Thunder Express andra skiva är i grunden en rock’n'roll-bagatell. Inget som får jorden att rotera ett extra varv, men ändå bra. Stabilt svängande låtar med sjuttiotalsdoft. Lite boogie, lite lugnare och lite annat. Robert ”Strängen” Dahlqvist är trogen sina influenser och som helhet ligger det inte alls särskilt långt från det han vanligen gör med sina Hellacopters-kamrater. Hans röst skäms inte för sig och förstås inte heller gitarrspelet.

När jag lyssnar på skivan är det inte mycket som sticker ut. Det är jämnbra. Men för varje varv jag lyssnar igenom skivan spelar jag ”New York Gold” en extra gång. Ty den gör mig lika glad varje gång. Vårens skönaste lounge-rock så här långt.

I övrigt finns det inte så mycket att säga. Mer än att jag gillar det här. Och att jag just fick oerhörd lust att lyssna på ”By The Grace Of God”.