativa miljö som finns i Malmös punkscen. Terrible Feelings har släppt två skitbra sjutummare, men den absoluta höjdpunkten finns på den föregående demon. Hollow är en härligt skev dänga med en fantastisk sånginsats av Manuela Iwansson. Enligt uppgift ska Hollow ha spelats in på nytt, till ett framtida släpp får man anta. (Tomas Lundström)

Jedward Lipstick (låt)
Månadens bästa är det bästa om man använder uttrycket bästa extremt löst. Det är en guilty pleasure, en fjantig men fantastisk poplåt som sätter sig på hjärnan och får en att drömma feberdrömmar om penntroll. (Marie Lindström)

Sade (konsert)
Rätt makalös. (Ola Andersson)

Thursday No Devolución (album)
Thursday går från klarhet till klarhet. No Devolución är bandets finaste giv. Aldrig förr har de låtit lika inspirerade. Skivan är en mörk historia som berättas mot en bakgrund av rasande indierock. Jag kan inte sluta lyssna på den. (Jonas Appelqvist)

Dramaten& Sonja Åkesson (event)
Jag vet inte om det var en spelning, ett stycke teater eller både och, men tillsammans med delar av Dramatens ensemble återskapades Sonja Åkesson tolkad av … av Britta Persson, Kajsa Grytt, Anna Järvinen, Anna von Haussfwolff, Lena Swanberg och Anna Järvinen med bandet lett av Fredrik Sandsten. (Kal Ström)

Primavera, förstås. Vad annars? Också med på hörn är: Peter & The Magician, Black Van, SebastiAn, Moonlight Matters, Toadally Krossed Out, Is Tropical..
(Martina Nordman)

Bootsy Collins (festivalbokning)
Bootsy har inte turnérat med sitt eget material sen 1998. Härom året var han i och för sig i Sverige med sin James Brown-tribute, men det här blir något helt annat. Vem som är årets fetaste funkbokning är det därför ingen som helst tvekan om. Bubblande basorgier med Boot-say eller klassiska favoriter med Jehovas-Prince? Valet är inte särskilt svårt. Grattis Hultsfred. Vi ses! (Patrik Hamberg)

Amanda Diva Madame Monochrome (ep)
Divas första släpp sedan magnifika Spandex, Rhymes & Soul släpptes den 27e april, och innehåller otroliga (varning för underdrift) Manchild. Madame Monochrome är en tio låtar lång ep som man får ladda ned från hennes hemsida för valfritt pris. Support good artists, och Diva är så jävla grym att jag ba dör. (Karin Lillbroända)

The Elected Go For the Throat (låt)
Det var bara något år sedan Blake Sennett lämnade musiken utan planer på att återvända. The Elected och Rilo Kiley was no more. Han ångrade sig. Den 17 maj står Bury Me in Rings i skivhyllan. Det är väldigt snart. (Maria Gustafsson)

Roadburn (festival)
Den holländska metalfestivalen svarade upp till alla hyllningar med råge och kommer att bli ett stående inslag i festivalkalendern hädanefter! (Tomas Lundström)

Fleet Foxes Helplessness Blues (album)
Vårens finaste stämsång.
(Marie Lindström)

The Zombie Kids (crew)
Aprils bästa är Zombie Kids-gänget och deras många förgreningar i design, klubbar, dj:ande och egna skivsläpp. Deras Zombie Club-kvällar är i det närmaste en institution för den som söker brutala electrobeats och total hedonism i Madrids nattliv. Senaste gästen var Diplo, och hur det hela urartade gjorde intryck till och med på Mad Decent-bossen. Episkt.
(Martina Nordman)

Ohayo (band)
Jag är väldigt svag för Johan Berthling (Tape). Jag är väldigt svag för Andreas Söderström (Ass). Jag är väldigt svag för skivor från skivbolaget Häpna. Det + Per Eklund (skrivit för Lykke Li med flera och spelat med El Perro del Mar). Klart jag är svag för deras band Ohayo. Debutskivan The State We are In släpps i början av maj. Vowel After Pause finns att lyssna på hos Häpna. (Kal Ström)

Hultsfredsfestivalen (festival)
Jag bemötte nyheten om Hultsfredsfestivalens återuppståndelse som god, till skillnad från många kollegor. När de, under april, bokade Trans Am var saken klar. I år åker jag, än en gång, till Hulingen. Att de dessutom haft den goda smaken att boka bl.a. Red Sparowes, Les Savy Fav, Syket, Blackbird Blackbird och Anna Calvi gör att de seglat upp som en av sommarens favoritfestivaler. (Jonas Appelqvist)

Aloe Blacc (konsert)
Förvandlade med sin intima retrosoul tillsammans med lika superba kompbandet The Grand Scheme Strand till en svettig soulkällare anno 1974. Ren lycka. (David Drazdil)

Karin Lillbroända har rotat i det som andra kallar ”skräpmusik” och berättar om den R&B som öppnade hennes ögon för hiphopen. Läs här.

1968 hade de blivit The Cedars och nästa singel blev två fulländade poplåtar For Your Information/Hide If You Want to Hide. Världen var uppenbarligen inte mogen för denna briljans då ingenting hände med den. För den tredje och sista singeln tog Decca in låtskrivare utifrån som skrev I Like the Way och I Don’t Know Why. Också detta en flopp. Nu hade Decca fått nog och tog sina händer från The Cedars. De fick sitt kontrakt rivet och skickades en ordentlig räkning för studiotid. Urfattiga var de tvugna att lämna London för Beirut, sina älskade instrument var de tvugna att lämna kvar. Sedan försvann de. Det här hade varit ett fullkomligt deprimerande slut om det inte var för att de ett år senare fick succé med For Your Information i Turkiet. Vi fick ett ovärdeligt arv på åtta låtar som fortfarande är sjukt jävla bra. (Marie Lindström)

The Libertines (band)
I mitten av mars bekräftade Carl Barât att det inte blir några konserter under sommarens festivaler för The Libertines på grund av att de inte skrivit något nytt material. Jag kan bara konstatera att det är skönt att de inte säljer ut sig denna sommaren också (även om jag njöt av varenda sekund på förra årets Kentish Town Forumkonsert).
The Libertines Lust of The Libertines live @ Kentish Town Forum London (Oskar Dohrmann)

Mastodon (band)
Trots att jag fortfarande överdoserar Graveyards Hisingen Blues, hittar någon som tagit arvet efter Isis vidare på ny mark i Terra Tenebrosa eller småmyser till Demonaz karga riff var det en gammal och synnerligen god vän som skakade om min värld mest den här månaden. Det tog bara en lyssning av Live at Aragon för mig att inse att Mastodon är något av det bästa jag vet. Och att det var väldigt längesen jag såg dem live på riktigt nu. (Tomas Lundström)

James Yorkston It’s Lovely to Be Here – The Touring Diaries of a Scottish Gent (bok)
Han gör regniga och poetiska nedslag i turnélivet från 2004 och framåt. Det handlar om samtal på barer, möten med knasiga personer och spelningar dit ingen kommer. Ett perfekt sällskap. (Maria Gustafsson)

Propellerheads Bang On! (trummhinneattack)
Vet inte om det är något tecken i tiden, men mars blev på något sätt en tretton år gammal låt. När månaden mars, som på många sätt känts som månaden utan slut, kom jag av någon outgrundlig anledning på att jag ville höra just Bang On!. Jag ska inte överdriva musiks inneboende förmåga att förändra världar, men jag är rätt övertygad om att det var Bang On!, med sitt skenande och frustande ljudkaos, som gjorde att solen till sist tittade fram. (Ola Andersson)

Jenny Wilson Blazing I (kommande skiva)
Hardships! var en bra skiva. Men här med Tensta Gospel Choir blommar den ut fullständigt. Både det man hört på tidiga livespelningar och det man hoppades på från turnén med kören kommer ut ordentligt. Fascinerande bra. Då har jag inte ens pratat om Blazing II. (Kal Ström)

Amalia 4 U (låt)
Att funken lever och mår alldeles utmärkt, tack så mycket visar Amalia och Opolopo gång efter annan på Art Slave. Däremot ligger baselementen på högtalarna risigt till efter just den här fläskfunkiga holmgången. Kom inte och säg att ni inte blev varnade. (David Drazdil)

Terra Tenebrosa (band)
Se dagens recension. Så. Jävla. Bra. (Jonas Appelqvist)

Fela!, musikal livesänd från London (musikal)
Åka till Karlskoga för att se en musikal som spelas live i London. En märklig upplevelse, men också ganska fantastisk.
(Kal Ström)
+1 (Patrik Hamberg)

Albin Gromer Här inne hos mig (låt)
Albin Gromer har släppt några EPs och är nu på gång med sitt debutalbum. Han är en skånsk Prince.
Lyssna på spotify.
(Marie Lindström)

Desperat Hardcore Deluxe (12″)
Musikåret 2011 har verkligen rivstartat, med finfina släpp på gång från Crowbar, Deicide, Rabbits, Rotten Sound med flera. Har dessutom upptäckt finfina twee/singasonga/folk-trion My, Bubba & Mi, stiftat bekantskap med Spiders (releasefest på Truckstop Alaska, Göteborg, i kväll) och blivit introducerad till Fela Kuti.
Men trots detta kommer månadens höjdpunkt från underjorden ändå. Bandet Desperat består av bland annat Mob 47-folk och befinner sig i samma genre. Hardcore Deluxe är första tolvan och innehåller demoinspelningar av en kommande platta, som sägs ska låta ännu bättre. Tillåt mig tvivla, för det här låter jävligt bra. Men jag blir gärna överbevisad. (I kväll spelar Desperat på Punk Illegals stödspelning på Kulturhuset Underjorden i Göteborg.)
(Tomas Lundström)

Jason Lytle (live)
Intimt och svinbra på Pustervik 23 januari. Dagen innan vann This Is Head pris för ”årets pop” på P3 Guld. Juryns goda omdöme är en hedrande bubblare hos undertecknad.
(Jonas Appelqvist)

Jason Lytle på Pusterviksbaren (konsert)
Likt Jonas blev jag tagen av den fantastiska spelningen som Jason Lytle gjorde på Pustervik förra söndagen. Inte för att jag såg något mer än en mössa som guppade sakta upp och ner, men det räckte. Spelningen gjorde konsertvåren, hur den än kommer se ut sen. (Maria Gustafsson)

French Kissing Oh Suzanne (låt)
Januaris höjdpunkt var när vinylsingeln Oh Suzanne av French Kissing, det sista exemplaret av totalt 200, damp ned i brevlådan efter ett halv års väntetid. Samt att de första promoskivorna Mine is Yours av Cold War Kids och Cloud Nothings självbetitlade platta dök upp i brevlådan under loppet av mindre än en veckas tid. Postgången är något ojämn till Norge.
(Oskar Dohrmann)

OFF! First Four EPs (album)
Jonas delade ut ett maxbetyg härom veckan och något annat – precis som Jonas också konstaterar – hade varit tjänstefel. Svinbra helt enkelt.
(Mats Guldbrand)

Solomun & Stimming Feuer & Eis EP
Januari är traditionellt den månad på året jag ofelbart hittar drösvis med guldkorn som jag missade året innan. Eller helt enkelt aldrig tog mig tid att kolla upp. En av de största upptäckterna januari 2011 tog mig däremot ännu längre tillbaka till tiden – ända till 2007. Feuervogel är mörk tranceljudshouse med hotande stråkar som hör hemma i samma inregnade fik som Âmes Rej. Eiszauber hittar vi i andra änden av samma känslomässiga stråkhousespektrum, komplett med fejkade oljefat och ett ursnyggt solskenscrescendo. Olika känslor, olika lägen. Båda var oslagbara kompanjoner i januarikylan.
(Ola Andersson)

Skyzoo & !llmind Langston’s Pen (musikvideo)
En av de bästa låtarna från asbraiga Live From The Tape Deck, och en grymt snygg musikvideo som med enkla detaljer fångade mitt intresse på ett sällsynt sätt. Skyzoo kan inte göra något jag inte älskar. (Karin Lillbroända)

1. Simian Ghost Infinite Traffic Everywhere

   Det började som ett upprop på Facebook och slutade med en självklar förstaplats i klassiskt Anvil-stil. Vi gratulerar Simian Ghost till förstaplatsen på listan över era bästa skivor 2010.

   Infinite Traffic Everywhere har samma approach som samtliga Aerialutgåvor och är samtidigt ett steg från den Dialog Set-doftande indierocken. Här återfinns en popådra som jag inbillar mig velat komma fram i huvudsakliga bandet. – Jonas Appelqvist

2. Håkan Hellström 2 steg från Paradise

   Tog precis en promenad på andra långatan. Kollade lite skivor. Käkade en underbar soppa på Pustervik. Gick med solen i ögonen tillbaka till jobbet och inser nu att jag är lycklig över att ha hittat hem.– Chrille Kräks

3. The National High Violet

   Riktigt jävla snorbra är vad det är. Refrängen i Conversation 16 är det bästa jag hört i år. –westost

4. Beach House Teen Dream

   Festligt. En recension på skivan jag precis sitter och lyssnar på. Låten walk in the park fick precis högsta betyg, jag var bara tvungen att höja lite till.. – jesper

5. Arcade Fire The Suburbs

   Årets mest efterlängtade skivsläpp men den håller inte måttet. Skivan är oinspirerande och upprepande, de har inte lyckats följa upp Neon Bible på ett tillfredställande sätt. – Martina

6. Robyn Body Talk

   Skitbra helt enkelt. Bra skrivet om en bra platta som kommer att lyssnas på mycket framöver. För att citera Lux Interior “Jag vi ll bli återfödd som Robyns tvättsvamp!”. – Hälften Man Hälften Kaka om Body Talk Pt. 1

7. Säkert! Facit




8. The Radio Dept. Clinging to a scheme

   Älskade Lesser matters.
   Förstod aldrig Pet grief.
   Tycker mycket om Clinging to a scheme. – oziowage

9. Kanye West My Beautiful Dark Twisted Fantasy

   Han bästa sedan College Dropout. Snubben är ett fakkin geni! Nuff said! Tack NO I.D., you taught him well. – Old School

10. Oscar Linnros Vilja Bli




11. The Tallest Man On Earth The Wild Hunt
12. Robyn Body Talk Pt. 1
13. Band Of Horses Infinite Arms
14. Ghost Opus Eponymous
15. Masshysteri Masshysteri
16. Robyn Body Talk Pt. 2
17. Watain Lawless Darkness
18. Anna von Hausswolff Singing from the grave
19. Midlake Courage Of Others
20. Deerhunter Halcyon Digest
21. Familjen Mänskligheten
22. Bear Quartet Monty Python
23. Jónsi Go Do
24. Best Coast Crazy For You
25. Ariel Pink’s Haunted Graffiti Before Today
26. Johnossi Mavericks
27. Vampire Weekend Contra
28. Britta Persson Current Affair Medium Rare
29. M.I.A. Maya
30. Caribou Swim
31. Röyksopp Senior
32. The Black Keys Brothers
33. First Aid Kit The Big Black & the Blue
34. Crystal Castles Crystal Castles
35. Big Boi Sir Luscious Left Foot: The Son of Chico Dusty
36. Neil Young Le Noise
37. Kylesa Spiral Shadow
38. Broken Social Scene Forgiveness Rock Record
39. Yeasayer Odd Blood
40. Robyn Body Talk Pt. 3
41. Kvelertak Kvelertak
42. Khoma A Final Storm
43. Salem King night
44. Alcest Écailles De Lune
45. Daniel Adams-Ray Svart, vitt och allt däremellan
46. Justin Townes Earle Harlem River Blues
47. ceo White Magic
48. LCD Soundsystem This Is Happening‘
49. Sleigh Bells Treats
]]> http://dagensskiva.com/2011/01/20/era-basta-skivor-2010/feed/ 8 http://dagensskiva.com/2011/01/10/rosta-fram-2010-ars-basta-skiva-vinn/ http://dagensskiva.com/2011/01/10/rosta-fram-2010-ars-basta-skiva-vinn/#comments Mon, 10 Jan 2011 19:47:12 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=35529 Nu har du chansen att vinna ett skivpaket med album från året som gått genom rösta fram årets skiva 2010.

Röstningsformuläret hittar du här.

Om du mot förmodan inte hittar din favoritskiva bland de nominerade skivorna kan du alltid nominera dem i efterhand. Men chansen minskar förstås att den ska få några röster, eftersom ingen får rösta om efter ett första försök.

Röstningen stänger lördag 14 januari kl. 18.00 och listan presenteras på söndag.

]]> http://dagensskiva.com/2011/01/10/rosta-fram-2010-ars-basta-skiva-vinn/feed/ 3 http://dagensskiva.com/2010/12/25/samling-11-asbra-latar-2010/ http://dagensskiva.com/2010/12/25/samling-11-asbra-latar-2010/#comments Fri, 24 Dec 2010 23:00:43 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=35192 Breathe Owl Breathe Icy Cave Dancers
Breathe Owl Breathe är ett sånt där band som stänger in sig och pysslar tills de kommer ut med ett album som blir det här årets She & Him-substitut. (Maria Gustafsson)

Masshysteri Låt dom hata oss
Möjligen skulle The Hives kommande dänga Patrolling Days som de avtäckte på spelningarna i somras kunna konkurrera, men eftersom den inte är släppt ännu var valet till årets låt enkelt i år. Masshysteri gjorde inte bara årets bästa platta, Låt dom hata oss är också årets bästa låt. En genialisk pärla i all sin enkelhet. (Tomas Lundström)

Jazmine Sullivan Holding You Down (Goin’ In Circles)
Jazmine och Missy plockade ut några guldkorn från 90- och 80-talets hiphop och soul och kokade ihop det till årets bästa låt, från ett av årets bästa album av en av världens bästa sångerskor inom världens bästa genre. Rysligt asbra. (Karin Lillbroända)

Big Boi & Gucci Mane Shine Blockas
En överlägset kaxig hälsning från den slöa södern. Big Boi:s solodebut har levererat galet många singlar. Det här var den bästa. Sen får Vän Av Ordning invända att den fanns som läcka och möjligen på någon samling redan 2009. Det bryr jag mig inte om. Shine Blockas är det bästa 2010 bjöd. (Patrik Hamberg)

Crystal Castles Baptism
Det finns inget tvivel om att 2010 års låt är Crystal Castles Baptism. Från att mest ha varit ett enerverande, övermanierat band med alldeles för mycket C64-influenser blev de på sin andra skiva, även den självbetitlad, ett med electro, shoegaze och den allra mest gråbleka svärtan. När jag recenserade albumet var jag fortfarande osäker på det som helhet, även om jag redan då var helt och förgjort besatt av Baptism. Sedan dess har jag spelat den för missnöjd indiepublik, blivit anklagad för att vara rejvare och i allmänhet blivit förolämpad, men allra mest dansat som en galning. Albumet växte även det till sig, men det råder ingen tvekan om att Baptism är vad man i folkmun kallar en HIT. (Martina Nordman)

Ghost Satan Prayer
Den omtalade hypen av Ghost i somras gick mig totalt förbi, men jag tar igen det nu med råge och då främst med guldkornet Satan Prayer. Det visar sig också gå alldeles utmärkt att nynna till satanisk rock år 2010. Vad står näst på tur? (Mats Guldbrand)

Chemical Brothers Swoon
Som vanligt när det är dags att plocka en asbra låt hamnar jag alltid i diskussion med mig själv kring vilka kriterier som ska ligga som grund. Oftast slutar det med det enklaste: den låt jag lyssnat mest på. Så även i år. Swoon har gått flest varv i min iPod och är en av Chemical Brothers allra finaste stunder i karriären. Just remember to fall in love, there’s nothing else. (Ola Andersson)

Admiral Radley I Heart California
Jag kan inte påstå att jag har någon ingående kärleksrelation med Kalifornien, har aldrig varit där, men jag hyser villkorslös tillit till det mesta Jason Lytle tar sig för. Så även här där han och medlemmar ur Earlimart och gamle trumslagarvapendragaren från Grandaddy Aaron Burtch gör gemensam sak och levererar årets finaste lilla indierockstänkare. (Jonas Appelqvist)

Robyn med Röyksopp None of Them
2010 var Robyns år. Hon gjorde så många saker rätt att det nästan är svårt att se allt så här nära inpå. Hennes trilogi är det jag kommer minnas mest av året som gått. Och den här låten, med Röyksopp är bäst av alla hennes låtar från Body Talk-skivorna.
(Kal Ström)

Ellie Goulding Starry Eyed
Svett har utsöndrats i enorma mängder och det är lika jobbigt varje gång. Jag gjorde en lista med de första låtar som dök upp i huvudet. Det hjälpte inte så jag fick låta ödet bestämma och det känna helt ok. Pure pop.
(Marie Lindström)

Guillaume & the Coutu Dumonts Discothèque
Årets mest tvetydiga titel är ett elva minuter långt suggestivt och oemotståndligt monster som aldrig blir mer disco än att den snuddar vid en nerrökt fjordvariant av densamma. Däremot ger den i sin ambivalens och korsbefruktning mellan dubbig Detroittechno, nedtonad Blue Note-jazz och hemliga Pink Floyd-drömmar god inblick i herr Coutu Dumonts eget diskotek. (David Drazdil)

]]> http://dagensskiva.com/2010/12/25/samling-11-asbra-latar-2010/feed/ 5 http://dagensskiva.com/2010/11/30/november/ http://dagensskiva.com/2010/11/30/november/#comments Mon, 29 Nov 2010 23:00:55 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=34782 När snökanonen träffade Sverige kröp vi ihop framför tv-apparater och tekittlar. dagensskiva.com har sammanfattat november.

Blixa Bargelds tekittelsång
När jag hört ljuden i Einstürzende Neubautens låtar har jag antagit att det varit elektroniskt feedback eller annat tillagt missljud. Men under konserten på Cirkus såg jag Blixa forma munnen till den högsta rena tonen jag någonsin hört någon sjunga. Sedan varierade han den med några grimascher. Vi andra såg fascinerat på varandra och log. Det var vackert. (Kal Ström)

Musik från Sveriges Television
När Kobra ägnar ett helt program åt M.I.A., veckans konsert bjuder på The Soundtrack of Our Lives tillsammans med Göteborgs Symfoniorkester, PSL åker på festival och Klubbland pumpar ut en kort konsert i veckan påminns jag om hur mycket jag saknar ett ordentligt musikmagasin i SVT. Alla tre är exempel på public service när den är som bäst. Det lockar kanske inte de stora tittarsiffrorna, men tar sitt uppdrag på allvar och levererar genomarbetade och lyxiga tv-program. (Patrik Hamberg)

Low live 10-10-23 (spelning)
Det ska erkännas direkt – jag har ingen långvarig eller direkt nära relation till Low, mer än att The Great Destroyer och The Curtain Hits the Cast är skivor väl värda att återkomma till, vilket jag också gjort under åren. Därför var knocken de bjöd på under denna vändas enda Sverigespelning extra hård och golvade såväl mig som alla övriga besökare på Debaser Malmö. Och gud så bra Alan Sparhawk sjunger!
(Jonas Appelqvist)

Jay-Z Decoded (bok)
Alla måste läsa den. Jay-Z förklarar sina låttexter, både från en rapteknisk vinkel och blir djup. Det är helt grymt, men bäst är det att läsa de längre berättande texterna. Om hans liv, om hiphop. Han beskriver musiken och kulturen som det ädlaste av konstverk. Alla måste läsa Decoded. (Karin Lillbroända)

Iron & Wine Walking Far From Home (låt)
Med nyanser från Bon Iver och lite mer pengar än vanligt lovar Iron & Wine gott på singeln som gavs ut till Record Store Day. Man kan hoppas på mycket körer när han spelar här i början av nästa år. (Maria Gustafsson)

Orup Huddinge (låt)
Huddinge. Hon är från Huddinge. (Ola Andersson)

Roadburn (festival)
Det är visserligen några månader kvar fortfarande, men jag har efter några års suktande fått tummen ur och bestämt mig för att åka på Roadburn i holländska Tilburg. Hotell är fixat, biljett är fixad, researrangemang på god väg och programmet börjar ta form. Och vilket program sedan! Alcest, Cough, Ghost, Today is the Day, Wovenhand, Sunn0))), Earth, Evoken, Shrinebuilder… ja listan över feta bokningar kan göras hur lång som helst. (Tomas Lundström)

Stereolab Not Music (album)
Stereolab är glada igen. (Marie Lindström)

]]> http://dagensskiva.com/2010/11/30/november/feed/ 3 http://dagensskiva.com/2010/10/31/oktober-2010-som-vi-sager-det/ http://dagensskiva.com/2010/10/31/oktober-2010-som-vi-sager-det/#comments Sat, 30 Oct 2010 22:00:37 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=34082 Håkan Hellström – 2 steg från paradise (skiva)
Jag försökte tänka på något annat som inte skulle vara så förutsägbart men det går inte. Han har gjort en helt fantastisk skiva och den kommer räcka hela hösten och minst tio år till.
(Marie Lindström)

Hans-Erik Dyvik Husby som Cornelis
Jag lyssnar igenom soundtracket till Cornelis och vill bara ha mer Hank von Helvete som Cornelis. Det är så rätt. Mördar-Anders hade kunnat lura mig. Jag var sugen på filmen redan innan, men nu längtar jag. I början av december kommer även I ljuset av Cornelis, med mer av Hans-Eriks version av Cornelis musik.
(Kal Ström)

Skyzoo & !llmind Live From The Tape Deck (album)
Månadens, om inte årets, bästa skiva. Rekommenderas till exakt alla. Extra plus att den fick utgöra min hundrade på den här grymma sidan också.
(Karin Lillbroända)

Girls Heartbreaker (låt)
Girls släpper låten Heartbreaker och sångaren har ännu mer hicka och ännu mer ledsen hund-framtoning. Bra så.
(Maria Gustafsson)

Skuggpoeten En kväll i maj (låt)
Embee och Esmeralda Moberg tolkar dikter av Roger Bergkvist (Embees pappa). De kallar det urban folk och det sammanfattar egentligen det mesta. Embees dystra ljudlandskap med en fri folkmusiksångerskas röst. Jag tycker väldigt mycket om det. Albumet släpps 10 november, jag väntar med spänning.
(Patrik Hamberg)

Håkan Hellström – 2 steg från paradise (skiva)
Varför krångla till det? Skivan är grandios.
(Mats Guldbrand)

Kylesa Spiral Shadow (låt)
Bland många fina musikaliska upplevelser den senaste tiden har ändå titelspåret från Kylesas nya platta varit den som har gått varm absolut oftast på stereon. En fantastisk låt och det bästa Kylesa har släppt i från sig.
(Tomas Lundström)

Pet Shop Boys (fenomen)
Ännu en Pet Shop Boys-samling, bara sju år efter fantastiska översiktskartan PopArt känns visserligen lite onödigt – hur remastrade låtarna än må vara. Men, samlingen som släpps i morgon bjuder ju trots allt på en ny låt (som sig bör när artister vill att de trogna fansen ska köpa) i Together och var sig jag vill eller inte kom beskeded om Ultimate att påverka en rätt stor del av vad jag lyssnade på andra halvan av oktober.

]]> http://dagensskiva.com/2010/10/31/oktober-2010-som-vi-sager-det/feed/ 1 http://dagensskiva.com/2010/10/04/varfor-vi-dodade-forumet/ http://dagensskiva.com/2010/10/04/varfor-vi-dodade-forumet/#comments Mon, 04 Oct 2010 20:51:36 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=33616 Forumet är dött. Länge leve forumet.

Dagensskivas forumstammisar har säkert redan märkt det. Twitter-inläggen från några av redaktionsmedlemmarna snurrar förbi till vänster på sajten.

Forumet är dött. Länge leve forumet. 2001 till 2010.

Nu var det inte meningen att det skulle bli så här. Åtminstone inte just nu. Tanken har funnits hos redaktionen ett, vid det här laget, längre tag. Det kanske är dags att lägga forumet till handlingarna. Mer och mer av de musikaliska diskussionerna har börjat föras på andra ställen. Andelen besökare i forumet i förhållande till övriga besökare har minskat stadigt de senaste åren.

Så tanken har funnits ett tag: att låta forumet vila. Att försöka hitta andra former för diskussioner – kanske genom att använda andra tjänster och kanaler och knyta ihop dessa med dagensskiva. Vi hade behövt fixa med forumet och idag finns helt enkelt inte den tiden.

Men det här skulle hända längre fram. En ny version av dagensskiva.com. En långsam utfasning av forumet in i något annat. Men så flyttade vi till en ny server och någonting hände på vägen. Forumet ville inte riktigt följa med som det skulle.

I helgen träffades större delen av dagensskivas redaktion. Ett av alldeles för få tillfällen när vi faktiskt träffas i verkliga livet, nästan alla samtidigt. Det vi diskuterade var dagensskivas framtid. Vad vi vill göra.

Runt sittande bord bestämde vi oss att det som egentligen inte alls var planerat kanske ändå var den bästa lösningen. Som ett tecken från ovan att forumet nått vägs ände. Ja, eller nåt. När vi satt och velade om vi verkligen skulle döda forumet twittrade Kal ut att det redan hade hänt. Så då var det ändå inget att snacka om längre.

Ett enormt stort tack till alla som medverkat i forumet under årens lopp. När forumet stod på toppen av sin karriär var det ett av Sveriges allra bästa musikforum. Kanske det allra bästa som funnits. Tack vare alla besökare som möttes, stöttes och blöttes med kärleken till musiken som den gemensamma nämnaren. Ja, åtminstone för de flesta. Det var ni besökare som gjorde forumet.

Vad som kommer hända framöver återkommer vi till. Klart är däremot att dagensskiva kommer att fortsätta. Vi kommer att fortsätta att lyfta fram musik ni borde upptäcka och varna för musik ni borde hålla er borta ifrån. Fast utan ett forum som det sett ut så här långt.

Återigen ett stort tack till alla som varit med på forumresan. Vi har tänkt göra någon slags minnesruna för forumet, så sitter du som läser det här på något särskilt minne kring forumet skicka det till oss på redaktionen@dagensskiva.com.

Forumet är dött. Länge leve forumet.

]]> http://dagensskiva.com/2010/10/04/varfor-vi-dodade-forumet/feed/ 110 http://dagensskiva.com/2010/10/02/september-mmx/ http://dagensskiva.com/2010/10/02/september-mmx/#comments Fri, 01 Oct 2010 22:00:04 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=33587

Hösten är här på allvar, och 2010 börjar så sakta lida mot sitt slut. Vi i redaktionen börjar uppförsbacken med att sammanfatta september månads bästa:

Terrible Feelings (band)
Skånepunk med en generös dos rock av medlemmar från bland andra Pretty Whores och Sista sekunden. Goda förutsättningar med andra ord och den självbetitlade demon lever upp till de högt ställda förväntningarna. Det är helt enkelt ljuv musik.
(Mats Guldbrand)

Kanye West So Appalled (Feat. Jay-Z, RZA, Pusha T, Swizz Beatz & CyHi Da Prynce) (låt)
Jay-Z:s vers. 40 bast, fortfarande nummer ett.
(Karin Lillbroända)

Eric Kupper The Whistle Song
Nästa år har det gått 20 år sedan Frankie Knuckles, Eric Kupper och John Poppo skapade instrumental housemagi tillsammans med Paul Shapiros flöjt. En låt som är precis lika överfantastisk idag som när den släpptes. Precis när hösten började klampa in i 2010-Sverige dök ännu en remix av The Whistle Song upp. Fast den här gången försiktigt upputsad av Eric
Kupper själv. Elva minuter som, även om de inte kan mäta sig med originalversionen, gjorde att solen vågade sig tillbaka några dagar till. Elva minuter som dessutom fick mig att trilla in i en ny Eric Kupper-period som kulminerade i inköpet av 2008-samlingen Maestro – Eric Kupper
Remix Works. En av de allra främsta remixare och producenter som housen gett oss. Eller egentligen omvänt: en av dem som gav oss house.
Originalversionen hos youtube
(Ola Andersson)

Jag har svårt att sätta tummen på vad som varit bäst. I strid med ungefär alla förutsättningar gillade jag en Jamiroquai-låt (White Knuckle Ride), både i original och i fin remix av ständigt levererande Monarchy. Sen var det Grinderman, Chromeo, Salem, Joe and Will Ask?, Lindstrom & Prins Thomas, Grum samt en nyförälskelse i Cures Pornography som pågått i princip hela sommaren, och ser ut att hålla i sig. Så mycket musik, så lite tid.
(Martina Nordman)

Peter Broderick Hello to Nils (låt)
Smärtsamt vackert vemod från en av Efterklangs livemusiker. Jag vet inte om den var bäst i september – kanske var det någon Röyksopp-låt eller kanske Teitur eller The Social Network-soundtracket – men kyliga morgonar och mörka moln i kvällningen låter så här i min värld.
(Kal Ström)

Sufjan Stevens Too Much (låt)
Om någon vecka släpps Sufjan Stevens The Age of Adz som inte alls är en skiva om en amerikansk stat utan ett helt vanligt album. Albumet har streamts och låten Too Much släpptes lite i skymundan av ep:n All Delighted People. Grejen med Too Much är att den är lite ful i allt det vackra. Det är bra.
(Maria Gustafsson)

Bäddat för trubbel Det här är inte New York (album)
Likt Mats tar även jag tillfället i akt och tipsar om punk från Malmö. Och herregud, det råder ingen tvekan om att denna kvartett härstammar från parkernas stad. I rakt nedstigande led till Problem och tidiga Wilmer X är de ute på en ursinnig resa där de öser ur sig hat och ångest på ett befriande sätt som gör att man bara måste älska detta band. Att det inte alltid är prickfritt framfört är dessutom ett stort plus i det här fallet. Och som bosatt i Malmö sedan tio år tillbaka älskar jag givetvis titelspåret som sätter ord på den klassiskt Malmöitiska inställningen:

Det här är inte New York, det här är Malmö Stad
Sätt inte näsan i vädret, du är lika skitt som jag

(Jonas Appelqvist)

]]> http://dagensskiva.com/2010/10/02/september-mmx/feed/ 1 http://dagensskiva.com/2010/05/29/2010-ars-maj/ http://dagensskiva.com/2010/05/29/2010-ars-maj/#comments Fri, 28 May 2010 22:00:22 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=31906 Sommaren närmar sig och festivalerna fyller på med namn varje dag. Havet är fullt av olja, partierna smörar för väljarna och vi fortsätter lyssna på musik. Här är redaktionens höjdpunkter från maj.

