dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Kongh: Shadows of the Shapeless
Shadows of the Shapeless (album, cd) Kongh
2009
Trust No One/Sound Pollution
5/10

Förväntningar och tystnad

Besvärande.

Det är nog det samlade omdömet om Konghs andra platta, Shadows of the Shapeless. Både upplevelsen av att lyssna på den och att skriva den här texten.

Textmässigt eftersom jag hellre hade velat att skivan var så bra som jag tyckte att de första smakproven som dök upp på bandets myspace, och lyssningsmässigt eftersom Kongh har svällt till sin andra platta. Kanske av rädsla.

Kongh låter inte som man gjorde på debuten, och framför allt inte som man gjorde på den efterföljande splittolvan med Ocean Chief. Genomgående är det ett högre tempo, mer ivrigt riffande och mer progressiva tendenser, som hämtade ur Mastodons mylla.

Och det är väl gott så. Men någonstans har Kongh tappat en viktig hörnsten i bandet, och det är Tystnaden.

Tystnaden drev på Mörkret på debuten Counting Heartbeats och på spliten med Ocean Chief. Men kanske särskilt live blev den effekten oerhört tydlig hos bandet, där luften vibrerade när Tomas Salonen drog på trumslagen, David Johansson lät gitarren ljuda länge, länge och Oskar Rydéns bas var sparsmakad på gränsen till blyg.

Shadows of the Shapeless byter riffen och fillen av varandra ivrigt påhejade av basgångarna. Och det skapar ett stundtals hejdlöst tungt sväng, vilket kanske var vad bandet ville eftersträva. Men jag saknar som sagt Tystnaden.

Visst, mellanspelet Tänk på döden ger ett visst utrymme för att stanna upp och på sina ställen bryter bandet av riffandet, men på det stora hela upplever jag att skivan blir för fet för att ta in ordentligt, vilket känns som en motsägelse av fundamental art när man talar om doom. Icke desto mindre är så fallet.

Möjligen är det en naturlig effekt av vad det innebär att följa upp en succébetonad debut; där man på debuten vågade ta ut svängarna eftersom man inte har några som helst krav på sig, tar man den säkra vägen när folk förväntar sig saker. Och att våga utnyttja Tystnaden är ett av de mer våghalsiga grepp man kan ge sig på inbillar jag mig.

I övrigt noteras det att bandet har tagit ett par kliv med sin musik, dels riffmässigt, dels sångmässigt. David Johansson varierar rösten på ett allt mer träffsäkert vis, vare sig han sjunger på gränsen till rent eller brölar dovt. Och jag hoppas att bandet kan växa ytterligare med den här erfarenheten.

Tomas Lundström

Publicerad: 2009-05-24 00:00 / Uppdaterad: 2009-05-20 20:14

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5121

11 kommentarer

Lite snålt betyg. Jag tycker dock att den första halvan av plattan är bättre än den sista, dock känns det som en platta som behöver tid.

SA3L Oregistrerad 2009-05-24 09:14
 

Just bandets, och speciellt David Johanssons, utveckling är värd två poäng till i mina öron. Tystnadens effekt håller jag med om till 100%, men de kliv Kongh har gjort känns ändå som att en sjua vore rättfärdigad.

Men det tar ju tid…

Medlem 2009-05-25 01:13
 

Jag förstår åsikten, men håller inte alls med om betyget. Tycker Kongh utvecklats ordentligt, och tycker det här släppet piskar ”Counting Heartbeats” ganska ordentligt på fingrarna. Årets svenska metalsläpp, hittills.

Medlem 2009-05-25 07:49
 

Årets metalsläpp står nog Funeral mist för, än så länge i mina öron.

SA3L Oregistrerad 2009-05-25 09:01
 

Kan hålla med om att betyget var snålt tilltaget, men jag gick på magkänslan. Ena dagen är den en sexa, men då var den en femma.

Tomas Lundström Redaktionen 2009-05-28 12:52
 

Metall skalle MÖG

Primal Oregistrerad 2009-05-28 14:51
 

[...] 16:00 – 16:45 Även om jag inte var helt övertygad om storheten med Konghs senaste skapelse Shadows of the Shapeless, är de en av de större anledningarna till att jag ser fram emot årets upplaga av Metaltown. På [...]

 

Så här i efterhand är det här lätt en sjua, kanske till och med en åtta. Konstaterar i efterhand att jag skrev alldeles för tidigt på den här. Uppsträckning. En av de bättre plattorna i år.

Tomas Lundström Redaktionen 2009-10-26 17:09
 

Gillar starkt, Riktigt bra. Men du har rätt Tomas, en del skivor har tendens att växa sig fram till något bättre än det från början kändes. Håller med dig på sjuan där.

Micke Oregistrerad 2009-10-26 17:35
 

Blir det recension på Shrinebuilder debuten förresten?

Micke Oregistrerad 2009-10-26 17:37
 

Ja, jag hade väl tänkt att få ur mig något om den snart, men vill ändå inte stressa fram något.

Tomas Lundström Redaktionen 2009-10-26 20:04
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig