Lördag
Årets bästa skivor
- The Good, The Bad & The Queen The Good, The Bad & The Queen
Låtarna placeras text- och ljudmässigt i Albarns och Simonons närområde. Det blir dystra sånger om livet i England, London och Portobello i baksmällan efter 80- och 90-talet – i skuggan av ett krig mot terrorn de inte vill veta av. Det är outtalat politiskt. Regngrått varmt som bara London kan vara. Hänförande, meditativt och utsökt vackert.
- M.I.A. Kala
Kala är en betydligt spretigare skiva än Arular. Där föregångaren utforskade ett sound, en beatvärld, nosar M.I.A. den här gången på fler musikaliska grytor.
- Arcade Fire Neon Bible
Död, politik, religion… inga teman är för stora för Arcade Fire som byggde sin framgång på ett album vilket i stort sett handlade om begravningar. På uppföljaren faller allt på plats lika elegant som figursimmarnas konstruktioner i inlagan.
- Kent Tillbaka till samtiden
Kent år 2007 är den logiska fortsättningen på sig själva. Joakim Berg fortsätter se, tänka och berätta. Otydligt, modstulet och jämngrått. Det stora allvaret fortsätter och du kan älska eller hata det. På samma sätt som Joakim Thåström fortsätter Joakim Berg och Kent på sin väg.
- Säkert! Säkert!
Falling Down-revanschlystnad i symbios med manodepressiv svensk pop. Unikt och fantastiskt uppfriskande.
- Feist The Reminder
Let It Die var den bitterljuva skilsmässoskivan som blev så kramad och spelad att Feist snart ratades hos känsliga individer för sin indieikonstatus. The Reminder är stadigare. Mer sansad. Men det betyder inte att glitterdräkten från Bitch Lap-Lap-tiden inte åker på i 1234. Det betyder inte heller att Sea Lion Woman är något annat än ett accelererande handklappsepos som exercerar manglande gitarrer och överväldigande sång.
- Apparat Walls
Walls är extremt homogen och nästan i total avsaknad av lösa ändar. Det går i och för sig att urskilja två halvor på skivan. Den första, mer pop, något högre bpm och möjligtvis större andel akustiska instrument. Och mer sång!
- Kanye West Graduation
Tidigare har Kanye i mångt och mycket sökt sig mot nostalgiska ljudbilder och har heller inte varit rädd för att använda sig av stråkar. Samma sak gäller med den här skivan, men den här gången låter skivan mer olycklig än tidigare, något som döljs av singlarnas gladlynthet.
- The New Pornographers Challengers
Challengers är ju deras fjärde skiva och då kanske de inte betraktas som så bleeding edge längre. Däremot är de ännu en av artisterna på årsbästalistorna, och tillsammans utgör de olika leden i denna supergrupp en hel egen division i den kanadensiska indiestyrkan.
- Me’Shell Ndegéocello The World Has Made Me The Man of My Dreams
Det här är musik utan hämningar med funken som mitt. Det är intensivt och hetsigt i ena stunden, mjukt och sensuellt i nästa. Från en musiker som rest ett par varv runt jorden och samlat klanger. I ena stunden handlar det om drömsk souljazz, i nästa om japanskt färgad punk.
- Radiohead In Rainbows
- Of Montreal Hissing Fauna, Are You the Destroyer?
- The Hives The Black and White Album
- Richard Hawley Lady’s Bridge
- Beirut The Flying Club Cup
- The Donnas Bitchin’
- Jens Lekman Night Falls over Kortedala
- Tiger Stripes Safari
- Neurosis Given to the Rising
- Kongh Counting Heartbeats
- Truckfighters Phi
- Nile Ithyphallic
- Freemasons Unmixed
- Sharon Jones & The Dap-Kings 100 Days, 100 Nights
- Natalie Gardiner California
- Eric Malmberg Verklighet & beat
- Seabear The Ghost That Carried Us Away
- Baroness The Red Album
- Editors An End Has a Start
- Wolves in the Throne Room Two Hunters
- Roisin Murphy Overpowered
- Familjen Det snurrar i min skalle
- The Mary Onettes The Mary Onettes
- Mr Suitcase Guidelines for an Emerging Century
- Sofia Karlsson Visor från vinden
- Aesop Rock None Shall Pass
- Dark Tranquillity Fiction
- Anna Järvinen Jag fick feeling
- Moneybrother Mount Pleasure
- Soft Hearted Scientists Take Time to Wonder in a Whirling World
- El-P I’ll Sleep When Youre Dead
- Sven-Bertil Taube Alderville Road
- HIM Venus Doom
- Mikael Herrström The Second Waltz
- Shining Grindstone
- Salem Al Fakir This Is Who I Am
- Thunder Express Republic Disgrace
- The Field From Here We Go Sublime
- The Accidents Summer Dreams
- Frida Hyvönen Frida Hyvönen Gives You: Music from The Dance Performance Pudel
- Siouxsie Mantaray
- Porn Sword Tobacco New Exclusive Olympic Heights
- Jeanette Eriksson Låtar på skånska
- Sa-Ra The Hollywood Recordings
- Ulf Stureson Beroende
- The Diablo Swing Orchestra The Butcher’s Ballroom
- Abramis Brama Live
- Radical Face Ghost
- Barr Summary
- Jonas Knutsson och Horn Please! Horn Please!
- Andrew Bird Armchair Apocrypha
- Jonas Steur Born for the Night
- Pharoahe Monch Desire
- Murcof Cosmos
- B.C. Camplight Blink of a Nihilist
- El Hijo Las otras vidas
- Thurston Moore Trees Outside the Academy
- Behemoth The Apostasy
- Laakso Mother, Am I Good Looking?
