Julia Heberling berättar om Riksettan. Albumet, som är instrumentalt, har enligt bandmedlemmarna stor inspiration från det svenska landskapet och de pratar om bilder av landskap och stad. Jag frågar hur de tänker kring bilderna de vill förmedla till lyssnarna och om de bilderna över huvud taget är viktiga.

Mycket riktigt har Riksettan inte något tydligt budskap till lyssnaren. Genom att välja att göra instrumentalmusik bjuder vi in lyssnaren till att vara mer delaktig i musikupplevelsen, eftersom ”budskapet” för varje lyssnare automatiskt blir ett väldigt personligt sådant, där lyssnaren är tvungen att själv fylla i med egna bilder och associationer. Musiken vi gör är en grund som varje lyssnare sen uppmanas att bygga vidare på, för att låta varje låt betyda något för just den lyssnaren. Det har hela tiden funnits en tanke om att musiken skulle kunna användas som ett soundtrack till en film, och på samma sätt kan musiken sägas ha potential att utgöra ett soundtrack till delar av varje lyssnares liv och vardag. Det spännande med instrumentalmusik är hur tolkningen och innebörden av musiken vidgas när det saknas text. Detta har även vi i Vyn upptäckt under resans gång, då vi diskuterat vilka bilder vi får av låtarna och då märkt att de kan skilja sig mycket åt.

Hur förhöll ni er till era gamla låtar? Hur mycket finns kvar av ursprungsversionerna?

Av låtarna på Riksettan är knappt hälften sådana som skapades och
spelades in 2006. När vi bestämde oss för att göra ny musik efter vårt
uppehåll kändes det som en självklarhet att de gamla låtarna skulle
finnas kvar i projektet, mycket för att vi var nöjda med dem och
tyckte att de ringade in det sound vi eftersträvade. Vi diskuterade om
det skulle kunna bli en tydlig skillnad mellan de gamla och de nya
låtarna, men nu när allt material står klart tycker vi att låtarna
utgör en sammanhängande helhet. Sen är det klart att man alltid
utvecklas i sitt musikskapande, och det finns element i de gamla
låtarna som vi tänker att vi kanske hade gjort annorlunda om vi
skrivit och spelat in dem idag. Men vi har valt att inte gå in och
börja göra om dem, utan behållit dem som de är. Musiken på skivan har
skapats vid olika tillfällen under en relativt lång tidsperiod och det
är inget som gör något om det hörs.

Vad gör ni i Vyn i vinter och vår?

I vinter planerar Vyn en eller flera releasespelningar i samband med
skivsläpp i december. Det är inte otroligt att vi börjar spela in nytt
material framåt våren.

Så har vi då kommit fram till sista delen av 2010-resan. 100 låtar som förhoppningsvis gjort att några av er hittat några nya favoriter. Om du precis rasat in här är det bara att sparka igång Spotify-listan och börja lyssna. 78 av låtarna finns samlade i en nästan åtta timmar lång spellista.

Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna läsare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha slunkit med någon låt från 2009. Det är sånt som händer när man har det roligt.

Alltså. 100 låtar alla borde ta med sig från 2010. 100 låtar. 10 delar. 10 veckor.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

• Quentin Harris feat. Jason Walker Home
  Everytime I leave / it makes it that much harder to breathe / and when the world just makes no sense / I turn to you, to make it home again. Med ett piano, lika kallt distanserat som försiktigt känslovärmande, som nästan enda sällskap sätter Jason Walker med sina inledande rader tonen för Home. Fyra nyanser av blått. Men det är blått mot en bakgrund av solgult och kärleksrött. En alldeles för hårt piskad hihat blir på något omöjligt sätt den självklara handhållaren genom alla lager av känslor och svävande vackra stråkar.

• Crystal Castles feat. Robert Smith Not In Love
  Om man ger ut sin skiva på Fiction Records, under sisådär två decennier hem åt The Cure är det väl själva den om man inte kan få till ett samarbete med Robert Smith. Ungefär så verkar Ethan Kath och Alice Smith ha resonerat. Det som började sitt liv som en cover av en Platinum Blonde-låt på Crystal Castles andra album fick nytt liv när Robert ställde sig vid mikrofonen. Ja, den fick åtminstone ny röst. Där ursprungsversionen bestått av Platinum Blonde-sång, begravd och smurfad, fick Robert Smith-versionen sång som lät som, tja, Robert Smith – inte minst därför att textraden ”won’t give you my heart / no one lives there anymore” knappt kan vara mer The Cure. Oavsett vilken version man föredrar är Not In Love en energibubblande och åttiotalsmullrande popexplosion. Och de stunder när Alice och Ethan sliter bort alla säkerhetsspärrar och tvingar ner sina maskiner på knä, skrikande, ja då är gåshuden bara ett hudlager borta.

• Oskar Linnros Från och med du
  Jag har sagt det många gånger förut, men det förtjänar att sägas många gånger till: merparten av de allra största låtar som skrivits balanserar på gränsen mellan eufori och avgrundsmörker. Eller åtminstone mellan åtminstone en strimma solsken mitt bland regmolnen, eller omvänt ett moln på den klarblå himlen. Det är någonstans i den här krocken som det blir som bäst. Få låtar har de senaste åren gjort det här lika snyggt som Från och med du. Musikaliskt är det en schlagerlång popexplosion som återvinner det svängigaste och lyckligaste ögonblicken från Motown-katalogen. Med en text om att inte kunna släppa taget och gå vidare. En fortsättning på Everything But the Girls Missing, när man gör precis det man inte borde göra eftersom man vet att det bara kommer att göra mer ont. Men när man trots det inte kan låta bli.

• Sia Clap Your Hands (Fred Falke Club Mix)
  Sia är förmodligen fortfarande mest känd för sånginhoppet på Zero 7:s debutalbum, men hon har sedan dess hunnit en hög album i eget namn. På det senaste hette den bästa låten Clap Your Hands (med The Strokes-Nick Valensi på bas). Men precis som när jag hade med Sia i min lista över 100 fantastiska låtar 2008 är det inte originalversionen som får följa med. Precis som förra gången är det en av tvåtusentalets mesta remixare som kommer till Sias hjälp. 2008 hette han Lifelike. 2010 hette han Fred Falke. Ännu en orgie i åttiotalsanalogvarma syntljud. Ännu en händerna-i-taket-svängig version. Explosionen kring fyra och en halv minut är inget annat än ren och skär dansgolvsmagi.

• Ross D Don’t Tell Me
  Om Chris Rea hade gjort drum’n’bass skulle hans sommarsignatur On the Beach kunnat låta precis så här. Don’t Tell Me är så mycket sommar det bara går, med bubblande leenden och överklockad glädje bakom varenda etta och nolla. Men som så ofta krockar känslorna, med en blåtonad blåssampling och Odysseys inklippta ord om ett dikeskört hjärta. Det är inte bara musik som spelar i två rytmlägen, utan lika mycket två känslolägen. Det är upp till dig att bestämma vilka du vill följa. När sedan den schlagermässiga tonartshöjningen kommer runt fem och en halv minut, en körröst gör sällskap, ett piano lägger några ackord i bakgrunden och stråkar ritar molntext i skyn, tja då är allt bara helt genomfantastiskt – oavsett.

• Dragonette Pick Up the Phone (Francis Preve Remix)
  2006 var Francis Preves galet bra remix av Tracking Treasure Down en av det årets allra vassaste låtar. Det är just den som jag först kommer att tänka på när jag hör Pick Up the Phone. Jag vet egentligen inte varför, annat än den uppenbara kopplingen att de delar samma remixare. Någon slags stämning kanske, jag vet inte. Det jag däremot vet är att den hjälp som Martina Sorbara och Dan Kurtz får av Preve är precis så bra som jag hoppades när jag hörde talas om den. Handklapp, discogitarr, oaa-oaa-kör, Deadmau5-inspiration och smittande bubbelpop när den är som glittrigast. Inte långt efter hittar vi sedan Arithmix remix, där en sequencer får duettera med Martina. Lite stökigare, lite mer åttiotalsvibbar. I princip lika bra som Preve-remixen. Det är nog till och med så att det är dagsformen som avgör vilken av remixarna som hamnar längst fram.

• Miami Horror feat. Sophie Brous Sometimes (Gloves Extended Mix)
  Hur långt kan man komma med syntmattan från New Orders Procession och en försiktigt blappande bas? Rätt långt. Åtminstone när Gloves är klar. Det som i sitt original var elektronisk indiepop när den visserligen är som charmigast hittar i mål när den värsta struttigheten sandpappras ner till förmån för lite nu cool. Eller kanske snarare nu disco cool. Men det funkar inte bara att måla över lite här och där, för att få till den riktiga coolheten måste Miami Horror också bort. Ja, det verkar nästan så. Benjamin Vanguarde (mannen bakom enmansprojektet) rycks helt sonika bort från micken och istället knuffas drypcoola Sophie Brous in. Med en röst specialbeställd för nydisco-genren. Gloves, eller om det var ett ögonblicks insikt från Miami Horrors sida, gör helt enkelt precis samma sak som Aeroplane gjorde med Friendly Fires Paris. Manligt blir kvinnligt. Gnälligt blir snyggt. När vi så träffar fyra och en halv-minutsstrecket och vi får en explosion av housepianohamrande och D Shakeigt ”yaaaaaaaaa”:ande, ja då blir upploppet en enda underbar Delorean-ibizafest.

• Kaine feat. Kathy Diamond Love Saves the Day
  På sätt och vis är Kathy Diamond nydiscogenrens röst för mig. Inte bara därför att det är hon som stod bakom mikrofonen i Aeroplanes Whisper – låten som nästan kom att definiera hela genren – utan också för att hon har en röst gjord för precis den här typen av musik. Sval, lätt distanserad och väldigt, väldigt cool. När Kathy slog sig ihop med Sean Brosnan blev resultatet ännu en milstolpe inom nydiscon med sitt balearica-minnande och ackordbrutna piano, rullande likt solnedgångsmålade strandbränningar. Inte blev saker och ting sämre av att både Soulclap och Mario Basanov gav oss två remixer som var och en tog Love Saves the Day i nya riktningar. Soulclap la på en stökigare grund med ekon av Jam & Lewis medan Basanov kastade ut det mesta av originalet och bjöd in till en pastellfärgad åttiotalsboogiefest. Men originalversionen är trots allt den som du verkligen vill ha. Vilken version du än väljer får du dessutom några av årets mest peppande rader för dem som vinglar längst ut på avsatsen.

  Remember things can get rough you know
  But love will save the day
  You think you’ll never get up again
  But love will save the day
  You think you’ll never feel love again
  But love will save the day
  The nights are so tough you know
  But love will save the day

• Studio Apartment with Rasmus Faber feat. Christa Help Me Out
  Som vanligt när man vill hitta den amerikanska garagen i sin mest souliga skepnad får man vända blickarna till Japan. Här hittar vi en av de främsta förvaltarna av det amerikanska arvet: Studio Apartment. På sitt senaste album tog de dessutom lite svensk hjälp i form av Rasmus Faber för att skapa albumets största stund. Backad i princip av bara ett droppande piano och stillsamt målande stråkar sjunger Christa sedan till sig en plats mitt emellan jazzens och New Jerseys stora. Och så, efter nästan fyra minuter, gläntar vi på dörren ut från ensamheten och låter Blaze-doftande latinohouserytmer dansa oss bort i skymningens hjärtpumpande värme. Men hela tiden finns där stämningen som Christa sätter med de inledande, desperat trevande textraderna: ”I can’t help my heart / it knows what it wants / I can’t make my heart give up”. Att stirra rakt in i en mörk evighet av ingenting när verklighetens kniv har rivit upp ett sår som inte känns som att det någonsin kan läka.

• Chemical Brothers Swoon
  Ibland räcker det med några få ord för att säga så mycket. När Chemical Brothers 2010 släppte sin bästa låt sedan Star Guitar, ja en av deras bästa låtar överhuvudtaget, behövde de bara nio. Boyz Noize och teamet Lindstrøm/Prins Thomas gav oss varsin remix inte långt efter originalet, men vid dagens slut var det ändå Toms och Eds slamrande, ylande, larmande och hjärtklämmande vackra originalversion som räckte allra längst. Just remember, to fall in love. There’s nothing else. There’s nothing else. 2010 års bästa uppmaning. 2010 års bästa låt.

ALLA DELAR 2010

100 fantastiska låtar 2010

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

100 fantastiska låtar 2009

Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna läsare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha slunkit med någon låt från 2009. Det är sånt som händer när man har det roligt.

Alltså. 100 låtar alla borde ta med sig från 2010. 100 låtar. 10 delar. 10 veckor. Alla låtar som Spotify har kommer dessutom att dyka upp i en spellista där.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

• Faithless feat. Dougy Mandagi Comin Around
  Faithless är en av de där grupperna, likt Underworld, som jag gillar varje gång de släpper något nytt – men som samtidigt aldrig riktigt tänker på däremellan. På 2010 års The Dance blandade trion som vanligt musikaliska inriktningar, även om paletten som används har ett rätt begränsat antal färger, och bäst blev det när The Temper Trap-sångaren Dougy Mandagi bjöds in till mikrofonen. Runt om sig fick han en scenografi byggd av svävande house med en sequencerbasgång i 303-facket. Maxi Jazz gav oss också årets vackraste och mest fantasieggande kärleksförklaring: ”I share with the oceans dark matter and you”.

• Shit Robot feat. Alexis Taylor Losing My Patience
  Alla som undrat hur Anthony Hagerty hade låtit om han hade varit en kvinna kan få svaret här. Ja, det var åtminstone vad jag trodde innan jag insåg att det är Alexis Taylor, till vardags ena kärnhalvan av Hot Chip, som står vi mikrofonen. Tillsammans med James Murphy (LCD Soundsystem) har de båda knåpat ihop en låt som blir så mycket sofistikerat syntpopåttiotal det förmodligen bara går. Torra smjätt-trummor, varmaanalogt sequencerstudsande, struttiga ackord och så Alexis då. Som, för att hålla kvar vid åttiotalsillusionen, lika gärna skulle kunna heta Jimmy Somerville.

• The Hundred in the Hands Young Aren’t Young
  Det finns rätt mycket sämre förutsättningar än att ligga på Warp. Det är precis där vi hittar Eleanore Everdells och Jason Friedmans gemensamma projekt. Att dessutom få produktionshjälp av Jacques Renault och Richard X gör inte heller ont – framförallt inte när slutresultatet blir så snyggt som Young Aren’t Young. Med tanke på att huvudproducenten är Renault är det inte särskilt överraskande att vi bjuds upp till tonerna av virtuellt klappad nydisco. Med en postpunkigt vass gitarr och nydiscoskräddarsydd blasésång från Eleanore Everdell skriver vi sjuttiotal i vår rymddiscokalender.

• BT & Andrew Bayer The Emergency
  Poptrance har oftast ett kvinnligt ansikte. Inte så att det är kvinnor som dominerar musikskapandet – bakom kulisserna är det fortfarande mest män som huserar – men det är oftast kvinnor som placeras vid mikrofonen. Kvinnor som dessutom rätt ofta har en egen karriär i något slags akustiskt singer-songwriter-fack. Långt ifrån poptrancens ofta stora gester och dansanta arv. Det rösterna dessutom har gemensamt är att de, vilket förmodligen är anledningen till att poptranceskapare så ofta hittar sina sångare här, har röster som balanserar på gränsen. Gränsen mellan det vemodiga och det euforiska. Det svajiga och det storslagna. Det innerliga och det blasémässiga. I den här skaran har Brian Transeau lyckats kvotera in sig. Transeau, som jag upptäckte när han gav liv åt orden i Tiëstos fantastiska Break My Fall 2007. Tillsammans med Andrew Bayer blev 2010 års stora BT-låt The Emergency. Svepande poptrance när den är som bäst, mellan kärlek och krossat. Allra bäst blev det när antingen Dave Aude eller Today Is the Day hade lagt sina respektive händer på ursprungsmaterialet.

• Crystal Castles Suffocation
  Om digitala bitar kunde skrika så skulle de förmodligen låta precis som den Fear of Tigers-mäktiga och stortranceekande bakgrundsslingan i Suffocation. Den som börjar lite försiktigt för att långsamt tsunamiväxa sig allt starkare till dess att den skärande ljudväggen oundvikligen kommer att krascha ner och mala ner allt i sin väg. Men precis just då försvinner den spårlöst och alla de surfare som befann sig högst upp på vågryggen faller handlöst och hårt till marken. Omgiven av detta stadigt framstampade inferno, där det dessutom forsar förbi losslitna stycken av 8-bitarsmusik och mörkt morrande knorrbasgångar, lyckas Alice Glass svagt viskande röst trots detta hålla sin självklara plats, mitt i stormens öga.

• Katy Perry Teenage Dream (Manhattan Clique Remix)
  Katy Perrys tuggummipastellfärgade powerpop verkar senaste åren egentligen bara kunnat hitta något slags jämbördigt motstånd hos Lady Gaga när det gällt att fullständigt dominera alla kanaler. Men det var när originalversionerna skräddades om av olika remixare som låtarna verkligen nådde sin fulla potential. Det är också då som det blir riktigt klart att det i grund och botten handlar om fullständigt hejdlöst smittande popmelodier. Som i fallet Teenage Dream, skriven bland annat av Katy och Max Martin. Såväl Kaskade som Brian Cua stod för glittrande snygga uppdateringar, men det var Manhattan Clique – som mer och mer framstår som de officiella Katy Perry-remixarna – som stod för den allra bästa versionen. Solskensexploderande dansgolvseufori som glänser i varenda vattenfärgsnyans som finns.

• Dragonette Volcano
  Varje gång jag hör de första handklappade sekunderna av Volcano tänker jag Kylie. Visst spelar den filtrerade nydiscogrunden in, men jag tror mer än något att det är de väldigt snygga stråkarna som Kyliefierar alltihop, stråkar som dessutom stakar ut vägen för resten av Volcano. I hjärtat av det här pastellfärgade glädjepaketet dansar sedan Martina Sobara runt i den snyggaste av popklänningar med sin röst mitt emellan Kylies och Lykke Li. När sedan klockspelet tittar förbi kring två och en halv minut, ja då är förstås lyckan fullständig.

• Strange Talk Climbing Walls
  Climbing Walls, en av låtarna på tionde volymen i Kitsuné Maison-serien, är egentligen bara ytterligare en av de där otaliga låtar som dykt upp de senaste åren, när gitarrpoppojkar upptäckt att disco är betydligt mycket roligare än mossig tråkrock. Ett spann som sträcker sig från namn som Franz Ferdinand till Chromeo, med en fallande skala av rockinslag. Climbing Walls är kort sagt inget på något sätt unikt. Men här finns det som nästan alltid är det viktigaste i all riktigt bra popmusik: en melodiklistrighet som inte går att undvika hur mycket man än skulle vilja. Charm i kubik och uuu-uuu-uuu-kör, vad mer behöver man?

• Danny Byrd feat. London Elektricity Failsafe
  2010 var ett rätt lugnt år för Liquid Funk-giganten London Elektricity. Ja, åtminstone om vi pratar om släpp i eget namn. Men det betydde inte att London Elektricity var osynliga. Tvärtom fortsatte London Elektricitys skivbolag Hospital Records, meckat för den melodiska drum’n’bass-musiken, pumpa ut releaser. En av dessa var Danny Byrds Ravedigger. Och inte helt oväntat kom albumets höjdpunkt när Byrd gjorde gemensam sak med Tony Colman, den halva av London Elektricity som fortfarande ägnar sig åt musikskapande. Kärlekssmatter, burkiga vokalsamplingar, stråkar som hälsar på i de yttersta lagren av atmosfären och så förstås en hel massa melodi. Drum’n’bass när den är som bäst, alltså.

The KDMS High Wire (D-Pulse Remix)
Trots att Kathy Diamond varit Rösten i nydiscovågen senaste åren har hon inte släppt något i eget namn sedan 2007 års album Miss Diamond to You. Men självklart nöjer sig inte nydiscodrottningen med att bara vara en ”feat.”. 2010 slog hon sig ihop med polske producenten Maximilian Skiba (gruppnamnet ihopplockat av de bådas initialer) och gjorde precis vad som kunde förväntas av en producent inspirerad av åttiotalsdisco och en sångerska förknippad med nydiscogenren. Som allra bäst blev det när duon fick rysk remixhjälp av D-Pulse. Med en Going Back to My Roots-discogitarr vid rodret och ett solslött beat får Kathy den perfekta inramningen för att göra det hon är bäst på: vara coolare än alla andra när hon ger Lou Reeds Walk on the Wild Side en sladdig lillasyster.

ALLA DELAR 2010

100 fantastiska låtar 2010

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

100 fantastiska låtar 2009

Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna läsare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha slunkit med någon låt från 2009. Det är sånt som händer när man har det roligt.

Alltså. 100 låtar alla borde ta med sig från 2010. 100 låtar. 10 delar. 10 veckor. Alla låtar som Spotify har kommer dessutom att dyka upp i en spellista där.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

• Goldfrapp Rocket
  Även om Alison Goldfrapp och Will Gregory grävt sig allt längre tillbaka och allt djupare ned i allt som är åttiotalsdanspop, från drömska debuten via electroclash, så är frågan om de i och med Rocket ändå inte hade sin största åttiotalsorgie hittills. Storslagna syntkaskader, stora trummor och en av 2010 års klistrigaste refränger (förstås med oooo-oooo-kör) gjorde Rocket till en enda lyckofnattig pastellbomb. Att videon dessutom var en enda lång uppvisning i Mad Max-estetik gjorde bara saker och ting ännu bättre. Rocket levererades dessutom med ett imponerande starkt remixpaket – Tiëstos hårdslående poptranceomarbetning, Penguin Prisons nydiscomjuka tagning och Grums originaltrogna findetaljskruvande – men det är fortfarande Alisons och Wills originalversion som lyfter högst.

• Booka Shade Teenage Spaceman
  ”To be a spaceman, it would be amazing. Cause you’re like free, you could fall into the space, to infinity space, forever and ever. Your imagination could take you somewhere… very beyond”. Det inledande filosoferandet i Teenage Spaceman får mig osökt att tänka på den Rickie Lee Jones-monolog som var grunden i The Orbs Little Fluffy Clouds. Sämre referenser kan man hitta. Även musikaliskt letar sig Arno Kammermeiers och Walter Merziger skapelse iväg åt samma håll. Eller kanske snarare stämningsmässigt. Där Little Fluffy Clouds byggdes upp på en stabil byggnadsställning av dub är Teenage Spaceman tysk handklappstechnotrance med kanadensiska Deadmau5-vibbar. Vill man ha en hi-hat-luftigare version letar man upp Sei A:s remix och tycker man att sju minuter är lite för kort finns alltid den tio minuter långa ”Booka in Space”-mixen.

• Mademoiselle Caro & Frank Garcia Soldiers
  En av Pet Shop Boys allra bästa b-sidor dök ironiskt nog upp som b-sida till en av duons minst minnesvärda singlar: Was It Worth It. Om Neil och Chris själva insåg att b-sidan nog vunnit igen ska jag låta vara osagt, men Miserablism försågs oavsett vilket med en egen remix. En remix gjord av ingen mindre än Moby, samma år som han fick sitt stora genombrott med Twin Peaks-lånande Go!. När de första sekunderna av Soldiers rullar ut genom högtalarna är det lätt att tro att det handlar om en uppdatering av just den Moby-remixen. Nu står sig Soldiers alldeles utmärkt utan att behöva luta sig mot någon slags musikhistoriskt krystad koppling – och vad annat är väl egentligen att vänta från något släppt av Buzzin’ Fly Records. Skivbolaget grundat av Ben Watt, ena halvan av Everything But the Girl. Ben gör dessutom en egen remix av Soldiers, som ges nio minuters utrymme. Men även om Ben-remixen är riktigt bra – det är ju trots allt en Ben Watt-remix – så är det den lite mer konturstrukturerade originalversionen som vinner. Svävande djup keyboardmattehouse med det vemodigaste av leenden.

• Boeoes Kaelstigen feat. Stefan Storm Desolate View
  I kategorin ”hopplösa artistnamn” ligger Boeoes Kaelstigen rätt bra till. Samtidigt som det ju finns en självklar logik bakom namnvalet (och, om man ska vara krass, Leo Nathorst-Böös och Tor Rauden Källstigen har rätt hopplösa namn till att börja med). På debutfullängdaren Tanum Teleport fyllde duon det digitala utrymmet med minimalistisk techno med sina närmaste släktingar i Köln (hemma hos Kompakt, mer specifikt). Men även om resultatet ibland blev skimrande så var det i albumets poppigaste stund som Leo och Tor, med hjälp av Stefan Storm från The Sound of Arrows, kom allra närmast. Neonindränkt övergiven storstadselektronik mellan det vackra folkets glittrande liv och ensamhetens betonggrå bakgator. Som ett Lustans Lakejer, trettio år senare.

  Desolate View (feat. Stefan Storm) by Boeoes Kaelstigen

• Shit Robot feat. Nancy Whang Take ’Em Up
  Shit Robot är förmodligen ett av de senaste årens bästa artistnamn, tillsammans med Totally Enormous Extinct Dinsaurs. Men det är inte bara namnmässigt som Marcus Lambkin sticker ut. Musikaliskt är Shit Robot ibland en katt bland DFA-hermelinerna. Å andra sidan, ibland kunde han inte höra mer hemma än omgiven av James Murphy och hans postpunk-adepter. Take ’Em Up tillhör den senare kategorin, som en brygga mellan 00-talets tidiga LCD Soundsystem-ylande och de senaste årens nydisco-svalhet. Att det dessutom är Nancy Whang, ena halvan av The Juan MacLean och dessutom frekvent vokalist hos just LCD Soundsystem, som står för sången gör förstås inte att den kopplingen blir mindre påtaglig.

• Midnight Magic Beam Me Up (Jaques Renault Remix)
  Det är inte särskilt förvånande att delar av niomannabandet Midnight Magic också extraknäcker som musiker i LCD Soundsystems liveband. Lika lite skulle det vara förvånande om bandet nämner Arthur Russell som en av sina viktigaste influenser. Beam Me Up skulle nämligen kunna vara släppt 1983. Mindight Magic hade lika gärna kunnat heta Dinosaur L. Det handlar med andra ord om vänsterlutande disco i postpunkland, med sladdrig hi-hat, ekande housepiano, ihoptryckt blås, stor basgång och mäktiga Tiffany Roth bakom mikrofonen. Men det är när landsmannen Jaques Renault fått igenom sin vilja som Beam Me Up når upp till sin fulla potential. Tempot skruvas upp något snäpp, alla delar får tydligare och mer definierade konturer och originalets rätt meningslösa afrojazzpassage förpassas till papperskorgen.

• I Blame Coco feat. Robyn Caesar
  2010 var ännu ett framgångsår för den till synes kritikerostoppbara kombon Robyn och Klas Åhlund. Men bästa Robyn-låten dök inte upp på någon av de tre Body Talk-skivorna. Istället var det när Stings dotter Coco Sumner fick hjälp av de båda som alla pusselbitarna verkligen föll på plats. Caesar blev en skenande elecropopsångvält frampiskad av årets mest aggrodistade basgång.

• Ultima C Seven Days
  Hospital. Alla som har koll på mina musikaliska preferenser vet då ungefär vad det handlar om. Soulig drum’n’bass som dryper av melodi och klippta burksamplingar. Och visst är det musik gjord helt enligt Hospital-receptet, men fjärran från Hospitals London-kontor. Istället hittar vi Petr Pudil på andra sidan om det som en gång var järnridån: i Tjeckien. Här trycker han ut den ena drum’n’bass-bomben efter den andra. Seven Days, med bomullsstoppade ackord som rusar fram över ett fält av smattrande rytmer, var den bästa.

• D-Reflection feat. Christa Wave of Love (Ananda Project Extended Mix)
  ”I’m ready” viskar Christa Hackenberg och inget kunde vara mer sant. Tillsammans med Dennis Molerna ger hon oss den varmaste och kärleksfullaste house man kan tänka sig. Omslaget till singeln är blått och inte det kärlekssprudlande röda som det borde ha varit, men det är precis så Wave of Love låter. Sanslöst vemodig, med ett vilset piano som fyrvaktare i natten, som kontrast till texten. Allt som allt låter Wave of Love som något som sett dagens ljus i Chris Branns soulhousestudionav och det är därför ingen större överraskning att Brann är ett av remixnamnen, under sitt Ananda Project-alias (plus en inte alls lika bra dubmix i sitt riktiga namn). En remix som andas ännu mer tom lägenhet. När originalversionen och Ananda-remixen ställs mot varandra är det snudd på dött lopp. Vilken som får följa med hem handlar mest om färgen på natthimlen.

• Jenn Mierau Hum (Original Mix)
  När de första elpianoackorden slår hål på sig själva i de inledande sekunderna av Hum är det svårt att inte tänka på Portisheads Roads. Att hela Hum sedan sjuder av en lågmäld intensitet som andas en blandning av Sade och Lamb gör inte direkt saker och ting sämre. Med elpianot som enda hjälp kryper Jenns röst, som dessutom låter inte så lite som Lamb-Louises, ända in i högtalarmembranen och fortsätter rakt in under huden. Quiet storm när den är som mest ödesmättat och outtalat desperat storslagen. Och enastående, hjärtkramande vacker.

ALLA DELAR 2010

100 fantastiska låtar 2010

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

100 fantastiska låtar 2009

Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna läsare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha slunkit med någon låt från 2009. Det är sånt som händer när man har det roligt.

Alltså. 100 låtar alla borde ta med sig från 2010. 100 låtar. 10 delar. 10 veckor. Alla låtar som Spotify har kommer dessutom att dyka upp i en spellista där.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

• LCD Soundsystem You Wanted a Hit
  You wanted a hit / well, this is how we do hits / You wanted a hit / but that’s not what we do. På sista albumet (åtminstone till dess James Murphy ändrar sig) sammanfattas LCD Soundsystem väldigt bra. Murphys enmans-/flermansprojekt kan knappast beskyllas för att spotta ur sig hits efter någon slags standardmall. De låtar i diskografin som ändå blivit någon slags hits har snarast blivit det trots inte tack vare låtarnas utformning. En sån sak är att det knappast kan kallas radiovänligt att dra iväg en låt över niominutersstrecket. Men det är precis så mycket tid som You Wanted a Hit behöver. Musik som behöver tid på sig att hitta formen. Och trots att vi i princip får nio minuter bestående av inte mycket mer än en basgång och en riffande gitarr så blir You Wanted a Hit inte bara ett mässande, hypnotiskt och suggestivt snyggt bygge – det blir dessutom en av LCD Soundsystems allra bästa låtar.

• Hundreds Fighter (Marbert Rocel’s M16 Rmx)
  I sitt knastertronicaoriginal skulle Hundreds Fighter utan problem kunna höra hemma i, säg, Morr-familjen. Den där svajande spången ut över den demilitariserade zonen mellan det digitala och det akustiska. När sedan Marbert Rocel har lekt färdigt har det blivit lite mer stuns, ja, eller lite mer kämparanamma om man så vill, i låten. Lite mer disco, lite mer cirkuspositiv – på ett bra sätt – där Marbert Rocel går runt med sina trumstockar och gör ljud på allt som går. I sin remixade form skulle Fighter dessutom smita in helt obemärkt på Marbert Rocels rätt genomskitbra Catch a Bird-album. I processen får Fighter samtidigt en känslomässig förskjutning. Det dimkyligt mörka tvingas ut i ljuset. Två känslofärger. Två i princip lika bra versioner.

• John Talabot Matilda’s Dream
  När det handlar om instrumental musik blir det många gånger titeln som sätter de mentala ramarna. Och om man så vill: tillhandahåller scenografin. Därför är det förstås inte särskilt konstigt att Matilda’s Dream låter precis som Matilda’s Dream. Under sju minuter målar John Talabot upp en drömvärld med avlägsna röster, en knorrande acidslinga, indroppade melodislingor och ett discobeat ångvältrullande framåt. Vackert, hypnotiskt och lika mjukt lockande som otäckt hotande. En dröm på gränsen mellan vemod och vansinne.

• Submotion Orchestra Finest Hour
  Svenska Heed blev aldrig mer än en väldigt tätt ihopskriven parentes i musikhistorien. Ja, egentligen blev de väl aldrig mer än en reklamfilmslåt. Men Seldom Seen var å andra sidan triphop av snyggt snitt, med en knäckande vacker refräng, frammejslad av stråkar och Jennie Abrahamsons röst. När jag hör sjumannabandet Submotions Finest Hour är det just Seldom Seen jag hör där i bakgrunden. Men de svävande melodierna, det egentligen alldeles för tunga beatet, den dallrande hi-haten och den sordinerade Mandalay-trumpeten skissar fram en hel hög triphopnattsekon. Och ovanför det musikaliska vemodet sitter Ruby Wood och dinglar med benen medan hon virar sin sorgset leende röst runt våra öron.

• Mighty Mouse Junglefish
  2010 släppte den andra volymen i den rätt excellenta nygammaldisco-serien Disco Circus. Nydisco samsades med sjuttiotalets inspirationskällor. Självklart är Matt och Colin inte dummare än att passa på och marknadsföra sig själva med eget material. En av dessa var Junglefish. En ettrig sequencerslinga, mjuka pianoackord, lager på lager av syntmattor, ett stadigt discobeat och mickpassande melodislingor invirade i stadsnattens spelande neonkaskader var allt som behövdes. Det, och en danspartner i natten.

  Mighty Mouse – Junglefish (featured on ‘Disco Battle Weapons Vol. 1) by Mighty Mouse

• JusLo Fly Away
  Även Fly Away hörde hemma på Disco Circus 2. Men där Junglefish var glädjen mitt på dansgolvet är Fly Away taxiresan genom staden. På väg bort. På väg hem. Nattljusen pulserar långsamt förbi utanför fönstret. Inte riktigt morgon. Inte riktigt natt. Vid ratten plockar en discogitarr. I baksätet sitter ett klockspel. Ett åttiotalsminnande keyboard flyter ut genom den gamla bilradion. Vid ett rödljus plockas ett piano upp, mot löftet att ackorden inte tar för stor plats. Här och nu, med en längtan bort.

  JusLo ‘Fly Away’ by Bears Eat Fish

• Delorean Come Wander
  När David recenserade Deloreans album Subiza konstaterade han, precis som Martina tidigare mer eller mindre gjort, att ett helt album med gruppen helt enkelt blir lite för mycket. Och visst, Subiza är kanske inte ett album som kommer att för alltid förändra musikhistorien som vi känner den, men för mig funkade det trots allt alldeles utmärkt. Okej. Som på alla album fanns det stunder som var bättre än andra. Och allra bäst var solskensdrypande Come Wander. Med tårna djupt begravda i havsvarm sand och med ett studsande housepiano som desperat kämpade för att stanna kvar i nittiotalet skulle Subiza kunna vara namnet på ännu en av dansmusikens otaliga undergenrer. En genre där Come Wander skulle höra hemma. Ett av 2010 års vitaste och bredaste leenden.

• ATB feat. Jennifer Carr Could You Believe (Original Mix)
  Ibland slås man och det självklara. Pusselbitarna faller på plats och man lyckas till slut sätta ord på de tankar som kvicksilvrigt halkat mellan fingrarna. När det handlar om poptrancens plats på dansmusikkartan slog det mig när jag recenserade ATB-samlingen Seven Years 1998-2005. Poptrancen är dansmusikens svar på singer-songwriters. Inte kanske så mycket att det är en person som skriver och framför låtarna. Snarare därför att det är musik som ofta balanserar på gränsen mellan det sorgsna och det självömkande. Känslor på utsidan av huden. Inte sällan krockar känslolägena: det euforiskt lyckliga och det ensamt desperata – vilket bara gör att allt känns ännu mer. Gråta på dansgolvet och allt det där. Kanske är det därför som poptrancepojkarna ofta hittar sina röster hos singer-songwriter-flickorna. Det är kanske därför som den till ytan tuggummitomma genren ofta har texter som är betydligt mer genomarbetade än dansmusik i gemen. Precis det här receptet fungerar precis lika bra som vanligt när ATB gör gemensam sak med Jennifer Karr, med sin Bonnie Tyler-raspiga röst. På sätt och vis poptrance gjord efter alla standardmallar, men trots det – eller kanske just därför – precis sådär fantastisk som standardmallspoptrance kan vara.

• Solomun Curesto
  Döper man ett album till Dance Baby ligger man ju redan på förhand på plus hos mig. Bygger man sedan upp en åttaminuterslåt kring ett rullande piano, ja då är det inte så mycket mer att säga. Curesto sällar sig till skaran av låtar som hittar ett vinnande koncept och sedan snurrar det runt, runt till dess att hårddisken är full. Curesto sällar sig till den betydligt mindre skaran låtar som inte bara lyckas hålla intresset uppe hela vägen, utan som dessutom lyckas skapa något rätt enastående. Mladen Solomun smyger igång ett dämpat sandpiano, med digitalt regn och hotande mörka molen på horisonten, för att sedan slita bort skyddsfilmen kring tvåminutersstrecket och sedan så sakta bygga in tangenterna i allt mer metall. Runt fem minuter väller så stråkarna upp över horisonten och skickar ett vykort från en Tiger Stripes-savann.

• Rudenko Music
  Leonid Rudenko gör det så enkelt för sig som det förmodligen bara går. Släng ihop ett antal standardhouseingredienser och ge resultatet icketiteln Music. Men hej. Vad gör väl det? Instrumentalhouse som låter pianot visa vägen samtidigt som tranceiga wannabestråkar exploderar in runtom. Repeat. Ljudet av sommar. Och ja, Music är en fullständigt självklart briljant titel.

ALLA DELAR 2010

100 fantastiska låtar 2010

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

100 fantastiska låtar 2009

Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna läsare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha slunkit med någon låt från 2009. Det är sånt som händer när man har det roligt.

Alltså. 100 låtar alla borde ta med sig från 2010. 100 låtar. 10 delar. 10 veckor. Alla låtar som Spotify har kommer dessutom att dyka upp i en spellista där.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

• Ormatie Mon Etoile
  Det känns som att det knappt går att få ett mer ryskt namn än Aleksandr Sergeevich Brovkin. Eller Ormatie, för att göra det lite enklare för oss ickeryssar. Den ryska bakgrunden skulle förstås kunna göra det enkelt att skissa upp Mon Etoile mot någon slags bakgrund av ryskt svårmod, men sanningen är att stämningsparalleller snarare finns att hitta hos introverta houseminimalister från Norden, särskilt Sverige och Finland. Genom fönstret till Ormaties studio i Sankt Petersburg strömmar oavsett vilket några av 2010 års mest lågmälda och avskalade housestunder ut – i skarven mellan tech, deep och progressiv, med Deadmau5 som gränsvakt. Som om B. Fleischmanns Take Your Time försetts med en fyrfyra som sällskap i ökenmörkret.

• Telephones Turkis
  Ibland är det lätt att tro att nydisco är en norsk genre. Kanske till och med en norsk uppfinning. Till viss del ligger ju en del i det, i och med att den musik i gränslandet mellan klubbdisco och jazz som vårt grannland tryckt ut sedan nittiotalet på sätt och vis är en förlöpare till nydiscon. Men även om man inte skulle ta det i beaktande känns det som att en oproportionerlig andel av den bästa nydiscon kommer just från Norge. Henning Severuds Telephones är inget undantag. Med åttiotalsslingor, discobeat med tillhörande gitarr och molniga Jan Hammer-ekon i fjärran blir Turkis en färgglad flygtur genom vackert ödsliga fjordar. Även om färgen jag ser framför mig kanske inte är just turkos.

• Nick Chacona feat. Kathy Diamond The Fear (Sare Havlicek Remix)
  Det borde förstås krylla av New York-namn när man listar det bästa av ett, mestadels, dansmusikår. Det var ju trots allt ändå här som grunden för dagens olika genrer lades under sjuttiotalet. Men trots att klubbscenen i New York då var det pulserande hjärtat – och väl på många sätt kanske fortfarande är – så har musikskaparna för det mesta kommit från andra städer, länder och kontinenter. Nick Chacona är ett av undantagen med sina New York-rötter, Brooklyn närmare bestämt. Tillsammans med Kathy Diamond skapade de båda amerikansk nydisco i och med The Fear. Som allra bäst blev det dock när The Fear sedan satte sig på flyget över till Europa och tog några välförtjänade semesterdagar i Slovenien – i sällskap med Jure Havliçek (oklart varför ”artistnamnet” blir Sare, dock – kan lite för lite slovenska för att bena i det). För att spä på den världsmusikaliska smältdegeln ytterligare blandar Haveliçeks remix såväl italodisco som Chicago-house. Remixmässigt hamnar Gengenheimer & Jenius version inte långt efter, men i all sin instrumentala glans tappar vi lite Kathy Diamond på vägen.

  Nick Chacona feat Kathy Diamond _ The Fear (Sare Havlicek vocal mix) by Riot Idiot

• Discodeine feat. Jarvis Cocker Synchronize (Extended)
  Den största överraskningen när jag upptäckte den skitbra Discolette-samlingen var gamle Pulp-sångaren Jarvis Cocker som en av rösterna. Bakom Discodeine döljer sig Pentile och nydiscoedit-mästaren Pilooski. Inte helt oväntat blir Synchronize just en resa genom ett handklappat nydiscolandskap, komplett med struttig syntslingor, saloonpiano, discofyrfyra och väldigt snygga stråkar medan Jarvis själv sjunger ännu en del i historien om lördagsnattens och dansgolvets magi när han konstaterar att ”the lights flash in time with the dream and your heart beats in time with the drums”.

• Dido Everything to Lose (Fred Falke Extended Vocal Mix)
  När Dido tog hjälp av Sister Bliss och av familjen i form av brorsan Rollo – med andra ord två tredjedelar av Faithless – för att skapa Everything to Lose så blev resultatet ungefär vad man kunde förvänta sig. Faithless-trance med Didoiska vemodsvibbar. Men det var när Fred Falke kastat ut de lågmälda ambitionerna och istället lagt ny parkett med det vräkigaste av mönster som Everything to Lose lämnade marken långt bakom sig. När stråkarnas efterbrännkammare sedan exploderar fram refrängen, ja, då ger oss Fred Falke och Dido ett av 2010 års mäktigaste ögonblick. Dessutom hamnar Armin Van Buurens remix inte särskilt långt efter med sitt massiva trancesonarbygge.

• Robyn Dancing On My Own (Fred Falke Remix)
  Det finns få låtar som inte blir bättre när remixmästaren Fred Falke lekt klart med dem. Bästa låten från Body Talk är inte ett av undantagen. Ännu mer dansgolv. Ännu större basgång. Ännu mer en Let the Music Play, 35 år senare.

• Menace & Adam Could Heaven Ever Gonna Be Like This?
  De är ju trots allt fransmän, Christophe Hoeffel/Kris Menace och Yves Sticht. Man kan väl därför ursäkta den något märkliga grammatiken i titeln. Särskilt med tanke på att Could Heaven Ever Gonna Be Like This? i övrigt är retrofierat tvåtusentalsåttiotal när det låter som bäst. Stora sequencerloopar, mycket analoga ljud och maffiga trummor. Hade Could Heaven Ever Gonna Be Like This? släppts för sisådär 25 år sedan hade den rullat som ljudillustration till träningsmontagescener i otaliga filmer.

• Tensnake Coma Cat
  Årets mest smittande pianoslinga exporterades 2010 från Tyskland, mer specifikt från Marco Niemerskis studio. På remixfronten knuffade Tensnake fram en hi-hat i främsta rummet och tvingade det klippekande slutresultatet lite närmare dansgolvet, men originalversionen sitter rätt ohotad på tronen. Med ekon från det tidiga nittiotalets houseskapelser, komplett med diskret triangel, metalliskt piano, kyrkorgelhammond, fingerknäppningar, sequencerbas och plastiga trummor, knyter Coma Cat sömlöst ihop 1990 och 2010.

• Husky Rescue Sound of Love
  Husky Rescue är ett av de där artistnamnen som jag alltid blir lika glad att se. Två ord som tillsammans lyckas känns så genompositiva utan att det egentligen finns något rationellt skäl till det. Lägg sedan till en låttitel som helt på egen hand också lyckas locka fram samma känslor. Fast här är det enklare att förklara. Det självklara i att kärlek inte bara har en färg utan också ett ljud. Den vackraste av melodier, det What Sound som Lamb skissade upp. I Husky Rescues fall låter kärlek väldigt mycket som Selfishs Living-Room, den kortlivade gruppen där Lina Englund var rösten. Fyll på med klockspel, en fuzzig gitarr och en målgång till rytmen från Cloudbusting-marschtrummor så har vi ungefär allt jag behöver.

• Groove Armada feat. Bryan Ferry Shameless
  Att Shameless inleds med några samplade franska strofer känns fullständigt självklart. Det är ju där han hör hemma, Bryan Ferry. Dandy i en uppklätt dekadent värld, ur fas med tiden och alla andra. Oavsett om det är som sångare i Roxy Music, som soloartist eller som utlånad röst är Bryan Ferry alltid densamme. Musikens Oscar Wilde. Med musiken ofrånkomligt inlåst i åttiotalets analogism är Bryan som vanligt lite snyggare än alla andra. And the way we were / fatefully entwined / In a shameless world / rock’n’roll desire.

ALLA DELAR 2010

100 fantastiska låtar 2010

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

100 fantastiska låtar 2009

Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna läsare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha slunkit med någon låt från 2009. Det är sånt som händer när man har det roligt.

Alltså. 100 låtar alla borde ta med sig från 2010. 100 låtar. 10 delar. 10 veckor. Alla låtar som Spotify har kommer dessutom att dyka upp i en spellista där.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

• Butch In Gods Arms
  Bülent Gürlers fjolårsalbum som Butch var tyvärr en rätt tråkig historia. Minimalism i all ära, men minimalism på fel sida om monotonigränsen blir bara, tja, irriterande. Nu fanns det åtminstone ett strålande undantag på Eyes Wide Open: In Gods Arms. Även här får vi ett skolexempel i upprepningens och nyansknuffandets musikskapande. Men till skillnad från mer eller mindre allt annat på Eyes Wide Open finns det en dramaturgi. Musik som växer och faller undan likt mörka höststormsvågor, med crescendon som kraschar ner på den förfrusna strandlinjen. Med sitt framsnubblande handklappspiskande beat – avkalkerat från Octave Ones detroittechnoklassiker I Believe – som bas låter Butch In Gods Arms bli en duell mellan varm afrohouse och ett frysgradskallt metallhousepiano.

• Argy Thick & Thin
  Grekerna finanskrisar inte hela tiden. Ibland har de tid att ge oss musik också. Argyris Theofilis är en dem som bidrar. Att Thick & Thin gavs ut på Jerome Sydenhams Ibadan-etikett, dessutom på en splittolva tillsammans med just Sydenham och DJ Said känns helt självklart. Inte bara på grund av Sydenham-kopplingen, utan därför att Ibadan från mitten av nittiotalet och framåt varit hemvist för ett antal Ten City-släpp. Det är nämligen ungefär här vi hittar Thick & Thin: själfull garage i den region där Blaze och Ten City huserade i början av nittiotalet. Det som börjar i den hårdaste av Silicone Soul-malande basgångar bomullas så sakteliga in i keyboardmattor och housepiano som inte kunde ha varit mer Ibiza om de så försetts med reklamaffischer för ön mellan ettorna och nollorna. När så vokalsamplingen smyger sig in tänker vi alla unisont ”Robert Owens” och allt är bara sådär jätteperfekt. I’ll be your friend. Through thick and thin.

• Stac Glory (Elias Linn Remix)
  På sitt Turn That Light Out-album karvade Stacey Dowdeswell ut ett eget litet hörn. Bruten soulmusik med future jazz-inslag och alternativelektronik. Mellan Erykah Badu, Joss Stone och Ursula Rucker. När Elias Linn sedan, på den efterföljande remixsysterskivan Remixes vol. 1, plockar isär Glory och sätter ihop den igen, legobit för legobit, får vi Björks Venus as a Boy sett genom ett askmolnsdrömskt, vackert filter.

• Anthony Collins feat. Justus Köhncke Come On Over (Original Mix)
  Många gånger är gränsen mellan det fenomenala och det fenomenalt tråkiga hårfin när det handlar om musik. Framför allt musik som, utan att tänka riktigt rationellt, korsar tiominuterslinjen utan att för en sekund skämmas över det. När Anthony Collins och Justus Köhncke dessutom ritar upp spelplanen med knappt märkbara kritstreck ökar förstås risken ytterligare att till och med de mest anonyma tapeter ska svälja alltihop. Och visst bygger Come On Over på repetition och monotoni. Men duon lyckas med det som några andra motsvarande, och fantastiska, episka alster i dansmusikfacket (tänk Pete Hellers Big Love eller Julian Jabres Swimming Places) också gett oss. Tio minuter som känns långt mycket kortare än vad de egentligen är. Tio minuter av rullande solnedgångsstrandpianon och försiktiga melodibyggen – här och där ekar till och med Everything But the Girls förbisedda b-sida Firewall. Det är precis så solvarmt underbart som det låter.

  Lyssna på ljudklipp hos Juno

• Justin Faust Holdin’ On (Original Mix)
  Om man samplar The Brothers Johnson och skapar en basgång som skulle kunna vara den från Billie Jean utströmmad från en högtalarspräckt transistorradio, ja då borde det vara svårt att misslyckas. Om man dessutom strösslar festen med åttiotalistiska duff-duff-trumslag är det förstås inte längre något som helst snack. Tyskland-Italien, tur och retur.

• Kaiserdisco Tripping Lure
  Vad får man om man tar trancens mest storarmade gester, blandar dem med den tyngden från Fred Falkes mörkaste stunder och klär resultatet i skräckfilmsregn? I Tripping Lure kommer Frederic Berger och Patrick Buck till något som inte hamnar särskilt långt från just det. Att jag kommer att tänka på både Juan Atkins The Berlin Sessions och Silicone Souls The Pact är förstås plus i kanten.

• Chromatics Lady
  Att Chromatics ger ut sin musik på Italians Do It Better är en produktbeskrivning god som någon. Även om trions musik kanske inte är definitionsmässig renrasig italo så finns det många band som knyter ihop Portland och Milano. Men egentligen räcker det med två saker för att Lady ska fånga mig: ett otroligt snyggsläpigt beat som dryper coolhet, utpressat långt på sidorna i hörlurarna, och talkbox-sång. Sång som jag antar någonstans skapas av Ruth Radelet, men här förvandlad till maskinell asexualitet. När vi dessutom får lite sequencerfierad rymddisco som bakgrundskuliss – i en låt som passande nog påminner väldigt mycket om skivbolagkollegorna Mirages Lady Operator – ja, då blinkar kontrollen blå, och allt är som det ska.

• Azari & III Reckless With Your Love (Tensnake Remix)
  Originalet i all ära. Azari & III:s tidsresa till ett avmätt Show Me Love-nittiotal är precis så torrt distanserat man kan förvänta sig av en grupp som verkar i gränslandet mellan ett retrofierat dansnittiotal och tvåtusentalets torrt coola nydiscovåg. Men det är när genrekollegan Marco Neimerski har lekt färdigt som låten verkligen går i mål. När Soul II Souls Back to Life (However Do You Want Me) bjuder upp C+C Music Factorys Gonna Make You Sweat- och sången blir ekande uppklippt på Unfinished Sympathy-vis.

• Netsky feat. Jenna G Moving With You
  När drum’n’bass är som bäst (vilket oftast innebär, precis som här, att hemvisten är Hospital Records) spelar den på en hel massa olika planer på en och samma gång. De hysteriskt smattrande trummorna och basgångens dammväggsblockerande halvfart. Studsande glädje sida vid sida med sorgsna, överslätande leenden. Inte sällan finns det sång med, oftast av den soulsamplade och klipprumsbehandlade sorten. Något som inte är riktigt lika vanligt är när man plockar in stora röster för att bygga en egen, lilafärgad gospelmäktig kyrka. Få gånger har det gjorts lika överväldigande bra som det som Boris Daenen får till när han får sällskap av Jenna Gibbons. En kaskad av soluppgångsexploderande känslor virvlande kring Jennas molnsprängande röst, med det vackraste av vemod gömt i pianoackorden. Den bästa gospel’n’bassen sedan Roni Sizes Sing, med världens bästa och mesta Jocelyn Brown.

• Marina & The Diamonds Oh No! (Grum Remix)
  I sin originalversion har jag ett lite kluvet förhållande till Oh No!. Skitsnyggt Dr Dre-piano och stort slammer, men samtidigt ett slammer som känns lite stelt. Ibland känns det som att låten består av ett antal delar som inte riktigt kunde komma överens backstage, så alla kör sitt eget race. När Grum satt sin godkäntstämpel på Oh No! behöver jag inte längre känna mig lika schizofren. Visserligen har pianot försvunnit, men det är ett litet pris att betala när Graeme Shepard stadgar upp den svajiga grunden med ett stabilt discobeat och en av 2010 års elakvräkigaste basgångar. När det väl är klart är det bara att smälla upp väggarna och göra klart för dansgolvet. Hi-hat? Men förstås. Pastellåttiotal? Vad annars.

ALLA DELAR 2010

100 fantastiska låtar 2010

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

100 fantastiska låtar 2009

Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna tittare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha slunkit med någon låt från 2009. Det är sånt som händer när man har det roligt.

Alltså. 100 låtar alla borde ta med sig från 2010. 100 låtar. 10 delar. 10 veckor. Alla låtar som Spotify har kommer dessutom att dyka upp i en spellista där.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

• Fleetwood Mac Dreams (Rocco Raimundo Edit)
  Jag äger bara ett av Fleetwod Macs album, 1987 års Tango in the Night. Av någon underlig anledning har jag aldrig tagit mig längre bak än så – särskilt som den låt jag gillar nästan mest med gruppen släpptes ett årtionde dessförinnan. När Dreams nu letar sig in i en av mina fantastisk-listor är det för andra gången. Ja, nästan i alla fall. 2005 hade Deep Dish ett instrumentalspår som mest låg och skräpade fram till dess att duon insåg att melodin från Dreams skulle passa alldeles ypperligt ovanpå. Dessutom bjöd de in Stevie Nicks att sjunga, istället för att bara kopiera sången från originalinspelningen. Cover, inte cover. När Rocco Raimundo fem år senare stökar om i låten ger han oss en låt som gjord för det tidiga tiotalet. Ett utsökt slösnyggt beat som andas nydisco får sällskap av en slidande gitarr med väldigt mycket solsand mellan strängarna. Och långt i fjärran flyger stråkarna förbi, lågt över marken. Det är allt som behövs för att Dreams ska få nytt liv även 2010.

  Tribute 04 – We Love Dreams (Rocco Raimundo Edit GW Re-Touch) by Rocco Raimundo

• Commix Japanese Electronics (Instra:mental Moog Remix)
  Japanese Electronics är lättviktig drum’n’bass gjord enligt en ganska intetsägande mall. Inte katastrofalt dåligt, men långtifrån minnesvärt. I sin originalversion, vill säga. För när sedan Instra:mental kastat ut de synnerligen stelopererade hetstrummorna – ja, egentligen kastat ut det mesta av Commix skapelse – då blir det desto roligare. Knastersläpig balearicdisco och avlägset ekande vokalsamplingar. Allt långsamt roterande med hjälp av en gammal hederlig, mekanisk fjäder.

• Boom Jinx & Andrew Bayer So It Goes (Original Mix)
  Susandet från havets bränningar en bit bort när man ligger på en strand med slutna ögon är ett av mest fantastiska ljuden som finns. När jag hör precis det i början av So It Goes är det mest min egen fantasi som fyller ut tomrummet mellan ettorna och nollorna – det digitala suset är förmodligen varken mer eller mindre än just ett digitalt stämningsskaparljud. Men samtidigt är kopplingen till stranden och havet passande. Det är ju här vi hittar So It Goes. Ett mjukt piskat beat, stegringar och sonarexplosioner från trancevärlden, de finaste av regndroppade pianotoner och en gitarr med ekon av Chris Rea sommarsignatur On the Beach. Bara att sluta ögonen och guppa bort på Boom Jinx och Andrew Bayers vackra och vemodiga luftmadrass.

• Pryda Niton (Original Mix)
  2008 fick Eric Prydz en av det årets på flera sätt mest osannolika jättehits med sin Pjanoo. När han två år senare återanvände samma recept en gång till (eller om man så vill, gjorde ännu en typisk låt som sitt alter ego Pryda) blev det kanske inte ett lika listvältande genomslag, men Niton kommer musikaliskt nästan lika långt som Pjanoo. Ett mastondontmonotonibygge byggd kring metalliskt hamrade melodipianon, de svulstigaste av gester och ännu en elektriskt elak basgång.

• Jerome Sydenham Sweet Rise
  Jerome Sydenham är en av de stora mästarna när det kommer till att skapa instrumentala ljudbilder som hos mig alltid framkallar naturscenografier. Hotande, mörkt, vackert, varmt. Sweet Rise är inget undantag. Utsträckt på den mest solnedgångsmörka av sandstränder ligger Sweet Rise och hör hur pianot långsamt rullar mot strandkanten. Med en gitarr lånad från Ben Watts rätt genomfantastiska A Stronger Man, med sång av Sananda Maitreya (eller Terence Trent D’Arby för dem av oss som minns vårt åttiotal). Repetera i knappt sju minuter. Det skulle kunna bli hur tråkigt som helst, men med det försiktigaste av nyansmålande gör Sydenham istället Sweet Rise till en vackert vemodig längtan bort.

• Ray Mang Look Into My Eyes
  Egentligen är det rätt självklart. Ta tre av de senaste årens mest framträdande strömningar inom dansmusikfacket, plocka det bästa från var och en och gör en låt med de ingredienserna. Självklart. Och rätt enkelt. Men det självklara och det enkla kan göras mer eller mindre bra. När det är Raj Gupta som gör det blir resultatet enastående. Ja, åtminstone när ”det” heter Look Into My Eyes. En melodislinga från Fred Falkes hyperanalogt återvunna åttiotal, en stadig fyrfyra hämtad av nydiscosnitt och så ett rullande, baleariskt Ibizahousepiano när det är som solvarmast. Drömskt, snyggt, vackert. En låt med ögon att drunkna i.

• International Peoples Gang Second (Coyote Remix)
  The Who i en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. Det hade jag inte riktigt väntat mig. Men det är ungefär precis vad som händer när International Peoples Gang lånar från The Whos 1975-låt Blue, Red and Grey. Att Second fullständigt kör över låten den lånar från är förstås självskrivet – och som allra bäst blir det i Coyotes remix. Att deras omstöpning av Second taggas upp med ”balearic” rätt ofta är förstås inte så konstigt. Det blir nio varmsläpiga minuter i siestaskuggan – musik skapad lika soldåsigt som exempelvis det svenska Studio gjort. En basgång som håller på att ramla ur högtalarna, marschklinkande piano och briserande hi-hat-explosioner. ”I dig every second, as long as you are on my mind” är lika mycket en konsumentbeskrivning av Second som den vackraste av kärleksförklaringar.

• Shy Child The Beatles
  Allvarligt. Det är svårt att bli mer tuggummi än så här. Och på sätt och vis bli mer 2010. Åtminstone om man väljer att sammanfatta året efter Hed Kandis version av nydiscon. Med extra åttiotalspastellallt. Och även om festen snurrar runt i alla nyanser av konfetti som det mänskliga ögat kan uppfatta handlar texten om den där första gången. Den där första gången när allting ramlar på plats: ”Like you’ve never heard The Beatles before / or any other music before / Like you’ve never touched a woman before / or any other person before”. Solsken, bubbel och ljuslånga nätter. ”If it feels so right, how can anybody call it wrong?”

• Kele Everything You Wanted (Fred Falke Full Remix)
  Kele, med efternamnet Okereke, är fortfarande förmodligen mest känd som rösten i Bloc Party. Skulle jag tro, i alla fall, eftersom jag aldrig ägnat Bloc Party särskilt mycket uppmärksamhet. 2010 var det dags för Bloc Party-paus när medlemmarna gav sig ut på sololekande. Det enda jag egentligen har hört är originalversionen av Everything You Wanted, som jag kollade upp först efter det att Fred Falke knuffat sin remix åt mitt håll. En lyssning räckte för att konstatera att jag klarar mig gott utan originalet. Istället tar jag med mig Falkes sju minuter. Pianoklinkande, filtrerad körsång och allt som var åttiotal (förstås). När alltsammans crescendoexploderar tillsammans i refrängen, ja, då frontalkrockar den bubblande musikeuforin med ännu ett kapitel i den oändliga historien om det ituslitna hjärtat. På ett alldeles fantastiskt sätt.

• Boy George Amazing Grace (Sharp Boys Radio Edit)
  Han förnekar sig inte, den gode George. Videon till Amazing Grace är en orgie i hare-rama-kitsch. Även rent musikaliskt dyker mellanösternvibbar upp i form av Ana Lains-sång. Men i Amazing Grace klarar Boy George balansgången mellan dans och etnoreligion utan problem. Vi får snyggt, sval elektropop med digitalobasgång. Men det är när The Sharp Boys remixat färdigt som Amazing Grace verkligen kommer ut ur garderoben i all sin multikolorerade prakt. Det blir mer av allt – och framförallt tsunamikrossar den massiva gospelkörsrefrängen fram som en av 2010 års mest ostoppbara naturkrafter.

ALLA DELAR 2010

100 fantastiska låtar 2010

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

100 fantastiska låtar 2009

Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna läsare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha slunkit med någon låt från 2009. Det är sånt som händer när man har det roligt.

Alltså. 100 låtar alla borde ta med sig från 2010. 100 låtar. 10 delar. 10 veckor. Alla låtar som Spotify har kommer dessutom att dyka upp i en spellista där.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

• Marco Dassi Lovely Day
  Sammanbitna ansikten. Uppdragna kragar. Trånga perronger. Iskall vind sveper runt betonggrå hörn. Slammer från passerande tunnelbanetåg. Regn som förvandlas till snö och tillbaka igen. Den ep där italienaren Marco Dassi placerat Lovely Day heter A Day in New York. Titeln till trots känns Lovely Day som en dag allt annat än det. Kall elektronik och mörka stämningar inramad av house svajande på gränsen mellan tech och deep. Men så finns där trots allt något annat, insprängt mellan de håglöst stirrande fasaderna. Ljus som strilar ut från små caféer. En möjlighet att lämna kylan. Mjuka och vackra färger som gör det lättare att stå ut med den svartvita film som rullar förbi utanför de stora fönstren. En värme mitt i storstadens ansiktslösa anonymitet.

• KiNK Bitter Sweet (Special Dub)
  I sin originalversion samplar Bitter Sweet från Ce Ce Rogers Someday – en houseklassiker och en av världens absolut bästa låtar. Det i sig borde förstås räcka för att en låt bara i rena farten kan klassas som ”fantastisk”. Men det är faktiskt först när bulgariske Strahil Velchevs skapelse tappar Ce Ce-historielektionen som den blir som allra bäst. Vet inte om det beror på att det känns som att samplingen pressats in i en kostym där den inte riktigt hör hemma eller om det helt enkelt bara är så att Bitter Sweet kommer bättre till sin rätt när den inte så direkt behöver stå i den förlamande skuggan av Someday. Det blir den mjukaste av vattensängshouse, med drömska syntslingor och en Larry Heard-acidbas som andas lika mycket solvärme som stjärnhimmel. När KiNK sedan helt otippat kastar in den elakaste av electroclashbasgångar efter lite mer än fyra minuter kastas man ur hängmattan med bruten magi. Ungefär här borde Bitter Sweet förstås köra i diket, men när allt det mjuka smygs tillbaka in blir det tvärtom nästan en ännu bättre upplevelse. Bittert och sött i en precis lagom balans.

• Agoria Grande Torino
  Sébastien Devaud gav oss 2007 års kanske allra bästa låt med sin Les Violons. Efter det rakar förstås förväntningarna iväg till rent omöjliga proportioner. Kort sagt var det väl inte annat än väntat att Impermanence skulle bli en liten besvikelse. Men det fanns ett stort undantag på albumet. Åtta och en halv minut där stråkarna återigen bokstavligen talat får spela en stor roll, även om det till skillnad från Les Violons kanske inte är huvudrollen. Ett träblock och ett försiktigt latinohousebeat bjuder in oss. Efter det handlar det bara om att Devaud loopar och förfinar. Droppar in små detaljer. Flyttar om positioner. Låter nyanserna leva ut. Under resans gång är det sedan stråkarna och ett vänsterpiano som målar upp Grande Torino i känslor värda ett vykort.