Nas & Damian Marley Strong Will Continue (låt)
Distant Relatives är en av de tre bästa skivorna jag har hört i år, och Strong Will Continue är albumets bästa låt. Nasir och Jr. Gong har i och med sitt gemensamma släpp gjort något riktigt fint för mig, nämligen fått mig att åter igen lyssna på och uppskatta en fin musikgenre som jag av någon anledning inte tålt de senaste åren. (Karin Lillbroända)

Agnes Obel (artist)
Hon ser ut som en liten dansk tjej, hon klär sig som en mormon och hon skapar fantastisk musik. Med piano, en stark röst och vackra melodier. EPn släpps 31 maj men tills dess finns tre fina låtar på Myspace. (Marie Lindström)

För ovanlighetens skull är det en hel hög med låtar och skivor som skulle kunna vara maj månads bästa. The Dead Weather har gjort en tokstark skiva, Knivderby likaså, och jag blev barnsligt förälskad i Crystal Castles. Sedan har vi finfina remixer, bland annat av Polygon Palace (Human Life, Kris Menace (Monarchy) och Memory Tapes (Tanlines. För att inte nämna alla tokigheter som A-Trak hittar på. Det är fint med vår.
(Martina Nordman)

Wilco på Cirkus (konsert)
Det fina med att se ett band som är mellan album är att man, i bästa fall, inte får en spelning där bandet försöker klämma in så många nya låtar som möjligt mellan hitsen för att promota nysläppet. Spelningarna blir istället ofta väl sammansatta, tempot blir lägre, bandet mer lyhört. Just så var spelningen med Wilco på Cirkus i söndags. I strax över två timmar gav Chicagobandet själ och skicklighet i perfekt symbios. (Maria Gustafsson)

Trash Talk Eyes & Nines (album)
Det är inte bara Ganglians som håller Sacramento-fanan högt i år. Trash Talk, uppbackade av The Bronx-gitarristen Joby J Ford i producentstolen och med gästinsatser av nämnda bands sångare Matt Caughthran och Greg Hetson, mejar ner allt motstånd med kraftfull gräsrotshardcore som har den fina smaken att flörta med Cancer Bats och Internal Affairs. Material till årsbästalistan? You bet! (Jonas Appelqvist)

Scott Morgan Bring It on Home to Me (låt)
Den gamle garageräven från Detroit sjunger in sommaren med en sagolikt vinglig och skramlig version av Sam Cookes gamla örhänge. Ibland känns det osäkert om bandet ska klara att stå hela vägen ut eller ramla samman i en fyllehög. Det är helt osannolikt bra. Skål! (Patrik Hamberg)

Flight of The Conchords på Cirkus (konsert)
Med allvarligt knastertorra mellansnack om allt från muffinsmissbruk till valarnas problem med att hantera mobiltelefoner, sin fantastiska musikalitet, en numer imponerande låtkatalog, en oändlig portion kärlek till inspirationskällorna och minst lika mycket kärlek tillbaka från publiken var de tre timmarna i sällskap av Jermaine Clement och Bret McKenzie en glimrande uppvisning i den svåra balanskonsten mellan humor och musik. Ständigt underhållande visade duon vilken alltigenom lysande liveakt de är och gensvaret – att till exempel få ett kokande Cirkus sjunga en (åtminstone) fyrstämmig arenahymn tillägnad epileptiska hundar – från den av hävd annars svårflirtade stockholmspubliken var något många andra artister bara kan hoppas på. (David Drazdil)

The Ultimate Jack Johnson (spellista)
Mina försök att få till en ultimat spellista av The Complete Jack Johnson Sessions som är omöjlig att lyssna på i sitt orginalutförande, men som nu börjar bli en helt sanslös upplevelse. Snart har jag ordningen perfekt. Ska bara försöka i några månader till. (Kal Ström)

]]> http://dagensskiva.com/2010/05/29/2010-ars-maj/feed/ 5 http://dagensskiva.com/2010/05/01/bast-i-april/ http://dagensskiva.com/2010/05/01/bast-i-april/#comments Fri, 30 Apr 2010 22:00:24 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=31525

Vi i dagensskiva.coms redaktion fortsätter på sedvanligt sätt att sammanfatta på månatlig basis. Här är april månad.

• Masshysteri Masshysteri (album)
  Uppföljaren till finfina Vår del av stan är tro det eller ej ännu bättre än föregångaren. Dom kan inte höra musiken, Välkommen till verkligheten och framför allt Låt dom hata oss är helt klockrena låtar och resten följer inte långt efter. Nu väntar jag bara på möjligheten att få se bandet live till slut.
  (Tomas Lundström)
• MGMT – Congratulations
  Efter mycket förväntan dök MGMTs andra album upp. Det gjorde ingen besviken. Brian Enoooo.
  (Marie Lindström)
• Stornoway (band)
  Brittiska Stornoway, vars debutalbum Beachcomber’s Windowsill ges ut i slutet av maj, har något av det där som förra årets storheter Mumford & Sons inte hade. Debutantängslighet och smått brötig brittisk folkpop när den är som bäst.
  (Maria Gustafsson)
• Masshysteri Masshysteri (album)
  Skivan är snudd på komplett. Det är nästan irriterande eftersom nya och schysta skivor med Dundertåget, Khoma och Black Breath enbart framstår som parenteser under april månad.
  (Mats Guldbrand)
• Delorean Come Wander (låt)
  Den här gången stod det väl mellan Boy Georges Amazing Grace och Delorean. Att Delorean drog längsta strået
  beror nog på dels att den känns mer vår och dels att jag stötte på den
  närmare månadsslutet. Underbar solcykeleufori som trillade in i min
  musikvärld tack vare tipsen från David och Martina.
  (Ola Andersson)
• Alex Metric
  Än så länge måste vi vänta liite liite till på ett album från mångsysslaren (Radio 1-presentatör, dj, producent, remixare) Alex Drury. Men så länge som han fortsätter att bombardera oss med remixer som de av Ladyhawke, Gorillaz eller den minutiösa, fantastiska omarbetningen av Phoenixs Lisztomania så är det lite mer ok.
  (Martina Nordman)
• Sthlm Jazz Fest (festival)
  April har mest bestått av uppskjutna storsläpp känns det som. Trist det, men jazzfestivalens bokning av Missy Elliott var en grym nyhet!
  (Karin Lillbroända)
]]> http://dagensskiva.com/2010/05/01/bast-i-april/feed/ 4 http://dagensskiva.com/2010/04/12/veckan-som-gick-v14/ http://dagensskiva.com/2010/04/12/veckan-som-gick-v14/#comments Mon, 12 Apr 2010 08:31:03 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=31000 Bob Dylan ställer in sin turné i Asien efter att han blivit portad från Kina. De kinesiska myndigheterna fick kalla fötter av Dylan förflutna som samhällskritisk folksångare och då ställde Dylan i protest in hela turnén.

Skivbolaget Service strömmar hela sin katalog på bolagets webbplats, helt fritt. Från de första Studio-singlarna till rara låtar med Jens Lekman, Franke och The Embassy.

Nicke Andersson och hans lärljunger i nya band Imperial State Electric släpper första singeln That’s Where It’s At/Oh Babe nu i april. De spelar på festivalcirkusen och är klara för Azkena Rock Festival (Spanien), Peace & Love och Øya.

På annandagen sände P4 dokumentären Tyst för fan som, precis som titeln antyder, handlade om Ebba Grön. Det två timmar långa programmet försökte svara på frågorna: ”Hur lät de där och då, och varför spelar de en så viktig roll än i dag?”.

Refused släpper sitt album The Shape of Punk to Come igen, nu i ”Deluxe”. Det kommer att bli en box med tre skivor, originalskivan plus ”a never-before-released mind-blowing live album and the classic yet bittersweet documentary Refused Are Fucking Dead on DVD”. Hela grejen släpps 9 juni.

Sex Pistols skapare, Malcolm MacLaren, gick ur tiden. MacLaren blev 64 år gammal och avled i cancer i New York i torsdag. Jan Gradvall mindes MacLaren på Expressens kultursida och Nils Hansson tyckte hans liv var ett konstverk i sig.

John Frusciante har blivit utnämnd till den bästa gitarristen från sin generation, eller rättare sagt den bästa gitarristen de senaste 30 åren som reglerna för tävlingen The Axe Factor, som BBC 6music höll, egentligen sa. Slash blev tvåa och Muse Matthew Bellamy blev trea.

]]> http://dagensskiva.com/2010/04/12/veckan-som-gick-v14/feed/ 0 http://dagensskiva.com/2010/04/06/veckan-som-gick-v13/ http://dagensskiva.com/2010/04/06/veckan-som-gick-v13/#comments Tue, 06 Apr 2010 08:29:45 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=30809 (Lite sent publicerar vi veckosammanfattningen den här veckan. Vi skyller på Jesus.)

Erykah Badus nya video Window Seat väckte upprörda känslor i hennes hemstad Dallas. Samma stad där hon filmade videon guerillastyle. Upprördheten gäller nakenhet och assilimering av skjutning på samma plats JFK sköts för 47 år sedan. Hon blev åtalad för förargelseväckande beteende och får nu överklaga eller betala böter på upp till $500.

Under en konsert i Charlotte, North Carolina bestämde sig Ben Folds för att slå på Chatroulette och improvisera. Resultatet blev komediguld.

The Ark annonserade att deras kommande album ges ut som en 100-sidig tidning med bifogad cd. En idé som bland andra Tokio Hotel använt sig av tidigare. Albumet kommer att säljas via bland andra Pressbyrån, som lovar att skriva extra flitigt om det i sin fina tidskriftsblogg SID. I första intervjun berättar tidningens chefredaktör om arbetet. Bland skribenterna märks bland andra Andres Lokko och Jan Gradvall.

I avdelningen nya marknadsföringssätt finner vi även Petter som i samband med sin nya skiva En räddare i nöden lanserar han en kondom med samma namn. Kondomen görs i samarbete med RSFU och kommer att delas ut gratis på Petters spelningar och på festivalerna i sommar.

David Byrne och Fatboy Slim har skrivit en Disco-Opera om den skoälskande diktatorfrun Imelda Marcos. Inspriationen har hämtats från 70-talets disco och operan innehåller 22 gästsångare bland andra Tori Amos, Martha Wainwright, St Vincent och Cyndi Lauper.

Indrag träffade First Aid Kit för en pratstund innan deras konsert i Lund. De berättar bland annat att USA är stort.

The Libertines som splittrades 2004 kommer spela ihop igen på Leeds och Reading i England i sommar tillsammans med andra reanimerade lik som Guns N’ Roses.

Kulturbloggen berättar att Chemical Brothers nya skiva som kommer ut i juni kommer heta Further.

P4 ägnade delar av påsken åt musikdokumentärer. Under långfredagen handlade det om när det 1976 relativt okända australiensiska bandet AC/DC agerade pausunderhållning när svenska dansbandet Jigs spelade på Cortina i Vinberg strax utanför Falkenberg.

]]> http://dagensskiva.com/2010/04/06/veckan-som-gick-v13/feed/ 0 http://dagensskiva.com/2010/04/03/mars-mmx/ http://dagensskiva.com/2010/04/03/mars-mmx/#comments Fri, 02 Apr 2010 22:00:20 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=30901

Vi skriver mars 2010 och dagensskiva.com har hittat favoriter ur månadens musikutbud igen.
Här är det samlat:

Erykah Badu New Amerykah: Part 2 Return of the Ankh (album)
Det var klart att hon var tvungen att gå tillbaka till ruta ett för att komma framåt. Pyttemjuk soul för en stundande vår.
(Patrik Hamberg)

Patti Smith Just Kids (bok)
Patti Smith använder Robert Mapplethorpe som ursäkt för att skriva en självbiografi. Deras förhållande skildras i en värld av trevande konstnärskap, rocklegender och drömmar om större sammanhang.
(Maria Gustafsson)

Salem Al Fakir Part Of It (låt)
Samtidigt som Salem satt vid sin flygel och spelade sig in i svenska folkets hjärtan undvek jag samma arrangemang och lyssnade istället på Ignore This som är något ojämn men innehåller ett antal strålande ljuspunkter. Part Of It är en av dem, en vass bombastisk smällkaramell.
(Marie Lindström)

Snart börjar festivalhypen på allvar och pressarbetet kring det. Kanske blir det till och med rekord i festivalbesök i år med Peace & Love, Hultsfred, Way Out West, Stockholm Jazz och Splashfestivalen inskrivet i lilla fickdagboken. Man är nästan lite orolig över att man skall ha några öron kvar eller över till hösten på dagensskiva.com. Annars har det varit en seg månad igen med några få utstickare. Men jag är helt säker på att april kommer att vara den färgsprakande musikmånad med mängder av grymma skivor som man förväntat sig. Men om man ändå ska ta upp en platta som gått varv i lurarna under mars månad måste jag ändå nämna Kidz in the Hall och deras album Land of Make Believe. De lyckades imponerande nog följa upp sin förra skiva med något minst lika bra. Fräscht!
(Pontus Gustavsson)

The Dillinger Escape Plan Option Paralysis (album)
Jag var oerhört nära att sätta MFF-hymnen och vårt framförande av densamma på hemmapremiären som mars månads bästa, men det skulle antagligen inte ses med blida ögon från vissa ur redaktionen (och säkert en del läsare också) så jag undviker det. Galenpannorna i The Dillinger Escape Plan följer upp Ire Works med ett brett spektra. De lyckas, än en gång, balansera mellan stenhård och meckig hardcoremetal och avantgardistisk frijazz och samtidigt göra det lättillgängligt. Kudos.
(Jonas Appelqvist)

Duck Down (skivbolag)
Jag råkade köpa en skiva med Taylor Swift och efter det har jag lyssnat på den cirka 245 gånger. Jag har levt hela halva månaden i en countrybubbla. Mmm… Ja, men annars så gillar jag att Duck Down kom ut med två fina släpp den här månaden, Marco Polo & Ruste Juxx och Kidz In The Hall! Grymma grejer. Riktig hiphop.
(Karin Lillbroända)

Hellshock The Wait for You Still (album)
Amerikanska Hellshock är en ny bekantskap och dessutom en synnerligen trevlig sådan. They Wait for You Still släpptes i höstas och bjuder på finfint mangel de själva benämner stenchcore. Bästa spåret Darkness Will Endure låter Motörhead möter Tragedy och kombinationen sitter som en käftsmäll.
(Tomas Lundström)

Where were you in ’92? (spelliste-idé)
Pelle Sten som brukade publicera dagens spotify-lista här hos oss gör det fortfarande på sin egen sajt dagensspotifylista. För några dagar sedan publicerade han en fråga om var vi var 1992 (även om han missade den självklara öppningslåten från M.I.A.). Det var inte tänkt som en fråga, men den inspirerade. Anders Mildner svarade senare samma dag. Jag också. (Pelle svarade på riktigt igår.) Listorna i sig kanske inte är månadens grej, men att botanisera så fokuserat i sin egen musikhistoria var det. En låt leder till nästa. Var var du ’92?
(Kal Ström)

]]> http://dagensskiva.com/2010/04/03/mars-mmx/feed/ 0 http://dagensskiva.com/2010/03/29/veckan-som-gick-v12/ http://dagensskiva.com/2010/03/29/veckan-som-gick-v12/#comments Mon, 29 Mar 2010 09:00:09 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=30610 Soundofmusic har beskrivit jazzens utvecklingen från bop till frijazz. Från Ornette Colemans The Shape of Jazz to Come och Change of the Century, Cecil Taylors Jazz Advance, genom Sun Ras Heliocentric Worlds, vol 1 till kulminationen i Albert Ayler.

Idris Elba är inte endast en fantastisk skådespelare utan gör även musikaliska utsvävningar. För entusiaster av The Wire och knarkkungen Stringer Bell, det här har ingenting med Baltimores undre värld att göra. Lyssna på Driis nya låt Hold On.

Spotifys grundare och vd Daniel Ek höll ett anförande på SXSW som Len Kendall ritade anteckningar ifrån. SvD väckte diskussionen om artisternas ersättningsnivåer från Spotify och försöker beskriva hur den fungerar. Jonas Andersson tycker musikbranschen har en hangup på exemplarframställning.

Vårdguiden försöker påminna om att 31/3 är sista dagen man kan bli vaccinerad mot svininfluensan gratis med en Spotify-spellista med krya-på-dig-låtar, men de har kanske missuppfattat Time To Get Ill.

Asher Roth släppte ett nytt mixtape, med titeln Seared Foie Gras With Quince And Cranberry. Presenterad av DJ Wreckineyez och med gästspel av bland andra Talib Kweli, Blu och B.o.B. Roth har fortfarande en gigantisk internethype, och mixtapet är antagligen ett av årets mest nedladdade.

Alla festivalerna släppte nya artister i veckan. De största namnen var Q-Tip till Way Out West, Gorillaz till Roskilde samt Mika och Jello Biafra till Peace & Love. Vi sammanställer i Lilla festivalguiden.

Rockfotografen som fotade Jimi Hendrix brinnande gitarr på Monterey-festivalen och Johnny Cash At San Quentin, Jim Marshall, gick bort i veckan, rapporterar Gaffa. USA Today har en fotospecial från hans senaste bok (tillsammans med Timothy White).

Refused är fucking dead har det hetat om ett av Sveriges bästa band någonsin. Men nu verkar liket börjat leva igen. På den officiella webbplatsen står det inte längre att de är döda utan att de är coming soon. NME rapporterar att de är ‘set to reform’ och Alternative Press att de planerar för en ny skiva som ska släppas på Epitaph. Jag känner både förväntan och rädsla för att de ska förstöra sitt arv. Den som återuppstår får se. (Uppdatering: Dä’ ble’ inge’ Allt ”Coming soon” betydde var att Epitaph återsläpper Shape of Punk to Come. Jag tror vi tycker det är skönt.)

Sveriges Television och Sveriges Radio arrangerade återigen Public Service-dagen. En av punkterna på programmet hette ”Musiken för publiken”. Tomas skrev ner sina intryck av debatten.

Sonic meddelade att 1948, 1982 och 2005 också var bra musikår i sin pågående kartläggning.

NWT porträtterade arvikabaserade vinylskivbolaget Bootleg Booze i en intervju med bolagets båda grundare. På vinylspåret läste vi i veckan om Elin Unnes några veckor gamla krönika om vinylsamlandets baksidor och lyssnade om på P1 Morgon:s reportage om att vinylen ökar i försäljning.

Som avslutning vill vi meddela att vi fnissat en del åt chatroulette-versionen av Lady GaGa:s Telephone:


]]> http://dagensskiva.com/2010/03/29/veckan-som-gick-v12/feed/ 0 http://dagensskiva.com/2010/02/27/bast-i-februari/ http://dagensskiva.com/2010/02/27/bast-i-februari/#comments Fri, 26 Feb 2010 23:00:37 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=30105 Bara ett par dagar kvar, sedan är denna fullkomligt vedervärdiga månad slut. Tacka fan för det. Se nedanstående låtar som en slags förfest.