- Brother Ali The Undisputed Truth
- Ernesto Find the Form
- Alicia Keys As I Am
Publicerad: 2008-01-05 00:00 / Uppdaterad: 2008-01-05 01:46
40 kommentarer
Bra lista tycker jag, saknar bara ett fåtal skivor. Men ja, det mesta är med.
#
är det alla skivor som fick en tia i år?
#
Ingen skiva har fått en tia i år, looserman.
#
kan man bli antingen som forskarstudent utan att känna till skillnaden på loose och lose?
#
spännande, nej faktiskt inte. Undrar inte om listan avslöjar recensenten Ola Anderssons val. Av topp 10 har jag testat 2 och 7…. inget vidare.
#
Och 4, fast det var ju mer som ett nutidskryss än något seriöst menat.
#
Anväder du T9 när du skriver?
Det gör jag.
#
Det är väl inte redaktionens lisa?
#
du vet arg sågning att engelska är det inte alla som forskarstuderar inom.
#
LCD Soundsystem ”Sound of Silver”, The National ”Boxer”, Jamie T ”Panic Prevention”, Spoon ”Ga Ga Ga…” är några plattor jag verkligen saknar!!
Schysst iof sig att familjen är med…
Men VAR är SOUND OF SILVER???
#
jo, det är uppenbart 00:25
#
the good, the bad and the queen var både trevligt och mycket oväntat. riktigt bra skiva som inte fått tillräckligt med uppmärksamhet.
saknade against me! och manics
#
Me’Shell på topp 10 var en av årets 10 största skrällar.
kan det vara som så att bara en i redaktionen hade den på sin lista och det som etta?
The Good, The Bad & The Queen känns som en eftergift till Gräset…ni älskar honom?
inte hört en enda skiva på listan.
#
The Good, the Bad, the What? Inte en enda av de där skivorna platsar på min personliga topp 50, vilket känns lite ovant.
Det märks i alla fall att Pontus gjort sitt lilla inflytande känt: de hiphopskivor som letat sig in är Aesop Rock, El-P, Pharoahe Monch och Brother Ali (nej, Kanye är inte hiphop utan classic rock).
Kritvit backpackrap som, pikant nog, också till tre fjärdedelar har gjorts av rappare som inte bara är vita inombords utan också till hudfärgen.
#
OK, liten korrigering: MIA platsar på topp 50. Hon får plats 47.
#
Två bästa hiphopskivorna jag hörde förra året var Galactic och Tim Fite.
#
rokkotronik: En förstaplacering på en enskild lista räckte inte ens till topp 30 i år.
#
Egen lista:
http://popsongoftheday.blogspot.com/2008/01/los-campesinos.html
#
Gräset: Fast jag hade Kanye med. P. Monch och Brother Ali är ju knappast back-packer. Sedan förstår jag inte vad hudfärg har med saken att göra. Bubblare som låg och gnagde utanför för min del var Talib Kweli, Statik Selektah & Common (som tyvärr var lite ojämn).
#
Kom igen… The Shins!!?!
#
Ja ni har ju prickat in allt bra med året. Fast på konstiga platser, samt avsaknaden av en tuff allians.
#
ok, tough alliance?
#
Burial SKA vara topp 5. Här är den inte ens med…
#
Ni måste väl skoja?
Måste ni kvotera in 50% svenska artister som Musikbyrån och Sonic?
Saknar Animal Collective, Panda Bear, Les Savy Fav, Elliott Smith, Liars, Battles, LCD Soundsystem, Burial, Justice, Chromeo, Klaxons, Deerhunter m.fl.
#
naturligtvis glädjande att the good the bad & the queen ligger i topp även om jag själv inte skulle ranka den allra högst(den växer dock hela tiden). för övrigt är listan lika bedrövligt som jag hade väntat mig.
#
Alla listor som placerar Salem al Fakir före The Field är dåliga listor. Bara så ni vet.
#
Studio?
Studio???
Studio??????
STUDIO!!!!!!!
#
studio is sooooooo 06
#
Yearbook 1 är väl en samling med singlar från 2006 så den kanske inte räknas riktigt.
#
är helt klart inne på adams spår…
var har ni studio???
inte räknas?? va e det för trams…
#
OCH, jag håller med om att hives har klämt ur sig sin bästa platta hittils…
MEN,,,,, hur spännande känns den??
#
Det här tar ett tag att smälta. Inte fan är TBTB&TQ förra årets platta väl? Nä det här var knasigt.
#
Och The Tough Alliance??
#
Ni vet vad som saknas.
Skäms på er.
#
>My Favorite Colour Is Gold
Dina förslag är väl också ur Sonic/musikbyrån- påsen?
Dillinger escape plan, skaver fint.
#
Flämt! Interpol saknas!
#
till primal- mary onettes fick en tia tror jag…
hekt ok lista inte mer, the good the bad and the queen är väl ok men bäst i år? nej. Saknar också tta o jamie T.
#
uak: bra att du har huvet på skaft men den skivan kom väl ändå förra året?
#
Årets bästa skiva alla kategorier är Legend Of The Mask & The Assassin av DJ Muggs från Cypress Hill och rapparen Sick Jacken; ett fullständigt originellt, nyskapande, politiskt och aktuellt album. Helt enkelt ett måste för alla som någonsin har hört talas om något som heter hip hop. Jag efterlyser en recension på DSC. Kolla upp!
http://www.cduniverse.com/productinfo.asp?pid=7483201
#
Var är LCD Soundsystem?
#
Kommentera eller pinga (trackback).