Från en lada i Big Sur letar hon sig tillbaka. Hon kom med franska kärlekssånger och återvände med dansanta popnummer. Gav ut ett album med alternativa versioner av den hyllade debuten. Och så tog hon en paus. Åkte båt på Nilen och campade i Kalifornien. Tog det lite lugnt tills lusten kom tillbaka. Och nu […][...]

När vi skrev september 2011 hade det helt plötsligt gått tio år sedan terrorattentaten i New York och ingen förstod riktigt var åren däremellan hade blivit av. Annars var det mesta som vanligt. Vädret kastade oss mellan hopp och förtvivlan, Grekland fortsatte krisa och världen med dem, Kikki Danielsson fortsatte gråta ut och så kom […][...]

Det var en juli som präglades av händelserna i Norge och Amy Winehouse bortgång. Men det var också en juli där Hultsfredsfestivalen kom tillbaka och ställde till med fest för stora delar av redaktionen. Hultsfredsfestivalen Vilken återkomst! Skit samma att det inte var packat framför scenerna de första två dagarna. Det fina med Hultsfredsfestivalen var […][...]

Att lyssna på James Blake är lite som att råka vandra in i en gospelkyrka en tidig råkall morgon. Hans musik, som ofta beskrivs som sovrumssoul kan verka väldigt långsam och upprepande och solitär men ibland känns det allomfattande, ibland känns den nästan irriterande men aldrig tråkig. Blake sa i en intervju att han vill […][...]

Det finstämda bryts av ibland. När Liz Janes fallit in i långsam, jazzig pop stökas det till. Men inte tillräckligt ofta. Avbrotten bär influenser från vännen Sufjan Stevens som fostrade Janes under hennes genombrott och introduktion i popvärlden. Även arrangemangen luktar ibland Stevens men melodierna är mycket mer traditionella än så. Liz Janes rör sig […][...]

Sofia Mirjamsdotter, eller mymlan som hon är mer känd som på Twitter och runt om i bloggosfären, gjorde dagens spotifylista till ära för internationella kvinnodagen. Jag lyssnade igenom listan och saknade Cat Power, så jag föreslog att hon skulle lägga till henne. Hon tyckte istället att jag skulle göra en själv. Så jag gjorde det. […][...]

I den senaste upplagan av Beck’s Record Club där han samlar ihop en bunt musiker för att spela in ett klassisk album har turen nu kommit till Skip Spence:s Oar. Tanken med Record Club-projektet är att inget ska repeteras inför inspelningen, istället ska man samlas, spela in och dokumentera tillblivelsen under ett dygn. I intervjuer […][...]

Ju mer jag grävde i skivhögar, backar och hårddiskar gjorde sig musikminnena påminda. Musikhändelser som sammanfattar mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Där låg I Am Trying to Break Your Heart-dokumentären och surade i ett hörn. Minnet av att gå hem från jobbet dagen då Elliott Smith dog dök upp och tvingades bort. Gången […][...]

I augusti släpper Neil Finn från Crowded House sitt andra 7 Worlds Collide-album. En välgörenhetshistoria där han har samlat musiker som Johnny Marr och Lisa Germano. Det förra albumet var inspelat live. Det som släpps i slutet av sommaren är ett dubbelalbum inspelat i Neil Finns studio hemma i Nya Zealand. Det är där Wilco […][...]

Nu går det att lyssna på hela Wilco (the album), som släpps 30 juni, på Wilcos hemsida. Det låter ungefär som vanligt. Torrt och kompetent. Glenn Kotche gör som vanligt de trevligaste utflykterna och You and I där Feist gästar är en av de mer självklara spåren. Så här ser låtlistan ut: Wilco (the song) […][...]