• Christian Prommer Sandcastles
  När jag lyssnar på Sandcastles är det tre saker som jag varje gång kommer att tänka på. Den enda är Jerome Sydemhams och Dennis Ferrers låt med samma titel. Den andra är omslaget till Fennesz Venice. Den tredje är B. Fleischmanns mastodontlånga Take Your Time. Det är ungefär samma resa som vi ger oss iväg på i tio minuters sällskap med Sandcastles. Samma mörka, nästan hotande, stämning. Samma återhållet bubblande känslor. Samma övergivna ljudlandskap. Samma slags vackra omslagsmusik.

• Mario Basanov Do You Remember (The Revenge Drama Mix)
  2009 lyckades Graeme Clark med konststycket att göra en rätt enastående uppdatering av S.O.S. Bands klassiska Just Be Good to Me. Han funkar precis lika bra som remixare. Genom att varsamt putsa bort de struttigaste inslagen i Mario Basanovs original knuffar han Do You Remember ytterligare steg mot nydiscons innersta, fyrfyrklappade kärna.

• Chicane feat. Tracey Ackerman So Far Out to Sea
  Chicane har en jättevägg att slåss mot. Den jätteväggen heter Behind the Sun. Albumet som Nicholas Bracegirdle släppte när det senaste millenniet precis tagit sina första stapplande steg. Ett album som kom att bli stilbildande för en hel hög artister och låtar som på något sätt kunde kopplas till dansmusik av det blåare slaget. Även Chicane själv verkar ha insett att det inte blir mycket bättre än så. De bästa stunderna på senaste albumet Giants hade i princip kunnat vara låtar hämtade från just Behind the Sun. Som So Far Out to Sea. Men vad gör det väl att Chicane harvar runt sig själv när man, som jag, tycker att Behind the Sun är ett av 00-talets bästa album? Och vad gör det väl att Chicane, bara för att verkligen understryka att Behind the Sun förmodligen är det bästa album som Chicane någonsin kommer att göra, dessutom låter Tracey Ackerman – precis som då – ge röst åt orden? De nattensamma stråkarna, så väldigt mycket Chicane, räcker mer än väl för mig.

• Chris Malinchak Beije-Me (Original Mix)
  Samba och house i en enda trummande, gemensam jättekarneval är ungefär så tacksamt det bara kan bli. Två genrer som, när de är på det humöret, bättre än några andra kan förvandla solsken till toner. Explodera dansgolv. Eftersom det är så enkelt borde det förstås spruta ut sambahouse i parti och minut. Men trots det är sambahouse i försvinnande liten minoritet. Och de gånger den dyker upp blir det ofta nästan imponerande trist. På sätt och vis är det inte särskilt förvånande att det är ena halvan av Hott 22 som lyckas undvika att trilla ner i tristfällan. Hott 22 har ju i rätt många år nu varit mästare på bubblande glädjehouse och steget till att fullt ut göra slå in på sambaspåret är inte särskilt långt. Daa-daa-daa-da-da-da-da-sång, höftrullande housepiano, fyrfyrahousebeat i rytmduett med sambatrummor. Inte särskilt svårt, kort sagt. För att göra saker ännu bättre finns sedan också ”Mallorca Sunrise”-mixen. Lite mer nedtonad. Lite mer tidig söndagsmorgon. Som en soluppgång på Mallorca, alltså.

• Freemasons feat. Wynter Gordon Believer (Club Mix)
  James Wiltshire och Russell Small gör alldeles för lite. De gör åtminstone alldeles för lite som Freemasons när det handlar om att göra egen musik. Kanske en medveten strategi, för att säkerställa att varje Freemasons-släpp kommer att tas emot med öppna armar av en Freemasons-svulten publik. Oavsett de kommersiellt strategiska överväganden som Wiltshire och Small må ägna sig åt är Believer precis allt det som är Freemasons när de är som bäst. En digitalohousig grund, massiva stråkar och en väldigt snygg refräng. Och så förstås Wynter Gordon, med precis den röst som krävs för att stå emot den ljudvägg som Freemasons kastar mot henne.

• Christophe Willem Heartbox (Benny Benassi Remix)
  Man kan säga mycket om Benny Benassi. ”Subtil” är inte en av sakerna. Tvärtom handlar det för det mesta om att vräka på så mycket som bara går. Som i Heartbox. Det som pre-Benassi är en gullig liten elektropopbagatell blir helt plötsligt ett basgångsvältrande och högtalarmembrankrossande monster med en galärpiskhouserytm. Men någonstans där mitt i stormens öga finns fortfarande Willems gulligt blåögda oskuld. En krock som får Heartbox att växa ytterligare.

• Kris Menace feat. Emil Walkin’ on the Moon (Respect To U-Tern Extended Mix)
  Att Walkin’ on the Moon är en enkel biljett tillbaka till åttiotalet kommer knappast som en överraskning. Tillsammans med namn som Fred Falke och Lifelike har Menace varit en av de främsta tidsmaskinisterna det senaste decenniet eller så. Kort sagt blir det åttiotalsdoftande trummor, sequencerbasgång, P-Machinery-maffiga explosioner och analog värme. Den stora, tja, chocken handlar istället om något helt annat. Walkin’ on the Moon är en alldeles enastående poplåt i sin allra mest inställsammaste, charmigaste och bubbligaste skepnad. Det är låten som Chromeo skulle göra vad som helst för att skriva. Med sina fyra och en halv minuter är förstås även extended-remixen alldeles för kort (eller om det är så att den faktiskt inte ska vara längre för att tappa energi), men det betyder å andra sidan att man hinner höra den desto fler gångar. För den som vill ha en riktigt lång version finns också en Henrik B-remix, men då har det mesta av det som gör originalet så charmerande pastellfärgat försvunnit till förmån för ett, visserligen väldigt snyggt, ödesmättat mörker.

ALLA DELAR 2010

100 fantastiska låtar 2010

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

100 fantastiska låtar 2009

Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna tittare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha slunkit med någon låt från 2009. Det är sånt som händer när man har det roligt.

Alltså. 100 låtar alla borde ta med sig från 2010. 100 låtar. 10 delar. 10 veckor. Alla låtar som Spotify har kommer dessutom att dyka upp i en spellista där.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

• Dynamic Illusion Waiting for Sunrise (Luiz B Remix)
  Konsumentupplysande titlar förpliktigar. Åtminstone när de innehåller vissa nyckelord. ”Sunrise” är ett sådant. När Daniel Gyarmati och Aluiz Batista är klara med Waiting for Sunrise låter det precis som det ska. Som en Ibizatrance-inramad soluppgång, i all sin bedrägliga enkelhet.

• Glass Candy Covered in Bugs
  Knaster, analogljud och triphopstora mullertrummor. Någonstans där Covered in Bugs släpar sig fram kan jag inte låta bli att höra Kate Bush. En schizofren Kate som låter sina alternativa personligheter fly från morrande kärlekshundar och spränga moln. Med en släng av The Naked Lunch och Bug Powder Dust. För det är en lätt märklig stämning som morgondimmerullar ut sig över Covered in Bugs, trots att det i grund och botten är musik för nätter när världen har varvat ner. Med ett stillsamt drömmande elpiano som kartritare.

• Beppe Gioia Danielle
  Triangel är ett väldigt underskattat instrument. Triangeln får sällan spela förstafiol (eller för den delen, knappt ens förstatriangel). Men rätt använt är triangel en av de snyggaste stämningsskapare man kan tänka sig. När Beppe Gioia dessutom nästan lyfter sin triangel rakt av från triangelns kanske främsta stund, Lonnie Liston Smiths klassiska Expansions, då blir det förstås väldigt, väldigt bra. Lägg till ett balearikanskt basgungande groove, med tillhörande bränningspiano, de mjukaste och varmaste av keyboardmattor och vemodigt hemlängtande stråkar och du har musik för vilken varm sommarkväll som helst.

• Rio Dela Duna feat. Will Diamond ’Til I Found You (League of Noize Remix)
  Ibland är det de små detaljerna som gör det. Ja, eller ofta är det ju detaljerna som är vinnarna, som ibland till och med kan vara hela skillnaden mellan det mediokra och det fantastiska. Nu är League of Noizes remix av ’Til I Found You inte medioker till att börja med. Det är stora ljud, ett fordrande housepiano, eldflugestudsande bakgrundsmelodier och magsparkande baskagge. Och ännu mer av allt i refrängen. Men det är också här vi hittar det som verkligen fångar mig. Trumslaget som kastas in, precis lite ur synk med allt annat. Som egentligen punkterar den framrusande flodvågen, men som samtidigt också förstärker den på bästa möjliga sätt.

  Rio Dela Duna feat. Will Diamond – ‘Til I Found U (League Of Noize Remix) by Slammin Muzik

• Stunna feat. Place42 Run
  Att göra någon form av house och komma från Chicago gör självklart att det ställs särskilda krav på dig. Förvalta arvet och allt det där. I Run lever Chicago-bon Jay Cappo mer än väl upp till förväntningarna. När det har gällt drum’n’bass de senaste åren har det i mångt och mycket handlat om brittiska Hospital Records, London Elektricitys skapelse. Det är också Hospital som mer eller mindre kommit att definiera Liquid Funk-genren, drum’n’bass i sin mest melodiösa och själfyllda form. Men när Stunna ger oss sin Run byter vi inte bara kontinent. Den musikaliska inspirationen hämtas från annat håll än Hospital Records, åtminstone direkt. För Run använder mer än något annat LTJ Bukem som kartläsare. Den atmosfäriska drum’n’bass som kom att dominera en så stor del av nittiotalet, i sin poppigare form mest känd genom Everything But the Girls banbrytande Walking Wounded-album. Blå och innerligt finstämda Run hade utan problem kunnat vara ett av bonusspåren där.

• Sarah Goldfarb & JHK Never Stop
  Med en konstellation bestående av Sarah Goldfarb (vars identitetskrisande riktiga namn är Jean-Vincent Luccini) och JHK, en förkortning som står för James Has Kittens borde resultatet kunna bli hur härligt Stefan & Krister-spexigt som helst. Nu blir det som tur är inte det. Faktum att det hamnar ganska långt ifrån det jag skulle kunna förvänta mig med de förutsättningarna. Istället blir det minimalistiskt, småslamrig techhouse i den djupare och mörkare skolan. Musik som skulle kunna vara om inte det rosenröda soundtracket om det hjärtats stad som fått ge namn åt albumet, så åtminstone de toner som ackompanjerar den gråkorniga bakom-kulisserna dokumentären bland de kärlekssönderknarkade som knuffats ut i periferin och förpassats till persiennneddragna ödeskvarter för att inte förstöra illusionen för de nyförälskade turisterna.

• The Forest & Solar Eclipse feat. Kowalsky Follow You
  Går man in på Soundcloud återfinner man konstellationen bakom Follow You i gruppen ”melodic house”. Vill man sedan placera in Karlos Tomadze (The Forest), Malkhaz Chiqovani och Giorgi Chagalidze (Solar Eclipse) och Sophie Kowalsky på en geografisk karta hamnar nålen i det, för mig fram till nu, musikvita landet Georgien. Tillsammans skapar de ett till en början rätt kallstrippat techhousebygge. Innanför väggarna börjar de sedan hänga upp varma textiler i form av vackert indroppade melodiantydningar. När så Sophie Kowalsky kliver innanför dörren tänder de alla gemensamt den öppna spisen och kryper ihop framför den, omgivna av de blåaste av kvällsvindar.

• Shogun feat. Hannah Ray Nadia (Extended Mix)
  När det handlar om poptrance blir det lätt väldigt mycket samma lika. På gott och ont. Som all musik gjord efter en viss formel är det då de små detaljerna som skiljer de stora låtarna från massan. Nadia är både precis som vanligt, men samtidigt inte. För även om brittiska Hannah Ray hör hemma på poptrancens kontinent gör inte Shogun det. Andrew Chen är, för poptrance, något så ovanligt som amerikan. Dessutom med rötterna i Taiwan. Men Nadia i sig sticker inte ut på samma sätt. Svepande stora poptrancevyer, några droppar blått och förstås, även om det inte är lika vanligt som för några år sedan, lite Deadmau5-vibbar. Och så det där. Det där jag inte riktigt kan sätta fingret på. Som slår an den där strängen och som lyfter Nadia över de flesta av årets genrekollegor. Det.

• Kylie Minogue All the Lovers (Fear of Tigers Remix)
  Kylie är alltid Kylie. Och även om senaste årens Kylie inte glittrat lika mycket som tidigare så är det fortfarande en väldigt hög lägstanivå. Kylie är ju alltid Kylie, liksom. När sedan Benjamin Berry fått leka klart med Jim Eliots och Stuart Price original har han lyckats hitta allt det som gjorde åttiotalet så, bokstavligen talat, stort. Stora trummor, stora ekon, stora ljud. Någonstans där i stormens öga dansar Kylie runt på ett nålshuvud, till synes helt oberörd om att sömmarna hela tiden håller på att slitas i bitar under Fear of Tigers ljudattack. När vindtunneln för några sekunder stängs av kring tre minuter för att långsamt tvingas igång igen är konfettiregnet förstås oundvikligt när allt rasar över oss igen. När sedan den sista pusselbiten i form av ett klassiskt housepiano hittar hem, ja, då lämnar vi solsystemet långt bakom oss.

• Katy Perry Firework
  Det borde förstås ha varit Fred Falkes remix som listas här. En remix som, som vanligt, tillhör det vassaste som 2010 hade att bjuda på. Men ingen regel utan undantag: i fallet Firework fick kön av Katy-remixer stå tillbaka för originalversionen. För grejen med Firework är de storslaget filmiska och helt igenom enastående stråkarna som Falke av någon outgrundlig anledning plockade bort ur sin version, något som den tillagda tyngden inte kunde kompensera för. Those Bloody Yanks förstod vad hjärtat i Firework var, men i deras Deadmau5-tagning försvann istället lite av stunsen. Så: originalet it is. Smittande pop och årets bästa stråkar.

ALLA DELAR 2010

100 fantastiska låtar 2010

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

100 fantastiska låtar 2009

Så var det dags igen. Traditionsenligt. Och traditionsenligt försenat.

Ni som varit med förut vet vad som väntar. För nytillkomna tittare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha slunkit med någon låt från 2009. Det är sånt som händer när man har det roligt.

Alltså. 100 låtar alla borde ta med sig från 2010. 100 låtar. 10 delar. 10 veckor. Alla låtar som Spotify har kommer dessutom att dyka upp i en spellista där.

Nu kör vi.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

• Groove Armada feat. Will Young History (Grum Remix)
  När Groove Armada i originalversionen av History direktimporterar melodislingan från Bronski Beats bögsignatur Smalltown Boy, ja, då är det en tidsmarkör som heter duga. Men det var inte tillräckligt mycket åttiotal för Grum, tydligen. Graeme Shepard vrider upp alla tidsresenärsreglage ytterligare något snäpp. Lite högre tempo, lite större gester och mycket mer pastellfärger.

• Andre Frauenstein Not Without You
  Egentligen är Not Without You så mycket meta det bara går i musikvärlden. Det är Deadmau5 genom Dinka. Egentligen inte nyskapande någonstans, och Not Without You hade omärkt kunnat glida in på något av Dinkas båda album. För det handlar, precis som Dinka, om en fortsättning på det möte mellan progressiv house och trance som Deadmau5 rullade ut över världen. Men det är också en låt som fångat samma melodiösa vemod som Dinka. Deadmau5:s skapelse sedd via schweiziska alptoppar. Och det är högt däruppe, med landmärken som myrstora prickar, som vi hittar Not Without You. Med en melodi som låter precis som den heter.

• Anthony El Mejor Mr. Fumelli
  Ingen årslista är komplett utan åtminstone någon låt där stråkarna bokstavligen talat får spela förstafiol. En låt i sann Strings of Life-anda. 2010 hette den låten Mr. Fumelli. Ett lika enkelt som framgångsrikt recept: en stråkslinga som får gå på repeat i nära nog nio minuter. Ja, nästan precis så. Samtidigt är Mr. Fumelli också en i den långa raden av Deadmau5-arvtagare, med sin grund i en hybrid av trance och progressiv house. Monotont mässande. Suggestivt målande. Och väldigt bra.

• Chromeo Don’t Turn the Lights On (Aeroplane Remix)
  Av alla grupper som de senaste åren stått med ena benet i någon slags gitarrpop med postpunkvibbar och det andra i åttiotalets analoga ljud är Chromeo den konstellation som jag gillat bäst. Inte helt oväntat är det också de som har minst av det gitarrpopiga. Det blir för det mesta en härligt kitschig kolapop mest röstboxar och gammelskolesyntar. När en av nydiscons mesta företrädare gör gemensam sak med kanadensarna bli resultatet lite mer polerat och tillbakalutat. Det mest struttiga byts ut mot ett stabilt discobeat. Ett lite självklart som lyckat musikskaparmöte.

  Don’t Turn The Lights On (Aeroplane Remix) by Chromeo

• Michael Cassette Crockett’s Theme
  Med tanke på hur sönderkramat åttiotalet blivit det här millenniet är det lite intressant att Jan Hammer inte har gjort ett större avtryck som inspirationskälla. När det begav sig var Hammer på många sätt synonym med Miami Vice, en av decenniets mesta tidssammanfattare (att det blev en film för några år sedan känns rätt självklart). Förutom själva signaturen till serien var Crockett’s Theme Hammers kanske främsta Miami Vice-stund. När Michael Cassette, eller Erkka Henrikki Lempiäinen och Matti Tapio Heininen som duons betydligt mindre Florida-minnande namn egentligen är, plockar upp just Sonny Crocketts alldeles egna tema blir det en sju minuters Ferrarifärd genom precis allt som var åttiotalet som det kablades ut i varje avsnitt av Miami Vice: sequenceröverdoser och åttabitarsmelodier. Allt förstås omgivet av en ram av pulserande neon.

• The Naked and Famous Young Blood (Dekade Remix)
  Det var dagensskiva-Martinas fallenhet för det huliganiga (åtminstone musikaliskt) som gjorde att jag upptäckte Young Blood. En låt som fick mig att tänka på Justice och barnkörer. Och det tänker jag fortfarande på när brittiska duon Dekades remix rullar ut genom högtalarna. Det är fortfarande stora ekande ljud som gäller, men i remixad form mer åttiotalsvibbar. På ett väldigt bra sätt.

• Lindstrøm & Christabelle High & Low
  Samarbetet Real Life Is No Cool visade sig bli en riktigt lyckad norsk affär. Kaxigt kantig nydisco med Christabelle som Nordens egen Kathy Diamond. När duon dessutom avrundade albumet med uppdatering av Prince balladåttiotal, filtrerat genom ett återblickande tvåtusentalsfilter, då blev det på något sätt den alldeles självklara avslutningen.

• The KDMS No Sad Goodbyes
  No Sad Goodbyes är så fullständigt rotad i skarven mellan åttio- och nittotal att den inte skulle kunna bryta sig loss hur mycket den än skulle vilja. Maskintrummorna, handklappningarna, hi-haten, pianot. Men hej. Vad gör väl det? För min del får The KDMS gärna stanna kvar där så länge de vill. Snyggt och tillbakalutat – men vad annat är väl att vänta med Kathy Diamond som röstciceron?

• Estroe Late Night Thinking (Melon’s Winter Depression Remix)
  Late Night Thinking i sin Melon-remix låter faktiskt rätt så mycket som sitt remixnamn. Som en mörk novemberkväll, när världen inte sträcker sig längre än de regndränkta fönsterrutorna. Detta trots, eller kanske just därför, att det blir nio minuter som mer eller mindre bara blyertsskissas fram med trummorna från Billie Jean. Där ovanpå droppas försiktigt varma filtar, utan någon egentlig riktning eller struktur. Som försiktigt flämtande ljus som skär igenom mörkret. Och trots att det här borde bli ungefär hur tråkigt som helst växer sig Late Night Thinking, om den tillåts, stor nog att fylla ett par hörlurar, en lägenhet eller ett helt hus. Musik att gå vilse i sina tankar till.

• Hans Zimmer Mombasa
  Min första tanke när jag hade sett Inception var: ”Var det inte rörigare än så här? Jag har sett alla säsonger av Lost”. Min andra tanke var: ”Jag ska nog se den igen”. En stor del av Inception, som så ofta när det handlar om film, var förstås musiken. Men trots att det var Hans Zimmer, en filmmusikfavorit sedan Rainman, som stod bakom Inceptions ljudkuliss så brydde jag mig att kolla in musiken. Den hade gjort det filmmusik skulle: förstärka handlingen utan att lämna något spår av sig efteråt. Det var först när Marie länkade till ett liveframträdande som jag tog mig tid. Jag blev helt enkelt överkörd av Mombasa på samma sätt som av Zimmers Hummel Gets the Rockets från The Rock. Tyvärr slarvas just Mombasa bort rätt ordentligt i filmen, men det gör å andra sidan när man kan spela Mombasa med volymen på max och skapa sin helt egna mentala film. Årets hårdaste, mäktigaste och mest ödesmättade musikaliska flodvåg.

ALLA DELAR 2010

100 fantastiska låtar 2010

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

100 fantastiska låtar 2009

Den första låt jag vet att jag hörde med Ashford var 1984 års Solid. Skriven och framförd tillsammans med hans livskamrat Valerie Simpson. Solid kom att bli duons största kommersiella framgång som artister.

Det är ironiskt nog en av deras minst bra låtar.

Men då hade vi å andra sidan börjat skriva åttiotal. Inte ett heltigenom lysande årtionde för sextio- och sjuttiotalets stora soulartister. Och det är ju här vi hittar Ashford & Simpson. Som artister. Men kanske framförallt som låtskrivare.

Det var ju Ashford och Simpson som skrev Marvin Gayes och Tammi Terrells mest odödliga låtar. Ain’t Nothing Like the Real Thing, Your Precious Love, You’re All I Need to Get By och förstås fantastiska, fantastiska, fantastiska Ain’t No Mountain High Enough. The Funk Brothers. Världens kanske vackraste duettpar burna på självlysande stråkar. Och några av de mest träffande textrader som, i all sin självklara enkelhet, skrivits om kärlekens världs-vältande kraft.

Baby there ain’t no mountain high enough
Ain’t no valley low enough
Ain’t no river wide enough
To keep me from gettin’ to you

Tillsammans skrev de förstås även åt andra. Som Chaka Khans I’m Every Woman och Diana Ross The Boss och No One Gets the Prize.

Men så har vi förstås också anledningen att låtskrivarduon bröt med Motown. De ville inte bara vara Låtskrivare. De ville också vara Artister. Nickolas var inte en av de största sångarna, men tillsammans med Valerie hittade han sin sin musa även röstmässigt. Hon fick honom att växa och gav honom precis den sparringpartner han behövde. Tillsammans fick de till samma slags vibrerande, magiska stämning som Marvin och Tammi hittade i studion. När man älskar varandra. Marvin och Tammi blev aldrig ett par, men när hon gick bort 1970 famlade Marvin handlöst ner i ett svart hål fyllt av depression och droger. Ett stort hål i hjärtat som det nästan skulle ta Marvin två år att åtminstone hjälpligt laga.

För Nickolas och Valerie slutade historien betydligt lyckligare. De hade varandra. I och utanför studion. Och de gnistor de skapade tillsammans var i sina bästa stunder inget annat än ren gåshud. Lyssna bara i refrängen i Is It Still Good to Ya?. När Nickolas desperat tvingar upp sin röst långt över vad den egentligen mäktar med. Men det spelar ingen roll. För däruppe finns Valerie. Det enda som spelar någon roll. Kärlek.

Den här magin kanske mer än någon annan gång hörs i duons allra finaste stund som artister: 1977 års Top of the Stairs.

I’m insistin’ that you listen
try and understand
I was wrong without reason
in my demands
Oh can you ever forgive
the way I behaved
Awh, don’t worry ’bout it baby
I know just how this love can be saved

När dammet har lagt sig. När det där grälet – den stukade stoltheten, bagatellerna – är glömt. När man minns varför man en gång fann varandra. När ingen vardag tillåts leta sig emellan känslorna.

Let’s forget
all our cares
and climb the stairs
Let’s climb the stairs
Take me up to the top of the stairs
We’ll get lost in the darkness waiting there

Trappsteg som bara leder upp, aldrig ner. Högre och högre. En text så explicit det bara går innan censuren tvingas gå in och bryta. Känslor så vackra och storslagna att de spricker i sömmarna. Insvepta av några av de kärleksyraste stråkar som någonsin dirigerats dansar fyra ögon som inte ser något annat än varandra. De där underbara och otäcka känslorna som är för stora för alla känslomässiga skyddsvästar. Snabbare och snabbare.

De känslorna höll ihop Nickolas och Valerie i 37 år. Ja, eller ännu längre, men 37 år som gifta.

Nu har Nickolas Ashford dansat klart. Ja, åtminstone här nere hos oss. Musiken han skapade tillsammans med Valerie lever däremot vidare.

Lika livsnödvändig idag som när den kom.

(Många har hittat orden betydligt bättre än jag under dagen. Bäst kanske Lenny Kravitz lyckades när han twittrade ”Left rehearsal. Heard Nick Ashford passed. A legend. My heart goes out to Valerie. My Lord, ain’t no mountain high enough. Solid as a rock.” Så enkelt. Så snyggt. Så värdigt.)

LÄS MER OCH LYSSNA

En Spotify-lista att minnas Nickolas Ashford med

Min recension av The Warner Bros. Years: Hits, Remixes & Rarities, en samling alla borde äga.

För er som inte riktigt insett vad som väntar bjussar jag på den fina dokumentären (ovan) och en spotifylista med låtar jag vet att han spelat på turnén så här långt.

• Lyssna på spotifylistan

Och för den som vill läsa på lite mer rekommenderas bland annat följande recensioner ur arkivet:
Bootsy Collins Tha Funk Capitol of the World
The J.B.’s Food For Thought
Mico Wave Cookin’ from the Inside Out!!!
Zillatron Lord of the Harvest

Det ska erkännas att sist jag var där somnade jag i en chillout i väntan på att Neil Young skulle gå av scen, eftersom han krävt att ingen annan skulle få spela samtidigt som honom. Jag missade The Horrors, som var mitt förmodligen största kryss, på grund av att mitt sällskap började bråka med ordningsmakten. Liars var sjukt bra, liksom Black Lips och ett återförenat My Bloody Valentine, som gjorde mig döv i tre dagar efteråt. Sen var det inte så mycket mer med det.

Grinderman kom först. Det började klia så smått. Men nja, kanske skulle de med lite tur göra fler spelningar? Så började det trilla in. Salem, Suicide, Gold Panda, Carte Blanche, Caribou, Pere Ubu, Battles, Twin Shadow, Lindstrøm, Neubauten, PJ Harvey, Holy Ghost!… Primavera ringde på och krävde närvaro.

Med en uppställning i den här storleksordningen missar man oundvikligen alltid något (om det inte är så att ens största önskan är att bara se Neil Young). Jag är på väg att lyssna mig igenom samtliga band i festivalens lista, med ett anmärkningsvärt antal ”kolla upp”-anmärkningar i marginalen, men utgångspunkterna är mer eller mindre dessa:

Onsdag:
Echo & the Bunnymen spelar Heaven Up Here och Crocodiles. Även om det finns en hälsosam dos skepsis inblandat här, så hoppas tonårshjärtat ändå på The Mouth. Sedan Caribou.

Torsdag:
Är den ”stora” dagen. Som tur är finns inget obligatoriskt tidigt under dagen, men varande den första dagen för Parc del Forum, det ”riktiga” festivalområdet, är potentialen för urspårning ändå stor. Kanske slänger jag ett öga på spanska oväsensrockarna Triángulo de Amor Bizarro, hypade Das Racist och Big Boi men kvällen tar sin riktiga början med Nick Cave och kompani när klockan börjar närma sig midnatt. Sist jag såg Cave reciterade han roman och spelade piano. Man behöver inte vara ett geni för att förstå att det här blir något helt annat. Sedan, Suicide respektive Salem, som bägge har två troliga utvägar; fantastiskt eller fruktansvärt, utan att i övrigt påstå att de har något gemensamt. Post/krautrock via Lüger, postpunk per Factory Floor och en hel del annat hamnar nog också i påsen.

Fredag:
Mycket lovande tidigt under eftermiddag, men sedan står valet mellan Ariel Pink’s Haunted Graffiti och Pere Ubu, där det är mycket möjligt att David Thomas får stryka på foten. The National gör det nog definitivt. Högst intressant ska det blir att se vad nykomlingen Twin Shadow har att komma med live, men efter det använder jag Ford & Lopatin samt Kode9 som uppvärmning för Carte Blanche, som sorgligt totalkrockar med Lindstrøm. Men, Mehdi och Riton!

Lördag:
Skulle jag i en perfekt värld börja med gotiska, snygga The Soft Moon och olycksbådande La Débil, men det återstår förmodligen att se. Käftsmällen Neubauten vid niotiden på kvällen, följda av en PJ Harvey som jag hoppas tagit sig ur sin eländiga pianoklinkarfas. Matthew Dear, Jon Spencer, Pissed Jeans och The Black Angels står också på önskelistan, innan jag rundar av min festival med Holy Ghost!.

Nedräkningen har börjat.

Det är en helt värdig sättning för en iscensättning av en av förra årets bästa skivor, Sonja Åkesson tolkad av ….

Dramaten& är en serie för bland annat musik och performance, introduktioner och läsningar — berättar Dramatens programblad för kvällen. Det är en intressant sammanfogning av de konserter som gjorts med materialet från Sonja Åkesson-skivan tillsammans med uppspelade utdrag ur texter skrivna för scenen. De vill bjuda in till teaterhuset, säger de. Jag känner mig lite obekväm, men glad för att vara där.

Att det inte är en normal kväll märks när Britta Persson lite nervöst kliver fram på scenen. Bakom henne sitter Fredrik Sandsten som trummis och bandledare, Martin Hederos vid piano och keyboard, Jonas Kullhammar med flöjt, orgel och sax, Reine Fiske med gitarr och Torbjörn Zetterberg på bas. Bandet är följsamt och tar sig lätt förbi när Brita kortar av en av verserna.

När låten tonar ut avbryts bandet av Sanna Sundkvist som ställer sig bredbent och proklamerar från Vara vit mans slav bara för att bli avbruten från balkongen av pensionärer som slänger sina mediciner mot henne för att få tyst. Det är först då jag förstår vad jag faktiskt får se ikväll.

Det är de dramatiska texterna från skivan satt i en än mer dramatisk kontext. Daniel Nyström, Eva Melander, Davood Tafvizian, Ellen Jelinek och Christoffer Svensson framför stycken ur Höst side story, Pris, Jag väntar mig inget särskilt med posten, Hästens öga och Sagan om Siv.

Styckena varvas och blandas in i musiken. Kajsa Grytt sjunger Utdrag ur Sjävbiografi (replik till Ferlinghetti) och Eva Melander väntar sig inget särskilt från posten – men hon väntar på cancern. Anna von Haussfwolff ber om hjälp men ingen lyssnar i Öron och Daniel Nyström frågar vad Ellen Mattsson tror sig se i hans pärmar. Fantastiska Anna Järvinen rider ut ångesten och Lena Swanberg sjunger en duett med Jonas Kullhammars saxofonsolo i Två dikter till Ann-Christine.

Det är iscensatt vardagsångest. Det är precis på ytan, lätt skruvat så vi ska kunna se det – men så precist att vi vet precis vad hon skrev om.

Innan Britta Person revancherar sig fullständigt i Annika Norlins tonsättning av Åkej hörs en inspelad intervju med Sonja Åkesson där intervjuaren frågar henne varför hon är så pessimistisk. Men hon vill inte erkänna sig sån. Istället menar hon att hon är optimist som ständigt blir besviken. Precis så.

Och så jävla bra.

En. Jävla. Hockey. Arena. Med en fånig linbana på toppen.

Jag är övertygad om arkitekterna bubblade över av testosteron så till den milda grad att de bestämde sig för en byggnad som, trots sin runda form, bara skulle låta fyrkantiga och hårda ljud få utrymme. Och kanske vuvuzela-tutningar.

Globen är en usel konsertlokal. Det är mycket möjligt att Globen är en skitbra lokal om man fyller varenda kvadratcentimeter med hysteriska tonåringar. Det har jag aldrig upplevt. De konserter jag har sett på Globen har varit sisådär halvfulla. Ibland lite mer, men aldrig knökat. Då är Globen en usel konsertlokal.

