Recension
- Verklighet & Beat (cd) Eric Malmberg
- 2007
- Häpna/dotshop.se
Cirkeln sluts
Lyssna
Externa länkar
Tillsammans med Ulf Möller släppte Eric Malmberg fyra skivor som fullständigt briljanta trumma/orgel-duon Sagor & Swing innan de gick skilda vägar. Skivor där Malmbergs Hammondorgel alltid låg i förgrunden och som på åtminstone de två sista släppen började hämta inslag från det högtryck som duon kunde få till live.
På Malmbergs smakfulla solodebut Den gåtfulla människan var den energin som bortblåst till fördel för ett betydligt mer lågmält uttryck men det är något han tar igen med råge nu. Han sluter cirkeln och Verklighet & Beat är, inte bara till titeln, på ett helt annat sätt än en vidareutveckling av Sagor & Swing.
Här brakar han, med god hjälp av producent Jari Haapalainen, på med allt från elgitarrer, rullande basgångar, blås, stråksektioner och, som bara för att understryka att cirkeln verkligen nu sluts, genom legenden och inspirationskällan Bo Hanssons medverkan.
Ibland i mer introverta stycken som Min vän Anton och inte minst böljande Leksand, tidigt nittiotal där nyckelharpan får spela huvudrollen är grunden fortfarande klart och tydligt melankolisk folkmusik. Men i övrigt har Malmberg klätt av musiken det mesta av folkdräkten och istället låtit den ta klivet ut ur de allra mörkaste skogarna och närma sig storstadsbrus, cement och asfalt.
Om det nu börjar ringa varningsklockor går det bra att stänga av dem för kombinationen av melodiösa mollmelodier, jazziga rytmer, överflödande detaljrikedom och storslaget fläskig produktion är inget annat än helt strålande. Och med undantag för pastorala andningspauser som Söndagskonsert dessutom häpnadsväckande svängigt.
Slutet på en epok och Finalen tokruschar båda på i 190, i Till minne av Lilly Lindström förenas elgitarrer, felor och orglar med discotråkar och rappa trumsynkoper till den bästa psykedeliska folkdiscon i år och i ystert hetsiga Styx är det precis så pärlande retrorymdkitschigt att man börjar undra om Jean-Jaques Perrey varit på besök i studion. Och hade sedan John Carpenter bara låtit Snake Plissken försöka fly från dalaskogarna istället för New York hade Varat fanns någonstans i röran varit det perfekta soundtracket till Flykten från Rättvik.
Någonstans när man inser det är det bara att kapitulera och inse att man precis blivit överkörd av något som mycket väl kan komma att bli en modern svensk klassiker.
Publicerad: 2007-10-28 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-28 13:41
13 kommentarer
Vem säger det först?
#
Det räcker med att vi tänker det.
#
.
#
DDDDDDDDDDDDDDD….
DOTSHOPGATE!
#
första raden sägs med fördel sakta och den andra raden sägs med fördel snabbt.
#
Häpna!
#
BO HANSSON !!!!!!!
#
Hur hinner han med allting den där Jari?
#
Han gör bara likadant varje gång.
#
Åh vad bra det här var!
#
[...] Länk: Lyssna på Myspace eller läs Davids recension på dagensskiva.com [...]
#
Varat fanns någonstans i röran låter faktiskt ganska mycket John Carpenter – bra fångat där, David. I övrigt, en mycket bra skiva.
#
B O
H A N S S O N
respekt
varje person som gör en instrumental konceptplatta på Sagan om ringen är värd det.
#
Kommentera eller pinga (trackback).