Det är svårt med Styles P. Han är en fantastisk rappare, på min topp 5 varje gång, men ändå hoppas man inte på särskilt mycket när han släpper nya album. Det är som att han siktar för lågt, inte vågar ta för sig av den musik som ligger på det fina bordet. Styles P använder […][...]

Efter tre års relativ tystnad levererar Jean Grae en specialutgåva av DJ Dramas Gangsta Grillz-serie. Ett gatualbum för att få grytan att börja koka inför hösten och det kommande köpesläppet (med den likartade, om än hårdare, titeln Cake or Death). Jag sticker inte under stolen med att det är lika skönt som vanligt att höra […][...]

Whitney Houston Million Dollar Bill (Freemasons Club Mix) (låt) När jag skriver det här har jag fortfarande inte hört originalversionen. Faktum är att jag ännu inte hört en ton från Whitneys comeback. Det jag däremot vet är att Freemasons klubbfix gått varm i takt med att mörkret gör sig allt mer påmint. Stor röst och […][...]

Titelspåret inleder Survival Skills, och Buckshot är bäst på både hook och vers. KRS faller nästan i glömska. Det krävs nästan noga lyssning för att lägga märke till när han spottar. Att det är KRS som drar upp Buckshot längs berget på omslaget till skivan är en fin grej (jag antar att det har en […][...]

Finns det plats för flera namn inom engelskspråkig svensk hiphops hypesfär under ett och samma år? År 2007 var det i vilket fall Adam Tensta som tog kritikerkåren med storm. År 2008 var det Lazee som hade maximal backning från radio och tv. I år borde det bli Henok och hans album Almaz Charming Child […][...]

Black Milk är en av många rappare och producenter som det har talats om med stor entusiasm under flera år. Han dök upp på hiphopscenen för 3-4 år sedan, då han arbetade tillsammans med legendariske producenten J Dilla. När Dilla sedan tragiskt gick bort år 2006 lyftes Black Milk fram ytterligare, och han sågs som […][...]

Jag måste erkänna att Erykah Badu står mig lite upp i halsen just nu. Jag har varit henne hängiven i många år, men den senaste skivans storhet infann sig aldrig. Spelningen på Way Out West förra året var sådär, på Annexet 2003 var det bättre men jag blev irriterad på förseningen, experimenterandet och publiken. Nu […][...]

The Good, The Bad & The Queen The Good, The Bad & The Queen Låtarna placeras text- och ljudmässigt i Albarns och Simonons närområde. Det blir dystra sånger om livet i England, London och Portobello i baksmällan efter 80- och 90-talet – i skuggan av ett krig mot terrorn de inte vill veta av. Det […][...]

Discjockeyn var för discon vad James Brown var för funken. Den tändande gnistan för en ny genre. Det var DJ:n som bestämde vad som skulle spelas på diskoteken och som på så sätt definierade vad som kom att bli disco. Skivspelarna och tolvtumssinglarna var hans verktyg. Nästan ett decennium senare var DJ:n en lika viktig […][...]

En vit, brittisk drum’n’bass-producent. Kan det vara något att ha i hiphopsvängen? Tydligen tyckte skivbolaget Def Jam det och gav honom chansen att producera hiphopens meste popstjärna, LL Cool J. Resultatet blev två låtar på Farbror L:s senaste skiva. Sedan var bollen i rullning. När jag först hörde talas om Adam Feltons bakgrund började alla […][...]