Det jag däremot har upplevt i Globen är att det går att ta sig förbi Globens tillkortakommanden, även vid inte-knökfullt-arrangemang, om det på scenen är tillräckligt fångande. Min första konsert jag såg i Globen, Pet Shop Boys 4 maj 1991, var det. Sade, nästan precis på dagen 20 år senare, var det också.

Visst. I de hårdare stunder ser Globens icke-akustik till att basen mal och mullrar sönder alla nyanser och detaljer. Någon elgitarr för mycket här och där gör att det börjar klia på ett otäckt sätt. Men det här detaljer i den teaterföreställning som är Sades Stockholmsspelning 10 maj 2011. För det är faktiskt precis vad det handlar om. En teaterföreställning.

Likt Pet Shop Boys Performance-konsert för två decennier byggs de olika låtarna upp till scener. Det kanske inte går riktigt lika långt som det Neil Tennant och Chris Lowe skissade ihop med Derek Jarmans hjälp – en konsert med en tjugo minuters teaterpaus mitt i alltihop – men det målar effektivt över de svackor som finns.

Sades spelning kan nämligen vara något av det snyggaste och vackraste jag har sett på en konsert. Och med sett menar jag just det visuella. Utan att det egentligen händer särskilt mycket – det är inte lika stillastående som två timmars Kraftwerk exempelvis – så rasar de visuella intrycken över oss i publiken. Ridåer, backdropsfilmer och ljussättning har sannolikt aldrig använt lika konsekvent stilsäkert och übersnyggt i någon konsert jag har sett. Från golvuppstigningen i inledande Soldier of Love över film noir-vibbarna i Smooth Operator till den den storstadsglittrande avslutningen i Cherish the Day. Något som banalt som i princip är en super 8-hemmafilm blir en stor installation när vi nästan 8 000 som samlats i Globen känner att vi får titta bakom ridån, ett hemma hos-reportage hos en stjärna som sällan släppt allmänheten särskilt nära.

Och när Sade och hennes band kliver upp ur golvet känns det som att applåden som möter henne, från en publik som säkerligen snittar kring 40-strecket, är 26 års uppdämd väntan som till sist äntligen får släppas ut.

Och jag? Tja… En av planetens vackraste kvinnor (som trotsar allt vad tid heter och inte ser en dag äldre ut än 1984), med en av planetens mest makalösa röster som skrivit och sjungit några av sorgnaste, vackraste och innerligaste låtar jag hört. Den artist som jag förmodligen genomlevt fler ensammörka nätter med än någon annan. En artist som jag nu får se live för första gången.

Det är förstås dumt att tro att jag skulle kunna upprätthålla ens en illusion av objektivitet. Det inser till sist även jag i samma stund som Soldier of Love mullrar loss bultarna under oss.

Tyvärr påminns jag då om att Globen är en fullständigt usel konsertarena. Som i princip alla Globen-konserter jag sett är det framförallt basen som slår sönder allt annat. Och visst hade jag väl som sagt kunnat leva utan några av gitarrorgierna. Men jag vet inte om det beror på att en förtvivlade ljudtekniker till sist får ordning på balansen eller om det helt enkelt bara är så att jag vänjer mig, men problemen med söndermullrade basgångar försvinner under konsertens gång. Och även om ”tyngd” kanske inte är det ord man förknippar med Sade så har basen alltid hämtat kraft från den organiska myllan under den polerade ytan (som dyker upp om man börjar skrapa på ytan redan på debuten).

Men även med ett tajt band och en översnygg scenografi så krävs det mer för att fylla en arena. Särskilt en halvfull Globen. Och det gör hon. Sade. På något sätt. Före konserten diskuterade jag hennes röst. Om den klarar sig när den inte längre kan krypa ända fram till örat. Och det gör den. Inte så att den är fernissat felfri. Ibland svajar tonträffarna, men just det, solfläckarna som kontrast till det i övrigt milimeterperfekta arrangemanget, gör att spelningen inte känns som den koreograferade historia den egentligen är. Det känns som Sade. På riktigt.

Fick jag höra alla låtarna jag ville? Nej, förstås inte. Jag visste att jag inte skulle få höra Sades förmodligen allra största stund Never Thought I’d See the Day. Men eftersom jag inte tittade igenom spellistorna från konserterna som föregick Stockholm blev jag glatt överraskad några gånger. Glatt överraskad att två andra låtar fick följa med från Sades bästa album, underskattade Stronger Than Pride. Och framförallt att Sade gör en fullständigt förkrossande vacker Pearls med en lika självklar som enkel backdrop. Soul, i sin renaste form.

Bara det räcker för att jag ska förtränga alla skavanker som konserten må ha haft. Lägg till att vi får alla de väntade låtarna. Där jag kommer på mig själv med att bli som allra gladast över No Ordinary Love, den som vanligt borttappade låtraden till trots.

När de medverkande teaterbockat sig ut efter By Your Side funderar jag på vad som egentligen finns kvar. Av någon anledning är jag övertygad om att Hang On to Your Love skulle bli låten som skulle ta oss hem i majnatten, men istället blir det Cherish the Day framförd framför en Manhattan-skyline av Sade helt klätt i rött.

När Sade sedan, uppburen av publikens jubel, lyfts fem meter upp i luften på en snurrande pelare är det omöjligt att inte börja dra paralleller till bob hund. Inte musikaliskt. Men känslan av att musik kan skapa känslan av att allt är möjligt.

En känsla som inte ens en jävla hockeyarena kan rå på. Hur mycket den än försöker.

(När jag skrev min text inför konserten konstaterade forumveteranen Alias att Still in Love With You hade varit en betydligt bättre rubrik än den jag valde. Han hade förstås helt rätt. Därför använder jag den rubriken den här gången. Tack Alias.)

MER SADE

Min Sade-special från 2010

Sade-konserten som en Spotify-spellista

Visserligen känns Globen fel på så många sätt. Det här är en konsert för Cirkus. En konsert där det inte finns en hockeyarena i vägen för känslorna. Men ändå.

Sade.

Senast hon var här var arton år sedan. Då missade jag henne. Och hennes bandkollegor. I morgon ska jag inte göra om det misstaget.

I år är det 26 år sedan mitt kärleksförhållande till Sade tog sin början. Precis som de flesta andra artister som jag har kvartssekellånga förhållanden med var det i Tracks det började. Sweetest Taboo. Eller Is It a Crime?. Två av åttiotalets bästa låtar. Två av de bästa låtar som spelats in överhuvudtaget. Två låtar som sammanfattar de två känslolägen där Sade oftast landat. Den orubbliga tron på den eviga kärleken och det avgrundssvarta, bottenlösa krossade hjärtat.

Det är förstås det sistnämnda som är den Sade som jag kramat hårdast.

För när jag skriver ”kärleksförhållande” är det inte särskilt långt från sanningen. Med den berg- och dalbanemässiga känslologik som en tonåring kastas runt i är det ingen slump att musik bokstavligen talat kan vara skillnaden mellan liv och död. Nätter utan slut när en främlings inspelade röst på stereon kan ge bättre tröst än någonsin den bästa vän. Den känslomässiga substitutkrycka som de flesta lämnar bakom sig samtidigt som tonåren, men som några av oss fortsätter bära runt på.

Få gånger har det varit lika vackert som Sade.

Då menar jag inte bara det att tiden verkar ha stannat runt Helen Folasade Adu. Att hon 52 år gammal inte ser ut att ha åldrats en dag. Att hon fortfarande är en av världens vackraste kvinnor. Nej, mer än något är det att hon spelat in några av de sorgligaste, mest innerliga och vackraste låtar jag har hört. Visst är det även de andra gruppmedlemmarnas förtjänst, Stuart Matthewmans framförallt. Men gruppen Sade har hämtat mer än bara namnet från sin sångerska. Sade är Sades själ och hjärta. Med en röst som knappt hör hemma på den här planeten.

Barry White lär om sin musik ha sagt ungefär: ”jag ger dig orden när du inte vet vad du vill säga till den du älskar”.

Sade ger dig orden när du inte trodde att det fanns några kvar.

I morgon står hon, Stuart Matthewman, Paul Denman, Andrew Hale och Paul Cooke på scen. I Sverige. Jag kommer förstås att ha orimligt skyhöga förväntningar.

Det blir lätt så när man har 25 år tillsammans.

(För en överdos i superlativer, se min Sade-special från förra året – med Spotify-lista)

Loleatta Holloway blev 64 år.

Och eftersom jag skrivit om 4CD-Chic-boxen Nile Rodgers presents The Chic Organization vol. 1/”Savoir Faire” passar det väl alldeles utmärkt med en Spotify-lista. Riktigt bra utdelning, dessutom – det var väl egentligen bara Norma Jeans High Society som saknades av de låtar jag verkligen ville ha med.

Precis som boxen blir det inte bara Chic-låtar, det blir också låtar av andra artister – producerade av Nile Rodgers och Bernard Edwards. Jag passar dessutom på att ge mig in på det som skulle kunna finnas på en ”vol. 2″. Med andra ord det som Rodgers och Edwards gjorde var och en på sitt håll efter att de – och Chic – gick skilda vägar 1983. Men även det överraskande bra Chic-återföreningsalbumet från 1992.

Det blir med andra ord 29 låtar av Chic och med Chic – Nile Rodgers och Bernard Edwards.

Här finns Spotify-listan

Mogwai har just släppt sitt sjunde studioalbum Hardcore Will Never Die, But You Will. Titeln uttalades av en yngling i en affär i Glasgow. Frasen snappades upp av en kompis som som såg ynglingen bli nekad alkoholinköp på grund av sin späda ålder.

Hur har Stockholm behandlat dig?
Jag kom igår, det är väldigt kallt, väldigt kallt.
Jag är nyfiken på ert nya album.
Vi började jobba med nya låtar i början av förra året, repade i somras och i höstas gick vi bara in i studion och gjorde det. Vi fick vår vän Luke Sutherland att hjälpa till, han sjunger på det andra spåret och spelar massa violin och gitarr. Det var en bra process och det kändes väldigt hälsosamt att få massor gjort.
Var det en snabb process?
Ja, vi gjorde det på bara några månader och vi hade inte mycket ledig tid. Vi jobbade mest hela tiden men det kändes bra.
Går det alltid så snabbt?
Jag tror att vi alltid tillbringar lika mycket tid i studion men vanligtvis sprider vi ut det över en längre tidsperiod.
Some vanligt har ni flera fantastiska låttitlar, kan du berätta bakgrunden till You’re Lionel Richie?
Ja, jag såg Lionel Richie på en flygplats. Jag hade varit uppe hela natten och det är vad jag sa till honom. Det har sedan blivit ihågkommet som en rolig incident.
Hur reagerade han?
Jag tror att han bara log mot mig. Folk säger antagligen sånt till honom hela tiden.
Ni har gjort ett soundtrack till cykelkortfilmen Thirty Century Man.
De använde först en demo som var mycket kortare så vi gjorde en längre version för att fylla ut hela filmen. Det är en jättefin film, mycket vackert fotografi.
Cykelfilmen och sountracket till Zinedine Zidanefilmen, finns det något i er musik som synkar väl med sport?
Ja, det funkar. Jag vet inte, vi är inte sportiga människor men vår musik funkar med sport på något konstigt sätt.
Hur mycket tid lägger ni på skivbolaget Rock Action?
Ganska så mycket, vi har en labelmanager som gör mycket av det dagliga arbetet men vi är involverade i att hitta nya band, vi hjälper banden och ger dem råd om de behöver dem.
Hur influerar populärkultur er musik?
Jag tror att ljud influerar oss men jag tror inte att man nödvändigtvis kan höra det i vår musik. Jag lyssnar på mycket popplattor, jag lyssnar på Lady Gaga och mycket på hiphop och det kanske smyger in lite. Det är inte så att vi sitter i ett rum och tittar på svartvit film för att bli influerade. Vi går definitivt och ser populära filmer och jag antar att allting influerar en på något sätt.
Finns det några svenska band du gillar?
Jag gillar Tape, jag gillar Fever Ray, riktigt bra.
Ni verkar ha omfamnat Twitter, är det ett bra sätt att kommunicera med fans?
Jag antar det, det är lite löjligt men jag antar att band har mycket tid.
Så det är alltid någon i bandet som twittrar?
Ja, vi har inte tillräckligt mycket pengar för att anställa någon att göra det för oss.
Ni har hållt på länge, över femton år, vad får er att fortsätta?
Att vi fortfarande gillar det vi gör, jag tror inte att vi är särskilt annorlunda mot vad vi var tidigare. Jag tror att vi uppskattar vilken tur vi har som kan göra det här.
En fråga från min redaktör Kal: varför autotune?
Om det finns autotune? Det tror jag inte det gör, vi har använt det tidigare men inte på det här albumet.
Vad tycker ni om den svenska publiken? Vissa tycker de är lite stela och dåliga på att sjunga med.
Det finns inget att sjunga med i ändå.

Det här är enligt mig deras bästa från de sex studioalbumen.

Listan i Spotify: Rött, svart och vitt: The White Stripes på 25 låtar.

Videor

Fell in Love with a Girl

The Hardest Button to Button

Icky Thump

Blue Orchid

Live från grammy-galan. Seven Nation Army och Death Letter.

När det väl kom till kritan blev det eftertänksamheten som fick ta beslutet. Åfysatanåfysatan i bemärkelsen: Viking Line. Efter att ha hört om konserten i efterhand var det förstås ett korkat beslut. Martha Reeves backad av ett svenskt The Funk Brothers.

Eftersom det inte blev något Martha & The Vandellas i helgen för mig får jag nöja mig med en spellista istället. 20 låtar Martha & The Vandellas därför att 20 kändes som en trevlig siffra.

Bästa M&TV-låten? ”(Love Is Like a) Heat Wave”, förstås.

Spotify-listan hittar du här

Och i de sista skälvande stunderna av 2010 går vi i mål med den sista delen i min 2009-lista. Nästan hälften av låtarna visade sig finnas i Spotify.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

AM-Concept Familienbetrieb
Stråkarna från Âme eller A Hundred Birds och stämningen från Fennesz, Jerome Sydenham eller Dennis Ferrer. Ungefär där hittar vi Familienbetrieb. DJ Knitram och DJ Nyana målar upp en postapokalyptisk undergångsbild med de mörka stråkarna som en enda långsamt framvältrande, världsförstörande naturkraft. Pianot slår hål i det kompakta mörkret och den ensamma violinmelodin ackompanjerar de sista överlevarnas fruktlösa flykt undan det oundvikliga slutet.

Manuel Tur Radial
Med sitt avstamp i försiktigaste av Luomo-land knastrar Radial igång. Basgången och de otåliga trummorna tar egentligen alldeles för stor plats. Men taktfast uppstyrda av hi-haten längst ut i den vänstra hörluren blir de perfekta resekamrater till de svepande och kärleksstoppade slingorna som precis kommit hem från sin resa till medelhavstrancens långsträckta stränder. Handklappning är förstås inte det minsta optional. Allt är sådär vackert och nyförälskat perfekt att inga ord behövs. Ord hade bara snubblat på sig själva och förstört framkallningen i känsloautomaten. Eller för att låna beskrivningen från en av youtube-kommentarerna: electric sunlight piercing through thick. Precis så låter Radial.

Lyssna hos Juno

G Club presents Banda Sonora Guitarra G (Funkagenda Redux)
1989 visade Raúl Orellana att en spansk, akutisk gitarr är ett alldeles självklart instrument i klubbsiktande discohouse. Förutom att The Real Wild House på många sätt var banbrytande är det fortfarande ett av de bästa stycken house som spelats in. Sisådär tio år senare skapade Gerald Elms ett nytt mästerverk med samma grundrecept i och med Guitarra G. Fast till skillnad från The Real Wild House var stämningen den här gången inte lika italohouse-uppsluppen. Det handlade istället till största del om betydligt mer dämpade och vemodiga tongångar – lagda ovanpå det som började sitt liv som Ashford & Simpsons Bourgié, Bourgié. 2009 var det dags för ännu en uppsättningen remixer och i den samlingen var Funkagendas tagning den allra bästa. De vemodiga delarna i Banda Sonoras ”original” förstärks ytterligare, samtidigt som de får hjälp av svepande trancemattor som gör att känslan av nattkryssande längs med övergivna storstadsgator förstärks ytterligare.

Fear of Tigers Sirkka
Priset för 2009 års bästa albumtitel skulle sannolikt ganska enkelt ha vunnits av Benjamin Berry. Fear of Tigers första album kom nämligen att heta Cossus Snufsigalonica. Och bland de tio låtarna som samlades där var Sirkka den allra bästa. En sju och en halv minut lång orgie av alldeles för många och alldeles för stora ljud. En vräkig syntbasgång, en metalliskt dirigerande hi-hat, en wackande gitarr, tranciga hydrofonexplosioner och hyperanaloga melodier i en hejdlös mastodontkompott som på något märkligt sätt inte kunnat vara mer väldoserad. Och precis när du tror att du hittat din bäring i ljudkaoset vrider så Berry upp alla reglage ytterligare ett snäpp precis före femminutersstrecket. Då baxar Fear of Tigers in stråkar i XL-format och så sist men inte minst en studsande trancemelodi som ångvältar ner allt kvarvarande motstånd.

Therese Shed My Skin (John Daly Remix)
Therese Grankvist har, tillsammans med lika svenska Stonebridge, gjort en av de bästa houselåtar som det här landet någonsin spottat ur sig i och med 2004 års discoglittrande Put ‘Em High. När Simon Hulbert tog sig an produktionsarbetet åt Therese fem år senare förflyttas vi till den andra änden av känslospektrat: med mörkermålande stråkar, keltisk höglandssång och en Therese vars röst försvinner bort i vintermörkret. När John Daly, som 2008 gjorde en makalös remix av Marcel Roberts ‘Cause You, i sin tur stuvar om i Hulberts produktion så förstärks känslan av regnpiskat ödelandskap. Mycket tack vare den bollywood-vibbande sitaren.

MRSA Different
The world we knew is gone konstaterar Matan Zohar. Kanske det, men oavsett vilken värld som fått lämna plats för en annan så är det en fröjd att låta Different rita upp de nya riktlinjerna. Föga otippat ännu en av (snudd på) otaliga Hospital-släpp som lockar fram det absolut bästa som drum’n'bass-genren har att ge oss, komplett med soluppgångsstråkar.

The Juan MacLean One Day
Det var inte tillräckligt med två placeringar i min 100-lista 2008 för John MacLean (Happy House och Marcus Worgulls remix av The Simple Life). Det blev en låt 2009 också. En studsande analogbasgång (tänk Chromeo i sina bästa stunder), inhuggna stråkar, en hi-hat utklippt med förbundna ögon, kaxsnygg sång från parhästen (tillika LCD Soundsystem-rösten) Nancy Wang och så förstås en fullständigt omöjligt genomklistrig melodi. Att MacLean själv låter ganska väldigt mycket exakt som Philip Oakey gör att de sista tidsresenärspusselbitarna faller på plats precis där de hör hemma.

Gossip Heavy Cross (Fred Falke Remix)
I sin originalversion hade Heavy Cross passat in precis lika bra i 00-talets uppdaterade postpunkscen som i den ursprungliga New York-scenen i åttiotalets början. Det är punkattityd med en grund i dansmusik som vi vid det här laget är rätt bekanta med. Men det är först när Heavy Gossip färdats tvärs över Atlanten och landat hemma hos Fred Falke som låten förvandlas från ”charmigt okej” till ”storsvulstigt fantastisk”. Självklart är det det åttiotalsanaloga som är inspirationskällan, men det som verkligen lyfter Heavy Cross långt över det mesta som släpptes 2009 är att Falke smäller av arton långtradare med fyrverkerier i refrängerna som skjuter Beth Dittos röst bortom atmosfären. Den instrumentala motsvarigheten till en sydstatssamlande, massiv gospelkör.

Miike Snow A Horse Is Not a Home
Miike Snow såg dagens ljus 2007, men trots att jag såg namnet flyga förbi med jämna mellanrum tog jag mig aldrig tid att lyssna. Ett stort misstag visar det sig, särskilt som det självbetitlade debutalbumet visade sig vara ett av 2009 års allra vassaste. Och trots att jag vet vilka som ligger bakom namnet har jag fortfarande svårt att fatta att det låter som det låter. Att det inte låter mer Britney Spears, om man så vill. För de både musikaliska motorerna bakom Miike Snow, Christian Karlsson och Pontus Winnberg, är på den internationella musikscenen kända som Bloodshy och Avant – med artister som Kylie, Madonna, Kelis och just Britney Spears i CV:t. Men när duon gör gemensam sak med sångaren Andrew Wyatt är det ganska långt till dansgolvmodern r’n'b. Istället handlar det elektronisk pop med smak av gräsrotad blues, jazz och country. Och alldeles helt vanlig gitarrpop. Jag hade kunnat fylla fler platser i den här listan med låtar från albumet, men nöjer mig med att lyfta fram A Horse Is Not a Home. En galopperande stäppresa på elektroniska nybyggarspår inramade av självspelande saloonpianon, piskade trummor och sjaskiga känslor.

Saint Etienne Method of Modern Love
Knappt hade jag hunnit säga hej till 2009 innan Sarah Cracknell svängde in på sin vespa, log sitt omöjliga leende och sjöng så självklart obehindrat att världen stannade upp. Egentligen är det ganska simpelt. Lite da-dun-da-dun-da. Lite svepande poptrance. Lite kyrkklockor och… ja, där någonstans är jag väl såld. Med kyrkklockor som bara Saint Etienne kan använda dem. Richard X kastar kärleksfullt syntbloppande efter Sarah och Pete och Bob står där i bakgrunden som vanligt utan att vara det minsta missunnsamma. Saint Etienne när de är som allra, allra bäst.

No rules for foolish hearts
Never looking too hard
That’s the method of modern love
One touch is not enough
When you start, you can’t stop
That’s the method of modern love

ALLA DELAR 2009

100 fantastiska låtar 2009

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Natalie Imbruglia Want (Buzz Junkies Club Mix)
Natalie Imbruglia har varit lite av en favorit ända sedan hennes cover av Torn. Fast egentligen vet jag inte varför – med något undantag är det sällan som hennes musik har berört mig särskilt mycket, eller ens varit tillräckligt intressant för att överhuvudtaget märkas. Men så 2009 fick hon till en av sina bästa låtar, med hjälp bland annat av Coldplays Chris Martin. Stordramatiska rytmer och stråkar framdirigerade med stora gester. Men även om låten är riktigt bra i sitt original när den blommat ut ordentligt, och även om Natalie själv kanske aldrig sett bättre ut än i den tillhörande videon, så blir det som allra bäst när Natalie och hennes samarbetspartners får hjälp av remixare som Shapeshifters och framförallt Buzz Junkies. Klubbig house så digital den bara går, sprudlande av dansgolvglädje, som får den tillvarokrossade texten att kännas ännu mer.

Fenech Soler Lies (Alex Metric Remix)
Att Ben Duffy, Ross Duffy, Daniel Soler och Andrew Lindsay alla har mer eller mindre genomanglosaxiska namn och har rötterna i brittiska KingsCliffe är förstås inget annat än en felbokning från Guds sida. Självklart är kvartetten innerst inne så franska som det bara går. Med ett ben i Phoenixs allra poppigaste stunder och ett djupt nerstampat i ett hav av analogljud hämtade från den franska retroåttiotalsscenen. Lägg till slamrande trummor, hi-hat och postpunkattityd så kan vi mellanplacera Fenech Soler i New Yorks hippaste konstnärskvarter, för 30 år sedan. Den tre-och-en-halv-minut-långa originalversionen blir ganska exakt en klassisk tre-och-en-halv-minutspopexplosion – vilket i det här fallet räcker väldigt långt. Men det är när Alex Metric dubblerar löptiden som det blir riktigt, riktigt kul. Och dessutom fyllt av några droppar mer elektronik.

Logistics feat. Pat Fulgoni Transporter
Can’t you see I don’t need you around / when I think of you it brings me down sjöng Adeva 1988 i In and Out of My Life. När Matt Gresham två årtionden senare ställer Pat Fulgoni vid mikrofonen kastas orden om. Men det som än mer förenar In and Out of My Life och Transporter är att båda två är enastående låtar. Men vad annat är att vänta av Logistics, en av dem som lyckats förvalta och förädla Hospital-själen allra bäst. Drum’n'bass som låter kontrasterna frontalkrocka inför öppen ridå – de hysteriskt stressade trummorna och den halvfartsklockade basgången, den bubblande känslan av vår och den lövfallande kylan i slutet av oktober. Och det porlande pianot var ett av 2009 års vackraste ljud.

Lifelike feat. Yota Sunset
2009 var ännu ett hyfsat remixintensivt remixår för Laurent Heinrich, så pass att det bara blev en enda egenproducerad tolva. B-sidans Sequencer var dessutom rätt blek. Inte bara för att vara Lifelike, utan överhuvudtaget. Desto roligare blev det då när man la rätt sida uppåt. Lätta analoga retrosteg vräks med jämna mellanrum åt sidan av en fläskig basgång och en tung rytm. Och mitt i det nedstörtande ljudkaoset studsade svenska Jotta Hautanens röst omkring som en flipperkula på frispel.

Damn Arms Destination Pt II
Damn Arms, Melbourne electro-punks-turned-yacht-house-pioneers som de beskrevs någonstans, började sin existens 2005. Fyra år senare, när jag precis upptäckte dem i och med Destination Pt II på 2009-utgåvan av Hedkandis Nu Disco-serie, hade gruppen redan hunnit packa ihop sina pinaler, hänga upp skylten och gå vidare mot nya utmaningar på olika håll. Men bland det som Damn Arms hann med att skapa finns alltså Destination Pt II och gissa om vi är glada för det. En åttiotalsvemodspastellklädd liten analogpärla som inte landar särskilt långt från den täppa som mutats in av svenska namn som Studio när de är som bäst.

Analog People in a Digital World Nothing Is Distant
Precis som i de två låtar som Analog People in a Digital World lyckades klämma in i min 2008-lista över fantastiska låtar är Nothing Is Distant instrumentalt housemålande när det är som vackrast och mest kliniskt. Egentligen är de olika delarna lite för kalla, lite för raka i vinklarna och lite för känsloavskärmade. Men när låtsasstråkarna får bre ut sig tillsammans med keyboardslingorna över det lätt introverta grundbygget, ja, då händer något. Då låter Nothing Is Distant ganska precis som den heter.

Ada Forty Winks
När jag listade 100 låtar från 2007 återfanns Ada, eller Michaela Dippel på en av platserna. Då som remixare, med en rätt magisk omstöpning av magiska Tracey Thorns Grand Canyon. Även om Ada den här gången står i eget namn är steget till just Grand Canyon-remixen väldigt kort. Snudd på så kort att Forty Wink skulle ha kunnat vara en instrumentalversion av Tracey Thorn-låten. Ja, nästan åtminstone. Forty Winks är visserligen rejält mycket mer stillsam än Grand Canyon (som i sig inte var någon högoktanisk historia). Men stämningsmässigt, och till viss del soundmässigt, skulle de båda låtarna kunna vara själstvillingar. Forty Winks fortsätter där Grand Canyon slutade – med att måla upp ett vindpinat ökenlandskap där solen sedan länge passerat förbi under sin dagliga vandring. Ett landskap som delas rakt av av ett avgrundsdjupt sår i jordskorpan. Och när Forty Winks kommer jag dessutom att tänka på ännu en elektronisk släkting: B. Fleischmanns epos Take Your Time. Musik som svävar förbi på de osynliga radiovågorna och som bara kan fångas upp av den som sluter ögonen och tar sig tid att verkligen lyssna. Och känna.

Plastiscines Barcelona (Lifelike Remix)
Riktigt snygg video och en faktiskt rätt charmig punkpoppig låt (aaaa-aaaa-aaaa-kören!) av den här franska kvartetten. Men, ja, sen släntrar Lifelike in och då är det liksom lite kört för originalversionen. Med en öppning i Bobby O:s originalversion av West End Girls rullar Lifelike ut fantastiskt vemodsöt soluppgång som visar Barcelona från sin allra bästa sida.

Marbert Rocel Chambers
Om inte Arthur Russell hade legat i sjutton år när Marbert Rocel skapade sin Chambers hade jag gissat att det här var en Russell-skapelse. Ett organiskt discodriv, en studsande hi-hat, blås, orgel, triangel och Going Back to My Roots-gitarr. Lika udda som Chambers är i min lista, lika mycket stack låten ut på gruppens Catch a Bird (ett av 2009 års bästa album) – helt enkelt därför att man nästan helt och hållet sätter rösterna på avbytarbänken och låter musiken tala. You make me feel like a trombone, sannerligen.

Lyssna hos Juno

Ross D Try
1986 släppte Chris Rea sin förmodligen bästa låt, den ursnygga yacht-rockiga och pre-baleariska On the Beach. Try har ingenting med On the Beach att göra, men det är just On the Beach som jag tänker på varje gång jag hör Ross D:s låt. För även om det musikaliskt är rätt många noter mellan Chris Reas solskensslöa minuter och Ross D:s liquid funk-smattrande souldrum’n'bass så är känslan ganska exakt densamma. Visst är det framförallt gitarren som knyter ihop årtiondena, men alla ljuden som bygger upp Try slår an samma strängar. Den mjuka trumpeten. Hydrofonexplosionerna. Den runda melodislingan. Den avlägset ekande rösten. Att Try gav ut på Liquid Funk Brilliants kunde inte vara mer passande.

ALLA DELAR 2009

100 fantastiska låtar 2009

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Sebastian Davidson, Edwin & Ferdy The Zound of Muzik
En titel säger ibland väldigt mycket om hur musiken låter. Ibland stämmer den mentala förbilden med slutresultatet, ibland är det stor skillnad. Oavsett vilket kickar en hel massa fördomar in, för det mesta baserat på enskilda ord. Om The Zound of Muzik hade stavats som vanligt hade jag sannolikt trott att det skulle kunna vara house av bästa melodiska slag. Men i och med att The Zound of Muzik hette just The Zound of Muzik var min första tanke ”rave”. Min andra ”Scooter”. Men så såg jag vilka upphovsmännen var och blev genast lite mer hoppfull. Framförallt tack vare Edwin Mulder och Ferdy Ouderkerken som båda dök upp i min lista över 100 fantastiska låtar från 2008. Slutresultatet skulle visa sig vara långt mycket bättre än jag hade vågat hoppas på. Enigma-röst, knorrsnurrande melodi, bomullsöverdoserade ljudmattor, ett drömmande piano och den försiktigaste av marimbor knuffade framåt, vänligt men bestämt, av en rytm och en basgång från den djupa housens varmaste gömmor. Musik som gjord för att måla ett slaskgrått storstadslandskap i varma kärleksfärger.

Lyssna hos Juno

Heather Johnson Washes Over Me (Rasmus Faber Epic Vocal Mix)
Egentligen räcker ju Chris Branns originalproduktion nästan hur långt som helst. Brann har ju under sitt riktiga namn eller som Wamdue Project eller The Ananda Project det senaste decenniet eller så spottat ur sig fler fantastiska och enastående djuphouselåtar av det souligaste slaget. Men så när svenske Rasmus Faber ger sig in i leken och dränker originalreceptet i stråkar och hydrofonekon, ja då blir världen lite vackrare för en stund. Precis som i remixen av Studio Apartments I’m In Love (med i min lista över 100 fantastiska låtar 2008) är handlar det verkligen om en episk remix. Men till skillnad från 2008-remixen är det inte den instrumentala versionen som räcker längst – Heather Johnsons röst kunde inte ha passat Branns och Fabers gemensamma bygge bättre.

Nacho Chapado & Smaz feat. Sue McLaren Behind the Eyes (Original Long Mix)
Jag kan inte låta bli att känna ”Nacho Chapado” låter som något på TexMex-snabbmenyn och att ”Smaz” känns som en av karaktärerna i de tecknade serierna som jag växte upp med på TV. Desto bättre då att ”Sue McLaren” för tankarna till någon som skulle passa väldigt bra som rösten i en poptrancesläkting. Och just en poptrancesläkting är precis vad Behind the Eyes är. Målande stråkbakgrund, sorgset piano, avmätta smattercrescendon, en avlägsen gitarr och en Sue McLaren i desperat kramande lager-på-lager-duett med sig själv.