Wyo Stars Basuco Spells (12″)
dLTD Art fortsätter ge ut galet kvalitativ musik och höjer ribban ytterligare med Wyo Stars. Nya tolvtummaren Basuco Stars är en punkigt proggig gryta där lika delar psykedelika som lofi utgör ingredienserna. Fantastiskt!
(Jonas Appelqvist)

Daniel, Fred & Julie Daniel, Fred & Julie (album)
I veckan sprang jag på ännu ett Julie Doiron-projekt. Det är långt från hennes sologrejer och man kan kalla det country. Albumet Daniel, Fred & Juli släpptes i december men det funkar nu också. (Maria Gustafsson)

Talib Kweli på Göta Källare (konsert)
Underbart att få bocka av en rappare på min måste-se-innan-jag-dör-lista. Talib Kweli gjorde kvällen kul på Göta Källare, och The Blast live var rörande bra! Revolutions Per Minute släpps 6:e april! (Karin Lillbroända)




Yuck Georgia (låt)
En av årets hittills mest förtrollande debutsinglar, i rakt nedstigande led från Ride, Dinosaur Jr. och Skellefteå. (Rebecka Ahlberg)

Beach House Teen Dream (album)
På inte helt eget bevåg har jag under stora delar lyssnat på Teen Dream på repeat samtidigt som slow motionbilder från vinterolympiaden rullar i bakgrunden. De dämpade melodierna och urskogsrösten har visat sig vara perfekta kompanjoner till arktiskt kalla dagar då undantagstillstånd fått allt att stanna upp.
(Marie Lindström)

]]> http://dagensskiva.com/2010/02/27/bast-i-februari/feed/ 3 http://dagensskiva.com/2010/02/06/januaris-basta/ http://dagensskiva.com/2010/02/06/januaris-basta/#comments Fri, 05 Feb 2010 23:00:31 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=29558

Årets första månad brukar vara långsam på de flesta fronter, men dagensskiva.coms redaktion gräver vidare. Här är våra favoriter och förhoppningar för januari.

• Nappy Roots Ride (singel)
  Första singeln från Nappy Roots kommande album är så grym. Det låter lika bra, eller bättre, som de bästa partierna på deras förra album (The Humdinger, från 2008). Fin fin fin countrymysig hiphop. Jag älskar det. Pursuit of Nappyness släpps 20 april.
  (Karin Lillbroända)
• Sven Weisemann Xine (album)
  Januari betyder alltid upptäckt av de skivor jag missat från föregående år. Av de upptäckerna var Xine den överlägset bästa. Musik som bokstavligen talat fick världen att stanna upp och kylan att kännas lite mindre besvärande. Minimalism när den är som vackrast och mest känsloöversvallande.
  (Ola Andersson)
• Shining Blackjazz (album)
  Norska Shining fortsätter på sin inslagna väg mot mörkare musik. På Blackjazz sträcker de sig så långt mot black metal att de låter Enslaveds sångare Grutle Kjelsson gasta på de två avslutande låtarna. Överlägset bäst i januari.

  Bonusjanuari:
  Beck’s Record Club Book of Moses (cover)
  Beck, Brian Lebarton och James Gadson gör Skip James gamla Book of Moses till det bästa Jamie Lidell släppt ifrån sig sen debuten.
  (Kal Ström)

• IKONS IKONS (album)
  I min värld ska krautrock bedöva sinnena, ta monotoni till högre höjder och framförallt vara hotfull så till den milda grad att man blir mörkrädd. Inte många lyckas med det konststycket. Göteborgs IKONS lyckas – med bravur!
  (Jonas Appelqvist)
• Burzum (band)
  Nog för att konkurrens inte har varit mördande vad det gäller festliga saker i januari, men nyheten om att Varg Vikernes skall släppa en ny skiva senare i vår eggar mig något. Det var 11 år sedan sist och får man tro ryktena är det inget trist ambientskräp som de två senaste plattorna, utan lite hederlig black metal.
  (Mats Guldbrand)
• Januari brukar vara en trög start på musikåret och jag tycker väl inte direkt att detta årets första månad är något undantag. Det brukar istället vara i januari som man bygger upp sina stora förväntningar inför vad som komma skall. Både när det gäller skivskörd och livespelningar. Som nyinflyttad i huvudstaden blir man otroligt glad över vårens kommande konserter. Då Talib Kweli, Jedi Mind Tricks, R.A the Rugged Man, Method Man, Mos Def och R. Kelly står som de internationella besöken uppblandat av mängder av spelningar med nationella förmågor som Mohammed Ali, Movits!, Stor, Näääk, Mofeta & Jerre, Pato Pooh och många fler. Vi ses i vimlet!
  (Pontus Gustavsson)
• Staygold & Robyn, Spank Rock & Damien Adore Backseat Love (låt)
  Strax efter att Fever Ray hade framfört det bästa talet på P3 Guld-galan och lämnat alla med hakan i golvet dyker en person klädd som en kvarglömma från Beatles‘ Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band upp på scenen och så börjar januaris bästa låt. Salem al Fakir visar sig åter igen vara brilliant på ett oväntat sätt. En slinga som luktar 80-tal och allt som är bra med pop. När man inte tror att det kan bli bättre dyker Robyn upp.
  (Marie Lindström)
• We Live in Trenches Debaser Slussen 16 januari (spelning)
  Visst hade jag kunnat välja Thåströms tämligen nysläppta samlingsalbum som verkligen har gått varmt, men det hade ju varit lite öppet mål. Så valet faller i stället på We Live in Trenches- giget på Debaser Slussen. Stenhårt, intensivt och en näve i luften. Efterföljande Invasion var heller inte långt efter.
  (Tomas Lundström)
• Jay Electronica Victory (mixtape)
  Det är inte helt ovanligt att jag gnäller över att hiphopalbum är för långa. Jay Electronicas senaste mixtape är 27 låtar och ganska exakt 70 minuter långt. Låtarna är nästan undantagslöst helt befriade från refränger. Det borde inte fungera på mig. Men det är något med det där maniska malandet, den där skiter-väl-jag-i-om-du-inte-orkar-lyssna-attityden, som jag inte kan stå emot. Beats och rim i perfekt harmoni. En seger för hiphopen.
  (Patrik Hamberg)
• The Sound of Arrows Into the Clouds (Fear of Tigers remix) (låt)
  Precis som när Miike Snow gjorde om Peter Bjorn & Johns It Don’t Move Me till bubblig sodapop, så har Fear of Tigers lyckats få mig att för första gången riktigt lyssna på The Sound of Arrows, för att inte tala om gilla.
  (Martina Nordman)
• The Extraordinary Ordinary Life of José González (dokumentärfilm)
  Göteborg International Film Festival har i vanlig ordning ett musikfilmsblock som duger bra. I år visas flera av musikdokumentärerna på gigantiska Bergakungen. Reducerad mysfaktor, ökad musikupplevelse. Öppningsfilmen The Extaordinary Ordinary Life of José González av Mikel Cee Karlsson och Fredrik Egerstrand är långsammare än Crosses, men planterar tanken att det kan bli bra trots att det går långsamt och knappast händer alls. En tanke som tröstar i vintermörkret.
  (Maria Gustafsson)
• Massive Attack Paradise Circus (Gui Boratto Remix) (låt)
  Massive Attack + Hope Sandoval är ju föga oväntat en helt briljant kombination. Paradise Circus är redan i sin i orginalversion en sån där nattsvart rullande elektronisk blues som nästan bara Massive, förvånande och glädjande nog, faktiskt fortfarande kan få till. Men när Boratto sätter tänderna i den och med 4/4-beat och de snyggaste av Curegitarrer väldigt subtilt förvandlar den till ödslig dysterdans växer den till ett smärre monster.
  (David Drazdil)
]]> http://dagensskiva.com/2010/02/06/januaris-basta/feed/ 3 http://dagensskiva.com/2010/01/16/00-talet-som-dsc-sager-det/ http://dagensskiva.com/2010/01/16/00-talet-som-dsc-sager-det/#comments Fri, 15 Jan 2010 23:01:33 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=29003
Decenniet började med en lättnadens suck. Hysterin över millenieskiftet resulterade inte i jordens undergång utan i en och annan avstannad hiss. 1 januari 2000 var den första dagen på vad som skulle komma att bli världshistoriens värsta decennium, enligt Time Magazine (1350-talets digerdödsoffer skulle kanske argumentera annorlunda).

Världen är på väg att gå åt helvete men musiken har frodats. Den där kalla gråa 1 januari 2000 gick folk och släpade på minidiscar och klumpiga tidiga versioner av mp3-spelare eller till och med kassettbandspelare. Vissa gav inte upp dem förrän i mitten av decenniet då de var skrattretande förlegade jämfört med de tånagelstora maskiner vi idag kan stoppa hela vår skivsamling på.

Napster, Last.fm, Myspace, Youtube och Spotify har förändrat hur vi upptäcker och lyssnar på ny musik. Mången band har byggt en karriär på ett sätt som inte var möjligt i det förra århundradet. Alla artister uppskattar dock inte teknikens framsteg. Å ena sidan har den lokala skivhandlaren, han som brann för musik och skapade en samlingsplats för musikälskare försvunnit och ersatts av espressobarer och pretentiösa barnklädesaffärer.

Band kan inte längre upptäckas, frodas och stöttas av storbolag på samma sätt de en gång kunde men å andra sidan har musiken blivit mer demokratisk. Nu kan vilken mupp som helst skapa, distribuera och marknadsföra sin musik från en laptop. Mer musik än någon levande har haft tid att lyssna på har skapats under 00-talet.

Dagens skivas redaktion har slagit sina kloka huvuden ihop och slitit sitt hår i försöket att sammanfatta ett helt decennium i form av en lista av 00-talets 60 bästa album. Eftersom musiksmaken är så månghuvad kom Ola på det briljanta siffersystemet där album nummer 1 för 50 poäng, album nummer 2 får 49 poäng osv. Ola har sedan räknat ihop alla dessa poäng och med hjälp av enormt komplicerade matematiska formler sammanställt en lista. Här följer fantastisk nördfakta angående listan:

År 2000 var grejen. 2005 var inte alls grejen:

2000: 13 skivor
2001: 9
2002: 7
2003: 8
2004: 5
2005: 1
2006: 6
2007: 5
2008: 3
2009: 3

Skivorna som fick röster från tre eller fler i red var:

Fireside Elite 2000 4
The Hellacopters By the Grace of God 4
Håkan Hellström Känn Ingen Sorg för mig Göteborg 2000 4
Outkast Speakerboxxx/The Love Below 4
Outkast Stankonia 4
Amy Winehouse Back To Black (2006) 3
Arcade Fire Funeral (2004) 3
David Sandström Om det inte händer innan imorgon så kommer jag (2001) 3
Håkan Hellström Ett kolikbarns bekännelser (2005) 3
Justin Timberlake Futuresex/Lovesounds (2006) 3
M.I.A. Kala (2007) 3
Masshysteri Vår del av stan (2008) 3
Randy The Human Atom Bombs (2001) 3
Songs: Ohia The Lioness (2000) 3
The Hellacopters High Visibility 3
The Hives Veni Vidi Vicious (2000) 3
The Strokes Is This Is 2001 3
Vampire Weekend Vampire Weekend 3
Wilco Yankee Hotel Foxtrot (2002) 3

Värt att notera är att ingen av fyrorna plockade hem segern. Två lyckades inte ens ta sig in på topp tio (Hellacopters plats 18 och Stankonia 23). The Strokes Is This It lyckades absolut sämst i ovanstående skara: först på plats 374 av 521 dök den upp. D’Angelo var den som lyckades bäst bland dem som fick två röster – med en sjundeplats.

Jay-Z var kungen vad gällde att ha med flest titlar med sina 5 (som alla dök upp i en skribents personliga lista). Samma skribent stod också för alla nomineringar av Alicia Keys-skivor. Motsvarande fenomen gällde också
Me’Shell Ndegéocello, Yo La Tengo och Aesop Rock – fast då tre andra
skribenter. Följande artister hade tre eller fler titlar med i listan:

Jay-Z 5
Alicia Keys 4
Mastodon 4
Me’Shell Ndegéocello 4
Common 3
Nile 3
Yo La Tengo 3
Aesop Rock 3

Av dessa lyckades bara tre slå sig in bland de 60. Common (1), Jay-Z (3) och
Mastodon (1).

Allt som allt har vi tyckt väldigt mycket om 521 stycken enskilda skivor.

Sist men inte minst var det också fint att även Kal hade den goda smaken att gilla Daft Punks Discovery. Han hade däremot råkat skriva fel titel (Human After All, som ju är en rätt jättedålig skiva), men jag ändrade det.

Så här är de då: 2000-talets 60 bästa skivor enligt dagensskiva.com.

01. The Hellacopters High Visibility (2000) 143
02. Håkan Hellström Känn ingen sorg för mig Göteborg (2000) 133
03. Fireside Elite (2000) 132
04. Vampire Weekend Vampire Weekend (2008) 122
05. Outkast Speakerboxxx/The Love Below (2003) 119
06. Randy The Human Atom Bombs (2001) 109
07. The Hives Veni Vidi Vicious (2000) 100
08. Jay-Z The Blueprint (2001) 98
09. D’Angelo Voodoo (2000) 97
10. Common Like Water For Chocolate (2000) 96

11. Songs: Ohia The Lioness (2000) 96
12. Jay-Z The Black Album (2003) 94
13. Wilco Yankee Hotel Foxtrot (2002) 94
14. At the Drive-In Relationship of Command (2000) 92
15. Amy Winehouse Back to Black (2006) 91
16. Tragedy S/T (2000) 91
17. The Postal Service Give Up (2003) 90
18. David Sandström Om det inte händer nåt innan imorgon så kommer jag
(2001) 89
19. Arcade Fire Funeral (2004) 88
20. The Hellacopters By the Grace of God (2002) 86

21. Mastodon Blood Mountain (2006) 84
22. Justin Timberlake FutureSex/Lovesounds (2006) 83
23. Outkast Stankonia (2000) 76
24. Jay-Z American Gangster (2007) 72
25. Masshysteri Vår del av stan (2008) 72
26. Wolves in the Throne Room Black Cascade (2009) 72
27. Grandaddy The Sopthware Slump (2000) 71
28. Jens Lekman Night Falls Over Kortedala (2007) 70
29. Tragedy Vengeance (2002) 70
30. M.I.A. Kala (2007) 67

31. Håkan Hellström Ett kolikbarns bekännelser (2005) 66
32. Neurosis Given to the Rising (2007) 65
33. Neurosis A Sun that Never Sets (2001) 64
34. The Roots Phrenology (2002) 64
35. Beyoncé Dangerously In Love (2003) 62
36. Final Fantasy He Poos Clouds (2006) 62
37. Isis Oceanic (2002) 60
38. Acursed Livet är den längsta vägen till helvetet (2003) 58
39. Ed Harcourt Here Be Monsters (2001) 58
40. The Knife Silent Shout (2006) 58

41. Converge No Heroes (2004) 57
42. Queens of the Stone Age Songs for the Deaf (2002) 57
43. Cult of Luna The Beyond (2003) 55
44. Feist Let It Die (2004) 55
45. Q-Tip Kamaal: The Abstract (2009) 55
46. The Good, The Bad & The Queen The Good, The Bad & The Queen (2007)
55
47. Weakling Dead As Dreams (2000) 55
48. Angie Stone Mahogany Soul (2001) 54
49. Björk Medúlla (2004) 54
50. The Avalanches Since I Left You (2000) 54

51. Beulah The Coast is Never Clear (2001) 53
52. Fleet Foxes Fleet Foxes (2008) 51
53. Animal Collective Merriweather Post Pavilion (2009) 50
54. Fennesz Venice (2004) 50
55. Fu Manchu King of the Road (2000) 50
56. Gillian Welch Soul Journey (2003) 50
57. Moloko Statues (2003) 50
58. Reigning Sound Time Bomb High School (2002) 50
59. The (International) Noise Conspiracy A New Morning, Changing Weather
(2001) 50
60. The Roots Game Theory (2006) 50

]]> http://dagensskiva.com/2010/01/16/00-talet-som-dsc-sager-det/feed/ 13 http://dagensskiva.com/2010/01/12/vinnarna-i-besokaromrostningen-2009/ http://dagensskiva.com/2010/01/12/vinnarna-i-besokaromrostningen-2009/#comments Tue, 12 Jan 2010 22:19:52 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=28926 Vinnarna i besökaromröstningen för 2009 är nu klara.

Vinnaren av förstapriset, som är en trevlig kompott av skivor från det gångna året, är Malin Svensson. Andra- och tredjepris går till Henrik Algestam och Magnus Herbertsson, även där några skivor från 2009.

Stort grattis till vinnarna och ett stort tack till alla som röstade!

