”Det här skulle aldrig hända i ett annat land”, säger den vid det här laget ganska trötte radioreportern. Han har väntat länge, konserten har senarelagts på grund av fotbollsderby. Det är helt enkelt inte möjligt att få någon publik före matchens slut, och denna kväll än mindre än vanligt. ”Folk är fan dumma i huvudet”, […][...]

I dagarna släppte den spanska festivalen ännu en bunt artister. Förutom Gnarls och Sigur är de nytillkomna som följer: Booka Shade Bracken DaPuntoBeat Death Cab for Cutie Ewan Pearson Facto Delafé Y Las Flores Azules Fujiya & Miyagi Gentle Music Men El Guincho El Hijo Hot Chip Josh Wink Manos de Topo Marc Marzenit My […][...]

1. Richard Hawley Lady’s Bridge 2. Apparat Walls 3. Siouxsie Mantaray 4. M.I.A. Kala 5. El Hijo Las otras vidas 6. Roisin Murphy Overpowered 7. Murcof Cosmos 8. Editors An end has a start 9. The Field From here we go sublime 10. The Donnas Bitchin’ Jag har redan hunnit ångra mig hundra gånger om. […][...]

The Good, The Bad & The Queen The Good, The Bad & The Queen Låtarna placeras text- och ljudmässigt i Albarns och Simonons närområde. Det blir dystra sånger om livet i England, London och Portobello i baksmällan efter 80- och 90-talet – i skuggan av ett krig mot terrorn de inte vill veta av. Det […][...]

Subtilt arrangerad. Lite piano, men med akustisk gitarr som huvudsakligt instrument. Tassande. Lågmäld, mjuk sång. Så roligt är det inte att prata om Abel Hernández‘ musikaliska spektrum. Eller kanske snarare, så lätt är det inte. Jag säger singer-songwriter på en gång, för att icke-hågade ska kunna sluta läsa nu. Inte direkt undertecknads påse heller, men […][...]

Lite nytt, men egentligen mest äldre grejor, ärligt talat. Vissa återkommande fenomen. Precis som för Hamberg har viss utfasning ägt rum (om inte annat skulle listan bli enorm annars). Ett ledord för 2007 skulle hittills kunna sägas vara ”pop”. Helt enkelt. Tillbaka till det enkla och effektiva. Det får tala för sig självt (utan egentlig […][...]