Lyssna hos Juno

Carolina Liar Show Me What I’m Looking For (Seamus Haji & Paul Emanuel Club Mix)
Musik kan vara otäck på rätt många sätt. Stop Me What I’m Looking For är en låt som väcker precis den typen av olustkänslor hos mig. Jag vet egentligen inte riktigt varför. Stora dramaklockspel kan vara kalas och de där massiva gitarrväggarna kan fungera. I rätt sammanhang. Här blir det bara… fel. Bandet (som det visar sig när jag gör lite bakgrundskollande visar sig mestadels vara svenskar, även om bandet verkar i Los Angeles) lyckas till och med slarva bort de massiva körerna mot slutet. För det är ju just körerna – tillsammans med de filmslutsbombastiska kyrkklockorna som är grejen. Inte bara för att sångaren ser ut som Guds ende son (som ett av inläggen på youtube konstaterar i samband med videon till originalversionen av låten: Jesus has his own band), nej, det är ju storgestande gospel det egentligen handlar om. Det fattade Seamus Haji och Paul Emanuel. Förutom att de skalar bort allt som har med rock att göra (utöver sången) så är det just körerna som de sätter allt strålkastarljus på. I fem minuter är Show Me What I’m Looking For poptranceminnande progressivhouse av snyggt snitt, men så spränger sig en genomlila gospelkör fram genom ljudkaskaden och blåser bort allt motstånd som en skenande Katrina-våg. På ett bra sätt.

Sigma Paint It Black
När drum’n'bass-låtar hamnar i mina ”100 fantastiska låtar”-listor är det mer regel än undantag att avsändarbolaget är Hospital Records. Etiketten startad av London Elektricity, pionjärer inom den melodiskt själfulla del av genren som sorteras som ”liquid funk”. Med andra ord: föga förvånande att Cameron Edwards och Joe Lenzies Paint It Black getts ut där. Men samtidigt som låten är precis vad man väntar sig av Hopital, melodistarkt med lite röstinslag ekande i fjärran, är Paint It Black också betydligt mer hetsig och svulstig än mycket annat i bolagets katalog – till stor del tack vare de trumpeter som får löpa amok kors och tvärs igenom de fem minuterna i Sigmas sällskap. Men duon tappar aldrig siktet väl i mål blir Paint It Black ännu en fjäder i Hospitals vid det här laget rätt stora hatt.

Nash La Salle Fallen Angel (Original Mix)
Nash La Salle alias Näsh La’Sälle alias Milán Vojtek. Kärt barn har många namn. Och kommer från Ungern. När jag hör Fallen Angel hamnar mina första tankar någon helt annanstans, närmare bestämt hos brittiska Silicone Soul och deras The Pact från 2006. Alternativt hos Faze Actions In the Trees. Det är naturligtvis de ödesmättat mörka stråkarna och de envist hängande, ljusa stråktonerna som ritar upp det här släktträdet. Tillsammans med Deadmau5-ekon, en popcornstudsande melodi och några tillfälliga gästinhopp av synttrummor från en svunnen era blir Fallen Angel precis vad en heter.

Lyssna hos Juno

Daishi Dance Planetarium
Jag har ingen aning om var Daishi Dance har sin musikaliska inspirationskälla, men jag blir mer och mer övertygad om att det är en otroligt vacker plats. Planetarium är ännu en litet mästerverk sprunget ur den platsen. Precis som det mesta Daishi Dance släppt ifrån sig är det själfull livshouse så japansk som det bara går. Men den här gången är det en Daishi som sitter i skuggan av livets dansgolv. Pianot är lite vemodigare, Star Guitar-överflygningarna lite mer bortlängtande och de digitalt förpackade stråkarna lite ensammare. Och just Chemical Brothers-kopplingen känns som mer än bara en tillfällighet. På omslaget till Spectacle ser vi ett naket järnvägsspår som försvinner bort i horisonten, kantat av en avklädd trädallé. Det behövs inte mer än att blunda för att se den musikvideo som Michel Gondry hade kunnat skapa åt Planetarium – fast där vi inte reser till någonting, vi reser ifrån.

B-Complex Beautiful Lies
Andelen slovakiska artister i min musiksamling kan räknas upp rätt snabbt. Faktum är att jag inte spontant kan komma på en enda – förrän B-Complex smattrade ut genom datorn. När det, som i fallet B-Complex, handlar om drum’n'bass är det förstås föga förvånande att det är via Hospital Records som jag upptäckte B-Complex. Hemmaetiketten för den bästa liquid funk som exploderar ut över internätet – så även här. Överklockade rytmer, metalliskt housepiano, molntunna melodislingor och röstlekar ovanpå. Svårslaget recept.

Natsuyo feat. Alexandra Prince Rise Over (Original Mix)
Rise Over kan väl egentligen bara komma från Japan. Discofierad prozacöverdoserad Chic-house som exploderar i alla dansgolvets färger, med en blåssektion och ett jazzfnattigt piano på en tillfälligt inrullad scen precis intill. Det som skiljer Natsuyo från den mesta annan glädjehouse som Japan ger, som Daishi Dance, är att Natsuyo är en hon. En hon som tagit klivet från DJ-båset till producentstolen med Rise Over. Och för att bilden av musik så amerikansk det bara går ska bli komplett plockar Natsuyo förstås in en tysk sångerska, Alexandra Prince (som tidigare kunnat höras i bland annat Locktowns Alive).

Doug Willis Nu Dimension (Joey Negro Philly World Mix)
Hur får man fram det bästa i en kärleksaffär mellan The Jacksons Living Together och Imaginations New Dimension? Man låter Joey Negro remixa förstås. Ja, eller egentligen handlar det om mer än bara en Joey Negro-remix. Det är en Joey Negro-remix av en Joey Negro-skapelse, för vad är väl Doug Willis om inte ännu ett av Joeys många ansikten. Med musiken lånad från The Jacksons och texten från Imagination dansar Nu Dimension anno 2010 upp långt, långt upp på de mest discoglittrande av glädjegolv.

ALLA DELAR 2009

100 fantastiska låtar 2009

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Brookes Brothers vs. Danny Byrd Paperchase
När Brookes Brothers dök upp i min 2008-lista var det genom brödernas omarbetning av Shinichi Osawas cover av Chemical Brothers Star Guitar (pust…). Till råga på allt med Au Revoir Simone på sång. Den här gången finns Phil och Dan med som artister på egen hand. Ja, eller som artister i samarbete med genrekollegan Danny Byrd. Och för den som lyssnat på Star Guitar-remixen kan jag berätta att det blir mer av samma vara i Paperchase. Det är drum’n'bass i tvåhundrasextio med oförskämt poppiga melodislingor och röstlekar på avancerad nivå.

Ross D Love Child
Om man vill få för sig att gräva i soulhistorien efter lite röster att klä upp i en nutidskostym kan man göra mycket sämre ifrån sig än att välja något med Motowns mesta grupp The Supremes. Precis så verkar ha Ross D ha konstaterat när han klippte loss några få textfragment från The Supremes (eller Diana Ross & The Supremes om man ska vara petig) Love Child från 1968. Men en röstsampling gör som bekant inget mästerverk (ja, eller det kanske den kan göra, men det händer sällan). Som tur är är Ross D:s genomvacker drum’n'bass när den känns som mest. Rinnande elpiano, klippriffad gitarr och stråkar som skulle ha kunnat vara en Mirwaïs-present till Madonna. Ja, och så förstås en drum’n'bass-bas som springer före och jämnar till alla kantigheter. Musik lika stjärngnistrande vacker som Diana i sina mesta stunder.

Lyssna hos Juno

Shena Can’t Stop the Rain (7th Heaven Club Mix)
Shena dök även upp i min 2008-lista över fantastiska låtar med Bitch Is Back – då tillsammans med Warren Clarke och Jonni Black. Can’t Stop the Rain spelar även den i samma division som Bitch Is Back – inte bara för att den skriver ytterligare ett kapitel i I Will Survive-sagan, utan också för att även den bygger vidare på arvet av disco i sin glittrigaste och platåhögsta form. Can’t Stop the Rain försågs med flera riktigt trevliga remixer, men när 7th Heaven återfinns på startlinjen är det få som kan matcha dem när de lägger i överväxeln. Deras remix var kort sagt i en klass helt för sig själv – och när stråkarna rasar in strax före femminutersstrecket dansar alla fallna discohjältar en trappa upp.

Lyssna hos Amazon

Silver Columns Brow Beaten
”Årets Bronski Beat” konstaterade David när han hörde Brow Beaten. Och visst är det svårt att inte se Jimmy Somerville framför sig när man hör Jimmy Lynchs falsettsång. Men det är inte bara sången som för tankarna till den brittiska åttiotalstrion. Faktum är att Johnny Lynchs och Adem Ilhans skapelse skulle kunna vara en comebacksingel för Bronski Beat. Byggd kring en postpunkbasgång och ljudeffekter som hämtade från valfritt åttabitars C64-tema är Brow Beaten hetsig åttiotalsretro när den är som mest befriad från de mest uppenbara åttiotalsretrogreppen.

Gui Boratto feat. Luciana Villanova No Turning Back
För det mesta när Brasiliens just nu mesta musikexport gör musik handlar det om den instrumentala sorten. Och när det sedan blir dags att sätta ord till musiken så ska man hålla det inom familjen, tycker Boratto. Ja, eller så skulle han ha kunnat resonera – Luciana Villanova är, när hon inte står vid mikrofonen i en studio, Gui Borattos fru. Tillsammans skapar de en musikalisk kuliss målad av Deadmau5-ekon, mattpiskade trummor, diskant skärande gitarrer och vackra melodier.

Pantha Du Prince The Splendour
Pantha Du Prince Water Falls
2007 gjorde Hendrik Weber ett av det årets allra bästa album med sitt The Bliss. Den som hört hur det lät då, ja, eller som hört Pantha Du Prince överhuvudtaget, vet också vad man kan förvänta sig av The Spendour och Water Falls. Det är techno på gränsen att upplösas. Det kantigt kalla och det bubblande varma. Allting inramat av ett försiktigt men taktfast beat som ser till att alla delarna inte rinner ut genom sprickorna. Och som allra bäst lyckas Weber i Water Falls. Med avstamp i ett digitalt knaster som skulle kunna vara ett gömt bonusspår på Fennesz Venice byggs stämningen upp av en dissonant svävande ton, en bakgrundsmelodi som signerad av Chicane och en pulserande basgång. Försiktigt och sanslöst nattvackert.

John Daly Equinox
Förutom att de senaste året satt sitt namn under några riktigt vassa remixer återfinns Daly med jämna mellanrum även i musikskaparstolen. Och det bästa resultatet av hans kreativitet 2009 fick titeln Equinox. Det som marscherar igång med en självsäker basgång och en fladdrande hi-hat växer snart ut i ett panorama över storstadsnattens många neonblinkande och betongstudsande ljud.

Lyssna hos Juno

Pet Shop Boys The Way It Used to Be
Ett Pet Shop Boys-släpp är inte längre en lika julaftonspännande händelse som det var för, säg, tjugo år sedan. Och visst beror det inte bara på att det är mindre spännande musikaliskt – jag har hunnit bli tjugo år äldre. Tjugo år kräsnare, tjugo år svårare att känsloöverköra. Därför är det förstås alltid lika kul när de skräckblandade förhoppningarna på ett nytt Pet Shop Boys-album åtminstone till viss del kan infrias. På Yes hette den stunden The Way It Used to Be.
En fantastiskt vacker och sorglig trancevy målad i piano och stråkar målas upp när alla de där frågorna man inte vill ställa och framför allt inte höra svaret på börjar torna upp sig:

What is left of love?
Tell me, who would even care?
So much time has passed
I’d still meet you anywhere
Water under bridge
Evening after day
What is left of love
Here that didn’t drift away?

LCD Soundsystem 45:33 (Prince Language Remix)
Det finns många anledningar att spela in ett album. Att förse Nike med ett soundtrack till ett löppass kan vara ett. Just det var precis vad 45:33 var. James Murphy ska ha sagt att han ville spela in ett album i samma utsträckta stil som Manuel Göttschings E2-E4 och att han såg sin chans att göra just det när Nike kom med sin beställning. Oavsett om det var det som var anledningen, eller om det var pengapåsarna som Nike kom släpande på, så förde 45:33 framförallt med sig systerskivan 45:33 Remixes två år senare. Då samlades Runway, Prins Thomas, Theo Parrish, Trus’Me, Pilooski, Riley Reinhold, Padded Cell och Prince Language för att leka med ursprungsmaterialet. Ja, var och en på sitt håll, förmodligen, men ändå. I den här samlingen var det Prince Language som lyckades allra bäst, när 45:33 förvandlades till handklappsnydisco insvept i alldeles för hårda rytmstamp, Odyssey-gitarr, ett burkigt piano och klockspel. Sensationellt bra, alltså.

ALLA DELAR 2009

100 fantastiska låtar 2009

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Piston Kawaii Girl
Även om ryssarnas Liquid Brilliant Records inte riktigt kan mäta sig med britternas Hospital Records när det gäller att pumpa ut en jämn ström av högkvalitativ drum’n'bass av liquid funk-snitt så är de i sina bästa stunder definitivt med och vill leka i de allra högsta divisionerna. 2009 var en av de riktiga stjärnspelarna på Liquid Brilliants sida Piston och dennes (dennas? dess?) Kawaii Girl. Samma hejdlösa melodikänsla som hos Hospital, men Kawaii Girl vann en hel hög charmpoäng med en underbar lite glimt i drum’n'bass-vrån.

Paul Cutiè feat. Lory Living Without You (Original Mix)
Italien är som bekant det andra discolandet. Och då inte bara för åttiotalets italodisco, utan kanske framförallt för den musik som landet spottade ur sig under sjuttiotalets discoera. När två gånger Italien (Cutiè som också dyker upp under namnet Funkellers och Lory, eller Loredana Maiuri) slår sig samman för att ge oss Living Without You bygger det gemensamma alstret på ännu en av de riktigt stora italienska exportprodukterna: italohouse-pianot. Men till skillnad från hur det ofta kan låta när ett housepiano får fritt spelrum spelas det här på de blåa tangenterna medan kärleken försvinner allt längre bort i backspegeln.

Lazee feat. Neverstore Hold On (Matrix & Futurebound’s Terrace Tantrum Mix)
När Malmöfödde Lazee fick för sig att samarbeta med Neverstore blev slutresultatet någon slags gitarrpop korsat med modern r’n'b och rap. Men det är först när Hold On tagit färjan över till de brittiska öarna, närmare bestämt Liverpool, och slungats runt några gånger i Jamie Quinns och Brendan Collins gemensamma matberedare som det blev intressant. När kostymen istället sytts om efter ett melodiöst och skamlöst svängigt drum’n'bass-mönster. Jag hade inte gråtit om stråkarna som får skina i det alldeles för korta breaket hade fått spela en betydligt större roll, men man kan inte alltid få allt.

DJ Lazz & Monsieur AL feat. Robina Grand Designs (Soulful Mix)
Den som hållit koll på Robina genom mina olika årslistningar av fantastiska låtar har vid det här laget nog sett ett mönster vad gäller vilken typ av musik som är att förvänta när hon ställer sig vid mikrofonen. Det blir nämligen ganska exakt samma typ av varma och souliga pianohouse som alla tidigare gånger när DJ Lazz och Monsieur AL lagt sista handen vid soulful-mixen. Att Robinas visksmekande sång dessutom låter väldigt mycket som Bonnie Bailey kan förstås inte ge annat än extrapoäng i marginalen.

Lyssna hos Juno

Justus Köhncke (It’s Gonna Be) Alright (Dirk Leyers Remix)
I dagens musikstressade värld finns det en uppenbar risk att ett otåligt finger på ”nästa”-knappen kan straffa sig. Utan att ha någon som helst koll på Dirk Leyers höll jag på att avfärda hans remix av (It’s Gonna Be) Alright som minimalistisk techno i Kompakt-stallet som lider av det som mycket minimalistisk techno lider av: avsaknaden av, tja, någonting alls. Det är snyggt och inte alls oävet, men när en strippad basgång och rytm sträcks ut till tio minuter utan att särskilt mycket mer stoppas in i mixen, ja, då förlorar det snabbt sin tjusning. I en minut och femtiosju sekunder är jag övertygad om att jag inte kommer att behöva lyssna igenom de övriga åtta minuterna av (It’s Gonna Be) Alright i Leyers-tappning. Men så händer något. Mjuka melodier och en slide guitar-svävar in. Fortfarande avskalat. Dirigerat med små gester. Tillsammans med några få, livshoppingivande textrader blommar så Köhnckes originalmaterial så sakteliga ut i all sin glans under Leyers försynt formande händer.

Tensnake Holding Back (My Love)
Även om den riktigt massiva analogsyntsåttiotalsvågen börjat bedarra när 00-talet höll på att stänga böckerna så fanns det fortfarande gott om historieförsvarare. Marco Niemerski var en av dem. Som Tensnake fick han till sitt allra bästa alster det året med Holding Back (My Love). Med keyboardslingor som mindes analoga tider och en guidande koskälla handklappsgungar Holding Back (My Love) fram i nudisco-makligt tempo. Resultatet blir en solnedångskryssning av behagligast tänkbara medelhavsslag.

Candice Alley Falling (Fred Falke Vocal Mix)
Candice Alley verkar vara ännu en i raden av popkvinnor från Australien som, åtminstone av originalversionen av Falling att döma gör radiotrevlig pop (tänk Natalie Imbruglia). Vi pratar alltså om lägereldsgitarrpop, med en video förmodligen inspelad på en strand runt en öppen eld med glada människor, akustiska gitarrer, trädstockar att sitta på och regisserat spontanhandklappande. När Fred Falke är klar med sin ompaketering har scenen förstås istället förvandlats till ett dansgolv med stora axelvaddar och pastelldekor. Alternativt ljudillustrationen till ett montage i en romantisk komedi som rent teoretiskt skulle kunna ha Madonna och en panter i huvudrollerna.

Code 718 Equinox (Henrik Schwarz Remix)
718 ska vara riktnumret till New York. Staden som Danny Tenaglia kallar sin egen. Det var här som Tenaglia skapade Equinox 1992. Ett alster som mer än något annat lät Larry Heard i mina öron. Det är förstås ungefär så bra betyg det bara går. Sjutton år senare fick låten nytt liv genom att ta omvägen om Tyskland och Henrik Schwarz. Men den här gången målas världen upp i betydligt dovare och murrigare färger. Där Tenaglias original sågs kryssa fram längst med solnedgångsinramade evighetsstränder är Schwarz remix en resa genom ensamma och kallt snögloppande storstadskulisser. Men någonstans mitt i alltihop finns ändå den okuvliga känslan av vintern ändå kommer att ta slut. Framförallt eftersom vi i Schwarz värld har sällskap av ett blåjazzigt piano som även det har sin själsliga hemvist hos… Larry Heard.

The Revenge feat. Danielle Moore Just Be Good to Me
Att Prince gav Jimmy Jam och Terry Lewis sparken från The Time efter att de båda misslyckats med att ta sig tillbaka till inbokade The Time-spelningar på grund av en snöstorm var förmodligen det bästa som kunde hända Jam och Lewis. Och faktiskt också soulmusiken som vi känner den idag. Det är ju som producenter som Jam & Lewis gjort störst avtryck i musikhistorien och det var också det faktum att de provade sina producentvingar som gjorde att de befann sig på annan ort än övriga The Time. Gruppen man hade produktionshjälpt var The S.O.S. Band. Och det var också just en av låtarna som de producerade som gjorde att deras producentkarriär tog fart på riktigt: Just Be Good to Me. Den enda version som varit i närheten S.O.S. Bands original är Dub Be Good to Me, när Norman Cook tryckte ihop Just Be Good to Me och The Clashs Guns of Brixton. Men när Graeme Park anlitade Crazy P-sångerskan Danielle Moore och svängde ihop en egen version hamnar resultatet faktiskt nästan i nivå med såväl original som Beats International-cover. Park låter 2009-versionen ta avstamp i en av de främsta Jam & Lewis-signaturerna, 808:ans låtsas-koskälla, och bygger sedan ett långsamt sugande, snyggmonotonmalande maskinsoulbygge som en värdig hommage till den genre som Jimmy Jam och Terry Lewis mer eller mindre skapade.

N/A feat. Rosina Fables and Fairytales (Original Mix)
Tretton minuter är förstås alldeles för långt för att överhuvudtaget funka som låt – åtminstone i de flesta fall. Särskilt som det dessutom handlar om techhouse som strippats på allt utom de absolut minsta gemensamma nämnarna – som till råga på allt torkats kliniskt rena med sjukhussprit. Lägg till det en lagom engagerande postpunk-röst som pratmässar fram några textrader här och där och det borde inte bli annat än en enda lång dikeskörning. Men trots att Fables and Fairytales skruvats ihop med färre delar än ett värmeljus så inte bara funkar det – det tappar inte i skärpa ens för en sekund. Kryssande mellan ett avlägset hotande kaos av skrapande och bubblande dubeffekter är det förstås framförallt den LCD Soundsystem-struttande basgången, årets förmodligen kaxigaste, som står för den största delen av farthållningen. 2009 års kanske mest omöjliga låt.

Lyssna hos Juno

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

DJ Marky & S.P.Y. feat. Miri Tapestry
Inte sällan hänger musik nära samman med det tillfälle man först hörde den. Ibland upptäcker man pärlor först långt senare därför att det var fel årstid eller att man var i fel sinnesstämning. Ibland är det precis tvärtom: att omständigheterna runt omkring gör att världen runt omkring för en stund försvinner. Allt ljus hamnar på det som strömmar ut ur högtalarna eller hörlurarna. Första gången jag hörde Tapestry hade jag på mig en alldeles för tunn jacka och det iskalla som piskades mot mitt ansikte hade inte riktigt bestämt sig för om det skulle vara regn eller snö. Då smattrade så DJ Marky & S.P.Y. igång med sin välförpackade dos soldrum’n'bass som nästan fick mig att glömma vätan och kylan den sista delen av promenaden.

Steven Stone feat. Robina Saturday (U-Ness & Jedset Soulheater Remix)
I min lista över 100 låtar från 2008 dök Robina upp två gånger: först tillsammans med Thomas Toccafondi och sedan med polska Scibi. Den som hört någon av dessa, eller för den delen något som U-Ness eller Jedset varit inblandade i, vet ganska exakt hur Saturday i de sistnämndas remix låter. Det är loungehouse med ett hjärta stort nog att inte få plats på insidan, förstås inramat av ett pärlband av svarta och vita tangenter.

Lyssna hos Traxsource

Fusion F & Come T Spiritual
Att samlingen där jag först hörde Spiritual bär namnet Colours of Electronica känns som den bästa beskrivningsetikett jag kan komma på. När de båda Warzawa-baserade musikskaparna Fusion F och Come T lagt ihop det varsamma pussel som utgör Spiritual så blir resultatet allt annat än öststatsgrått. Vackert, suggestivt och med en softad längtan bort. Electronicafärger. Det är så det låter.

Foursii Be Here Now
Att en remix sedan länge inte behöver ha något närmare släktskap med den låt som den, åtminstone på pappret, är tänkt att ansiktslyfta är ett välkänt faktum. Gränsen mellan ”artist” och ”remixare” är mer flytande än någonsin. Ibland betyder det här att ett bra original förstörs av stentrista remixer, men oftare är det precis tvärtom – att ett bra original lyfts till nya höjder när en remixare lyckas greppa tag i och förstärka det som är kärnan i originalet, musikaliskt eller stämningsmässigt. Det här kan också få slutresultatet att tre olika mixar av samma låt egentligen blir tre helt olika låtar. När Nick Bligh låter Matt Acton och TasteXperience remixa Be Here Now blir det precis så. Foursiis original öppnar med en magsparkande basgång som hämtad från Juan Atkins The Berlin Sessions för att sedan kläs i de Hello Kittigaste av poptrancebubbelljud. Precis när man gillat det mjuka läget vrids en diskantylande gitarreffekt igång som ligger lite vid sidan om, precis på gränsen till att vara olidlig, innan ett Coldplay-piano kommer med trumhinnesalvan. Matt Actons fokuserar betydligt mer på de mjukare tongångarna, men kastar å andra sidan efter en stund in stora ekande åttiotalssynttrummor mitt i idyllen. Och så TasteXperience som landar någonstans mitt emellan, men fokuserar desto mer på klassiska poptrancepopcorn och Deadmau5-lån. Och precis när man fått koll på läget kongadansar årets kanske mest lyckofånleende melodislinga in lagom till tre och en halvminutsstrecket. Vilken som vinner? Bra fråga. Ska jag bara välja en blir det nog – svårt val – TasteXperience som får dansa längst fram.

Steve Mill Equalize It (Fusion F & Come T Remix)
Med ett namn som Steve Mill skulle jag förmodligen behöva ganska många gissningar för att pricka in att Grekland är hemlandet. Detsamma hade gällt om jag behövt pricka in det geografiska enbart baserat på hur musiken låter. Med alla fördomar framrullade på en och samma gång hade jag säkerligen gissat att grekhouse skulle bubbla av medelhavsvärme och vara inramad av inte så lite dansgolvsglitter. Equalize It i sin Fusion F & Come T-remix är ungefär så långt från det här som det bara går att komma. Avskalat och nära, maskinellt och känslosamt – i gränslandet mellan techno och house. Och faktiskt, ibland kan man nästan ana Medelhavet långt borta i fjärran, mellan de gröna kullarna.

Âme Setsa
Ända sedan jag först hörde Âme har jag mentalt placerat dem i Japan. Jag tror det är A Hundred Birds fel. För även om Kristian Beyer och Frank Wiedemann både hör hemma i Tyskland så delar de samma känslolägen som A Hundred Birds. Rätt ofta också förkärleken för dramatiska stråkar. I Setsa verkar duon ha gett sig katten på att trycka in så många missljud det bara går för att se hur illa de skär sig med varandra. Under nio minuter bjuds vi på ett självspelade piano som fastnat i en loop, digitala klockspel, knorrande basgång, grovhuggna stråkar, xylofonspel, en koskälla och något som skulle kunna vara den enda överlevaren efter en frontalkrock mellan en ouppdragen speldosa och en ostämd biltuta– allt över en bubbelhotande backdrop. Beyer och Wiedermann inte bara lyckas hålla Setsa-skutan på rätt köl under hela resan, slutresultatet blir dessutom långt, långt bättre än vad som överhuvudtaget borde vara mänskligt möjligt med de förutsättningarna.

The Orange Lights Life Is Still Beautiful (Alan Braxe Main Mix)
Life Is Still Beautiful är en rätt hopplöst genomtråkig låt. Lagom svulstig, lagom bredbend lägereldsgitarrpoprock som radiokanaler tycks älska. Ja, nu pratar vi om originalversionen, förstås. För genom att kasta Life Is Still Beautiful tre årtionden bakåt i tiden gör Alan Braxe låten 00-talsanpassad. Men än viktigare: han ser till att låten blir det den borde ha varit från början: bra. Till och med bättre än bra, en av årets bästa. För när Braxe skalat bort den ursprungliga, Dressman-illasittande kostymen visar det sig att det faktiskt fanns en riktigt trevlig popmelodi. Den behövde bara en skräddarsydd retrooutfit med analogknappar för att kunna glida in på balen på slottet – snyggare och mer stilsäker än någon annan.

Permanent Vacation feat. Kathy Diamond Tic Toc
Som rösten i Aeroplanes Whispers kom Kathy Diamond mer än kanske någon annan att definiera klubbsoundet 2008. Ja, åtminstone den del som försågs med återupplivade discoförtecken. När Kathy återkom med ett gästinhopp hos Benjamin Fröhlich och Tom Bioly blev resultatet rätt långt ifrån det svalt tillbakalutade groovet i Whispers. Istället är det pianohamrad digitalohouse, med väs-hi-hat från den gamla skolan, som gäller. Med sidotacklande syntslingor och en försiktigt plockad gitarr någonstans i kulisserna. Det som däremot är sig likt är Kathy Diamond. Samma svala sång, som i Tic Toc blir till en friktionskylande kontrast till den bubblande musikhetsen.

Adam K & Soha Who Cares
Av alla som har hoppat på Deadmau5-tåget är det få som så konsekvent lyckas inte bara förvalta utan också förädla formen lika väl. Liksom Twilight (med i min lista över 100 fantastiska låtar 2007) fortsätter Adam Kershen och Soha Radjpoust se världen genom ett regndränkt bilfönster med den neonspelande storstaden förvrängt reflekterad i regndropparna. Att melodin dessutom får mig att tänka på Illusives sanslöst vackra Into the Night (även den i 2007-listan) gör förstås inte saker och ting sämre.

Jonni Black feat. Nicole Jenkinson Thinking About You
I avdelning ”glittrande discohouse” fanns det få låtar som var i närheten av Jonni Blacks Thinking About You. För den som minns The Bitch Is Back (som återfanns i min 100 fantastiska låtar 2008-lista) kommer Thinking About You säkerligen att kännas bekant i sitt anslag, men den här gången strösslas det än mer med de discobollsreflekterande paljetterna. De snyggaste discostråkarna dansar runt till ekon från Basement Jaxx Romeo och det finns verkligen inte ett enda bekymmer eller ett enda mörkt moln så långt ögat når.

ALLA DELAR 2009

100 fantastiska låtar 2009

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

(Eftersom jag tydligen hade lite svårt att räkna till tio förra veckan så flyttar jag över Futurist hit från förra veckans listning)

Futurist Simple Things, Simple Lifes
När det handlar om den souliga drum’n'bass som förgyllde stora delar av 00-talet har det oftast handlat om musik där rytmerna, rösterna och melodierna smält samman till ett. I Simple Things, Simple Lifes handlar det snarast om två delar som aldrig riktigt möts. Det som kan ha börjat som en vacker jazzpianoballad har i efterhand försetts med trummor som har alldeles för bråttom att komma i mål. Men trots att det känns som att det finns ett glapp fungerar det ändå, framförallt förstås tack vare den sammetslena melodibakgrunden och det alldeles för vackra pianot. En enastående snygg röd tråd ända tillbaka till LTJ Bukems Logical Progression, som mer eller mindre själv ritade upp ramverket för den atmosfäriskt svävande drum’n'bass-genren. I Futurists fall känns till och felstavningen som en självklar del av musiken.

Marchand Supernova
Två av åttiotalets bästa låtar i syntpopfacket hade sitt ursprung i ett album som kom ut på andra sidan jordklotet. Australiensiska Real Lifes Heartland. Här fanns fullständigt makalösa och tyvärr bortglömda Openhearted (synttrummorna!) och så gruppens stora hit: Send Me an Angel. Jag är inte helt säker, men jag tror att Maarten Hoogstraten är benägen att hålla med mig – åtminstone vad gäller Send Me an Angel. För vad är väl Supernova om inte Send Me an Angel på flykt från strålkastarljuset under falsk identitet, klädd i taktfast, åttiotalsretrofittad filterhouse.

Marchand Starlove
De kan vara snudd på irriterande – de där låtarna som egentligen inte är särskilt speciella. Faktum är att de till och med kanske rentav lätt skulle placeras på en dussinhylla i valfri supermart. Men så finns det något där, något som inte riktigt går att sätta fingret på, men som samtidigt vägrar släppa taget. Som gör att man kommer tillbaka gång på gång på gång. Starlove är precis en sådan låt. Det är ett tvåtusentalsomstuvat åttiotal som det låtit så många gånger förut. Alan Braxe, Fred Falke, Lifelike, Kris Menace. Elektronisk analogdiscodans från den gamla världen. Men så finns det där. Kanske är det melodislingorna. Kanske är det basgången. Kanske är det den avlägsna koskällan. Kanske är det aah-aah-aah-sången. Kanske är det så enkelt att det är titeln. Starlove. Så låter det faktiskt.

Wamdue Project feat. Jonathan Mendelsohn Forgiveness (Eric Kupper’s Love U Remix)
Chris Brann kan vara en av de mest pålitliga leverantörerna av själfull house av det djupare slaget. Antingen i eget namn, som The Ananda Project eller, som här, under sitt Wamdue Project-alias. När Branns musik sedan får en remix av housemästaren Eric Kupper, ja, då är det överhuvudtaget inte längre något att snacka om. Resultatet blir självklart en låt bestående av bakgrundsljudmattor med rötter så långt tillbaka som The Whistle Song och det blåaste av pianon. Och Brann har dessutom i Jonathan Mendelsohn hittat den perfekta rösten att framföra ännu en del i den oändliga historien om brustna hjärtan och dikeskörda relationer.

