dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Ed Harcourt: Here be Monsters
Here be Monsters (CD) Ed Harcourt
2001
EMI
8/10

Bättre än myten

Lyssna

Sök efter skivan

Du hade förmodligen, precis som jag, hört talas om Ed Harcourt långt innan du hade hört en endaste ton av hans musik.

Långt innan du hörde ”Something in My Eye” till och med.

Budskapet – att han är ett geni, ett underbarn, en frälsare, eller varför inte Gud själv, som tagit en 23-årig britts skepnad – har nog inte undgått någon utrustad med ett uns musikintresse. Det hela har spetsats med lite klassisk mytbildning för att göra honom mer intressant.

Storys om bikupor, orgelspelande clowner och framför allt: den patenterade tvättbjörnen – har blivit till små musikaliska vandringssägner.

Man skulle lätt kunna få för sig att han är ”månadens smak” – alternativt ”årets britt-hopp”. Du vet, sådana som media tycks ha ett konstant behov att presentera med jämna mellanrum.

Men gör inte misstaget att avfärda honom som bara en i raden av brittiska mediagunstlingar. Det vore dumt. Ed Harcourt är mer än så.

Detta ”trots” att han är britt. För det är han. Utan tvivel.

”She Fell Into My Arms” låter så fantastiskt brittisk. Kan inte sätta fingret på vad det är. Kanske pianot som plinkande markerar varje fjärdedel.

”Hanging With the Wrong Crowd” likaså. Så infernaliskt brittiskt. Här tror jag att det är klockorna som gör det. Inte för att klockspel känns patenterat brittiskt på något sätt, men låten projicerar en solskensdränkt (på tal om inte typiskt brittiskt) film där människor dansar fram på de vanligtvis så grå gatorna.

Okej glädjespridarlåtar. Annars är det över lag de små låtarna som övertygar. Det är de som egentligen är störst. De poppigare övertygar inte lika starkt. De känns inte lika avslappnade och självklara.

”Shanghai” känns nästan, ursäkta om jag svär i kyrkan, flåshurtig och påklistrat stelrockig. Fyller främst funktionen att visa upp bredd i låtmaterialet. Han hade inte behövt spänna musklerna för det. Det framgår ändå klart. Allra tydligast i sju-minuterseposet ”Beneath the Heart of Darkness” som påminner om The Beatles ”A Day in a Life” på mer än ett sätt.

De små låtarna som sagt var.

”Those Crimson Tears” med barpiano, blödande cellotoner, svepande vispar och en hjärtesjuk Ed Harcourt är stor singer/songwritermusik. ”Wind Through the Trees” med världens mest ensliga piano som hackigt hostar ur sig en klen melodislinga förstärkt av ett dåtidsljudande reverb.

Det är de låtarna som gör att Ed Harcourt nästan lever upp till hajpen.

Om nu ryktet om hans produktivitet vad gäller att låtskrivande stämmer kommer det definitivt bli ett stort nöje att följa honom framöver. Då kommer han inte riskera stämpeln ”månadens smak” längre, utan få en garanterad plats på den fasta menyn.

Patrik Ekelöf

Publicerad: 2001-06-27 00:00 / Uppdaterad: 2001-06-27 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #975

19 kommentarer

vad är bättre än att bygga upp en myt om sig, då blir man ju mer intresant eller hur. Se på The Hives tex. Vare sig det är sant att han ligger inne med 300 låtar, så tror jag inte det spelar nån roll för kan man skriva en tiotal låtar som han har gjort med detta album och det förra mini albumet maplewood så skall man vara stolt tycker jag. Och han förtjänar all cred han kan får grabben är ju lyssande. Och om vi kommer se han i framtiden är ju självklart vare sig han är årets hype med the strokes så är det ju så att det båda förtjänar det och det kommer vara dessutom och det är lite därför dom har fått den uppskattning som dom fått.

Men varför 8 och inte 10 kommer jag aldrig att förstå!

mattias Oregistrerad 2001-06-27 00:19
 

Låtarna är, enligt mig, inte tillräckligt starka hela plattan igenom helt enkelt.

Patrik Ekelöf Oregistrerad 2001-06-27 00:31
 

betyget åt sidan så skall det bli oerhört intressant att föja ed harcourt, för det känns som om han alltid kommer överraska. dessutom är verkligen skivan riktigt bra…

niklas Oregistrerad 2001-06-27 00:58
 

om det är nån jävla skiva som ska ha full pott så är det fan den här!!!!!!!!!

arg Oregistrerad 2001-06-27 01:33
 

Är det någon som känner till bandet Ed spelade i innan?

Leif Oregistrerad 2001-06-27 10:20
 

Ja, han spelade bas i John Squires band The Seahorses. Ganska framgångsrikt, men tröttnade på att stå i bakgrunden…

Johan Oregistrerad 2001-06-27 11:29
 

hype eller inte (starsailor är väl de hypade bandet i år, hoppas harcourt kommer i skymundan av dem) så var i alla fall spelningen på Hultsfred mycket bra. Jag fick iofs inte glädjefnatt utan snarare en klump i halsen.

martin friberg Oregistrerad 2001-06-27 18:37
 

Skivan är helt underbar, årets album!

Bobbo Oregistrerad 2001-07-13 09:36
 

jag tror aldrig jag har hört nåt bättre än Here Be monsters. Men min fråga: är Maplewood lika bra? Iofs så spelar det ingen roll om inte en enda människa säger att den är bra för jag kommer nog att köpa den ändå. Hoppas denne genialiske britt kommer till Sverige så man får se honom!!

Lost Child Oregistrerad 2001-08-10 16:49
 

maplewood är om möjligt bättre. färre låtar, men med bättre stämning och (medvetet?) sämre produktion…

niklas Oregistrerad 2001-08-31 18:53
 

Håller med Patrik i recensionen. Men det riktigt stora med albumet är låtarna ”God protect you soul” och ”Those crimson tears”. Världklassiska låtar redan nu.

Fredrik Oregistrerad 2001-09-06 14:46
 

Har svårt att tro att det kommer att släppas ett album i år som kommer att över träffa ”Here be monsters”

olle Oregistrerad 2001-09-16 15:52
 

Helt underbar…defenitivt den bästa plattan under mitt korta liv…det finns inte ord för den….

Konserten på Sörda Teatern rörde mig nästan till tårar

mystery Oregistrerad 2001-09-26 15:56
 

Ed förtjänar en 10…han har en sån fin struktur i sina låtar…en 8 alldeles för lågt…

Måns Oregistrerad 2001-11-07 19:39
 

Nej den här skivan förtjänar inte alls en 10:a. Inte med en hemsk låt som shanghai. Sedan är det inte en skiva som direkt håller i längden. En 7:a ska den ha.

Napoleon Solo Oregistrerad 2001-11-08 12:41
 

och det var stuart fletcher som spelade bas i seahorses.

kafelnikov Oregistrerad 2002-12-16 01:24
 

Bättre skiva får man leta länge länge efter. Kan knappt vänta tills nästa.

koffe Oregistrerad 2003-02-01 22:17
 

Alldeles underbar skiva, killen är ett musikgeni. Fin, målande recension, men en tia borde den allt ha fått.

Lisa B Oregistrerad 2003-05-30 18:48
 

Ed spelade inte i Seahorses, utan i Snug. Han spelade bas och skrev ungefär hälften av låtarna. De har gett ut skivor, men jag har aldrig hört dem.

DarkStar Oregistrerad 2003-09-20 16:12
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig