För mindre än en vecka sedan spelade de på Hultsfredsfestivalen. Den nya videon släpptes Bara några dagar senare. Instrumental tjockfunk i sitt esse. Njut.[...]

Kvart i fem börjar årets konsert i Hultsfred. När Charles Bradley, efter att kompbandet kört ett par instrumentala låtar, kliver in på scenen stiger jublet i Teaterladan (förlåt White Stage). Jag påminns om att det är en av mina absoluta favoritscener i festivalsverige. Få klarar att matcha stämningen i en euforisk och välfylld teaterlada i […][...]

Nicke Anderssons rockorkester är för dagen förstärkt med ytterligare en gitarrist, vapendragaren från Death Breath, Robert Pehrsson, hanterar scenens tredje Flying V-gitarr. Spons? Trots att de spelar lite för tidigt på en scen som känns lite för stor i relation till publiken levererar de fin rock’n’roll-underhållning. Det är en bra sak att ha fyra man […][...]

Sista dagen på Hultsfredsfestivalen inleddes på inrådan av festivalciceron Nordlander, ivrigt påhejade av både Appelqvist och Hamberg, med Kriget och dess rockiga jazzfusion. Helt obekant med musiken hade jag lite svårt att ta till mig allt, men Per Nordmarks trumspel var oavsett vilket av absolut finaste snitt och det var det mest bestående intrycket jag […][...]

Lördagen innehåller egentligen bara två riktigt nödvändiga hållpunkter. Kriget i det röda tältet och MF Doom på den blå scenen. Har markerat Raised Fist med en streckad ring som betyder kanske i mitt program. Kriget spelar redan klockan 15.15 och har så klart svårt att locka massorna så tidigt. Om de nu över huvud taget […][...]

Kanada, sampler och tjej längst fram som skriker. Klart man måste se Crystal Castles. Men det känns konstigt. Största scenen (Green Stage/Hawaii) och massor av folk. Är inte det här smal indie? Även om de hyllats ganska stort i delar av musikbranschen känns det som jag missat något. ”Skräprave ackompanjerat av gnisslande distorsion, och en […][...]

Hur många gånger har jag sett bob hund? Minns inte. Men det är ganska många nu. Innan en festivalspelning i blåsten vid Hulingen kanske man borde tveka om man ska gå, men det gör jag inte. Aldrig. För en bob hund-spelning är alltid bra. Alltid. Det är fascinerande att är lika härligt att se dem […][...]

Instrumentalt och nedtonat. Högt. Det hörs att Red Sparows ligger på Neurosis skivbolag när de börjar spela på White Stage/Teaterladan. En av gitarristerna bad ljusteknikern om att bara få bada i mörkt rött ljus, inte tjafsa med andra färger och det är naturligtvis rätt. Videoprojektionen bakom tappas bort helt med ett litet vitt skynke som […][...]

Fredagen inleddes där torsdagen avslutades: på Teaterladan eller vita scenen som den heter nu för tiden och det är Paper som står för musiken. Efter alla lovord om Stockholmstrion var jag väldigt förväntansfull och lyckligtvis infriades dessa förväntningar med råge. Den tidiga speltiden till trots (13.15) var bandet förvånansvärt peppat och gjorde en riktigt bra […][...]

Det skrivs en del i stockholmspressen om att det skulle vara folktomt och ödsligt här i Småland. Att det skulle bero på att publiken vant sig vid stadsfestivaler och de bekvämligheter en sån festival för med sig. Tillåt mig invända. Hultsfred 2011 är förvisso inte lika myllrande som några av de mest framgångsrika åren, men […][...]