Will Young Tell Me the Worst (Fred Falke Club Mix)
Första gången jag hörde Tell Me the Worst var jag helt övertygad om att det var en kvinna som sjöng. Men det visar sig att hon är en han – som dessutom vann den första upplagan av brittiska Idol. Och det är tyvärr precis en Idol-låt han har fått i Tell Me the Worst. En ballad som är tänkt att vara av det riktigt storslagna slaget, men som framförallt sänks av de riktigt stela och aptrista trummorna. När stråkarna kickar in är det sedan länge för sent att rädda det sjunkande skeppet. Även efter det att vi korstat kanalen och landat på det europeiska fastlandet tar det ett tag innan saker och ting tar sig. Det som börja som en rätt okej, men rätt tam, Falke-mix lämnar så till sist marken efter lite mer än två minuter. Den stora skillnaden mellan originalversionen och remixen är förstås att remixen är väldigt bra i sina mindre bra stunder – och helt enastående i sina bästa.

Steve Angello Monday (Original Mix)
Det är förstås snudd på omöjligt att släppa att Monday väldigt mycket känns kalkerad rakt av från Chemical Brothers episka Star Guitar. Men det finns sämre förebilder att välja än en av 00-talets absolut bästa låtar. När Angello efter ett par minuter sedan ger Monday tillåtelse att börja skapa sig en egen identitet, till stora delar byggd på stegrande tranceelement, blir slutresultatet en långsam klättring uppför den atmosfäriska progressivhousens melodiska och vindsugande bergsvägg, där solen till sist spränger fram runt de välpolerade snötopparna.

Tiga Love Don’t Dance Here Anymore
Med avstamp i en snygg ordlek skriver Tiga under nästan elva minuter ännu ett kapitel i den ständigt omskrivna historien om lördagnatten. Om dansgolvet. Och om kraschlandningen när magin släpper och ljusen tänds. Men också den sorgfyllda nostalgin från en svunnen era då musiken var bättre, människorna vackrare och dansgolvet var på liv och död. Stillsamt stämplar ett gospelvibbande piano vår inträdesbiljett innan vi kastas rakt ut i en stjärnbestrött discokosmos med rymdljud, koskälla och trummande från Das Pop-sångaren Bent Van Looy. Berättelsen om att växa ifrån den en gång omöjligt livsnödvändiga kärleken blir en backspegelfärd nära släkt Baxendales mästerliga I Love the Sound of Dance Music.

Lyssna på youtube

Kerli Walking On Air (Josh Harris Mix)
Om man ser ut som Lady Gaga och har en Björk-light-brytning är det väl i dessa tidevarv inte särskilt konstigt att man förr eller senare plockas upp av något storbolag. Kerli Kõiv gjorde den inte helt självklara resan från det kommuniststyrda Estland, i sina sista självande dagar, till att tjugo år senare sjunga omkull L.A. Reid så till den grad att ett skivkontrakt med Def Jam svängdes ihop snabbt som bara den. I sin Lester Mendez-producerade originalversion låter Walking On Air rätt mycket som Kerli sjunger: a little creepy girl with her little creepy face, sjunget med en röst som utan problem hoppar mellan det lolitaoskyldiga och det Christina Aguilera-stora. Men när så Josh Harris, som verkar ligga snabbprogrammerad hos alla stora amerikanska r’n'b-artister som vill housa till sig, fått som han vill blir det som oftast när Josh är igång: en pumpande, glittrande, digital och snyggt svängande dansgolvsfest.

Faze Action feat. Yam Who? & Mary Moore In the Light of a Miracle
Från att ha varit en udda och rätt underjordisk fågel på det tidiga åttiotalets discokraschade dansgolvsscen har Arthur Russell sedan det stora upplivningsarbetet tog fart på allvar i samband med 2004 års Calling Out of Context nästan kramats sönder i alla möjliga sammanhang. Självklart var det bara en tidsfråga innan vi skulle se en tributskiva. Glädjande nog blev Go Bang! A Tribute to Arthur Russell en riktigt trevlig historia, som till stora delar gjorde Arthur rättvisa. Bäst av allt blev det när Faze Action och Yam Who? Gav sig i kast med In the Light of a Miracle. Basgången och fyrfyran tar för sig betydligt mer av utrymmet, Faze Actions patenterade suggstivstråkar har kanske aldrig haft en mer självklar plats och när sedan hela kalaset får sällskap av ett Going Back to My Roots-piano blir resultatet discoglitter och housesväsande i en alldeles fantastisk kärleksaffär mellan dåtidsdisco och nutidshouse.

Lyssna hos Juno

Marshall Jefferson presents Ragtyme Raindance (Joey Negro & Marshall Jefferson Mix)
2009 var det 23 år sedan Marshall Jefferson släppte sin banbrytande klassiker Move Your Body (som lär vara den första houselåt som använde det idag så självklara: ett piano). En låt som mer än väl förtjänar sin undertitel (The House-Music Anthem). Två år senare spelade han in Raindance med vokalhjälp från Ragtyme, eller Byron Burke, Herb Lawson och Byron Stingily. Kort sagt den trio som några år senare skulle segla upp som en av garagegenrens allra främsta företrädare, fast då under namnet Ten City. Trots att den var färdig släpptes aldrig Raindance – förrän nästan 20 år senare. Allt tack vare att Dave Lee landade i New York och fick höra låten spelas på en klubb någonstans. Den enda lyssningen satte ett så djupt avtryck att Lee, numer mest känd som Joey Negro, två decennier hörde av sig till Marshall Jefferson och bad att få höra den igen. Eftersom inte ens Marshall satt på mastertejperna satte ett detektivarbete igång för att hitta dem. När de till sist återfanns i Chicago (förstås) putsade Joey upp låten och såg till att resten av världen också skulle få uppleva Raindance. Resultatet är en alldeles hejdlöst housefest av bästa pianodansande, trumhamrande och hi-hat-väsade oldschool-snitt – med Byron Stingilys fantastiska falsett som kronan på verket. Marshall Jefferson. Ten City. Joey Negro. Det är verkligen nästan för bra för att vara sant.

ALLA DELAR 2009

100 fantastiska låtar 2009

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Silicone Soul Dust Ballad II (12″ Mix)
Sist Silicone Soul dök upp i artistkolumnen i en av mina 100-listor var i och med 2006 års The Pact. Då som nu handlade det om musik som balanserar farligt nära den avgrund då det börjar klia i ”nästa”-fingret. Men till skillnad från The Pact är Dust Ballad II sju minuter minimalismmonotoni (på ett bra sätt) som är betydligt mer försynta. Styrda av en basgång som hämtad från en av househistoriens absolut bästa låtar, Open Our Eyes av supergruppen Truth (Marshall Jefferson plus två tredjedelar av Ten City), jammar Craig Morrison och Graeme Reedle fram Dust Ballad II genom att låta element flyta in och ut ur den tunnelstirrande mixen. Att Open Our Eyes dessutom ekar i de mjuka keyboardslingorna gör förstås bara saker och ting ännu bättre.

Izzy Stardust feat. Sherell McKenzie Any Love (Scandall Sunset On Ibiza Mix)
När Izzy Stardust (eller svenske Martin Brodin) valde låt att göra cover på fanns det gott om sämre kandidater än Rufus Any Love, från gruppens sista album med Chaka Khan som sångerska. Även om Sherell McKenzie kanske inte riktigt når upp till Chakas höjder känns det nästan som att Brodin gått runt med en ljudinspelning av Chakas röst för att hitta den sångerska som kunde komma närmast (utan att vara Chaka eller systern Taka Boom, typ). Men det är när Willem Faber lekt färdigt som låten är mogen att halka in i en fantastisk-lista. Scandall, som dök upp i min 2006-lista med sin rätt episka remix av Leonid Rudenkos Summerfish, bygger sitt rätt kantiga och kalla ljudslott långsamt och noggrant beräknande. Men i takt med att musiken börjar suga tag och vältra sig framåt med allt mer kraft, och Sherell måste kämpa för att hålla sig över vattenytan, exploderar Any Love ut på allvar. Och när Sherells sång når sitt högsta, världsöverblickande crescendo runt fyra minuter då är det rent och skär extas.

Artan Telqiu My Destiny (Main Mix)
Artan Telqiu var ännu en av de nya bekantskaper jag stötte på under 2009. Ironiskt, kan tyckas, eftersom Artan vad det verkar hållit på som DJ och producent i något decennium eller så. Oavsett vilket gav My Destiny definitivt Artan-mersmak. Med sin svala stämning, sin snygga gitarr, sin viskande sång, sina blå harmonier, sina smygande latinorytmer och sitt genomblyga piano var My Destiny ett specialbeställt soundtrack till balkongljumma sommarkvällar.

Lyssna hos Juno

B. Fleischmann The Market
Det jag mest tänker på när jag hör Bernard Fleischmann är Welcome Tourist. Eller mer specifikt: 45 minuter långa, genomfantastiska ökenpolaroiden Take Your Time. The Market är ingen ny Take Your Time. På flera sätt. Dels klockar The Market in på måttliga fem och en halv minut och dels är den i jämförelse med Take Your Time en enda stor jättesvängom. Stökiga trummor, en droppande ståbas, varma horisontmålande stråkar insvept i det mjukaste av pianon. Men så finns det en sak som förenar Take Your Time och The Market: då som nu finns jakten på frekvenser. Rattandet efter mänsklig kontakt genom allt ödsligt och ensamt brus.

Lyssna hos Juno

Chris Lake feat. Nastala If You Knew
If faith is all we got / then we must have a lot. Det känns som att Chris Lake, när han släppte sitt 2009-album Crazy förlitade sig lite väl mycket just på tro. Som i att tro att det räcker med en handfull låtar för att göra ett album. Vill man vara lite mer positivt inställd kan man istället säga att de låtar som var bra å andra sidan var riktigt bra – som Carry Me Away (en av låtarna i min lista över 100 fantastiska låtar 2007). Och If You Knew. En digitalobasgång och ett housepiano till hundra procent byggt av metall som inramning till Nastalas sång. Nastala, som egentligen heter Gita Lake, gift med just Chris Lake.

M-Tek & Tim Priestly Stalker (Disfunktion Remix)
Ett housepiano är ett housepiano är ett housepiano. Men ända sedan Marshall Jefferson introducerade housen och pianot för varandra har housepianot antagit en hel drös former, samtidigt som det egentligen fortfarande varit ganska exakt samma sak som i Move Your Body. När M-Tek och Tim Priestly får hjälp på traven av Barteld Frech och Mike Tielemans är pianot som rullas in så metallkallt det bara går. Ett vindpinat och ogästvänligt piano. Omringat av ett ljudlandskap framplockat ur trancekatalogen och understött av en digitalobasgång hamrar sig Stalker fram längs en postapokalyptisk väg utan mål.

Lyssna hos Trackitdown

Alternative Reality feat. Tiff Lacey What You Do to Me (Michael Badal’s Puzzles Mix)
Ända sedan genombrottet på dansmusikscenen i och med gästinhoppet på Paul Oakenfolds Hypnotised har Tiff Lacey varit en av poptrancens flitigaste röster. Och för det mesta har det dessutom varit riktigt bra grejer som Tiff dykt upp i. What You Do to Me är inget undantag. Tillsammans med Alternative Reality blir det ännu en sväng i svallvågorna efter det sound som Deadmau5 rullade ut över världen 2007. De klassiska tranceelementen finns förstås här, men injicerade med den progressiva housen. Skillnaden mellan Alternative Realitys originalversion och Michael Badals remix är egentligen rätt liten, men när Badal filat klart har What You Do to Me fått en luftigare, mer svävande grund som passar stämningen och Tiff Laceys röst bättre.

Annie Anthonio (Fred Falke Remix)
Annies skivsläppande 2008 och 2009 var inte helt lätt att följa. Don’t Stop, uppföljaren till debuten Anniemal läckte först ut 2008, men eftersom Island Records aldrig fick ändan ur att faktiskt släppa skivan tog Annie till sist mastertejperna och gick ut genom dörren. 2009 släpptes albumet så till sist, med en delvis annan låtlista. Men lite förvånande saknades två av de bästa låtarna, tillika singlar, som hade dykt upp före albumet: dels Two of Hearts (en av låtarna i min lista över 100 fantastiska låtar 2008) och Anthonio, båda producerade av Richard X. Och Richard X i all ära, men i båda fallen fick han se sina originalproduktioner besegrade av två remixare. I fallet Two of Hearts var det norrmannen Skatebård och vad gäller Anthonio var det Fred Falke som ännu en gång lyckades glänsa. Och som vanligt glänste han förstås i åttiotalets pastellfärger, även om de här var lite mer blåtonade än vanligt.

Ultima C Gimme More Sunlight (VIP Mix)
Ännu en Hospital-artist. Ja, eller det var åtminstone min första gissning. För även om tjecken Ultima C inte är ett av namnen i Hospital-stallet så är det själsligen – eller i alla fall musikaliskt – här som Ultima C hör hemma. Solskensregnig drum’n’bass med smurfad sång, spansk gitarr och en hel massa själ.

Cosmic Gate feat. Emma Hewitt Not Enough Time
Stora poptrancebyggen är förstås som gjorda för stora känslor. Kanske är det just avsaknaden av de stora känslorna i Emma Hewitts sång, blankt viskande snarare än eldigt stormande, som gör att hålrummet gör sig desto mer påtagligt. För poptrancen, även i sina mest korkskjutande stunder, har ju alltid spelat på konstraster och känslor i marginalen. Sångerskorna (för det är oftast just kvinnliga sångare det handlar om) har inte de största rösterna, och låter snarast mycket av känslorna hänga outtalade i luften, och det finns nästan alltid något avgrundsdjupt tomt och något euforiskt livsbejakande insprängt mellan noterna. När Andy Duguid sedan lägger upp sitt remixbidrag på skivspelaren minskar han avståndet mellan de stora och det lilla men fyller ändå magvridskvoten genom att satsa desto mer på de genomblå nyanserna. Ännu ett dött lopp mellan versionerna och ännu en gång är det stundens ingivelse som styr vilken mix som mest fångar mitt öra – Andy Duguids remix eller Cosmic Gates egen extended-mix.

ALLA DELAR 2009

100 fantastiska låtar 2009

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

Den 13 november gör han två spelningar som bandledare med egna supergruppen Blocket.

Blocket alltså, vad är nu det här för nåt?
- Mejeriet har, de senaste 20 åren, varje lördag haft en jazzbrunch och till jubileumet frågade de mig om jag ville sätta ihop ett specialsnickrat band till detta. Det gjorde jag och jag döpte det till Blocket, förklarar Måns Block via mejl.

- Bandet består av de närmsta skånevännerna (ett krav var lokal förankring). Några från A Bossa Elétrica, några från Damn! och lite andra gamla vänner…

- Tanken är att göra en resa från New Yorks 60-tal, till Rios 70-tal genom Afrikas 80-tal och landa i London på 90-talet, inte riktigt men typ… blanda friskt från alla influenser man haft och försöka pressa ihop det till en kompakt konsert. Det är målet i alla fall. Vi kommer att inleda som trio och sluta som ett tiohövdat monster.

I pressutskicket står att konserten arrangeras i samarbete med Fono Produktion. Vågar man hoppas på att det antyder att det blir en inspelning? Eller övertolkar jag ordet Fono?
- Jag har ännu inte bestämt något om inspelning, Fono är något produktionbolag som marknadsför konserten. Men jag ska försöka få ihop till en inspelning!

Sist men inte minst, kan vi få en liten aning om hur det låter?
- Vi vet faktiskt inte exakt hur det kommer att låta, det får bli en överraskning.

Var: Mejeriet, Lund
När: Lördag 13 november, kl 13.00, på scen 14.00

Var: Babel, Spångatan 38, Malmö
NÄr: Lördag 13 november, kl 20.00, på scen 21.00

BLOCKET
Måns Block — trummor
Mats Ingvarsson — bas
Mathias Landæus — piano/keyboards
Petter Lindgård — trumpet
Peter Zimny — saxofon
Fredrik Kronkvist — saxofon/flöjt
Jason Diakité — sång
Svante Lodén — sång
Miriam Aïda — sång

Relaterade recensioner i urval

Let’s Zoom in (album, mp3)Damn!

Patrik Hamberg

Recension

Goes a Long Long Way (cd)Mathias Landæus

Kal Ström

Recension

Come on Home (album, cd)Miriam Aïda

Patrik Hamberg

Recension

Re: (CD)Reunion

Patrik Hamberg

Recension

Alla vill till himmelen men ingen vill dö (album, cd)Timbuktu

Susanna Huldt

Recension

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Tricky meets South Rakkas Crew Numb
Mannen som en gång var ungefär så trendig som det bara gick, och som tillsammans med kollegorna i Massive Attack, för en period flyttade världens musikaliska fokus till Bristol, har varit lite sådär kul sedan nittiotalet övergick i 00-tal. När så Numb dök upp var det milt sagt en positiv överraskning. Än mer förvånad blev jag när jag upptäckte att Numb (och större delen av Trickys och South Rakkas Crew gemensamma album) var producerat av Bernard Butler, en gång i Suede. Men alla de här var för sig rätt osannolika kvalitetsgaranterna lyckas tillsammans plocka det bästa från Trickys eget arbete (i eget namn eller Nearly God) och väva samman den rökiga ridån med 00-talets obligatoriska analogljudmattor. Det metalliska pianot placerar dessutom Numb inte särskilt långt från The Harder They Come, Trickys rätt magiska samarbete med Nelly Furtado på Paul Oakenfolds Bunkka.

Shumi The Wind and the Sea
Shumi, hemmahörande i Köln, har DJ:at sedan slutet av nittiotalet, men det var först i och med den tolvtummare där The Wind and the Sea finns med som provade sina vingar som producent. Och att det blev Kompakt som blev etiketten där debutsingeln var kanske inte så förvånande. Dels förstås för att Kompakt trots allt är Kölns mesta skivbolag, men också dels för att The Wind and the Sea låter ganska precis som en låt som släppts av Kompakt. Det handlar alltså om techno som den låter när den görs i västra Tyskland. Maskinellt och introvert, men samtidigt melodiöst och varmt.

Robien M Deep in a Dream
2009 var Deadmau5-influensen inte lika massivt skuggande, men i svallvågorna efter framförallt den explosion av Deadmau5-kopior som strömmade ut under 2008 så fanns det förstås fortfarande gott om efterföljare. En av dem som lyckades allra bäst 2009 var Robien M. Precis som övriga låtar brygda efter Deadmau5-receptet hittar vi Deep in a Dream i palett bestående av olika nyanser av trance och progressiv house. Men till skillnad från de flesta andra som slagit sig in på samma spår så fanns här också ett drag av mer stillsam elektronik som klädde in musiken i fler lager. Och dessutom hänglåste sig den mentala bilden av ett strandmilsparadis envist kvar genom årstiderna. Såväl titeln på låten som på den ep som Deep in a Dream är hämtad från, Mediterranean Sea EP, är kanske de bästa beskrivningarna.

Lyssna hos DJDownload.com

Pryda Miami Atlanta (Original Mix)
Första gången – ja, eller fortfarande om jag inte riktigt är med i matchen – som jag hörde Miami Atlanta höll jag på att få en mindre hjärtinfarkt. Närmare bestämt arton sekunder in i Miami Atlanta när Eric Prydz helt plötsligt vräker de modesta åttabitarsljuden och åttiotalsynttrummorna åt sidan på våldsammast möjliga sätt genom ett husgrundsskakande trumslag. Ett trumslag som banar väg för en analogekande syntslinga och en galärtrumspiskande rytm. Resten av resan till Atlanta har stolsfickorna fulla med stora ljud från ett årtionde som flytt sedan länge och bör med fördel avlyssnas på ett ljudsystem som är fast förankrat i ett stabilt betongfundament.

Delerium feat. Sarah McLachlan Silence (Thomas Gold & Niels van Gogh Mix)
Heaven holds a sense of wonder. När Sarah McLachlan känns det nästan så. Två av låtarna som Sarah spelat in på egen hand, Black & White och Sweet Surrender är ungefär hur bra som helst. Resten av det hon gjort vill jag bara därför gilla mycket mer än vad jag gör. Att höra henne inringad av en annan musikalisk utsmyckning än i vanliga fall är förstås väldigt trevligt – framförallt i en låt som Silence. Ja, eller nu pratar vi om en remix av Silence. På många sätt är låten ett bevis på att musikskapande likt Gud tar mystiska vägar till sitt mål. Delerium var ett sidoprojekt till Front Line Assembly, i sin tur sprungen ur industrial-bandet Skinny Puppy. När Delerium 1997 gjorde gemensam sak med Sarah McLachlan i originalversionen av Silencehade soundet hunnit rätt långt från framförallt Skinny Puppy, i och med att det var Michael Cretus och Sandras gregoriankörmässande Enigma som stod som förebild. Hoppa fram något årtionde och vi hittar 2009 låten i remixad form, bland andra av Tiësto. Men allra roligast blev det i Thomas Golds och Niels van Goghs gemensamma kreation, när Sarahs klänning istället syddes av transatmosfär och Deadmau5-paljetter.

Tiësto & Sneaky Sound System I Will Be Here (Wolfgang Gartner Remix)
Inte ens någon som Tiësto har undgått att påverkas av Deadmau5-vågen som sköljt över oss. Eller okej, egentligen är det varken Tiësto eller hans samarbetspartners Sneaky Sound System som kan hållas ansvariga för det här. Faktum är att originalversionen av I Will Be Here hittas rätt långt ifrån Kanada, på flera sätt. Även om den storgestade låten inte alls är oäven bygger den lite väl mycket på sitt ylknorrande, som dessutom för tankarna obehagligt mycket till Scooter. Men när Wolfgang Gartner (som trots namnet är väldigt amerikan och egentligen heter Joey Youngman) spottat ur sig sin remix är det, tja, rätt mycket Deadmau5 för hela slanten. På precis rätt sätt.

Dinka Never Cheat On Strangers
Där Christian Hirt och Tamara Hunkeler sitter på sin schweiziska alptopp spottar de ur sig ett till synes oändligt pärlband låtar ihopsvängda kring mer eller mindre exakt samma recept. Deadmau5-receptet. Men trots att det är väldigt enkelt att genreinrama Dinka lyckas de trots allt hela tiden få i princip varje låt att kännas intressant. Med små, små justeringar och framförallt en imponerande osviklig känsla för melodier blir det aldrig likriktat på ett tråkigt sätt. Never Cheat On Strangers var ytterligare ett lyckat kapitel.

Jedset Rockin With Attitude (Attitude Mix)
I avdelningen ”missvisande låttitlar” ligger Jedset rätt bra till att ta hem bucklan för musikåret 2009. Eddy Joncoux musikskapande under sitt Jedset-alias ligger för det mesta väldigt långt ifrån såväl rock som någon slags provocerande attityd – snarare tvärtom. Rockin With Attitude är med andra ord inget undantag från den här regeln. Men det Rockin With Attitude må sakna i attityd tar den med råge igen vad gäller melodi och finess. Svepande djup soulhouse när den är som bäst, med ett självklart varmt piano som vägvisare. Vilken remix som funkar bäst är lite beroende på dagsform, Jedsets mer organiska ”Attitude”-mix eller U-Ness ”Rockitude”-dub som sätter en starkare strålkastare på den digitalominnande basgången och dessutom bjuder in en discoplockad gitarr. Fast när målfotot har granskats är det nog ändå så att Jedset korsar mållinjen först de flesta dagar.

Lyssna hos Juno

Yummy feat. Luciana Sparkle Love
Innan jag snubblade över Sparkle Love hade jag aldrig hört talas om Yummy (det visar sig att hon är en av Japans mest framgångsrika DJ:s). Desto mer bekant var rösten i sammanhanget: Luciana Caporaso. Mest av allt förstås från Bodyrox Yeah Yeah. Tillsammans skapar Yumi Kobayashi och Luciana ett pianohousesväng som inte skäms det minsta för sitt publikfrieri. Säga vad man vill, men det är något visst med musik som du helt spontant och ofrivilligt börjar du-du-du-sjunga till. När det dessutom bjuds på ooo-ooo-ooo:ande, ja då är det liksom inget mer att snacka om.

A.S.H.A. Ball & Chain (J.J. Tribute) (7th Heaven Mix)
När nittiotalet precis tagit sina första steg släppte italienska A.S.H.S. sin J.J. Tribute. ”J.J.” som i det här fallet står för Janis Joplin. Det var nämligen en röstsampling från Joplins Ball & Chain som fick ta rodret. Musikaliskt var det däremot rätt långt till Janis original. Istället handlade det om pianodominerande italo house av ganska exakt samma snitt som landsmännen Black Box exploderat ut över världen i och med Ride On Time. Nästan på pricken två årtionden senare var det dags för stilsäkra remixduon 7th Heaven att göra en ny ompackning av Janis. Vill man vara lite elak skulle man kunna säga att, tja, inte särskilt mycket har hänt under den tiden. J.J. Tribute låter väldigt mycket klubbhouse även år 2009 – men de mest rödblinkande nittiotalstidsmarkörerna har byt ut mot 00-talsditon. Och ja, det svänger faktiskt precis lika bra fortfarande.

ALLA DELAR 2009

100 fantastiska låtar 2009

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

I övrigt samma upplägg som tidigare. För dig som nytillkommen läsare: en lista över 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka om man inte redan har gjort det. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Lindstrøm & Christabelle Looking For What (Sally Shapiro Remix)
Efter att Christabelle dykt upp i olika Lindstrøm-sammanhang, och efter att ha samarbetat sedan det tidiga tvåtusentalet, blev det under 2009 till sist dags för Hans-Peter Linstrøm och Isabelle Sandoo att även sätta sina båda namn på i lika stora bokstäver på ett släpp. På pappret borde förstås Aeroplanes remix av Baby Don’t Stop ha varit den givna kandidaten, men The Message-basgången till trots var den inte lika rolig som den Michael Jackson-hyllande originalversionen. Och båda två hamnade dessutom i skuggan av svenska Sally Shapiros omstöpning av Looking For What. Med sitt hjärta som vanligt i åttiotalets italo disco la Sally Shapiro ett dovt skimmer över originalet som var lika vackert som nattfärdsskrämmande.

Lyssna hos The Hype Machine

Deemah Guess (Anybody’s Guess Mix)
Jag har sagt det många gånger förut och lär säga det många gånger igen. ”Piano” och ”house” är en oslagbar kombination. Framförallt när det, som i Anybody-mixen av Anybody’s Guess handlar om housepianon som rullar fram som mjuka bränningar på en omöjlig Ibiza-strand. Precis så pastellfärgat obekymrat som man önskar att världen var lite oftare.

Dana Rayne Make It On My Own (Original Extended Mix)
La Bouche var ett av namnen som, då i mitten av nittiotalet, ofta dök upp på de många eurodance-samlingar som sköljde över oss. Framförallt genom deras kanske största hit Be My Lover. Dana Rayne har egentligen inget med Be My Lover att göra, men däremot var Rayne en av sångerskorna som tog över röstuppdraget efter det att ursprungsångerskan Melanie Thornton lämnade konstellationen (ett uppdrag som även svenska Kayo lär ha haft). Och när Dana 2009 gav oss Make It On My Own är nittiotalets eurodance-våg inte alls långt borta. Även om soundet är uppdaterat till sprudlande klubbhouse anno 00-talssnitt så kan eurodancens metalliska housepiano anas där i bakgrunden – och framför ekar Stonebridges genredefinierande remix av Robin S. Show Me Love. Men mest av allt är Make It On My Own förstås en uppdatering av Piano Pirates låt, som i sin tur lånade hela pianoslingan från Subliminal Cuts Le Voie Le Soleil – en låt som i sin tur gjorde i en ny version av Paulo Colina och i den versionen dök upp i min lista över 100 fantastiska låtar 2007. Det är så man ritar prick-till-prick i musikvärlden.

Lyssna hos Juno

London Elektricity Just One Second (Apex Remix)
När det handlar om drum’n'bass med de själfylldaste av förtecken är London Elektricity förstås en av de riktiga pionjärerna. 2008 kom det fjärde albumet sedan debuten 1999: Syncopated City. Där fick Colman hjälp av svenska Elsa Hedberg för att få till albumets kanske bästa låt Just One Second. Året efter var det dags för Rob Dickeson att spinna låten ytterligare ett varv. Även om Apex remix inte är ett sjumilakliv från originalversionen lyckas han ändå klä Just One Second i ytterligare några känslolager med de minsta av gester.

Portal in Bass Nostalgia (Original Mix)
Det tar inte många sekunder för mig att rätt mycket avfärda Nostalgia som rätt ointressant. Roliga ljudeffekter som fullständigt dränks i en ångvältsmassiv rytmattack, utan vare sig finess eller känsla. Men så kring minutstrecket börjar något som skulle kunna liknas vid en melodi att yrvaket resa sig och telefonförsäljer mig vidare ett litet längre tag. Och så, strax efter andningshålet vid två minuter, blir det handklappande innan en saxofon kastas in i mixen och gör sitt bästa att kippa efter andan. En sån där sax som hade kunnat höra hemma i Glenn Freys Miami Vice-låt You Belong to the City. Åttiotal, ni vet. Ungefär där rycks väl mattan undan under mina kritiska invändningar och jag följer villigt med varthän än Nostalgia tar mig.

Muffler Autumn (2009 VIP)
Konsta Mikkonen har hållit på med musik ända sedan början av nittiotalet, men det var först kring millennieskarven som han började satsa ordentligt. Och bland det han skapat där i vårt östra grannland finns Autumn, som ursprungligen släpptes 2004. Fem år senare plockade Muffler upp Autumn en gång till och gav den en liten upputsning. Som så ofta när det handlar om klubbmusik från Finland känns det som att det som att alla fördomar om det karga finländska svårmodet är mer än bara en fördom. Autumn (2009 VIP) känns mer hemma mellan någon av de tusen sjöarna än på de drum’n'bass-klubbar där den hittar sin publik.

Steve Jones Bunker (Daniel Kyo Remix)
I ganska precis tre minuter och fem sekunder händer ungefär absolut ingenting i Daniel Kyo-remixen av Bunker. Ett minimalistiskt techhousebygge med några få instoppade percussioneffekter. Men så börjar en avlägsen melodislinga leta sig in och får snart sällskap av en smygande ljudmatta. När man tror att det sedan är slut på det roliga någon minut senare och allting ska rundas av till tonerna av en triangel blommar så till sist Bunker ut i all sin trancesvävande och vackra prakt, komplett med digitalt handklapp och virtuell snålblåst.

Thomas Toccafondi feat. Kaysee I’ve Changed (DJ Lazz Remix)
I’ve Changed i DJ Lazz tappning skulle lika gärna ha kunnat heta Keep the Faith, del två. Den största skillnaden är att Toccafondi den här bytt ut Robina mot Kaysee, eller Catherine Watson. Att Watson numer har bosatt sig på Mallorca, mitt i hjärtat av den baleariska världen, känns som att det inte kunde vara mer passande. I’ve Changed, med sin lätt vemodiga strandpromenad, hade inte kunnat höra hemma mer just här. Vare sig geografiskt eller musikaliskt.

Cheryl Cole feat. Will.i.am 3 Words
Man kan tycka mycket om Will.i.am. Lika delar briljans och uselhet (med en väldigt stor koncentration av det senare på Black Eyed Peas 2009-album The E.N.D.). Lägg till Cheryl Cole, en femtedel av Girls Aloud och brittisk Idol-domare, och det skulle förstås vara lätt för den som vill att avfärda 3 Words som skräp redan på pappret. Men Girls Aloud har trots allt gjort sin beskärda del av bra låtar och Will.i.am kan ju faktiskt, om han bara vill. I 3 Words visar han det. Resultatet blir en galet snygg duett mellan Cheryl och en precis lagom autotuneskruvad Will.i.am över ett mosaikgolv av marscherande trancerytmer, Madonna-inlånade Mirwaïs-gitarrer och Children-piano. Sedd genom ett euforiblått hipstamaticfilter.

Rinôçérôse Week-End of Sin
Rinôçérôse är ett frustrerande band. Inte bara för att det har ett namn som jag aldrig lär mig stava, eller rättare sagt få koll på var all extrautsmyckning ska placeras, utan framförallt därför att de kan göra väldigt bra musik. Om de bara vill. Tyvärr vill de det lite för sällan. 2009-albumet Futurino var inget undantag. Men så, på mer än ett sätt precis som på Daft Punks tredje album, finns det ett, stillsamt vackert undantag. Med klockspel, släptrummor, cocktail-hi-hat och analoga minnen från en svunnen era blir Week-End of Sin precis det som hela Futurinó borde ha handlat om.

Lyssna hos Soundcloud

ALLA DELAR 2009

100 fantastiska låtar 2009

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008

Berätta om hur Why Dawn is Called Mourning kom till.
Vi satte av 10 dagar på Hazelwood-studion i Frankfurt tillsammans med producenterna Kaneoka One och Two Horses. Vi hade spelat in demos som vi skickat ner men när vi dök upp visade det sig att dom inte ens hade lyssnat. Dom tyckte sånt pajade den naturliga och direkta kreativiteten. Istället ställde dom upp oss i ett rum och lät oss spela upp de 30 sekunderna vi tyckte var viktigast i varje låt och så utgick vi från det. Vi lämnade i princip aldrig våra platser i det rummet sen tills det hela var klart.

Att spela in allting live tillsammans visade sig vara ett bra sätt att arbeta för oss. Då den ena producenten tragiskt nog är alkolist och den andra nykterist så rök dom ihop ständigt, skrek och vrålade. Ibland kunde Two Horses dessutom komma in i live-rummet och fräsa sprit över oss eller kasta sig raklång över våra pedaler. Inte heller tvättar dom händerna.

Skulle kunna skriva spaltmeter. Dom är rätt läskiga för oss konflikträdda svenskar men oerhört duktiga och produktiva när de väl kommer igång med jobbet.

Vad har hänt med er musik och er som band sedan ert förra album?
Det stora är nog att vi vuxit upp och lagt åt sidan den där pojkdrömmen om ett glamouröst rockstjärneliv, istället har vi insett att vi älskar att göra detta och gör det i första hand för oss själva och dom som vill lyssna. Vi vill vara del i branschen men inte låta den kväva oss som jag tror att den lätt kan göra för både stora och små band. Rent musikaliskt har det nog inneburit att vi kanske inte jobbat efter idén om ”hits” lika mycket som på förra skivan och istället gått på vad vi ville säga just då i det ögonblicket.

Vad är er relation till musiken som ni jämförs med, som 70-talspop och nutida folkrock?
Det har varit en jättestor inspirationskälla i skapandet så klart, där har bland andra Bowie och Neil Young betytt hur mycket som helst.
Vi är dock fans av musik rent allmänt och drar inspiration även från annat såklart, allt från Disney-filmer till hiphop. Men det där folkrock-uttrycket tycks komma naturligt för oss vare sig vi vill eller inte. Vi har haft ambitioner att vissa låtar skulle låta som INXS men det har helt enkelt inte gått hur tusan vi än gör. Personligen älskar jag dessutom Clint Eastwood, mycket kan nog vara hans fel. Älskar också Chevy Chase.

Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är dessutom inte omöjligt att det slunkit med någon låt som hamnat i fel år, men det är sånt som händer.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Gui Boratto Anunciación
När en hyfsat musikintresserad bekant skulle åka till Brasilien frågade mig om tips på bra brasiliansk musik som hon kunde leta efter när hon var där stod det helt still. Det enda namn jag på rak arm kunde komma på var Gui Boratto. Det är förstås ironiskt på flera sätt, inte minst med tanke på att den musik som Boratto gör knappast kan sägas vara stereotypen för brasiliansk musik. Tvärtom är det musik som mer hör hemma i Köln. Men Brasilien eller inte, den musik som Gui Boratto gör är ofta väldigt, väldigt bra. Anunciación var inget undantag. Pingpongstudsande och metallpianokallt, men samtidigt varmt melodiöst och vemodigt som ett soundtrack till en resa genom en förfallen metropol.

The Juan MacLean The Simple Life (Marcus Worgull Remix)
Precis som Happy House andas The Simple Life DFA-luft. Lite mindre postpunk och lite mer sequencerstudsande rymddisco, visserligen, men ändå. Ja, The Simple Life i sitt original, alltså. För när Marcus Worgull är färdig så har han skapat nio minuter som har väldigt lite släktskap med sitt syskon. Att kalla den för en remix är snudd på att glida lite väl mycket på orden – det här handlar mer eller mindre om en helt ny skapelse. En skapelse som bubblar igång utan att göra något större väsen av sig, men som sakta, sakta bygger upp en enastående vacker atmosfär som till sist, när fyra minuter hunnit passera, får brisera när vackra stråkmattor och droppade xylofontoner klär högtalarna i sammet. Det enda som egentligen återstår av The Juan MacLeans original är några få textrader, som å andra sidan perfekt fångar hela atmosfären i Worgulls remix: The great unknown is the only place I wanted to see / Oblivion is the only place I wanted to be.

Studio Apartment feat. Ron Carroll I’m In Love (Rasmus Faber Epic Instrumental)
Vill man nuförtiden hitta house med disco- eller gospelförtecken som låter som den gjorde när den själfulla housen såg dagens ljus i slutet av åttiotalet, ja, då är det Japan som gäller. Nästan alltid. Kort sagt är det inte förvånande när någon av de stora houserösterna dyker upp på en japansk etikett eller, som här, tillsammans med någon av Japans många housefabriker. Men hur bra Ron Carroll än må vara, och han är väldigt ofta väldigt bra, så är det till slut ändå svenske Rasmus Fabers instrumentalversion som till sist drar det längsta strået. Jag vet faktiskt inte varför, men jag tror att det episka i remixen kommer bäst till sin rätt utan sång. Och ”episk” är en väldigt bra beskrivning på hur I’m In Love låter när Faber fått rumstera om. Det som börjar som en ganska avskalad och monotont tuggande housegrund växer sig sakta starkare med insmugna stråkar med smak av A Hundred Birds eller Chieko Kinbara för att till sist arbeta sig över molngränsen och möta den bländande solen tillsammans med 2008 års vackraste och mest hjärtsynkade stråkar.

Illusive Another Way (Instrumental Mix)
Ja, jag vet. Nu börjar faktiskt till och med jag undra hur mycket jag egentligen fått under bordet av Ross Couch. Då ska man veta att jag faktiskt också hade kunnat ta med Give You Love, b-sidan till Another Way, i listan. Tänkte däremot att det var dags att kvotera in någon ytterligare artist istället för att göra saker och ting lite mindre genomskinliga. En fördubbling av antalet Illusive-låtar i listan jämfört med 2007 års upplaga fick räcka. Men ingen 2008-lista hade varit komplett utan Another Way. För om stråkarna spelar en liten, men viktig, roll i Hypnotized spelar de huvudrollen här. Så mycket att de få vokala inslag som finns med i originalversionen bara är i vägen. När sedan pianot trillar in kring fem och en halv minut, ja då är det en fullständigt ostoppbar känslostorm. Kärlek låter precis så här.

Lyssna hos Traxsource

Friendly Fires Paris (Aeroplane Remix/Justus Köhncke Remix
En remix handlar som bekant lika mycket om remixaren som om originallåten. Ja, eller egentligen handlar det ju mer eller mindre bara om remixaren – om han eller hon är intresserad av att behålla något alls av det ursprungliga. När Justus Köhncke remixar Paris behåller han mycket av känslan i Friendly Fires rytmdrivna och storslagna pop. Visserligen börjar det Kompakt-minimalistiskt för att sakta soluppgånga sig i form. Men efter en och en halv minut sådär vävs det försiktigt melodiösa samman med trummor hämtade från originalversionen. Vi hinner sex minuter in i den tio minuter långa mixen innan sången får komma in, då lagd ovanpå något som skulle kunna vara Robin S. Show Me Love. Betydligt längre från det som Friendly Fires skapade blir resultatet när belgiska Aeroplane sedan fått sin vilja igenom. Det blir nydisco inte långt från gruppens egna Whispers, fast lite ljusare och lite mer melodiös. Som remixare som sagt ofta gör har Aeroplane helt enkelt plockat bort i princip allt utom melodin och texten från originalet. De har till och med gått så långt att de bytt ut sången: istället för Friendly Fires Edward MacFarlane plockar Aeroplane in Au Revoir Simone och ställer dem vid mikrofonen. Det gör att det intressant nog blir drömmen om Paris berättad dels av en man och dels av en kvinna – men det måste på något sätt vara ett riktigt underbetyg för MacFarlane i Aeroplanes bok. Det är helt dött lopp mellan versionerna – både är hur bra som helst och det beror mest på humör vilken sida som hamnar upp (även om Au Revoir Simone i ärlighetens namn dominerar rätt ordentligt vid micken).

Sylvia Tosun Underlying Feeling (Soulshaker Club Mix)
Svävande, sval och vacker. I sitt original ryms alla poptrancens känslor och röstlägen, men musikaliskt är det musik som ligger någonstans mellan The Beloved och Zero 7. Riktigt snyggt och riktigt bra. Det gäller även Adam K & Sohas makeover, som ligger rätt nära originalversionen. Men det är först när Soulshaker tar ratten som Underlying Feeling växer från riktigt bra till överjävla storslaget magisk. Det förut så försynta kastar sig nu längst fram i strålkastarljuset, självklart stjärnglänsande. Sylvias viskande sång måste nu kämpa mot en vågvägg av digitala stråkar som spelar för livet. Knappt har Sylvia lyckas ta sig över en vågtopp och rullat ner i nästa dal förrän det är dags för nästa kamp mot pianon och smattercrescendon. Och när vi lämnas hängade inför det allra sista droppet strax före sex minuter, ja, då är det gåshud.

Little Boots Meddle (Designer Drugs 80′s Coke Jam Remix)
I sitt original är Meddle sovrumsstudiostökig storslammerelectropop i samma grimeanda som Dizzee Rascal och Lady Sovereign, komplett med handklapp, åttiotalsekon och en dubstepwobblande basgång. Det mesta av det här har försvunnit när Designer Drugs skjuter ut sin version. Men det vi istället får är faktiskt ännu bättre. Det är överklockad dansgolvshets mitt emellan Chromeo och LCD Soundsystem med en av årets mest briljanta och mest elaka basgångar. Kryddad med åttiotalistvirtuella hi-energy-koskällor. Fullständigt galet briljant.

Chieko Kinbara Romance for Strings
Om Velvet Nights ~ Pray for Strings var tänkt att spela i den blåare delen av känslospektrat siktade Sweetest Day ~ Romance for Strings mot dansgolvet. Och den rödaste låten av dem alla var titellåten, producerad av Japans enastående Daishi Dance. Sju minuter av ren, outspädd och världsflyttande tokglädje när den är som allra mest nykär. Ovanpå den händerna-i-luften-vevande-känsloexplosionen låter Chieko Kinbaras violin så paradoxalt sorgsen, som att den egentligen hör hemma på systerskivan Velvet Nights ~ Pray for Strings, vilket bara gör att allting blir ännu mer krockvackert – det dubbla tonläge som nära nog alla riktigt stora dansgolvsklassiker lyckas balansera på. Handbromsbreaket vid tre minuter. Passagen som börjar med den underbara pianodrillen vid tre och en halv minut och slutar med att Chiekos violin kastar sig in i matchen igen bara några sekunder senare. Och den makalösa stegringen som börjar vid tvärniten strax efter fyra minuter och briserar någon minut senare i den upploppsraka som innehåller mer inneboende solsken än en Håkan Hellström-publik. Sju magiska minuter för alla livrädda och känslokraschade.

Lyssna hos Juno

Ladyhawke My Delirium
På sätt och vis känns det helt naturligt att Hannah Robinson varit med och skrivit My Delirium. För även om paketeringen är hårdslående rock och ylande gitarrer, med ett stänk av rockdans, för den tapetklistriga refrängen tankarna till många av Robinsons betydligt mindre taggiga alster, som låtar åt Dannii Minogue, ett par ex-Spice Girls, Saint Etienne, Sugababes och Annie. My Delirium var dansrock när den faktiskt funkar bättre än den borde. För lite blåare stunder var JBAG:s åttiotalsretroorgie inte särskilt långt efter originalversionen.

Ladyhawke Back of the Van (Van She Tech Turbo Fire Engine Remix)
När Martina i 2008 års sista månadssammanfattning på dagensskiva valde ut Van Shes remix av Back of the Van var det första gången jag stötte på Van She. Det var dessutom första gången jag faktiskt tog mig tid att lyssna på Ladyhawke, som fram till dess bara varit ett namn som dykt upp flitigt i olika sammanhang. Även om djupdykningarna ned i Van She och Ladyhawke sedan visade att det fanns rätt mycket trevligt i båda stallen så är det fortfarande inget som har kunnat mäta sig med Back of the Van-remixen. Uppstyckad till oigenkännlighet blir låten i Van Shes händer ett energimonster av sällan skådat slag. Likt en brinnande turbomotor vräker sig Back of the Van fram på en öde ökenväg i 230 kilometer i timmen med svarttonade rutor och alla mätare på rött. En av 00-talets allra mesta och bästa urladdningar – och dessutom en av 00-talets allra bästa remixer överhuvudtaget.

ALLA DELAR 2008

100 fantastiska låtar 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

Det är inte förrän två decennier senare som de i låten Thy Unveiling som de kommer ut som evengeliska kristna.

Fuck it, we got to tell.
All secrets will now be told
No more hidden messages
…Truth is we follow GOD!!!
We’ve always been behind him
The carnival is GOD
And may all juggalos find him
We’re not sorry if we tricked you.

I en intervju med Jon Ronson försöker de bland annat förklara varför de hatar vetenskapsmän, de förstör ju bara saker.
”Who looks at the stars at night and says, ‘Oh, those are gaseous forms of plutonium’?’ No! You look at the stars and you think, ‘Those are beautiful.”
Läs hela intervjun här.

Se videon till Miracles:

Se en oerhört torr dissikering av Miracles:

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Super Mal Light Years (Original Mix)
Light Years låter som något som Fred Falke, Daft Punk och Van She skulle kunnat snurra ihop tillsammans efter en särskilt färgsprakande natt. Men ingen av dessa har varit inblandade. Istället är det duon James gånger två (Crompton respektive Reynolds som svängde ihop efterföljaren till 2007-hiten Bigger Bigger (eller Bigger Than Big beroende på vilken version man föredrar). Som var fallet med så många andra åttiotalsgränsande låtar 2008 finns det förstås en remix av Lifelike, men i det här fallet föredrar jag faktiskt den lite kantigare originalversionen. Det som börjar lite slamrande försynt exploderar snart ut i horisontglänsande och storslagna färger för att sedan bölja fram och tillbaka mellan det återhållet finstilta och det hollywoodsslutsbombastiska. Sådär alldeles självklart.

Marbert Rocel ‘Cause You (John Daly Remix)
Det är lite charmigt med någon som kallar sig ”Spunk”. Det är precis vad en tredjedel av Marbert Rocel heter på scen: Antje Seifarth alias Spunk. Tillsammans med sina två kollegor Marcel Aue och Robert Krause skapade hon med Cause You digitalskrapande alternativelektronikstök med en droppe Kompakt-house halvvägs mellan en sprucken högtalare och en burkig transistorradio. När John Daly började remixa plockade han bort det smålössläppta rytmbygget och stoppade istället in en rak och tungt baskaggetrampande fyrfyrabeat med en domderande hi-hat. Men samtidigt som han kanske gjorde saker och lite mindre spännande plockade han, som alla skickligare remixare, fram kärnan i originalet. Stämningen. Här framförallt genom att loopa Spunks enda textrad och sedan svepa in den i svävande och mjuka keyboardslingor (och dessutom ekon från Lil’ Louis French Kiss) som motvikt till det tunga grundbygget.

Williams Love on a Real Train (Williams Odyssey Mix)
Varje gång jag hör Love on a Real Train tänker jag på många andra. B. Fleischmann. Ulrich Schnauss. William Orbit. Sven Väth. Jag tänker Ibiza och balearica. Gummimadrasstrance. Solnedgång och soluppgång. På sätt och vis är väl Love on a Real Train allt det här. En knorrande basslinga, svävande digitalstråkar, vilsna klockspel och en imiterad slideguitar på väg just ingenstans alls rakt ut i samma öken som B. Fleischmann försvann in i på Welcome Tourist. Bland remixarna finns svenska Studio, men det är William Threfalls egen version som prenumererar på de riktigt stora känslorna.

Aeroplane feat. Kathy Diamond Whispers (Original Mix)
2009 var Whispers en av låtarna på Hedkandi-samlingen Nu Disco (ja, det årets upplaga i serien, alltså). Ett drag som känns helt självklart med tanke på att belgiska Aeroplane i allmännhet och Whispers i synnerhet kommit att nästan bli synonymt med soundet i den nydisco-våg som avslutade 00-talet. Inte sällan klädd i norska färger. En taktfast fyrfyra, handklapp och inte så lite ekon och attityd från det sena sjuttiotalets rymddisco. Loopa runt, bygg på, dra av, släng in en gitarr, loopa lite till, dra av, bygg på, lägg Kathy Diamonds überblasécoola sång ovanpå alltihop. Det behöver inte vara krångligare än så.

Bachelors of Science Strings Track
Det finns några ord som, i dansmusiklåttitlar eller i namn på remixer, alltid gör att jag kollar in dem. ”Piano” är ett sådant. ”Strings” ett annat. Kort sagt var det inte särskilt konstigt att Strings Track hamnade i min spellista. Med tanke på hur det låter är det heller inte särskilt konstigt att låten, i sin Apex-mix, vann utmärkelsen för 2008 års bästa drum’n'bass-låt vid musikbutikssajten Beatports årliga musikgala. Oavsett om man väljer remixen eller Bachelors Science eget original är det drum’n'bass som ger oss ett underbart vackert vemodssmatter.

Alphabeat 10.000 Nights (Bimbo Jones Remix)
Alphabeat Fascination (Bimbo Jones Main Mix)
Det känns som att jag redan sagt det mesta jag har att säga om de här båda låtarna när jag skrev min komborecension om dem. Och visst är det två helt galet sprudlande remixer det handlar om. Nu är danska Alphabeats musik rätt lämplig att prozaca till ett snäpp till – det är redan från början småeuforisk powerpop. Men det kunde alltså bli ännu bubbligare. Ännu soligare. Ännu mer tuggummihärligt och livsnödvändigt. House när den ler som bredast. Precis det som behövs vissa dagar – oavsett om solen gassar ner eller om det känns som att vintermörkertunneln saknar ett slut.

Scibi feat. Robina Love Come Down (Original Mix)
I det forna östblocket är det inte bara ryssarna som kan det här med house, även i Polen finns en sprudlande dansmusikscen. Det är här vi hittar Scibi. I 2007 års 100-lista dök Scibi upp på egen hand, men den här gången sätter Robina ord på känslorna över ett obehindrat studsande housepiano och några stänk Strings of Life med ett solskensdränkt kärleksleende. Eller som jag skrev om låten när det begav sig: Du-du-du-da-da-da-daa. Du-du-du-da-da-da-daa. Du-du-du-da-da-da-daa. Let your love come down. Let your love come down. So let your love come down. Du-du-du-da-da-da-daa. Du-du-du-da-da-da-daa. Du-du-du-da-da-da-daa.

Sia Day Too Soon (Lifelike Remix)
Som säkerligen så många andra hörde jag Sia Furler första gången när hon var en av rösterna på Zero 7:s debutalbum. Däremot vet jag inte om jag hört något som hon gjort själv, så här långt har det hunnit bli fyra album (det senaste kom 2010). Däremot har jag hört rätt många av Sias låtar remixade av andra. Som här åttiotalsomstöpningsmästaren Laurent Heinrich. Nu räcker det egentligen att det står ”Lifelike” någonstans för att jag ska göra alstret till en prioriterad genomlyssning – eftersom jag vet att jag i princip alltid får skitbra grejer. Det jag däremot inte hade väntat mig var en så förhållandevis tung och skitig remix som faktiskt passar de analogmjuka åttiotalsljuden som handen i handsken.

Rochelle Fer De Lance
Någonstans såg jag Rochelle beskrivas ungefär som att det är så här New Order hade låtit om det hade varit Gillian Gilbert som tagit över mikrofonen efter Ian Curtis istället för Bernard Sumner. Och visst är det lockande att göra den parallellen mellan de båda grupperna, skilda åt i sina grundanden med dryga tre decennier. Rochelle, med sångerskan Lydia Kaye i spetsen, är som så många andra 00-talsartister inspirerade av åttiotalet i allmänhet och New Order i synnerhet, även om Fer De Lance inte andas riktigt lika mycket retroåttiotal som många av gruppens genrekollegor. Samtidigt lyckas den kännas betydligt mer intressant och levande än många andra i det elektroniska dun-da-dun-da-popfacket. Men det är inte bara det musikaliska som skulle kunna vara en koppling till New Order – videon, 2008 års snyggaste, delar en hel del estetik med britterna. En låt och en video som knyter samman tre årtionden i en ganska rak linje: New Orders True Faith över Daft Punks Around the World fram till Fer De Lance. Snake bitten lips? Alabaster skin? Red hot hips burning like coals? Absolut.

ALLA DELAR 2008

100 fantastiska låtar 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

Under åren har de publicerats 11 recensioner och snittbetyget har varit 8. Såväl gästrecensenter som redaktionen har hyllat honom genom åren och hans skivor har hamnat på både redaktionens och besökarnas årsbästalistor 2000, 2002, 2005 och 2008 (bara på besökarnas 2006).

Dessutom fick han en hyllning i både rubriken och i listan över de bästa skivorna från 00-talet.

2 steg från paradise (album, cd)Håkan Hellström

Marie Lindström

2010-10-09 00:00

Saknade te havs/River en vacker dröm (singel, mp3)Håkan Hellström

Maria Gustafsson

2010-09-11

Försent för edelweiss (cd)Håkan Hellström

Agnes Arpi

2008-03-21

Nåt gammalt. Nåt nytt. Nåt lånat. Nåt blått. (cd)Håkan Hellström

Johan Schönfeldt (Gästrecensent)

2006-02-18

Nåt gammalt. Nåt nytt. Nåt lånat. Nåt blått. (album, cd)Håkan Hellström

Carolina Setterwall

2006-01-04

Ett kolikbarns bekännelser (album, cd)Håkan Hellström

Petter Arbman (Gästrecensent)

2005-02-26

Ett kolikbarns bekännelser (album, cd)Håkan Hellström

Marie Lindström

2005-03-29 00:00

Det är så jag säger det (album, cd)Håkan Hellström

Peter Dahlgren

2002-10-27

Kom igen Lena (singel, cd)Håkan Hellström

Patrik Hamberg

2002-10-03

Luften bor i mina steg (ep, cd)Håkan Hellström

Peter Dahlgren

2002-01-22

Känn ingen sorg för mig Göteborg (album, cd)Håkan Hellström

Kal Ström

2000-10-17

dagensbok.com

Vår systersajt har recenserat självbiografin och Håkan Steens Texter om ett popfenomen.

-Ps. lycka till ikväll (bok)Håkan Hellström

Emelie Novotny

2010-10-19

Håkan Hellström: Texter om ett popfenomen (bok)Håkan Steen

Anna Larsson

2008-06-02

Dagensskivas forumstammisar har säkert redan märkt det. Twitter-inläggen från några av redaktionsmedlemmarna snurrar förbi till vänster på sajten.

Forumet är dött. Länge leve forumet. 2001 till 2010.

Nu var det inte meningen att det skulle bli så här. Åtminstone inte just nu. Tanken har funnits hos redaktionen ett, vid det här laget, längre tag. Det kanske är dags att lägga forumet till handlingarna. Mer och mer av de musikaliska diskussionerna har börjat föras på andra ställen. Andelen besökare i forumet i förhållande till övriga besökare har minskat stadigt de senaste åren.

Så tanken har funnits ett tag: att låta forumet vila. Att försöka hitta andra former för diskussioner – kanske genom att använda andra tjänster och kanaler och knyta ihop dessa med dagensskiva. Vi hade behövt fixa med forumet och idag finns helt enkelt inte den tiden.

Men det här skulle hända längre fram. En ny version av dagensskiva.com. En långsam utfasning av forumet in i något annat. Men så flyttade vi till en ny server och någonting hände på vägen. Forumet ville inte riktigt följa med som det skulle.

I helgen träffades större delen av dagensskivas redaktion. Ett av alldeles för få tillfällen när vi faktiskt träffas i verkliga livet, nästan alla samtidigt. Det vi diskuterade var dagensskivas framtid. Vad vi vill göra.

Runt sittande bord bestämde vi oss att det som egentligen inte alls var planerat kanske ändå var den bästa lösningen. Som ett tecken från ovan att forumet nått vägs ände. Ja, eller nåt. När vi satt och velade om vi verkligen skulle döda forumet twittrade Kal ut att det redan hade hänt. Så då var det ändå inget att snacka om längre.

Ett enormt stort tack till alla som medverkat i forumet under årens lopp. När forumet stod på toppen av sin karriär var det ett av Sveriges allra bästa musikforum. Kanske det allra bästa som funnits. Tack vare alla besökare som möttes, stöttes och blöttes med kärleken till musiken som den gemensamma nämnaren. Ja, åtminstone för de flesta. Det var ni besökare som gjorde forumet.

Vad som kommer hända framöver återkommer vi till. Klart är däremot att dagensskiva kommer att fortsätta. Vi kommer att fortsätta att lyfta fram musik ni borde upptäcka och varna för musik ni borde hålla er borta ifrån. Fast utan ett forum som det sett ut så här långt.

Återigen ett stort tack till alla som varit med på forumresan. Vi har tänkt göra någon slags minnesruna för forumet, så sitter du som läser det här på något särskilt minne kring forumet skicka det till oss på redaktionen@dagensskiva.com.

Forumet är dött. Länge leve forumet.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Gotye Heart’s a Mess (SuperMayer Mix)
I sin originalversion skapade Belgien-födde australiensaren Wouter DeBacker ett lika sorgset vackert som iskallt ödehuskrypande Karmacoma-bygge (med en lika vacker och otäck video) – komplett med Sting-aaa-aaa-ooo:anden. När sedan skivbolaget Kompakts supergrupp SuperMayer (Superpitcher och Michael Mayer) lägger sina händer på materialet blir resultatet elektronisk baktaktsmarschragtime nära släkt med Flangers Spirituals. Love ain’t fair / so there you are / my love. Nattsvart och hoppfullt.

Lovebirds Gentle (Ian Pooley Mix)
Även om Gentle i sin ursprungsform är väldigt, väldigt bra krävdes det en Ian Pooley för att låsa upp den verkliga potentialen. Från början härjade en popcornstudsande melodislinga rätt fritt, men efter att Pooley satt stopp för den och istället börjat bygga ett betydligt mer känslodämpat hus kändes konstrasterna desto mer. För den verkliga stjärnan i Gentle är de stråkar som till sist släpps fram. När de väl dyker upp i Pooleys version, efter att de först retande legat och vibrerat i bakgrunden, blir känslorna desto större. Och vackrare.

Lyssna på ett klipp hos zero-inch.com

Lovebirds Tuesday
Lovebirds är ännu ett av de där artistnamnen som ger en väldigt bra bild av hur det låter. När Sebastian Döring remixar eller gör musik själv är det långsam semesterhouse när den lämnat alla taggar och vassa kanter utanför studion. På ett bra sätt. I Tuesday handklappsbeat och en tyst koskälla blir tillsammans med en digital basgång ramen som Lovebirds sedan fyller med varsamt slagna elpianoackord och en melodi med sin ton och färg som hämtad från Electribe 101s Tell Me When the Fever Ended (vilket är ungefär det bästa parallellbetyg som överhuvudtaget går att få). Så, precis när man tror att duken är fylld, så skissas några stråkar fram och kröner Tuesdays sista minut.

Donnie Dubson Super Marimba
Donnie Dubson Grapefruit
Av alla vindlande underspår inom drum’n'bass är liquid funk med sina lager av samplingar och melodier sannolikt den minst utmanande. Det är så långt det går att komma från de extremer som börjar rasa över i Squarepusher-land. Men det är samtidigt också musik som av någon anledning passar alldeles ypperligt att lyssna på i alla möjliga sammanhang. Riktigt bra dansmusik spelar alltid på flera känslolägen samtidigt, men drum’n'bass var den första genre som utöver det också sprängde rytmdimensionen. Medan trummorna smattrar på i sina omöjliga hastigheter gungar basen fram i sin halvfart och fungerar som det gravitationscentrum som övriga delar är fria att studsa omkring runt. När alla de här motsatsförhållandena klickar på plats blir resultatet ofta imponerande bra. En av dem som lyckades allra bäst med det här var britten Donnie Dubson. Sordinerat blås, elpianoackord, lågfrekvenssöndermullrande basgångar och känslomålande stämningar. Att Dubson döpte ett av sina släpp till Anti Depressing Soul Music EP, ja, det är förmodligen den bästa sammanfattningen.

Bachelors of Science Song for Lovers
Ska man hitta enastående en källa till vackra samplingar verkar The Intruders vara en bra startpunkt. RJD2 gav oss en av 00-talets allra mest smärtsamt sorgsna och bästa låtar när han lånade lite från Memories Are Here to Stay till Here’s What’s Left (en Intruders-låt som även DJ Premier använt sig av). Sex år senare var det dags för Bachelors of Science att ta hjäp av The Intruders, den här gången i form av (We’ll Be) United. Två låtar, två känslolägen. För där höstregnet kallt rann längst ryggraden i Memories Are Here to Stay och Here’s What’s Left skiner kärlekssolen i (We’ll Be) United. Song for Lovers, sannerligen. Och det är en kärlekskostym som Bachelors of Science sytt upp just för det här tillfället. Stråkig drum’n'bass med ett enda stort, brett leende – med ett litet, litet stänk vemod i ögonvrån.

Akira Only
I sin allra mest själfulla form kan smattrande drum’n'bass vara enastående vacker och sorgsen. De halvfartsblåkänslorna verkar förstärkas av det rytmiska kulspruteregnet. Japanske Akira, med efternamnet Shimizu, lyckades skapa en av 2008 års bästa låtar med precis det recept som brukar ha ”Hospital Records” ingraverat i etiketten. En regndroppsvarm soulsampling – några lossryckta textfragment och lite övergivet blås – i sicksackkapplöpning genom hagelstormen. Drum’n'soul i sin finaste och mest innerliga form.

Leonid Rudenko feat. Vicky Vee Real Life
Rudenko dök upp i min 2006-lista, då med Scandalls rätt episka mix av ett av årets stora sommarteman Summerfish. Att mixen hade namnet ”Sunset On Ibiza” kunde inte ha varit mera passande. På sätt och vis är Real Life en alldeles naturlig fortsättning, samtidigt som den knappt kunde vara mer annorlunda. Även här är den solvarmslata sommaren som sätter temperaturen, men istället för housedriven gummimadrasshouse är det kärlekssommarakustisk och latinoflörtande gitarrpop som står på menyn. Ja, åtminstone till en början. Men så får gitarren och Vicky Vee sällskap av fler spelare. Det blir syntstråkar, bubblande melodier, ett porlande jazzpiano och innan vi vet ordet av sitter vi på världens charmigaste solnedgångsterass.

Xinobi Day Off (Anoraak Remix)
När portugisiske Xinobi skapade Day Off var det förmodligen efter att ha fått i sig en överdos av Daft Punks Discovery. Day Off, med sin bitvis rätt massiva åttiotalsvägg och sin Plush-sampling, hade utan problem kunnat vara en av låtarna på just Discovery. Lägg till ett stänk av DJ Mehdis Signatune och du är rätt mycket hemma. Att det handlar om samma låt är inte helt självklart vid en första genomlyssning, för när Frédéric Rivière fått som han vill blir det fransk åttiotalsnollnolltal som det brukar låta när Fred Falke, Kris Menace eller Lifelike är i farten. Inte alls lika partyhattssprudlande, men varmare utan att för den delen tappa skärpan. Det är dessutom en version som bygger sitt hus långsamt med lager på lager till dess att ljudväggen som rusar genom högtalarna är nästan lika kompakt som i originalversionen. Jämnt lopp, men på målfotot är det Anoraak som till sist är första över mållinjen, kanske därför att det är en version som helt enkelt funkar lite oftare.

Leann Rimes What I Cannot Change (Jody den Broeder Mix)
Ända sedan en vän till mig konstaterade att Coyote Ugly var den sämsta film hon någonsin sett kan jag inte låta bli att tänka på det varje gång jag hör Leann Rimes. Ännu en av de där artisterna i radiopopcountryfacket som går väldigt bra hem särskilt i USA, men som hos mig mest passerar totalt obemärkt. Men så släpps en singel och det börjar dyka upp dansremixer och vips händer något. Sången och melodin kläs i den skrud de borde haft från början. Och som alla riktigt skickliga remixare plockar den Broeder fram och förstärker kärnan i texten eller känslan i sången. I What I Cannot Change blir det både och när den egentligen rätt standardmässiga klubbhouseomstöpningen balanserar på den knivsuddstunna gränsen mellan dansgolvseufori och regnpromenadsvemod. När den Broeder dessutom droppar in Fate-gitarren – eller Music Sounds Better With You-gitarren – ja, då kan jag inte låta bli att önska att Leann släppte ett helt album som låter precis så här.