]]> http://dagensskiva.com/2010/01/12/vinnarna-i-besokaromrostningen-2009/feed/ 1 http://dagensskiva.com/2010/01/10/era-basta-skivor-2009/ http://dagensskiva.com/2010/01/10/era-basta-skivor-2009/#comments Sat, 09 Jan 2010 23:00:37 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=28775
1. Freddie Wadling The Dark Flower/Den mörka blomman

   Tvetydigheten i att vara artistsveriges mest ljusskygga personlighet och samtidigt en av de mest älskade artisterna är långt från självvald, men likafullt ett faktum. – Jonas Appelqvist

2. Fever Ray Fever Ray

   Ingen kan som Karin. Känns som ett naturligt steg efter Silent Shout. Tills skivan släpps ordentligt tänker jag knarka mp3-filerna. – Dixit

3. Thåström Kärlek är för dom

   Underbar skiva, förstår inte varför inte denna fanns på redaktionens mest lyssnade.. men men, härlig härlig! – Dragonteeth

4. Animal Collective Merriweather Post Pavillion

   Lite för lite galenskap och oväntade grejer på den här skivan, men melodierna är ju finfina. – Henrik

5. Kent Röd

   Är det bara jag som får Roy Andersson vibbar från plattan?
   Speciellt första spåret och en del text-rader känns väldigt Roy Anderssonskt. Kanske har Roy och Jocke Berg typ samma blick för vår samtid. – Göta-Petter

6. The xx XX

   minimalistisk pop av finaste märke, lutar åt att det här blir årets debutskiva. – antz

7. Girls Album

   så bra! – pravda flyers

8. Grizzly Bear Veckatimest

   Synd att jag inte kan med sångarens röst, för musiken och arrangemangen är ljuvliga. – Wavering Radiant

9. Wilco Wilco (the album)

   Som alltid när Herr Tweedy&Co är i farten, en smula ojämnt men ändå strålande!
   Efter 2 ganska så “vanliga” plattor i rad väntar jag nu med spänning på nästa Wilcoplatta där man säkert tar ut svängarna lite mer (typ “A ghost is Born”), då spelar Wilco i en helt egen division. – J.P.Jones

10. Phoenix Wolfgang Amadeus Phoenix

    Hmm, catchy låt. Kanske vore något detta… – westost

11. Anna Järvinen Man var bland molnen
12. Effenberg Associations
13. Röyksopp Junior
14. Lily Allen It’s not me, it’s you
15. El Perro del Mar Love Is Not Pop
16. The Bear Quartet 89.
17. Mastodon Crack the Skye
18. bob hund Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk
19. Jenny Wilson Hardships!
20. Bill Callahan Sometimes I Wish We Were and Eagle
21. [Ingenting] Tomhet idel tomhet
22. Deportees Under the pavement the beach
23. Dropkick Abelay Hotel
24. Kings of Convenience Decleration of Dependence
25. Mattias Alkberg Nerverna
26. Antony & the Johnsons The Crying Light
27. Tom Waits Glitter and Doom
28. Jonathan Johansson En hand i himlen
29. Muse The Resitance
30. M. Ward Hold Time
31. JJ No 2
32. Regina Spektor Far
33. Bat For Lashes Two Suns
34. Neko Case Middle Cyclone
35. Dinosaur Jr Farm
36. Iron & Wine Around the Well
37. Fuck Buttons Tarot Sport
38. Florence and the Machine Lungs
39. Taken By Trees East of Eden
40. The Pains of Being Pure at Heart The Pains of Being Pure at Heart
41. Markus Krunegård Prinsen av Peking
42. Leonard Cohen Live in London
43. Markus Krunegård Lev som en gris, dö som en hund
44. Andrew Bird Noble Beast
45. Richard Hawley Truelove’s Gutter
46. Raekwon Only Built 4 Cuban Linx… Pt. II
47. Yeah Yeah Yeahs It’s Blitz
48. Julian Casablancas Phrazes for the Young
49. Perssons Pack Öster om Heden
50. SKRIET Skriet
]]> http://dagensskiva.com/2010/01/10/era-basta-skivor-2009/feed/ 22 http://dagensskiva.com/2010/01/09/2009-ars-77-basta/ http://dagensskiva.com/2010/01/09/2009-ars-77-basta/#comments Fri, 08 Jan 2010 23:00:30 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=28809
1. Fever Ray Fever Ray
   

   Jag slås av det stora mörkret på Fever Ray:s självbetitlade debutskiva. Men jag är osäker på vad mörkret består av. /…/

   Det långsamma tempot och de mörka malande tonerna. Även om det strös ut rikligt med lättare toner ovanpå anrättningen smakar det sorg. Det smakar uppgivenhet, förlorad kraft. Men även om smaken är kraftlös är musiken som framkallar den stark

2. Q-Tip Kamaal The Abstract
   

   Den omisskänliga rösten är så klart intakt även om han här ofta testar stämbandens förmåga att sjunga snarare än rappa. Jag är sucker för den där rösten och tycker att den funkar minst lika bra när han sjunger.

   Musikaliskt handlar det om fusionjazz med försiktiga stänk av hiphop snarare än hiphop med försiktiga stänk av jazz.

3. The Bear Quartet 89
   

   Malmö, 2009. Efter ett tretton skivor långt samarbete med A West Side Fabrication är det nu Adrian Recordings som tar emot stafettpinnen i och med 89. Detta, som råkar vara Malmöbolagets 89:e släpp, är årets mest emotsedda och infriar precis allt jag någonsin hoppats på. Till stor del lyser den experimentella lustan från Saturday Night och Eternity Now med sin frånvaro och en bred ljudbild av stora trummor, dubbelkaggar, effektpedaler och melodier att dö för träder istället fram. Mattias Alkbergs uttalande tidigt i inspelningsprocessen om att vilja låta som Kate Bushs två första skivor är inte långt från sanningen.

4. Röyksopp Junior

Bergenduon släpper sitt mest gjutna album till dags dato. Med namnkunniga gäster (Karin Dreijer Andersson, Robyn och Lykke Li) nås högre höjder än de nått på föregående skivor. Det är krispigt, färgstarkt och oemotståndligt. Och hittigt så det förslår.

5. Maskinen Boys II Men
   

   Texterna är fyndiga, stundtals väldigt personliga och med snabba flows och välstrukturerade när det gäller rim. Det vill säga på en betydligt högre nivå än en electrogenren som oftast består av repetitiva fraser med effektmixning. Dessutom den fortsatta fascinationen för Portugisiska språket, i det här fallet från Bonde do Role och Marina Gasolina från samma grupp. Skivan innehåller förutom texter en del instrumentala partier, fina slingor och rivig bas.

6. Little Dragon Machine Dreams
   

   Machine Dreams låter som en film där Yukimi Naganos röst springer runt i en retrofuturistisk science fiction-dröm i bjärta färger. Det är ett programmerat rymdäventyr med det analoga synth-80-talet i minneschipet. Helkroppsdräkter och glashjälmar.

7. Mariachi El Bronx El Bronx
   

   Och de gör det fantastiskt, på trovärdigt eget sätt. De fuskar inte, de gör det i och för sig lekfullt, men inte tramsigt. De bryter inte ens mot de textmässiga reglerna där mariachi-band traditionellt sjunger kärlekshymner. Även om det här är utbytt till Despretador. Eller som den hette när de först spelade den live: Gary Glitter.

8. Deportees Under the Pavement – the Beach
   

   Det kan knappast undgått någon som läst intervjuer med bandet senaste tiden att skivan andas ideologi och politiska undertoner och ja, det är alldeles korrekt. Fast aldrig genom de stora gesterna. Alltid på ett subtilt och stilfullt sätt som filtreras genom en popmusik det var längesedan jag hörde från ett svenskt band.

9. Thåström Kärlek är för dom
   

   Det är en fin linje han numera balanserar på. Det är få förunnat att ligga på rätt sida Lundell-träsket. Joakim lyckas. Med den strålande äran ska tilläggas. I och med Skebokvarnsvägen 209 skrevs ett nytt kapitel i Thåströms karriär, det mest utlämnande världen tagit del av. Fram tills nu.

10. Anna Järvinen Man var bland molnen
    

    Det jag funderar över när jag lyssnar på Anna Järvinens andra skiva Man var bland molnen är vad alla manliga svenska artister håller på med? För det enda de verkar duga till är att stå i bakgrunden när briljanta kvinnor tar över helt och hållet.

11. Kongh Shadows of the Shapeless
12. Jason Lytle Yours Truly the Commuter
13. Wilco Wilco (the album)
14. Dundertåget Skaffa ny frisyr
15. Animal Collective Merriweather Post Pavillion
16. Grizzly Bear Veckatimest
17. bob hund Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk
18. Alicia Keys The Element of Freedom
19. Bill Callahan Sometimes I Wish We Were an Eagle
20. Fashawn Boy Meets World
21. Empire of the Sun Walking on a Dream
22. Kent Röd
23. Mastodon Crack the Skye
24. Wolves in the Throne Room Black Cascade
25. Prefab Sprout Let’s Change the World With Music
26. Yo La Tengo Popular Songs
27. Maxwell BLACKsummers’night
28. DOOM Born Like This
29. Sonic Youth The Eternal
30. Brother Ali US
31. The Gossip Music for Men
32. Fat Freddy’s Drop Dr. Boondigga & The Big BW
33. Pet Shop Boys Yes
34. Mono Hymns to the Immortal Wind
35. Amerie In Love & War
36. Princeton Cocoon of Love
37. Cam’ron Crime Pays
38. Guadalupe Plata Guadalupe Plata
39. Buried Inside Spoils of Failure
40. Love Olzon Fri från dig
41. David Sylvian Manafon
42. Jonas Kullhammar Quartet The Half Naked Truth 1998-2008
43. Shafiq Husayn Shafig En A-Free-Ka
44. Mayer Hawthorne A Strange Arrangement
45. Samling Go Bang! A Tribute to Arthur Russell
46. N’Dambi Pink Elephant
47. Bat for Lashes Two Suns
48. Rikard Wolff Tango
49. Converge Axe to Fall
50. AC4 AC4
51. The Stoner Hat Music
52. Sha Stimuli My Soul to Keep
53. Delorean Ayrton Senna
54. Lorentz & M. Sakarias Vi mot världen
55. Eyedea and Abilities By the Throat
56. The Flaming Lips Embryonic
57. Skyzoo The Salvation
58. Shrinebuilder Shrinebuilder
59. The Ghost of a Thousand New Hopes, New Demonstrations
60. Chrisette Michele Epiphany
61. Madness The Liberty of Norton Folgate
62. Svarte Greiner Kappe
63. Editors In This Light and on This Evening
64. HEALTH Get Color
65. Elephant Stone The Seven Seas
66. Switchblade Switchblade [2009]
67. Wooden Shjips Dos
68. Above & Beyond presents OceanLab Sirens of the Sea Remixed
69. Sa-Ra Nuclear Evolution: The Age of Love
70. Qwel & Maker So Be It
71. My Dying Bride For Lies I Sire
72. Max Essa Continental Drift
73. Nephew DanmarkDenmark
74. The Horrors Primary Colours
75. Dark Funeral Angelus Exuro Pro Eternus
76. Depeche Mode Sounds of the Universe
77. A Place to Bury Strangers Exploding Head
]]> http://dagensskiva.com/2010/01/09/2009-ars-77-basta/feed/ 9 http://dagensskiva.com/2010/01/04/vinn-skivor-rosta-pa-arets-skiva/ http://dagensskiva.com/2010/01/04/vinn-skivor-rosta-pa-arets-skiva/#comments Mon, 04 Jan 2010 08:58:37 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=28712 Nu har du chansen att vinna ett skivpaket med album från året som gått genom rösta fram årets skiva 2009.

Röstningsformuläret hittar du här.

Om du mot förmodan inte hittar din favoritskiva bland de nominerade skivorna kan du alltid nominera dem i efterhand. Men chansen minskar förstås att den ska få några röster, eftersom ingen får rösta om efter ett första försök.

Röstningen stänger lördag 9 januari kl. 12.00 och listan presenteras på söndag.

]]> http://dagensskiva.com/2010/01/04/vinn-skivor-rosta-pa-arets-skiva/feed/ 1 http://dagensskiva.com/2009/12/26/samling-elva-asbra-latar-2009/ http://dagensskiva.com/2009/12/26/samling-elva-asbra-latar-2009/#comments Fri, 25 Dec 2009 23:00:56 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=28508 The Bear Quartet Millions
I 2009 års digra skivskörd stack The Bear Quartets 89 ut och första singeln, Millions, höjde på flera ögonbryn. Dels på grund av en omedelbar hitpotential från ett band som betackar sig från galor, rotationslistor, försäljningssiffror och dels för att den tog ännu ett steg i en riktning ingen kunde ana. Dess storhet blev än mer uppenbar när remixerna, de första någonsin i bandets historia, dök upp signerade bl.a. The Skull Defekts och Andreas Tilliander.
(Jonas Appelqvist)

Maskinen Aldrig vart i Malmö
Mitt år har varit väldigt präglat av Malmö. Från vår till höst har jag satt mig på tåget för färd ned mot Möllans stad. Sen när det precis var färdigt slog Maskinen till med årets låt. Eller åtminstone den låt som satt sig hårdast på min hjärna.
(Kal Ström)

Miley Cyrus Party In The U.S.A.

Det händer inte ofta, men det händer. Otippade låtar sätter sig som berget. Party In The U.S.A. är otippad, men faktiskt en grym tuggummipoplåt som svänger ordentligt! Om Miley Cyrus någon dag kommer stå självständig och vara fri från stämpeln som en töntig disneyprodukt så är den här låten första steget dit. Den är bra på riktigt! Okej, kanske inte årets allra bästa egentligen, men kom igen – visst är det roligare att jag väljer en låt med Miley Cyrus än typ Empire State of Mind?
(Karin Lillbroända)

Yeasayer Tightrope
Yeasayer använder enkla grepp på Tightrope. Det finns inte en människa som tagit sånglektioner som inte kan tycka om låten. Den är som en skalövning med schysst komp. Det vill säga allt man behöver på en road trip, vid makeupspegeln eller med fötterna dinglande från köksfönstret.
(Maria Gustafsson)

Animal Collective Brother Sport
I år har jag förstått storheten med The Wire, serien om livet på gatan och i maktcentrumen i Baltimore där ingen är ensidigt ond eller god, där vissa ger sitt liv för ett gott syfte och andra profiterar på andras olycka. Serien är genial, nyskapande, episk och narrativ på ett sätt som också kan beskriva ett band från samma stad. Bandets åttonde album släpptes i år och överträffade alla höga förväntningar. Stämsången, de repetitiva ljudöversvämningarna och det frenetiska tempot, allt smälter samman i ett album som har så många bra låtar per capita att det är löjligt. Allt fullkomligt exploderar i Brother Sport som knockar mig varje gång.
(Marie Lindström)

Fool’s Gold Surprise Hotel
Jag har haft otaliga månadslånga besattheter vad gäller låtar under året, och det här är en av de sista, som också var ett av mina val för novembers bästa. Surprise Hotel ger mig lite samma känsla som den enda Animal Collective-låt jag gillar på riktigt, Brother Sport. Inte för att de låter speciellt lika, utan för det utdragna, tranceaktiga groovet som bara byggs på, högre, längre, större. Förra året hade jag väldigt lätt att plocka ut EN låt, i år är det omöjligt. Därför blir det en jag har i färskt minne. Men det finns många, många fler.
(Martina Nordman)

Mastodon Crack the Skye
Scott Kelly fortsätter sin vana trogen och gästar Mastodon med lite brölande skönsång. Nu är det ju inte bara Scott Kellys förtjänst som gör titelspåret  från Crack the Skye till en så förbannat bra låt, utan det är detaljrikedomen, blytunga riff, en text som för tankarna åt den yttersta domen och många, många andra saker. En asbra låt helt enkelt.
(Mats Guldbrand)

Faze Action feat. Yam Who? & Mary Moore In the Light of a Miracle
Vilka kritierier som avgjort vilken som blivit årets ”asbra-låt” har varierat. Några gånger har det varit den definitiva låten. Andra gånger en låt som på något sätt bäst sammanfattat mitt musikår. Ibland har det helt enkelt handlat om, tja, en asbra låt just i skrivande stund. Det sistnämnda gäller för 2009-valet, mest därför att Faze Actions version av Arthur Russell-låten ”In the Light of a Miracle” var årets sista riktiga stolvältare i mitt musikmikrokosmos. Samtidigt är det en låt som sammanfattar mitt 2009: dåtidsdisco och nutidshouse i ett sanslöst fantastiskt dansgolvsmöte.
(Ola Andersson)

Busta Rhymes med Mike Epps I’m a Go and Get My
När Busta räknar nummer på ett knarrigt elektroniskt beat låter han både lycklig, avslappnad och självsäker. Bus-a-bus är som vanligt bäst när han inte anstränger sig för att få till en hit och landar på ett knasigt off-beat. Gamle bredkäften kan än. Luvz it.
(Patrik Hamberg)

Maskinen Kärlek vid sista ögonkastet

Fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion.
Vi åt och drack och grät och vi skrattade och vi kom ihop.
Som bästa vännen som har tagit det till nästa level.
Där vi bara hoppades men fick se vad som hände!

Maskinen släppte den efterlängtade debuten Boys II Men till slut. Bäst på skivan är Kärlek vid sista ögonkastet och den underbart episka produktion från Mats Norman där Afasi och Frej lägger båda grymma verser. Det är brusten kärlek, hög igenkänningsfaktor och vackra flows med svävande refräng. Inte helt otippat mångas favorit från plattan. Timbuktu har bland annat utnämnt den till årets svenska raplåt i P3 Hiphop. Hatten av.
(Pontus Gustafsson)

Funeral Mist Blessed Curse
När jag ser tillbaka på året står det klart att väldigt mycket har handlat om album snarare än enskilda spår. Det har kommit en hel del bra, men det har varit svårt att plocka ut en enskild låt som får representera 2009. Valet föll till slut på Funeral Mists mäktiga Blessed Curse, en bortåt tolv minuter lång historia. Blessed Curse är smått hypnotisk i sitt malande tempo och där Arioch närmast predikar texten på ett väldigt effektfullt sätt.

If you we’re an angry man on the earth, I’ll be an angry God in heaven

(Tomas Lundström)

Lyssna på 10 av de 11 asbra låtarna i Spotify

Den 11:e får du lyssna på med hjälp av Youtube:


]]> http://dagensskiva.com/2009/12/26/samling-elva-asbra-latar-2009/feed/ 2 http://dagensskiva.com/2009/12/05/november-manads-basta/ http://dagensskiva.com/2009/12/05/november-manads-basta/#comments Fri, 04 Dec 2009 23:00:27 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=27992

2009 års nästsista månad har lagts till handlingarna och i sedvanlig ordning sammanfattar vi månaden som gick med att lista guldkornen.

• Fool’s Gold Surprise Hotel (låt) och Yeah Yeah Yeahs Heads Will Roll (A-Trak remix) (låt)

Jag kunde inte välja. Surprise Hotel har smygt sig på under en längre tid, till den punkt där dess toklarviga rytm nu placerar mig en lyckligt fånleende trans. A-Trak, å sin tur, kan ha gjort en av sina bästa prestationer hittills på YYYs redan grymma Heads Will Roll. Jag har spelat båda så många gånger under månaden att ett val blir både omöjligt och onödigt. (Martina Nordman)

• Maskinen Boys II Men (album)

Dra åt helvete vad bra det är. (Kal Ström)

• Wale Prescription (låt)

Hiphop på ett dystert go-go-beat med en funkflöjt i minnet som slutar i en hiphopnostalgisk spoken word-historia. Bästa låten på Attention Deficit. (Patrik Hamberg)

• Jello Biafra and the Guantanamo School of Medicine The Audacity of Hype (album)

Jag fick denna, i oktober släppta skiva, i början på november och den har följt med mig under hela månaden. Forne Dead Kennedys-vokalisten visar att han fortfarande ska tas på största allvar och tillsammans med medlemmar från bl.a. Freak Accident, Sharkbait och Faith No More har han skapat ett monster till skiva. Bra där! (Jonas Appelqvist)

• Djupdykningen (lyssningsform)

Under två veckor i november lyssnade jag enbart på ett band – Yo La Tengo. När Local Natives-vindarna ven som mest tog jag en paus, klev tillbaka till början av nittiotalet och började om. Med en lyssningsform som nästan glömts bort – den avslappnade, analyserande och icke-jagande – blev jag återigen hungrig efter musik man tröttnat på innan man hört den. (Maria Gustafsson)

• Diverse mörkheter och slömangel (musikstilar)

Minimalt med soltimmar, vintertid och allmänt mörker gjorde november till en månad med synnerligen låg aktivitet och det avspeglade sig i vad jag har lyssnat på; det har varit mörkt och slött mest hela tiden. Cough Sigillum Luciferi, Kongh Shadows of the Shapeless, stora delar av My Dying Brides diskografi, Evoken A Caress of the Void, senaste Switchblade, spliten med Sonic Ritual och Sanctuary in Blasphemy har gått varma allihop. I kombination med stämningsfull jänkarblack a la Weakling och Wolves in the Throne Room. (Tomas Lundström)

• Rihanna Wait Your Turn (låt)

Jag blir sådär sällsynt upprymd av att lyssna på Wait Your Turn, Rihannas bästa låt någonsin. Hela Rated R levde till och med upp till mina höga förväntningar. Rihanna är bäst. God jul! (Karin Lillbroända)

• AC4 Pigs Lose (låt)

De höga förväntningarna jag hade angående AC4 infrias till fullo, men allvarligt talat… Pigs Lose, vilken låt! Dennis Lyxzén, bär mina barn. (Mats Guldbrand)

• Sade och Tracey Thorn (gudinnor)
  Först kommer nyheten att Sade i februari släpper sitt första album på tio år och så någon vecka senare får vi veta att Tracey Thorns tredje soloalbum landar i vår. Ja jävlar. Julafton två gånger om. (Ola Andersson)
  ]]> http://dagensskiva.com/2009/12/05/november-manads-basta/feed/ 7 http://dagensskiva.com/2009/10/31/oktobers-basta-2/ http://dagensskiva.com/2009/10/31/oktobers-basta-2/#comments Fri, 30 Oct 2009 23:00:04 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=26676 Whitney Houston Million Dollar Bill (Freemasons Club Mix) (låt)

När jag skriver det här har jag fortfarande inte hört originalversionen. Faktum är att jag ännu inte hört en ton från Whitneys comeback. Det jag däremot vet är att Freemasons klubbfix gått varm i takt med att mörkret gör sig allt mer påmint. Stor röst och Freemasons sedvanliga toksväng, kryddat med en av årets bästa refränger. Inte mycket mer att säga. Får ta tag i att lyssna på originalversionen nu. (Ola Andersson)

• Denizen Kane Brother Mins Journey To The West (album, cd)

Kane är rappare, sångare och poet och en av grundarna till rapkollektivet Typical Cats från Chicago. Hans nya skiva är en rätt svängig men också själfylld historia. Med jazzblås, gamla härliga samplingar som kontrast till Kanes unga whiskeyröst gör det sig ofta väldigt bra. En otippat stark skiva från en artist som jag hade räknat bort, och som ofta hamnar i skuggan av den fantastiska textförfattaren Qwel. Detta är hans tredje skiva och hans bästa och mest kompletta musikaliska verk hittills. (Pontus Gustavsson)

• Where The Action Is! Los Angeles Nuggets 1965-1968 (box)

Den här boxen har ett par månader på nacken nu. För att inte tala om åren tillbaka till sextiotalet. Men det tar tid att ta sig igenom den. Det är 101 fantastiska låtar på ett bräde. Under oktober har jag sparsamt portionerat ut lyssnandet bland alla nyare skivor och upptäckt guldkorn med P.F. Sloan, The Full Treatment och The Music Machine. (Maria Gustafsson)

• Fashawn Boy Meets World (album) och Sha Stimuli My Soul To Keep (album)

Två av oktobers ganska många pirriga släpp. Fashawns debutalbum var jävligt bra, och underbart kul att Sha Stimuli äntligen fick släppa sitt också! Gjorde ingen besviken, misstänker jag. (Karin Lillbroända)

• Vampire Weekend Horchata (låt)

Med minnet av ett regnblött men lyckligt Vampire Weekend i Göteborg i augusti fortfarande pirrande i kroppen kommer första singeln inför det nya albumet. O så svårt att följa upp debuten men O så bra det är. (Marie Lindström)

• A Place to Bury Strangers Exploding Head (album)

Uppföljaren till 2007 års självbetitlade debut, som släpptes 14 oktober, infriar det förhandssnacket lovade. Må så vara att de allra mest öronbedövande ljudväggarna uteblivit här, det är ändå en mästerlig noiseinramning värdig sin hype. (Jonas Appelqvist)

• ArtDontSleep: Skid Row Sessions med Pharoahe Monch, Shafiq Husayn och Om’Mas Keith med flera.

Oktober har varit en alldeles utmärkt liten musikmånad. I min värld har mycket kretsat runt Sa-Ra Creative Partners och kanske i synnerhet Shafiq Husayn. Allra allra bäst är de här dryga sju minuterna av jammande i en replokal. Sinnesjukt bra. (Patrik Hamberg)


]]> http://dagensskiva.com/2009/10/31/oktobers-basta-2/feed/ 3 http://dagensskiva.com/2009/10/03/the-september-issue/ http://dagensskiva.com/2009/10/03/the-september-issue/#comments Fri, 02 Oct 2009 22:00:28 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=25995 Igår eftermiddag undrade Patrik om vi inte hade glömt göra en månadssammanfattning. Det hade vi ju. September, världens bästa månad, hade passerat innan vi hann ropa ”Girls!”. Men material till en lista saknades inte.

Nicolai Dunger Can You? (låt)
Nicolai Dunger återanvänder A Taste of Ra i eget namn. Bäst på nya skivan såklart. (Karulus Rex)

Little Dragon Machine Dreams (album)
Retrofuturistisk electrojazz som vinner i längden. (Patrik Hamberg)

Kurt Vile Blackberry Song (låt)
Kurt Viles album Childish Prodigy är sökt risigt, vasst och grötigt på alla rätta, septembersoliga sätt. (Maria Gustafsson)

The Bear Quartet 89 (album)
Släpptes 09/09/09 och var månadens absolut bästa, i bra konkurrens av promoexet av Converges Axe to Fall och Masshysteris spelning på Debaser Malmö 09/09/12. (Jonas Appelqvist)

Electric Wizard, Kafé de Luxe, Växjö (konsert)
Tillbedjande av Riffet i en svettig källare. Mäktigt. (Tomas Lundström)

Abandon The Dead End (album)
Det är knappast meningen att skivan ska upplevas som ett livselixir, men det är just vad det är. (Mats Guldbrand)

Jay-Z The Blueprint 3 (album)
Albumet fick en sågning av mig. Och jag har inte ändrat mitt tycke än, men jag har öppnat upp för möjligheten att albumet kanske kommer växa med tiden. Oavsett, så blir Hovas nya skiva septembers höjdpunkt. Årets till och med! Han är ju störst. (Karin Lillbroända)

Beyoncé (artist)
När Kanye West under Taylor Swifts tacktal på MTV Video Music Awards ännu en gång tar sig friheten att storma en scen och grabba tag i en mikrofon, för att deklarera sina åsikter som högsta sanning, är det självklart Beyoncé som räddar situationen och gör alla glada igen. Under sitt eget tacktal ropar hon upp Swift, som äntligen får prata till punkt. Dagarna efteråt blir Kanyes ”I’mma let you finish” tillsammans med Anna Ankas, enligt diverse antifeminister uppfriskande subversiva, syn på könsroller och familj det mest uttjatade skämtmaterialet 2009. (Agnes Arpi)

]]> http://dagensskiva.com/2009/10/03/the-september-issue/feed/ 1 http://dagensskiva.com/2009/09/05/sensommarens-basta/ http://dagensskiva.com/2009/09/05/sensommarens-basta/#comments Fri, 04 Sep 2009 22:00:34 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=25487 Var det hetaste under augusti verkligen Dr. Alban och My Bloody Valentine på Way Out West? Eller var det att Oasis splittrades igen? Redaktionen har sammanställt augustis bästa.
• Basement Jaxx på Way Out West (konsert)

Augusti brukar alltid vara den månaden då man väntar och väntar på det som komma skall i september. I år var augusti en månad fylld av massa bra musik. Inte bara med tanke på att de skivorna som komma skall i stor utsträckning redan läckt ur bolagens händer på nätet. Utan även för det fina konsert- och klubbutbudet i Göteborg tack vare bland annat Way Out West och Klubb Scratch. Trots att Robyn, Dead Prez och Nas besökte festivalen och Slottskogen var det Basement Jaxx show som var ett av de stora minnena från festivalen. Den hade det mesta man som publik vill ha av en livespelning. Först och främst ett otroligt låtmaterial, men också suveräna musiker, utstrålning, publikkontakt och ett krispigt ljud. Musik som gör sig bra på skiva men ännu bättre live. Det ska bli spännande att se vad kommande skivan Scars med gäster som Amp Fiddler, Kelis, Yo! Majesty och Santigold kan bjuda på. Första singeln finns ute sedan ett tag och nya singeln Feelings Gone är på väg och finns sedan ett tag för lyssning. (Pontus Gustavsson)

• Augusti (musikmånad)

Augusti har varit fattigt. Jag har inte fångats märkvärdigt av något nytt släpp. Därmed har jag lyssnat igenom många av mina favoritskivor den här månaden. Det har varit trevligt. (Karin Lillbroända)

• The Bear Quartet Carry Your Weight (låt)

Släppet av 89 är upptakten till en fantastisk skivhöst. Lyckan i att hitta tillbaka till The Bear Quartet genom nytt material träffar en med krafter man hade glömt bort fanns. Det finns bättre spår än Carry Your Weight på 89 men det finns inga andra än BQ som kan göra just en sådan här låt. Det är här The Bear Quartet är tillbaka igen utan att låta som gamla The Bear Quartet. Det är här den fantastiska skivhösten börjar. (Maria Gustafsson)

• Sa-Ra Nuclear Evolution: The Age of Love (album)

Supertrion levererade från högra hjärnhalvan och skickade förväntningarna på Erykah Badus kommande i omloppsbana runt Pluto. Mörk, fuktig och krökt samtidsfunk med rötterna fast förankrade i funkadelicans mer introverta sida. (Patrik Hamberg)

• Kylesa Unknown Awareness (låt)

En fantastiskt bra låt på en inte lika fantastisk platta. (Tomas Lundström).

• Girls Hellhole Ratrace (låt)

Debutsingel av Girls från San Francisco. Monoton och långsam, på gränsen till enerverande — men märkligt tilldragande. (Kaligula Strömming)

• We Live in Trenches och Dipper (live)

The Bronx får ursäkta, månadens liveupplevelse utspelade sig på bästa skivbutiken Rundgångs femårsfest på Debaser Malmö. En kväll som redan benämns som klassisk. Sedan att 89, nya The Bear Quartet-skivan, som i augusti kom i min ägo kvalar in på en sådan här sammanfattning är underförstått. Mer om detta framöver… (Jonas Appelqvist)

• Little Boots Stuck on Repeat (låt)

Lite går jag på Karins spår om en föga intressant musikmånad. I en hetta på 40 grader och uppåt har jag varit väldigt lat och mest lyssnat på gamla Love and Rockets-vinyler och första delen av gothboxen A life less lived. Inte mycket framåtblickande, alltså. Sent omsider kom jag också in på Little Boots’ debutskiva, som visserligen inte erbjuder några större utmaningar, lite som en indievariant på Lady Gaga, men ändå är en riktigt trevlig åttiotalsorgie. Just nu är det Tenori-On-basen på Stuck on Repeat som bäst går hem. (Martina Nordman)

• Onkel Kånkel and his Kånkelbär (band)

Say no more. (Mats Guldbrand)

]]> http://dagensskiva.com/2009/09/05/sensommarens-basta/feed/ 1 http://dagensskiva.com/2009/08/08/way-out-west-09/ http://dagensskiva.com/2009/08/08/way-out-west-09/#comments Fri, 07 Aug 2009 22:00:59 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=24821 Nästa helg hålls Way Out West för tredje gången i Göteborgs Central Park. Missa inte följande:

Agnes Arpi:

Robyn (Flamingo fredag 17:40)
Kleerup i all ära, men på fredag hoppas jag på att få återuppleva Fucking Åmål-känslan genom Robyns 90-tal. Om hon dessutom spelar Handle Me och Who’s That Girl är fredagen biff.

Laakso (Linné fredag 19:15)
Jag gillar både Laakso och Markus Krunegård solo ohemult mycket. Eller åtminstone tillräckligt mycket för att folk ska fnysa. Det blir givetvis inte lika episkt som på Broder Daniels avskedsspelning förra året, men på ett personligt plan är det inte långt ifrån.

Dead Prez (Azalea lördag 16:45)
Efter en dramatisk historia av att ha köpt, älskat och sedan sålt Let’s Get Free, efter att ha hörsammat rykten om att Dead Prez ställt in för att de inte vill spela för vita, ska det bli oerhört spännande att se dem. Om de dyker upp vill säga. Att de förmodligen kommer krocka med Nas betyder inget annat än att vi är en konspiration på spåren.

Kal Ström:

Beirut (Flamingo fredag 15:35)
Beirut ställde ju in förra gången när de var en av de jag ville se allra mest då. Han får kompensera det nu med att göra en grym spelning istället.

The Bronx (Sticky Fingers torsdag 23:00)
Jag önskar önskar önskar att The Bronx gör en Mariachi El Bronx-spelning. Om de gör det och jag kommer jag vara lycklig. Om inte kommer jag få en hård punkspelning istället, vilket inte kommer vara fel heller.

Antony & the Johnsons med Göteborgs symfoniorkester (Flamingo fredag 20:15)
Det kan ju bli hur mycket överspel som helst. Man kan ju alltid hoppas.

Final Fantasy (Annedalskyrkan lördag 01:30)
Det kan ju bli hur bra som helst. Jag önskar jag kunde tvinga med Patrik så han förstod storheten till slut.

Fever Ray (Linné fredag 23:00)
Jag måste ju få veta om Arvika-spelningen bara var ett olycksfall i arbetet eller om första konserten jag såg, på Storan, var det lyckade undantaget.

Mats Guldbrand:

Om det inte vore för att Premier League sparkar igång samma helg, så skulle jag ha styrt kosan mot Göteborg och avnjutit en omgång punk i form av AC4, Rise Against och The Adolescents. Men det gäller att prioritera.

Jonas Appelqvist:

Som det redan twittrats om i veckan är klubbprogrammet alldeles för bra och späckat för att man ens ska ha en sportslig chans att se allt man vill. Och då pratar jag inte ens om Slottsskogens program (där jag ämnar se bland andra Vivian Girls, Grizzly Bear, Wilco, Vampire Weekend, Wolfmother och My Bloody Valentine).

Således, guiden till klubbarnas ess:

AC4 (Trädgår’n torsdag 20:30)

Well, kombinationen Lyxzén/Sandström har bevisligen inneburit succéer förut. Detta hardcorepunk-projekt är inget undantag. Hur det låter denna gång? Minor Threats Washington DC är ingen missvisande riktning mot vart medlemmarna riktat blicken.

The Bronx (Sticky Fingers torsdag 23:00)

Det spelar ingen roll att jag ser bandet för tredje gången, det finns inget som kan hindra att jag ser dem igen på Sticky Fingers. De är för bra. Skadligt bra egentligen. Och är de på humör och spelar ett par låtar från nysläppta mariachiskivan är det ett stort plus!

Chairlift (Parken fredag 00:30)

Brooklyn spottar ur sig fantastiska band och Chairlift sållar sig till gräddan där Yeasayer och Grizzly Bear håller fanan högt. Egensinnig, exotisk indie som griper tag och aldrig släpper. Dixie Gypsy är dessutom en av årets bästa låtar.

Monotonix (Sticky Fingers fredag 01:30)

Hur många israeliska rockband känner du till? Jag känner till ett, det enda jag behöver dessutom. Efter deras fantastiskt galna spelning på Rockbåten tidigare i sommar måste jag se dem igen. Tänker du göra likadant bör du göra dig beredd på att bli en del av showen. Vare sig du vill eller inte.

Loosegoats (Pusterviksbaren lördag 01:30)

Hur mycket Jay Reatard än lockar måste det bli en tripp nerför nostalgigränd. Långt innan solokarriären och syskonskiva med brodern Gustaf gjorde Christian Kjellvander den bästa amerikanska lofi-rocken utanför Amerika. Från Pavement-flörtande via Dinosaur Jr fram till det Gram Parsons-beslöjade uppbrottet skapade denna combo fantastisk musik. Nu är de tillbaka med exklusiva spelningar. Jag är där.

Deerhunter (Trädgår’n lördag 02:15)

När de kommer till Göteborg har de precis avslutat USA-turnén som genomförs tillsammans med No Age och Dan Deacon och det är där mittemellan dessa band vi kan placera Deerhunter, som det bästa av två världar. Det är en gedigen avslutning på festivalen. Se!

Maria Gustafsson:

Way Out West 2009 visade sig bli ett gytter av senaste årens skäggsuccéer med Bon Iver, Band of Horses, Blitzen Trapper, Grizzly Bear och Vetiver i främsta ledet. På parkprogrammet känns det ganska självklart vad man ska se eller inte och som väl är är jag inte särskilt intresserad av några av de banden som spelar senare på kvällarna i Slottsskogen. Ändå utgör Vetiver på Pustervik, Andrew Bird i Annedalskyrkan och Big Pink på Parken en krock av det större slaget på fredagsnatten. Lördagens Woodpigeon på Pustervik och Final Fantasy i Annedalskyrkan är samma sak men att ha överambitiösa måste-se-program inför en festival är ju en del av grejen.

Rebecka Ahlberg:

Hur mycket jag än ser fram emot att få mina trumhinnor sprängda av My Bloody Valentine kan det inte jämföras med hur exalterad jag är inför Adolescents. Hardcorelegenderna kan knappast sägas vara just ungdomar längre, och med stor sannolikhet kommer det att märkas smärtsamt mycket på scen. Men det är inte mindre obligatoriskt för det, för debutplattan ”Adolescents” hör fortfarande till en av de bästa punkskivorna som spelats in.

Annat kul: Wilco, Blitzen Trapper, Vivian Girls, Let’s Wrestle, Nas, Amadou & Mariam, Seun Kuti, Wale och Jay Reatard.

]]> http://dagensskiva.com/2009/08/08/way-out-west-09/feed/ 7 http://dagensskiva.com/2009/08/01/juli/ http://dagensskiva.com/2009/08/01/juli/#comments Fri, 31 Jul 2009 22:00:52 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=24712 Dags för sommarmånaden av alla sommarmånader.

Stockholm Jazzfestival
Sällan har valet varit så enkelt. Ett näst intill oklanderligt program. Flera utmärkta konserter. Utmärkt ljud. Och så klart Erykah Badu. Där räcker inte orden riktigt till. Än.
(Patrik Hamberg)

The Cave Weddings Bring Your Love (låt)
Guided by Voices tolkar Buddy Holly & The Crickets i en alldeles lysande liten bagatell.
(Rebecka Ahlberg)

Gang of Four (band)
Visst, glansdagarna är för länge sedan räknade och risken finns att man kan sålla in bandet till ännu ett i raden av återförenade dinosaurier och må så vara – Malmöfestivalens intressantaste bokning är det likafullt, en bokning som offentliggjordes i juli. När Natural’s not in it och Ether ljuder ut över Folkets Park kommer antagligen tvivlarna också ändra uppfattning.
(Jonas Appelqvist)

Joss Stone på Stockholm Jazz Fest
Fortfarande när jag tänker på både den fantastiska spelningen och skivsigneringen då vi möttes… så blir jag bara glad. Vilken oerhört fantastisk soulsångerska Joss Stone är, med en förtjusande hållning på scen och en fin, lagom vass, personlighet. För övrigt så var festivalen lika fin och bra som alltid, fast än bättre med tanke på de sinnessjuka artistbokningarna.
(Karin Lillbroända)

Shugo Tokumaru (konsert)
Världens minsta trumset gör Shugo Tokumaru intressant igen.
(Maria Gustafsson)

bob hund (konsert)
Jag trodde inte jag saknat att se bob hund live så mycket som jag märkte att jag gjort när jag såg dem på Arvikafestivalen i början av juli. Nu längtar jag efter att se dem spela en gång till.
Mariachi el Bronx El Bronx (album)
Att det är just blodspunkarna The Bronx spelat in den här skivan gör den så mycket bättre.
(Kal Ström)

The Gossip Heavy Cross (låt)
The Gossip gjorde inte bara en smått fantastisk spelning på Hultsfredsfestivalen, de lyckades dessutom smyga förbi mig med en ny platta utan att jag märkte det i princip. Heavy Cross är singeln från Music for Men och det är en singel som heter duga. Med ett osvikligt sinne för medryckande refränger och Beth Dittos fantastiska röst är det svårt att värja sig för The Gossip. Och varför skulle man? (Tomas Lundström)

]]> http://dagensskiva.com/2009/08/01/juli/feed/ 1 http://dagensskiva.com/2009/07/04/forsta-sommarmanaden/ http://dagensskiva.com/2009/07/04/forsta-sommarmanaden/#comments Sat, 04 Jul 2009 10:48:02 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=24088 Första sommarmånaden är över och det är dags för lite summering.

Mariah Carey Obsessed (låt/singel)
Mariah är tillbaka, redan 25 augusti släpps nya albumet. Första singeln, Obsessed, är producerad och skriven av MC själv, The-Dream och Tricky Stewart. Det kunde inte bli annat än hur bra som helst. Vilken fantastisk R&B-artist Mariah har blivit på senare år! Ett gigantiskt plus är att låten troligen (obviously) är en diss mot Eminem också. En klockren diss som den gamle pillerknapraren inte ens borde försöka svara på. ”You a mom and pop, I’m a corporation – I’m the press conference, you a conversation”.
(Karin Lillbroända)

Neurosis (konsert, Debaser Malmö 29/6)
Även om Neurosis inte var riktigt på topp i Malmö, så är ändå en konsert med Neurosis en mäktig upplevelse. Mera sådant, tack.
(Mats Guldbrand)

Skivshopping (företeelse)
Mina hockeyresor till Detroit brukar även innebära ett besök i staden Ann Arbor, som ligger en bit därifrån. Särdeles trevlig stad och särdeles trevliga skivbutiker, något som blir mer och mer sällsynt tyvärr. På Encore Records och framför allt Underground Sounds skulle jag kunna bränna en lön utan problem. I år blev utfallet Baroness The Red Album, som jag har velat lägga vantarna på ett bra tag, Calexicos Carried to Dust, Wooden Shjips Vol 1 och Isis Wavering Radiant. Allihop på vinyl så klart.
(Tomas Lundström)

Musiken
Juni var faktiskt en riktigt fin musikmånad med fina släpp från J Dilla, Favorite Flava, Tony Allen, Scratch, Sonic Youth och Wale i säcken.
(Patrik Hamberg)

Sonic Youth: Sensational Fix, utställning Malmö Konsthall
Det är en väldigt rörig utställning med lite för många intryck. Det hade behövts en curator som höll hårdare i den och formade den för att det skulle bli riktigt bra. Å andra sidan: Hur skulle man någonsin kunna få ut något rakt och enkelt ur Sonic Youths värv. På Sensational Fix plockar de ihop memorabilia, foton från sina samlingar på beat-generationen, land art-mästaren Robert Smithson och andra konstnärer de gillar med sina egna verk. Bäst är nog de interaktiva verken, som Kim Gordons inspelningsrum, den upphöjda bänken som hängde på gitarrsträngar med förstärkare kopplade till sig och den skamliga vandringen över vinylskivor.
(Kal Ström)

The Bear Quartet Millions, Sweet Beef, I Was a Weapon och Not Dead, Undead
Efter en fantastisk skivvår har juni mest ägnats åt att städa skivhögar, lyssna på Wilco och rota bland gammalt bös. Juni har inte varit särskilt intressant. I linje med det passade låtarna som The Bear Quartet lagt upp som smakprov från kommande albumet perfekt. Jag lyssnar oerhört sällan på BQ nu för tiden men i och med de fyra spåren hittade jag tillbaka för en liten stund.
(Maria Gustafsson)

]]> http://dagensskiva.com/2009/07/04/forsta-sommarmanaden/feed/ 1 http://dagensskiva.com/2009/06/27/infor-arvikafestivalen-2009/ http://dagensskiva.com/2009/06/27/infor-arvikafestivalen-2009/#comments Fri, 26 Jun 2009 22:00:49 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/2009/06/27/infor-arvikafestivalen-2009/ Efter att nästan ha varit uträknade men rest sig i sista sekunden kom Arvikafestivalen tillbaka, starkare än någonsin, och kör återigen för full gas. 2009 kom styrkebeskedet som bekant tidigt, då man ryckte åt sig Depeche Mode när årets festival fortfarande var i larvstadiet. Med andra ess som Nine Inch Nails sista (nåja, det återstår väl att se) Sverigespelning där bredvid i bakfickan har årets Arvikafestival alla förutsättningar att återigen bli riktigt lyckad. Dagensskiva.com finns givetvis på plats, och rapporterar både genom liverecensioner och direkt, via Twitter.

Du kommer bland annat att kunna hitta oss här:

Maria Gustafsson

För mig har inte Arvika gjort några toppbokningar i år. Visst kommer jag se Fleet Foxes, Mars Volta, Röyksopp, bob hund, Joel Alme, Eagles of Death Metal och First Aid Kit, men när allmän dyrkan av Depeche Mode och Fever Ray avslutar fredagskvällen kommer jag dra mig undan. Då väljer jag danska VETO istället för stolpig mjukisrock. Och när KoRn river Vintergatan på lördagen väljer jag sparsam svensk pop med Lowood på Lyran. James Yuill som mer eller mindre inleder festivalen och som står högst på min lista kommer jag inte hinna upp till. Men grattis ni som är där då.

Tomas Lundström

Arvikafestivalen 2009 är ett väldigt oskrivet kort för min del. Det är många akter som jag tänker se som jag inte riktigt vet vad jag ska förvänta mig av, och väldigt få som jag på förhand går i taket över. För första gången ska jag se The Mars Volta, Nine Inch Nails och Depeche Mode. Ett band som jag egentligen har slutat att gilla, ett som jag gillar, men är rädd har passerat bäst före-datumet och ett som jag tror att jag borde gilla. Utöver det ska jag tro på hypen och kika på Adiam Dymott, pliktskyldigast se Eagles of Death Metal, som jag tror kan göra sig bra i festivalformatet och i led med den senaste tiden skägg-fascination se Fleet Foxes. Opeth, Thåström, Korn, The Sounds och Alice in Videoland får åka med av bara farten. Fever Ray är dock min absolut första prioritering, punkt slut. Att de krockar med finfina Burst får ses som en parentes, tyvärr.



Martin Sjölander

Då min chef inte förstår det viktiga med en festival som Arvikafestivalen så får jag nöja mig att avnjuta de banden som spelar fredag kväll och lördag. Förhoppningsvis har jag tillräckligt med ork i kroppen att skaka loss stora delar av kvällen i Oriontältet där Adrian Lux, Style Of Eye och Andreas Tilliander spelar. I övrigt ska jag kämpa som en groupie för att få dricka rödvin och snacka om livet med Elenettes sångare Kalle Berglund.



Mats Guldbrand

Fredagen är tydligen dagen i år. En dag som annars kan skita sig totalt om man råkar vara i närheten av Andromedascenen vid tvåtiden.

Eagles of Death Metal (Fredag 17:45, Apollo)
Även om deras album inte kanske är några direkt fantastiska alster, så ska det bli synnerligen trevligt med jeans, svett och skrev på fredagseftermiddagen.

bob hund (Fredag 19.15, Vintergatan)
En av mina bästa konsertupplevelser är en bob hund-konsert runt milleniumskiftet (jag misstänker dock att bilden av konserten är kraftigt romantiserad så här i efterhand). Att bob hund 2009 ska bli så festligt är tveksamt, men kul ska det bli.

Depeche Mode (Fredag 22:00, Vintergatan)
Uppvuxen med en syster som spisade Speak and Spell, A Broken Frame och allt vad skivorna heter, så har Depeche Mode en särskild plats hos mig. Precis som för många, många andra så kommer nog Depeche Mode att bli höjdpunkten från årets upplaga av Arvika.



Kal Ström

Som vanligt ser jag mest fram emot att bara åka på Sveriges trevligaste festival. Det är likadant varje år, jag vet att det blir bra.

Jag ser mest fram emot att se Fever Ray igen. Klubbspelningen på Storan i Göteborg i våras var fantastisk och det ska bli roligt att se vad de gör med utomhusformatet (de, för live kändes det mer som ett band än som bara Karin själv). Nine Inch Nails måste jag se för gammal kärleks skull och Korn för att bocka av dem. Men egentligen ser jag mest fram emot svenska spelningar; som bob hund (var det så länge sen, verkligen) och Jenny Wilson. Sen kan Röyksopp-spelningen där det i veckan blev klart att Robyn gästar bli kul. Kanske kan vi hoppas på fler gäster?

Och även om jag blev jävligt irriterad av senaste The Mars Volta och sällan gillat dem på skiva är jag sugen på att se dem live.



Martina Nordman
Schemaläggningen inför Arvika känns för en gångs skull ganska hanterbar, och landade till slut på mellan fyra och sex band per dag. Självklar huvudakt är givetvis Depeche Mode. Att Martin Gores befjädrade bebismössa skulle göra comeback är väl att hoppas på för mycket, men Gore kan säkert rota fram något fint ur garderoben dagen till ära. När jag inte står och är alldeles för sentimental till stadiumsynth alternativt befinner mig i åttiotalskoma, tänker jag inte heller missa varken Nine Inch Nails, Röyksopp, Little Boots, DAF, The Field, Style of Eye eller Thåström.



Patrik Hamberg
Jag är inte alls lika nöjd med bokningarna i år som ifjol. Men jag har aldrig sett Depeche Mode live förut och kan inte tänka mig en bättre plats att göra det än i Arvika. Santigold (eller Santogold som hon kallade sig tidigare) är ojämn på skiva, men det överlägset roligaste Galaxen lockat till Värmland i år. Hoppas att jag hinner dit i tid. Lördagen könns inte särskilt upphetsande alls, men om jag är vaken och kvar vill jag nog se Korn. Gillade dem för många långa år sen och har aldrig haft chansen tidigare. Så, varför inte? Det kostar ju inget extra.

Om inget oväntat händer är det ändå helt andra spelningar som kommer att träffa mig hårdast. Det finns en del godbitar jag är nyfiken på, men inte hunnit kolla upp mer noga tidigare (Audionom, Cilihili, Detektivbyrån med flera) och ett par gamla bekanta jag gärna ser igen (bob hund, Burst, Jenny Wilson och Thåström) till exempel).

Och jag hoppats intensivt att TBA på Orion torsdag 21.00 är Wildbirds & Peacedrums.



]]> http://dagensskiva.com/2009/06/27/infor-arvikafestivalen-2009/feed/ 13 http://dagensskiva.com/2009/06/20/infor-west-coast-riot-och-metaltown-2009/ http://dagensskiva.com/2009/06/20/infor-west-coast-riot-och-metaltown-2009/#comments Fri, 19 Jun 2009 22:00:52 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=23645

Metaltown 2008
Bild: OSCAR BERGGREN / ROCKFOTO.NU

Personligen hoppades jag in i det sista att Propagandhi skulle bokas till årets upplaga av WCR. Tji fick jag, men inte har jag någon anledning att hänga läpp för det. Ur årets digra lineup har jag plockat ut ett par guldkorn. Håll till godo.

Social Distortion BLACK STAGE 21:45-23:00
Orange Countys stoltheter har svalt stoltheten och besöker, för första gången på tio år, skandinaviska breddgrader igen. Inte en sekund för sent. Mike Ness och manskap är ett av världens mest inflytelserika punkband och omåttligt populärt. Sedan starten 1979 och genom 1983 års Mommys Little Monster via mästerverket White Light, White Heat, White Trash från 1996 till senaste Sex, Love and Rock ’n’ Roll har de envist hållit fast vid sin bluesorienterade punkrock och har gjort det med den äran. Ett av de band som överhuvudtaget fick undertecknad att börja skriva om musik. Nu sluts cirkeln.

Face to Face CLOSE-UP 19:00-19:45
Big Choice. Så hette skivan som jag sålde av i ett svagt ögonblick någon gång på nittiotalet. Face to Face hette bandet och var, i min värld, en smärre dagslända men idag, med denna bokning som faktum, ångrar jag försäljningen bittert. Med facit i hand borde bandet ha åtnjutit lika stor framgång som likarna i Green Day om det inte vore för att bandet bröt upp när peaken stod runt hörnet. På avskedsturnén 2004 tog de med sig My Chemical Romance som förband. Nu gästar de West Coast Riot på en återföreningsvända och jag kommer att gasta med i Disconnected som om det inte fanns någon morgondag.

Sick of it All BLACK STAGE 17:00-17:45
Lou Koller och hans hardcorepluton i Sick of it All har passerat de tjugo som aktivt band och har inte en tanke på att lägga av. Jag personligen tilltalas inte helt av bandets hela katalog, men jag tänker inte för allt i världen missa tillfället att få höra valfri låt från klassiska Scratch the Surface live, framförallt allsångrusiga Step Down!

The Gaslight Anthem RED STAGE 14:15-14:55
Släppte förra årets bästa skiva. Levererade så till den milda graden på KB för några månader sedan att äldre män fick torka tårar ur ögonen. Om inte Frihamnens kastvindar blåser bort ljudet denna eftermiddag kan det bli en klassisk spelning. Se!

Andra band värda att se på West Coast Riot: äldremännen i Suicidal Tendencies, norrländska galningarna i Raised Fist, australiensiska doldisarna i The Living End och, givetvis, Pennywise.
(Jonas Appelqvist)

Metaltown har på förhand inte direkt däckat mig med bokningar i år. Men när jag till slut kollade efter på allvar finns det så det räcker och blir över även i år. Nedan följer några artister som jag önskar se på årets upplaga av festivalen.

Kongh CLOSE UP, fredag, 16:00 – 16:45
Även om jag inte var helt övertygad om storheten med Konghs senaste skapelse Shadows of the Shapeless, är de en av de större anledningarna till att jag ser fram emot årets upplaga av Metaltown. På scen brukar smålänningarna vara ännu mer suggestiva än de är på skiva och det bådar endast gott. Eftermiddagsljus omgivning till trots.

Municipal Waste CLOSE UP, fredag, 17:15 – 18:00
De senaste årens retrothrashvåg i allmänhet och Municipal Waste i synnerhet får anses tämligen ansvariga till de återkommande planerna på en thrash metal-festival modell mindre som alltid brukar komma upp när jag svingar en bägare tillsammans med en bekant med en fot i musikbranschen. Ändå har jag aldrig lyckats se Municipal Waste på scen, vilket nu givetvis ska åtgärdas. Utgår från att vi ses där, Samsa.

My Dying Bride BLACK STAGE, lördag, 17:30 – 18:30
Mästarna av brittiskt svårmod och melankoli må vara bokade på en aningen för stor scen för att jag ska vara helt nöjd med förutsättningarna, men bara förnimmelsen av senaste gången jag såg dem (Arvika 2004, shit är det verkligen så länge sedan!?) gör att det här är en spelning som jag verkligen ser fram emot. Dessutom har de en finfin, tämligen nysläppt, platta i ryggen.

Marilyn Manson BLACK STAGE, lördag, 22.45 – 00.00
Frågan om hur relevant Marilyn Manson egentligen är nu för tiden har gnagt lite i mig ända sedan Holy Wood (In the Shadow of the Valley of Death)-plattan rann ut i sanden för vad som känns som en herrans massa år sedan. Det har ändå flutit en hel del vatten under broarna sedan jag gick på gymnasiet och fullständigt dyrkade Antichrist Superstar. Men nedkomsten av The High End of Low har åtminstone fått mig att återigen börja snegla åt mannen i fråga igen, om än mest av nostalgiska skäl, och är det något Marilyn Manson brukar lyckas med är det att leverera en bra show.

Andra band värda att låna ett öra och öga till på Metaltown är: grindcorelegendarerna Napalm Death, miniräknarmanglande Meshuggah, retrogänget Bullet, thrash metal-veteranerna The Haunted på hemmaplan, stämningsfulla Opeth och atmosfäriska Cult of Luna.
(Tomas Lundström)

]]> http://dagensskiva.com/2009/06/20/infor-west-coast-riot-och-metaltown-2009/feed/ 3 http://dagensskiva.com/2009/06/18/vinnarna-i-west-coast-riot-tavlingen/ http://dagensskiva.com/2009/06/18/vinnarna-i-west-coast-riot-tavlingen/#comments Thu, 18 Jun 2009 17:00:00 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=23682 Nu är vinnarna dragna i West Coast Riot-tävlingen. Följande fem får en biljett till endagsfestivalen i Göteborg nästa vecka.

Ewa-Lotta Mattiasson
Bror Hammarström
Andreas Skoogh
Martin Olsson
Peter Ekebom

PK Musik kontaktar vinnarna och skickar biljetten.

På lördag skriver Tomas Lundström och Jonas Appelqvist vad man inte får missa om man besöker West Coast Riot och Metaltown.

]]> http://dagensskiva.com/2009/06/18/vinnarna-i-west-coast-riot-tavlingen/feed/ 0 http://dagensskiva.com/2009/06/10/vinn-biljetter-till-west-coast-riot/ http://dagensskiva.com/2009/06/10/vinn-biljetter-till-west-coast-riot/#comments Wed, 10 Jun 2009 16:24:49 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=23468 Den 25 juni är det dags för andra upplagan av West Coast Riot med band som punklegenderna Social Distortion, Pennywise, Gogol Bordello och Raised Fist. Festivalen går av stapeln på Frihamnen i Göteborg, och förutom fantastiska musikakter blir det freakshow och wakeboard-uppvisning.

I ett samarbete mellan dagensskiva.com och PK Musik lottar vi ut biljetter till festivalen. Allt du behöver göra är att skicka ett mail med namn och adress till tavling@pkmusik.se senast den 19 juni.

]]> http://dagensskiva.com/2009/06/10/vinn-biljetter-till-west-coast-riot/feed/ 1 http://dagensskiva.com/2009/05/30/maj-maj-mane-jag-kan-lura-dig-till-skane/ http://dagensskiva.com/2009/05/30/maj-maj-mane-jag-kan-lura-dig-till-skane/#comments Fri, 29 May 2009 22:00:16 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=23203 Maj bjöd på 10-årsdag och påföljande kalas för dagensskiva.com. De av redaktionen som inte redan bor i Skåne tog sig ner till Debaser Malmö för att fira spektaklet med sura men goda drinkar, diskjockning och grymma band. Tack alla som var där och firade oss!

Ciara Fantasy Ride (album)
Släpptes sjätte maj. Ett himla bra album helt enkelt, kanske det jag har lyssnat allra mest på i år! Kommer säkerligen hänga kvar som ett av årets bästa R&B-album året ut.
(Karin Lillbroända)

Lilly Wood And The Prick Lilly Who And The What? (album)
Ibland, mellan Mikael Rickfors allvarliga mustaschsnack och Mona Sahlins försök till röstvärvning, erbjuder Spotify stunder av glädje. Så var det när jag på jakt efter något helt annat stötte på Lilly Wood And The Prick och deras folk-something-pop på sju spår. En snabb informationssökning ger inte mycket förutom att de verkar vara en fransk duo. I vilket fall är covern på Santogolds L.E.S. Artistes en strålande version, där kanterna slipats runda och texten blivit tydlig tillsammans med tamburin och givet handklapp. Down The Drain (Lafayette Remix) är tillräckligt electrofransk för att duga till och med åt de svåraste av Amélie från Montmartre-kopior. Samtidigt en av maj månads mest spelade låtar hos mig. Ibland är internetguden god.

Wilco Wilco (the album) (album)
Maj har varit en lysande månad. Spelningar med ett svängigt Phosphorescent, en Bonnie ”Prince” Billy i Adidasbyxor och med totalt omarrangerade låtar och ett till hälften utbytt The Shins med nytt material var bara början. Grizzly Bear fick äntligen ut emotsedda och sedan länge läckta Veckatimest, Iron & Wine släppte en oväntat spännande dubbel med tidigare outgivet material och Danger Mouse välkomnade alla att själva införskaffa sig osläppta och problemförföljda Dark Night of the Soul, samarbetet med Sparklehorse och ett otal artister, och den var fantastisk så klart. Sen var det Jason Lytles Yours Truly, the Commuter som kom ut och än så länge är årets släpp och Wavves-plattan kom ut i Sverige och det var ju på tiden.

Men det blir ändå Wilco (the album) som blir mitt val till månadssammanställningen. Jag har länge sett fram mot albumsläppet och för några veckor sedan lade bandet upp albumet streamat på sin hemsida eftersom det redan hade läckt. Nu är det borttaget men kommer att dyka upp då och då fram till officiella släppet den 30 juni. Det är inte samma Wilco som på Sky Blue Sky, ett album som jag värderar betydligt högre nu än när jag skrev om det för två år sedan, men det är definitivt ett bra Wilco. Förra veckan gick också den väldigt talangfulle före detta bandmedlemmen Jay Bennett bort. En aktualitet vi hellre sluppit. Så plocka nu fram Summerteeth och hylla Bennett i väntan på Wilco (the album).
(Maria Gustafsson)

Calexico The News About William (låt)
Maria har så smått börjat introducera mig för skägg av olika slag. Calexicos The News About William är det bästa hittills och den borde rimligen vara sönderspelad nu med tanke på hur mycket jag har lyssnat på den. Men det är den lite för bra för att bli.
(Tomas Lundström)

Jason Lytle (artist)
Kommentar överflödig. Geni.
(Jonas Appelqvist)

Sonic Youth på KB, 27 maj (konsert)
Kommentar överflödig. Genier.
(Rebecka Ahlberg)

dagensskiva.com (folksamling)
Världens finaste redaktion firade tio år i Malmö. Det var vackert.
(Patrik Hamberg)

]]> http://dagensskiva.com/2009/05/30/maj-maj-mane-jag-kan-lura-dig-till-skane/feed/ 4 http://dagensskiva.com/2009/05/13/ett-decennium-senare/ http://dagensskiva.com/2009/05/13/ett-decennium-senare/#comments Tue, 12 May 2009 22:00:33 +0000 Redaktionen, dagensskiva.com http://dagensskiva.com/?p=22683
Det har kanske varit svårt att missa att dagensskiva.com fyller 10 år. Just idag för tio år sedan publicerades den allra första recensionen, Obligations to the Odd av Voice of a Generation. Redaktionen har ändrat form under åren men för att ta tempen på recensenterna ställer vi dem fem frågor:

1. Vad är ditt bästa dscrelaterade minne?
2. Vilken är den mest minnesvärda recensionen?
3. Vad är din drömintervju?
4. Vad är det mest troligt att man kommer få höra dig spela på dscfesten i helgen?
5. Vilka är dina önskningar för dsc i framtiden?

Tomas Lundström:
1. När jag fick beskedet att jag var med i redaktionen, alternativt någon sen natt på någon festival någonstans.
2. Kals Deerhoof-haiku, Olas och Kristofers msn-recension om Buck 65, Shebang-Marinas gästrecension , Hate Eternal – Fury and Flames och Kiss-specialen förra våren.
3. Paul Stanley och/eller Gene Simmons.
4. Kiss, Status Quo och The Hellacopters. Samt lite hårdare grejer.
5. Större, bättre, mer.

Martin Sjölander:
1. När jag fick ett mejl med beskedet att jag skulle få börja skriva för DSC efter 1 års väntan.
2. Poor Favour – Facing Silence av Madelene Holm. Klockan var 03:00 och jag och en kompis kom precis hem från en efterfest. Polaren loggar in på stora fluffiga internet och utbrister: – Martin! Är inte det här ert band eller? (Hade självklart dagensskiva.com som startsida redan då). Efter detta kunde jag omöjligt somna. Var nog vaken till 06:00 på morgonen, då hade jag läst recension 23 gånger.
3. Håkan Hellström
4. Svängig pop från band som jag har givit bra betyg till på dagensskiva.com. Phoenix är ett säkert kort.
5. Att dagensskiva.com blir större och åtkomligt i fler kanaler. DagensskivaTV, recensioner i mobilen (genom någon länk från mobiloperatörernas hemsidor t.ex.) eller varför inte ett samarbete med någon rikstäckande morgon/kvällstidning.


Maria Gustafsson:
1. Första gången jag träffar redaktionen på Stadshotellet i Katrineholm och hamnar i något slags chocktillstånd, när Patrik framför Hit Me Baby One More Time på campingen i Arvika och jag kompar otajt som human beatbox, när Ola och David singstarar PSB så störningsjouren kommer, ”jag går som en perfekt gud” och alla idéer som vi genomfört men mest sådana som vi aldrig genomfört.
2. Kals Nordpolen-recension där han citerar Martin Svenssons Du är så yeah yeah wow wow och väldigt få inser vad de läser.
3. Jeff Tweedy.
4. Built by Snows All the Weird Kids Know, bra göteborgspop som The Greencoats Hello! och Samuraj Cities Spoonful of Talk, gammal rävig indie, nya Camera Obscura för sommarkänsla och så ska jag få in nåt av Jackson Browne.
5. Att vi skriver mer. Att vi gör mer radio – med lyssnarkommentarer i programmet. Att vi gör något av de otaliga idéer som ligger på hög. Och att vi skriver mer.

Rebecka Ahlberg:
1. Ja, jag har ju inte så många än så länge. Preliminär pass!
2. Well. Jag är fortfarande harmynt.
3. Mark E. Smith.
4. Ilskna unga män med gitarrer och/eller anorak samt sorgsna unga kvinnor i matchande håruppsättningar.
5. Att vi annekterar en bit land.

Marie Lindström:
1. När jag träffade Tomas första gången och hans förvåning då han trodde att han skulle möta en två meter lång tatuerad svarthårig brud och istället mötte en liten blond mupp.
2. Young Jeezy – The Inspiration för att Kal gav Snömannen svar på tal, Kjell Alinges recension av Differnet för…jag vet inte, den har bränt sig fast i mitt minne och Franz Ferdinand – Franz Ferdinand för att den utlöste en rolig citatdiskussion i kommentarerna.
3. Stevie Wonder
4. Musikalmusik från 20-talet tills någon drar ur sladden.
5. DSC-TV! Mer text och mer samarbeten.

Martina Nordman:
1. Första (och hittills enda) gången jag var med på redaktionsmöte och var den enda som försov sig. Jag skäms än idag. Och så festivalerna förstås. Eftersom jag blir frånvarande från helgens galej hoppas jag på att årets Arvika blir lika bra som förra upplagan.
2. Alla de som fått mig att brista i skratt eller leta upp skivan. Eller båda.
3. Förmodligen Sioux eller Styrene. Men jag gillar att prata.
4. Jag skulle ha spelat ungefär det här: Delorean, Bauhaus, Pnau, The Fuzztones, Ellie Goulding och Tim Exile. Alternativt kommer jag att försöka ta över det hela genom något i stil med Silent Dance-festerna, fast telepatiskt (som ju bör vara nästa steg i utvecklingen).
5. Att åldras med ovärdighet.


Jonas Appelqvist:
1. När nära nog hälften av redaktionen drack Paddy på en solindränkt presscamping Arvika 2008 och när det på Hultsfred gick upp för Tomas att det var jag som låg bakom forumnicket han väldigt länge misstänkt var Mikael Nordlander…
2. Bortsett från att skivan är värd ytterligare två betygsskivor håller jag Anders Jakobsons recension av Him Kerosenes Recorder som mest minnesvärd. Inte så mycket för själva texten som för att bandet på det stora hela var totalt bortglömt vid recensionens publicering. Him Kerosene förtjänar ett bättre öde och Anders gjorde en välgärning.
3. Ian MacKaye
4. Jason Lytle, Cursive, Wipers och galet mycket mer. Liberators Malmö FF kan komma att bli sista låt ut från dj-båset vid 02:58, som pepp inför söndagens match..
5. Större, bättre, mer.

Patrik Hamberg:
1. Det är faktiskt helt omöjligt att svara på. Tio år. Herregud. Men främst handlar det om alla fantastiska människor jag lärt känna längs vägen, både i och utanför redaktionen. Många hade jag aldrig mött utan dagensskiva.com. Dagens sanning.
2. Dani Anderssons gästrecension av HIM:s Razorblade Romance. Någon av Kjell Alinges alla fantastiska ordmålningar. Fifis recension av D’Angelo på Cirkus. Och ett par hundra till.
3. Meshell Ndegeocello.
4. James Brown från sjutumsvinyl.
5. Att funken styr era steg (och att jag påbörjar och avslutar serien 100 skivor funk).

Ola Andersson:
1. Som Patrik skriver: 10 år, en herrans massa minnen (ja, eller åtta för mig då). Men första och ett av de starkaste dsc-minnena var när jag precis kommit med 2001 och träffade stora delar av redaktionen på Hultsfred när jag var där med några andra vänner. Vi möttes bortåt Rookie-tältet till en väldigt varm dag när jag precis till stora delar studsat mig igenom en Kent-konsert på Hawaii. Kal konstaterade snabbt att jag förstås måste ha en dsc-t-shirt på mig och bytte på stående fot den han hade på sig mot den t-shirt jag bar. En genomsvettig t-shirt var vad Kal fick av mig. När jag sa att det berodde på det massiva och varma folkhavet framför Kent-spelningen blev reaktionen: ”uuuh, Kent-svett, den värsta sortens svett”.
2. Allvarligt. Nu står det helt still. Hur många som helst. Får fundera mer.
3. Vet inte. Det känns som att jag med åren blivit allt mindre intresserad av att lära känna artister på det viset. Jag skapar hellre min egen version av dem. Det blir mycket mer intressant då.
4. Kommer förmodligen inte spela på festen, men det hade förmodligen blivit fjollhouse och glitterdisco. Eller, vad är det för fråga egentligen? Finns det några andra svar på den frågan än det här?
5. Complimentary rullator?

Kal Ström:
1. När stora delar av redaktionen, överförfriskade på husvagnscampingen, chantade en hymn till David Drazdil till långt in på småtimmarna. En tradition som tas upp med jämna nostalgiska mellanrum. Men egentligen är mina bästa minnen varje gång redaktionen ses.
2. Min egen är när jag fick ett personligt tack från Marit Bergman efter min recension av hennes Baby Dry Your Eye. Det kändes så konstigt att jag aldrig kom mig för att svara henne. Andras recensioner är alla de där jag aldrig skulle lyssnat på annars, typ Olas fjollhyllningar och Tomas värsta dödsrosslingar, men på grund av texten verkligen tvingar mig att göra det.
3. Jag har egentligen aldrig haft ett drömintervjuobjekt. Jag inspireras av människor och då vill jag veta saker om dem, men intresset skiftar. Etta av mina bästa tillfällen var när jag ville veta mer om Hans Appelqvist fick jag chansen att prata om vad musik är med honom. Men inte ens då var intervjun i sig inte huvudsaken utan det jag vill ha ut av samtalet. Och det är väl skälet till varför jag sällan vill göra regelrätta intervjuer. (Jag la till exempel aldrig ut intervjun här.)
4. Ska försöka få ihop Kid Koala, Shining och Deerhoof på något snyggt sätt.
5. Att få mer tid att utveckla sajten. Har alltid alldeles för många idéer som inte blir realiserade på grund av tidsbrist. Och så lägger vi ner forumet va? I framtiden kommer allt bli bättre.

Peter Dahlgren:
1. Husvagnssemestrarna på Hultsfred och träffarna hos Hamberg på landet.
2. Hamberg om Modern Talking och min tia på Kents b-sidor.
3. De lyckliga kompisarna. Ett retrospektiv i en högervriden tid.
4. Om jag överhuvudtaget får spela så blir det nog lugn folkmusik eller visa. Kanske lite mespop.
5. Att vi fortsätter vara en plats där musiken finns i första rummet. Att vi snart vågar göra recensioner som inte är vanlig text utan mer av ljud och bild.

Madelene Holm
1. När jag ramlade in, liksom på ett bananskal, i redaktionen.
2. Svårt. Jag är alltid sjukt imponerad av att Ola bara kan blajja på. Och det menar jag på ett positivt sätt.
3. Jag har lite kändisaversion i allmänhet, så jag försöker låta bli att drömma om intervjuer. Jag skulle bara känna mig fånig om jag frågade ut någon som jag verkligen diggar till tusen. Men kanske en massa små svenska indieband. Fast inte samtidigt förstås.
4. Jag kommer ganska troligtvis spela Club 8:s Missing You.
5. Att vi kommer vara som en uppslagsbok där ALLA skivor i hela världen finns att läsa om.

Agnes Arpi:
1. Det kan vara när jag tvingade delar av redaktionen att tävla i musikkunskap på ett hotellrum i Skövde. Urvalet var låtar från min mobiltelefon och tävlingen gick ut på att säga rätt artist snabbast. Jag hade roligt i alla fall. Det kan också vara när Kal, Fifi och Maria lånade mitt röda läppstift och vi tog gruppfoton en blöt kväll under förra årets upplaga av Way Out West. Det kan absolut dessutom vara när jag fick ett mail från Ola redan 2003 med ett tack för en recension av Mystic, alltså flera år innan jag blev en del av dagensskiva.com. Det var stort för mig.
2. Patrik Hambergs Jill Scott-recension, en av flera där jag gick loss i kommentarerna. Ett år senare var jag själv med i redaktionen och fick mina alldeles egna troll att mata.
3. En på svenska med någon man inte blir nervös och darrig inför.
4. Ingenting, för jag ska inte spela. Jag ska däremot hänga runt och dricka öl. Annars hade jag spelat The Spinners, The Pharcyde och Håkan Hellström.
5. Att jag själv får tid och möjlighet vara en aktiv del av sidan igen.

]]> http://dagensskiva.com/2009/05/13/ett-decennium-senare/feed/ 11