ALLA DELAR 2008

100 fantastiska låtar 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

Skivan kommer släppas den 16 oktober, på dagen tio år sedan Känn ingen sorg för mig Göteborg anlände. Livet har inte varit detsamma för vare sig Håkan eller Göteborg sedan dess och ett decennium känns som en lagom tidsperiod för att kunna summera saker. I fotoboken Ps. lycka till ikväll reproduceras gryniga amatörbilder från 70-90-talet i uppblåsta versioner. De tillsammans med Håkans texter om sin uppväxt och livsresa bildar ett tidsdokument. Han har hållit på länge nog för att kunna se tillbaka och begrunda. Det är även ett tema för Två steg från paradise.

När jag sitter där och lyssnar så tänker jag, utan att kunna motivera varför, på två saker. 1970-talet och schlager. Inget av dessa beskriver egentligen musiken såvida man inte tänker sig ett parallellt universum där 70-talet bara var de bra saker som nostalgiker vill minnas och om man i melodifestivalen faktiskt tävlade om världens bästa musik. Håkan ser tillbaka men på ett sätt som avslöjar att han gått vidare. Skivan är sprängfull av vackra pianon, gosskörer och febriga rytmer på ett sätt som låter distinktivt Håkan men samtidigt helt nytt. Han viskar, stöter fram texterna mer glödande än någonsin. Texterna har drag av en man som fortfarande är förundrad över livet men med klarsynta erfarenheter gör dem till poesi.

Han somnade bakom
sina nya solglasögon
Och han drömde att han inte behövde nån
Och när han vakna
satt en lapp på hans panna
‘nu vet du allt om ingenting, sin jävla sopa’

Jag var tvungen att förändra nånting
Du hade just lämnat mig
Jag vaknade upp och höll om en dunk gin
Men i drömmen jag just drömt höll jag om dig
Och jag såg min ungdom
trampa gasen i botten
Och sen köra rakt in i en bergvägg
Man måste dö några gånger innan man kan leva

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Efteråt håller Isse Samie ett entusiastiskt tal om hur bra det var och hur man sällan hör ett album som är ”så jävla genomarbetat”. En gång räcker inte. Det är så mycket ljud som kommer mot en och lämnar en lätt skakad. Kommer snart sätta mig ner igen och lyssna. Från början till slut.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Julianne And I Love to Say Goodbye (Moussa Clarke Remix)
And I Love to Say Goodbye började sitt liv som en stillsam pianoballad på japanska Juliannes album Timeless. Tre år senare omarbetas låten av några remixare – en av dem Moussa Clarke, som plockade bort det mesta av originalet och förvandlade det istället till suggestiv digitalohouse insvept i ett metalliskt varmt och ekande housepiano. Hur det låter? Precis som den heter.

Lyssna på klipp hos Juno

Jerry Ropero feat. Cozi The Storm (Inpetto Remix)
Det har blivit lite av en tradition i mina 100-låtarlistor att en och samma låt dyker upp flera år. Först i någon originalversion eller i en av de första remixerna och året efter sedan i en annan remixform. När The Storm, som fanns med i listan över 100 fantastiska låtar 2007, nu dyker upp igen blir det dessutom i en form som snudd på blivit tradition i dansmusiken i stort: att en framgångsrik instrumentallåt släpps i en ny version med sång. Den stora skillnaden mellan The Storm 2007 och 2008 var alltså att Cozi nu står bakom mikrofonen. I övrigt är saker och ting precis lika storslaget fantastiska nu som då. Det som börjar som ett nästan försynt fyrfyrabeat växer sig allt starkare på vågor av trancecrescendon med soluppgångsexploderande vågtoppar. Vackert storslaget och med ännu en av de där kvinnliga poptrancerösterna som låter precis sådär singersongwriterövergivna som bara kvinnliga poptranceröster kan göra.

Karol XVII & MB Valence I Believe (Scibi Remix)
När polackerna Karol XVII och MB Valence svängde ihop originalversionen av I Believe blev resultatet i ärlighetens namn lite småtrist. Det som nästan kändes som att det skulle bli en kusin till Octave Ones fantastiska Detroit-klassiker med samma namn föll mest platt till marken. Istället var det, precis som i 2007 års 100-lista, duons landsman Scibi som kom till undsättning. Ompaketerad med klassiskt housepiano och Strings of Life-stråkar blev I Believes trosförklaring till varmt pumpande och blått finstämd house.

Boeoes Kaelstigen Cecta
Andelen artister som har Adrian Recordings som hemvist är i min samling ganska liten. Laakso, Emil Jensen och Björns vänner är inte min smak någonstans. Okej att Familjen också hör till Adrian-skaran, men Boeoes Kaelstigen (bökigt namngiven efter de båda medlemmarna: Leo Nathorst-Böös och Tor Rauden Källstigen) hör definitivt till de mer udda fåglarna på bolaget. 2008 var Cecta duons mesta låt, en i sitt original melodisk och minimalistbloppande historia i gränslandet mellan techno och house. Ingen av remixerna som följde kunde mäta sig med Boeoes Kaelstigens eget original – med ett undantag: det som Karachi (eller Adam Lundberg) vävde samman. I Karachis mixerbord sjönk Cecta genom golvet, ner till ett betydligt mörkare och mer skrämmande virrvarr av avlägset ekande tunnlar. Men ibland lyckas ändå originalversionen tränga igenom väggarna och eldflugedansar fram små ljusglimtar med på resan rakt ner i det okända. Två vitt skilda känslolägen, två väldigt bra versioner.

Lyssna hos Soundcloud

Mystery Jets Two Doors Down (Duke Dumont Reconstruction)
Jag har ungefär ingen koll alls på Mystery Jets. När jag kollar in originalversionen av Two Doors Down, som verkar vara deras hit, möts jag av en charmig åttiotalsretrovideo och skev gitarrpop åt powerhållet som låter rätt trist. I det läget är det tur att nästan inget av originalet återstår när Dave Dumont har vadat sig igenom det. I Dumonts version påminner Two Doors Down mer om Silicone Souls The Pact. Den tonårskära The Cure-naivitet som kanske fanns någonstans i originalversionen har förbytts i ett monotont malande som rusar fram genom ett övergivet tunnelbanenätverk från en framtida katastrofmetropol där hoppet sedan länge klivit av. Galet bra, med andra ord.

The Juan MacLean Happy House
John/Juan MacLean ska tydligen ha ett förflutet i danspunkbandet Six Finger Satellite som ska ha gjort ”electro-punk noise-music”. Med sig på turnéerna hade Six Finger Satellite ljudteknikern James Murphy, mannen som senare skulle starta skivbolaget DFA och ett av 00-talets riktiga postpunkflaggskepp LCD Soundsystem. Efter att MacLean lagt musicerandet på hyllan ett par år var det också Murphy som övertalade honom att kliva upp på scen igen. Det är med andra ord inte särskilt förvånande att det går att höra mycket av DFA i MacLeans musik, inte minst i Happy House, första singeln från MacLeans andra album. Basen och koskällorna finns förstås där. Kopplingen blir inte mindre av att sångerskan heter Nancy Wang (mer eller mindre permanent andramedlem av The Juan MacLean som också hörts på LCD Soundsystem-inspelningar) Fast det är lite poppigare, lite charmigare. LCD Soundsystem på Hello Kitty-humör. Typ.

Illusive Music Rising
En annan av huvudingredienserna hos Illusive är förstås pianot. Och i Music Rising är det pianot som har huvudrollen, omgiven av bloppande melodier och en avlägset wackande gitarr. Skillnaden mellan vokalversionen och instrumentalen är begränsade till en enda, loopad textrad som i det här fallet inte är livsnödvändig för låten – båda versionerna landar lika långt fram i fantastiskskalan. Det som den här gången istället är det som verkligen knuffar Music Rising över den hårfina gräns som skiljer glänsande glädjehouse från ren magi är istället är klockspelsslingan – kanske en av de mest lövtunna melodier som någonsin fastnat på ett band eller en hårddisk. Så hjärtskärande vacker att världen hackar till för ett ögonblick.

Lyssna hos Traxsource

Levi 5Star & Michelle Martinez Third Time (Shave Main Mix)
Patrik Hamberg i dagensskiva-redaktionen bytte för några år sedan sida och konstaterar numer för det mesta att det är i trummorna som själen och hjärtat i musiken finns. Själv vidhåller jag alltjämt att det är basen som är det verkliga hjärtat där den pumpar ut det blod som ger alla andra delar liv. Nu är det väl inte alla gånger just basen är som viktigast (framförallt inte de gånger basen av olika anledningar överhuvudtaget inte finns med), men på dansgolvet är basen livsnödvändig. Det gäller inte minst när det handlar om en basgång så fantastiskt mullersvängig som den som Levi 5Star fått till i Third Time, med remix hjälp av Justin Shave (bland annat ena halvan av Etherfox). Lägg till en wackande discogitarr, dramatiskt jagande stråkar, ett housepiano och enastående gospeldivasång av Michelle Martinez och du får sju minuter gryningsknäckande dansgolvseufori.

Apex The Yearning VIP (Original Mix)
Jag tycker alltid att det är fascinerande med artister som lyckas använda röster som instrument. Ännu mer fascinerande blir det när jag inte riktigt är säker på om det är en mänsklig röst, en digital imitation eller ett vanligt instrument som kommer att låta som en mänsklig röst. Det jag som i The Yearning VIP först trodde var en sång med ursprung någonstans i mellanöstern är förmodligen en violin som skulle kunna höra hemma i ungefär samma trakter. Eller förmodligen i Fjärran Östern, med tanke på att låten bygger på en sampling från Yearning of the Sword från Crouching Tiger, Hidden Dragon. Oavsett vilket är det en spöklikt vacker melodi som ligger längst bak i det drum’n'bass-bygge som Apex fört upp runt omkring. Stenhårda beat som sandpappras ner av konstjorda blås- och stråkmattor och ger en motsägelsefullt vacker och exploderande ljudvägg.

Annie Two of Hearts (Skatebårds High Energy in the Night Remix)
1986 släppte Stacey Q en av de allra bästa hi-energylåtar som det decenniet spottade ur sig. 22 år senare dammade Annie och Richard X av Two of Hearts och gav den en millennieuppdatering. Men det var när Annies landsman Bård Aasen Lødemel vred alla reglage ett varv till som alltihop verkligen exploderade. Med P Machinery-orgel, Theme from S-Express-väsande hi-hat, keyboardslingor från Rock to the Beat, elak sequencerbas, klockspel och inte så lite andra ekon från åttiotalet blev Two of Hearts en nästan nio minuter lång dansgolvshetsande jättefest.

ALLA DELAR 2008

100 fantastiska låtar 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

Numera brukar bokmässan ha över 100 000 besökare. Det är trångt, varmt och syrefattigt. Tidigare undveks lördagen med fördel men numera är det lika tjockt precis hela helgen. Förutom kanske fredagen då. Det kan vara värt några timmars flextid för att kunna andas mellan montrarna.

Det är inte bara trängseln som gör att mässan inte riktigt är vad den en gång var. En stor del av hallarna tas numera upp av Norstedts, Adlibris och Natur & Kultur. Det är gigantiska montrar. De säljer containermängder med böcker. Visst går man därifrån med stora kassar släpandes i golvet men det är ofta runt hörnet som fynden finns. Ta en sväng om landskapsmontrarna och de mindre förlagen. Det kan vara värt att köpa en kortroman för fyrtio kronor på chans. Adlibris-böckerna kan man ju faktiskt köpa på nätet. Och få hemskickade.

Jag har försökt hitta se- och hörvärda musikevent under helgen. Det var svårt. Dels har det inte släpps nämnvärt mycket bra musikböcker under året. Skörden har snarare bestått av ännu fler heorinskjutna biografier av bortglömda hårdrockare. Senast i raden var… trumvirvel… Guns ‘n’ Roses-trummisen Steven Adler(!) som försökte minnas var han varit och vad han gjort.

Är det någon musikbok som däremot varit på allas läppar under året så är det Patti Smiths självbiografiska berättelse om början av en karriär i sextiotalets New York. Vare sig det är Karin Alvtegen eller valfri tv-kändis som intervjuats i dagspressen har det ständiga svaret på ”Vad läser du just nu?” varit Just Kids av Patti Smith. Den svenska översättningen kom i år och trots att den, liksom Suze Rotolos A Freewheelin’ Time: A Memoir of Greenwich Village in the Sixties, mest handlar om en känd pojkvän (Robert Mapplethorpe respektive Bob Dylan) är det ändå en läsvärd skildring av valen och icke-valen i skapandet av en karriär. Apropå Dylan så gav Sean Wilentz för några veckor sedan ut sin bok Bob Dylan in America. Wilentz fokuserar på Dylan i sextiotalets tidsanda och i relation till andra kulturyttringar och politiska fenomen. Kanske mer om USA än om Dylan.

Patti Smith kommer inte till Bok & Bibliotek som startar idag men boken finns med all säkerhet att köpa i någon av de gigantiska montrarna. Den svenska översättningen heter, liksom originalet, Just Kids.

En svensk artist som släpper en bok lagom till bokmässan – idag faktiskt – är Håkan Hellström.
Boken är en orgie i bilder och anekdoter från Hellströms tioåriga karriär och från uppväxten. Det följer med en CD med bonusmaterial också. På söndagen pratar Håkan Hellström med Filip och Fredrik på Musiktorget.

Filip och Fredrik pratar med Håkan Hellström
V-hallen
Söndag 15.00

Till V-hallen kommer även Andres Lokko på söndagen för att prata om sina böcker och om tjugo år som musikskribent. Moderator är Natalia Kazmierska.

Andres Lokko och Natalia Kazmierska
V-hallen
Söndag 13.00

Han kommer även att prata med SvD:s Stefan Eklund på lördagen om ungefär samma sak.

Andres Lokko och Stefan Eklund
Monter B02:39
Lördag 15.30

Är man intresserad kan man även lyssna på Jan Gradvall prata kritikens framtid med Nils Schwartz i Expressens monter på fredagen.

Jan Gradvall och Nils Schwartz
Monter F01:39
Fredag 14.00

Slutligen så kan det vara värt att besöka mässan på fredagen för att lyssna till Cult of Luna som berättar om och spelar upp delar från sitt bok- och ljudboks-projekt Eviga Riket. Boken och cd:n kom i vintras och skildrar Holger Nilsson som förlorar sin familj och hamnar i en parallell djurvärld.

Cult of Luna
Monter: Litterär Turism i Norr, E03:20
Fredag 16.30

Glöm inte att följa bokmässan på vår systersajt dagensbok.com.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Cerrone vs. Katherine Ellis Laisser Toucher (Justin Shave Extended Club Mix)
Det är svårt att överskatta Cerrones betydelse för såväl den europeiska (och för den delen också den amerikanska) discon som housen. Utan Cerrone hade vi inte fått Daft Punk, Fred Falke eller Kris Menace. Kanske inte heller Bob Sinclar, som har Cerrone som en av sina store förebilder. Det var också när Bob Sinclar släppte sin Cerrone by Bob Sinclar, en DJ-mix bestående av Sinclars favoriter i Cerrone-katalogen, som Cerrone fick en revival under 00-talet. En vitamininjektion som Cerrone förvaltat förvånansvärt väl med discohouse som är betydligt bättre än vad jag hade vågat hoppas på i början av årtusendet. Självklart beror det också på att Cerrone lyckats omge sig med lyckade samarbetspartners – som i fallet Laisser Toucher. Justin Shave som medproducent och Bimbo Jones-Katherine på divasång. Konfettiexploderande klubbhouse med bullrande bassväng och en refräng som blåser ut fönster flera kvarter bort.

Shinichi Osawa feat. Au Revoir Simone Star Guitar (Brooke Brothers Remix)
Star Guitar är förmodligen Chemical Brothers allra största stund. Deras storslagna, livsbubblande och enastående mästerverk – som Michel Gondry dessutom försedde med en av de bästa musikvideor som gjorts. I Shinichi Osawas version blev resultatet en mer lössläppt och rockigare version, med en video som är inte så lite inspirerad av Gondrys. Även det en riktigt bra version, men så började remixerna trilla in. Namn som Armand Van Helden och Patrick Alavi. Och så bröderna Brookes. Och i de sistnämndas version fullkomligt exploderar Star Guitar till ett viltsint frustande och autobahnskenande drum’n'bass-monster som kör över allt i sin väg.

Chuck Love Something Right (Soul Symphony Remix)
Av alla potentiella årsgränsfall i den här 2008-listan är den här förmodligen den som ligger längst ut på sidlinjen. Something Right släpptes redan 2006, men däremot hittar jag ingenting om Soul Symhony-remixen förrän 2008. Det räcker för att Something Right ska få var med och leka. I hjärtat av Prince-land, Minneapolis, knåpar Chuck ihop sin organiska och själfulla deep house. Och få gånger har resultatet blivit lika hjärtvärmande vackert som i Something Right. Ett mjukt afrostökigt beat och en retande vänstertriangel blir grunden som sedan fylls på med en afrogitarr och sanslöst snyggt blåblås och himlamålande stråkar. Prozaceufori för kärleksutslagna.

I feel everything you touch
and every way you move me
I want you so much
C’mon and let go if only for tonight
we’ll go there together and we can show the world
we’ll do something right

Mango Handelskai (Original Mix)
”Mango” känns så lite Ryssland det bara går på flera sätt, men det är där som Alexey Golovanov har sin hemvist. Under 2008 dök det upp en hel del riktigt vass musik som var märkt med just ”Mango”, antingen som remixare eller som artist i sin egen rätt. Och det är i det sistnämnda facket som Handelskai hamnar, Mangos förmodligen bästa alster det året. Som så många andra instrumentalhouseskapare i det melodiska progressivfacket kan Deadmau5 ande förstås höras svävande över alltihop, men byggd kring sin enkla melodi förvandlas Handelskai till nio och en halv av 2008 års sköraste och vackraste minuter, i synnerhet när musiken bromsas början strax före fyra och en halv minut, skalas av ytterligare och kommer ännu närmare. I det läget har svenske Claes Roséns remix rätt långt upp.

Zoo Brazil Birds
Det första jag tänkte när jag hörde Birds var att Faze Action måste ha varit inblandade någonstans. Den känns nämligen som en väldigt nära släkting till Faze Actions stora genombrott In the Trees. Kanske inte nödvändigtvis en musikalisk enäggstvilling, men det är något i den mörka stämningen som får mig att dra parallellen. Men Birds är inget Faze Action-projekt, den är helt och hållet Johan Anderssons och Johan Emmoths egen. Ovanpå ödesmättad basgång och en rasslande hi-hat läggs hotande stråkar i två lager: dels de mörkt guppande och dels den ljusa, och nästan ännu mer illavarslande, slingan som EKG-växlar mellan ett rakt vibrerande streck och ett klippt studsande som del i rytmapparaten. Mitt i alltihop kastas congas, digitala handklapp, en marimbaliknande melodi och jetplanscrescendon in i en enda salig röra som slutar i ett enda underbart och kort hållet kaos.

Hott 22 feat. Bonnie Bailey No Promises (Eric Kupper Remix)
Bonnie Bailey och housemästaren Eric Kupper har blivit vinnande kombination hos mig. I 100-listan för 2007 var det Kingdom of Pretty och den här gången alltså No Promises. En hårdare inramning än övriga möten mellan Kupper och Bailey, trummorna och basgången för tankarna till Deep Dishs uppdatering av Fleetwood Macs Dreams, men så vävs mjukare keyboardslingor och en popcornstudsande melodi in i det tio minuter långa bygget, tillsammans med, som vanligt, väldigt, väldigt snygg sång av Bonnie.

Lyssna hos DJTunes

Seal The Right Life (Tiësto Remix)
2008 var året då Adamski överfantastiska Killer blev myndig. Som förmodligen de flesta andra var det i och med Killer som jag fick upp ögonen för rösten i låten: Seal. Undantaget den briljanta singeln Crazy från Seals debutalbum i eget namn har det sedan dess varit rätt tunnsått med anledningar att gå i spinn när det kommit något nytt från honom. Men så tog han hjälp av Stuart Price på albumet System och saker och ting blev genast lite mer intressanta. En av de verkliga höjdpunkterna på albumet blev också singel – och när sedan trance-Tiësto la vantarna på låten kom den remix som lyfte saker och ting till en ny nivå. The Real Life hade redan i Stuart Price version en hel hög poptrancedrag, så för Tiësto handlade det mest om att förädla saker och ting, som att jobba med obligatoriska inslag som framflygande keyboardmattor och ATB-gitarr. Men samtidigt finns här en rätt elakt studsande basgång som och en för poptrance rätt ovanlig tyngd i beatet. Sammantaget blir det en väldigt snygg kostym som verkligen gör Seals röst rättvisa.

Joey Negro feat. Diana Charlemagne Love Hangover (Joey Negro Club Mix)
Love Hangover skrevs ursprungligen för att vara en discolåt, för att haka på den trend som 1976 precis stod på randen till sitt definitiva genombrott. Problemet var däremot att den artist som Motown-stallet såg som den självklara rösten inte var helt förtjust i den nya genren. Som ett försök att få stjärnan i rätt stämning lär producenten Hal Davis ha installerat strobebelysning i studion, för att få till den rätta discokänslan. Resten är historia i och med att Love Hangover blev Diana Ross fjärde USA-etta. Den remix av Love Hangover som discoåterupplivningskungen Joey Negro gjorde i början av nittiotalet ses av många som en av hans finaste remixstunder. När det därför blev dags för det hundrade släppet på Joeys egen etikett Z Records blev det till att revampa just Love Hangover, den här gången, passande nog, men en annan Diana på sång. Och vad finns egentligen att säga: en av sjuttiotalets allra största låtar får sig en joeyfiering som vrider till originalets sväng ytterligare ett snäpp med organiskt sväng, snygga stråkar, oblyg hi-hat, Bernard Edwards-bas och 2008 års kanske mesta gitarr.

Hybrid Finished Symphony (Deadmau5 Remix – John B Drum & Bass Bootleg Mix)
1999 släppte walesarna Hybrid sin stråkvackra breakbeattranceklassiker Finished Symphony, målad i alla solnedgångens färger. Ett decennium senare plockade progressivhousens stora namn Deadmau5 upp låten och gjorde en version som låter, tja, väldigt mycket Deadmau5. Kort sagt en väldigt bra uppdatering. Men frågan är ändå om det ändå inte blev bäst när John B sedan gav Deadmau5 remix en olaglig drum’n'bass-kostym? Jo, jag tror faktiskt det. En bootlegversion av en Deadmau5-remix av en klassiker – kan knappast bli mer 2008.

David Rubato Circuit (Aeroplane Remix)
När David Rubato kände att han var klar med Circuit lät den som ett spontant källarjamsessionmöte mellan Daft Punk och Justice. Fast inte på ett bra sätt. När stabila Aeroplane sedan hade kastat ut allt det tråkiga, vilket var ungefär hela paketet, började sedan arbetet med att bygga upp något nytt. Och betydligt bättre. Med samma nudiscoingredienser som deras övriga remixer och egna produktioner blir det inbjudande och intressant – och framförallt väldigt bra. Den elektroniska bakgrunden studsar runt som en överladdad elektronisk krets, insvept i handklapp, söta klockspel och en fettdrypande basgång som helt struntar i att nittiotalet någonsin hände.

ALLA DELAR 2008

100 fantastiska låtar 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Ferdy & Edwin Mulder Point Cabrillo
Att remixen av Point Cabrillo bär namnet ”Cosmic Belt Mix” kunde knappt vara mera passande. Visserligen kommer namnet från remixaren Cosmic Belt, men skulle lika gärna kunna vara en konsumentupplysningsbeskrivning av Point Cabrillo. Ett stjärnbestrött kosmiskt bälte på en nattsvartsblå himmel. Framförallt, ironiskt nog, originalversionen. Musik som lika mycket får mig att tänka på svenska nittiotalselektronikakten Spacelab som housemästaren Larry Heard i sina mest finstämda stunder. Vackra melodier och rymddrömmande slingor i en kindtät dans, livrädda att släppa taget och försvinna in i nattens ensamhet. Cosmic Belts remix är å sin sida tyngre och mer åttiotalsstruttig, men samtidigt gör den hårdare ramen att originalversionens mjuka piano, när det väl släpps in, nästan gör att musiken blir ännu vackrare och än mer bräcklig. Vilken version som hamnar i första rummet beror på natten.

Cut Copy Hearts On Fire (Holy Ghost Remix)
Jag har aldrig fallit för Cut Copy som många andra har gjort. Charmigt och snyggt, men det där sista lilla extra har fattats. En av låtarna som trots allt fångade mitt öra, tillika en av duons bästa, var Hearts On Fire, med New Order-basgitarr och nittiotalistiskt ooo-aai-ow-aaaha-break. Men frågan är om Holy Ghost ändå inte är den som till sist vinner dragkampen om låten. Byggd kring sin plockade Going Back to My Roots-gitarr och några otroligt vackra stråkar backar Hearts On Fire in i en ensam tvärgata där den ser de lyckliga människorna passera en evighet bort.

Lyssna hos Soundcloud.com

DVAS Ambient Room (SymbolOne Remix)
Om jag skulle ha gissat upphovsman hade mitt första val landat på Fred Falke. Men Ambient Room, och remixen, är en heltigenom kanadensisk affär. Ja, det andra franska landet om man så vill, så visst finns det en koppling till Fred Falke och det franska analogdiscosoundet. För när DVAS och landsmännen i duon SymbolOne gör gemensam sak blir Ambient Room en sequencerbasgångsrullande analogljudsdansfest av allra bästa klass, som snudd på begraver allt vad avlägset ekande sång heter.

Trentemøller Miss You
Trentemøllers debutalbum The Last Resort, ett på många sätt oväntat album från dansken genom att visa upp en sida betydligt mer finstämd och lågmäld än hans remixer gett sken av, avslutades på kanske finast möjliga vis med Miss You. Nästan omärklig minimalism byggd kring piano och stråkar. Två år senare släpptes så Miss You som tolva, försedd med remixer – bland annat en av Trentemøller själv. Det som förenar de bästa av dessa är att de med små, små vridanden av olika detaljer skapar versioner som är så försvinnande lika varandra och samtidigt så subtilt annorlunda. Det gäller särskilt för de allra främsta i sällskapet. Lulu Rouge bygger sina minuter kring ett dragspel och ett känslotrasigt skräckfilmspiano medan Pascal F.E.O.S. lägger till ett technoförsynt beat och tänjer ut Miss You till tio minuter som inte en gång tappar skärpan. Två versioner som både låter precis som de heter. Som magknuten saknad.

Anoraak Nightdrive With You (Fear of Tigers Remix)
Frédéric Rivières originalversion är analogåttiotalistisk vemodselektropop som den skulle kunna låta om Phoenix varit lite mer intresserade av att spinna vidare på samma recept som de få riktigt bra låtar de gjort bygger på. När sedan Fear of Tigers skakat om ettorna och nollorna låter den fortfarande lika fransk. Ja, eller möjligen som den svenska varianten av samma genre (jag tror att det mest beror på att den lätt vingliga sången låter mer svensk än fransk i sitt uttal). Men Fear of Tigers, eller Benjamin Berry hör hemma ett kanalkast bort, i London. Både Anoraaks version och Fear of Tigers remix börjar resan vid exakt samma tunnelbanestation, men någonstans under parallellresan viker Fear of Tigers av ner i en annan, mörkare tunnel. Remixen får betydligt mer tyngd och attityd och när alla ljudlager lagts på svischar Nightdrive With You förbi indränkt i ett storstadskaos av neonfärger. Med ett stänk av nattimmesensamhet.

Stalker Studio feat. Disdishdance We Should Fall
Hade jag gissat på hemland för Stalker Studio hade jag sagt Japan. Inte bara för att jag först trodde att Disdishdance var någons mp3-felskrivning av Daishi Dance utan framförallt därför att We Should Fall låter precis som den lätt blåstrukna och organiska euforihouse som japanerna är ungefär världsbäst på. Men Stalker Studio är en rätt igenom helsvensk historia, så även Disdishdance (Malin Dahlström, som även har förflutet i Moder Jords Massiva och Midaircondo). Burna på en ylande refränggitarr, handklapp och blås är We Should Fall snyggt smittande dansgolvsglädje när den är som bäst. We should fall in love. Det behöver inte vara svårare än så.

Sick Sick 4 (Original Mix)
2008 handlade inte helt förvånande rätt mycket om Deadmau5. Den snöboll som kanadensaren rullade igång i och med Faxing Berlin fick en hel uppsjö mer eller mindre karbonkopierade efterföljare. En av de låtar som lyckades bäst med att bygga vidare på Deadmau5 blandning av melodiöst progressiv house och poppig trance var Sick 4, utgiven på So Sick! Och ungefär där slutar det jag egentligen vet. Jag vet inte vem som döljer sig bakom Sick (kanske är det till och med Deadmau5 själv i annat djurhuvud) och det snudd på enda spår hittar av Sick är den CD Pool-samling där jag först hörde Sick 4. På sätt och vis lite befriande att inte veta mer. En bra låt är en bra låt är en bra låt, och allt det där.

Lyssna på ett smakprov hos CD Pool

Robert Babicz Don’t Look Back
Det börjar i åttiotalet, med hårt marscherande trummor som får sällskap av en blygsam koskälla och sedan en väsande hi-hat. När man sedan tror att saker och ting ska ta sig en mjukare väg, när en melodiös slinga smyger igång, så rasar en fettdrypande moogbas in och börjar styra upp saker och ting. Men så kommer melodierna tillbaka igen och det ser ut som att man vet hur slutet ska bli. Men precis då, tre och en halv minut in, kastar sig moogen tillbaka igen, med en helt ny och betydligt mer aggressiv slinga och spränger hela huset samtidigt som en objuden Kraftwerk-melodi oinbjuden tar sig in bakvägen. De sista tre minuterna av Don’t Look Back blir en Kompakt ljudvägg, för mycket av allt och precis fantastiskt lagom, som man aldrig vill ska ta slut.

Donna Summer I’m a Fire (Solitaire Remix)
När discoikonen Donna Summer släppte ett nytt album var det inget som skapade några stora rubriker. Men även om det på många sätt är långt till sjuttiotalets Donna var det ett album som var överraskande bra, bitvis riktigt bra. En av de bästa låtarna var I’m a Fire, själfylld elektrohouse som skulle kunnat tillhöra Kylie Minogue. Men från att ha varit riktigt bra fullständigt exploderade I’m a Fire i Solitaires remix. Driven av ett mörkhamrande piano i duett med några betydligt mjukare ackord bärs I’m a Fire fram för att i refrängen gospelskjutas rakt upp bortom atmosfärens yttre regioner där Donna discodansar i rymden mer självklart än någon annan.

Cyndi Lauper Set Your Heart (Morel’s Pink Noise Mix)
Att Cyndi Lauper skulle dyka upp i en av mina 100-listor, så här 25 år efter Cyndis storhetstid, hade jag nog aldrig kunnat tro. Möjligen med en remix av någon av hitsen, men med en helt nyskriven låt? Nä, va? Och vad som är än mer förvånande att det är Cyndi själv som producerat, tillsammans med Richard Morel (mannen som gav oss True (The Faggot Is You) i början av årtusendet). Visserligen hade jag förstått att Cyndis Bring Ya to the Brink skulle vara något för mig med en producentlista bland annat bestående av Basement Jaxx, Digital Dog och Axwell. Men allra bäst blev det alltså i plastdiscon Set Your Heart, med Richard Morels hjälp. Ja, och dessutom lite stöd från Gene McFadden och John Whitehead. Invävt i Set Your Heart finns nämligen några nyinspelade delar av Harold Melvin & The Blue Notes Where Are All My Friends. Lite svårt att misslyckas då.

ALLA DELAR 2008

100 fantastiska låtar 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Telepathe Devil’s Trident
Med tanke på att Europa i allmänhet, och Frankrike i synnerhet, under 00-talet varit så dominerande vad gäller att återintroducera åttiotalet till dansgolven så är det förstås lätt att geografiskt placera även Telepathe på vår kontinent. Men Busy Gangnes och Melissa Livaudis hör hemma i Brooklyn, New York, New York. Och det är egentligen fullständigt naturligt. Det var här som den moderna dansmusiken föddes på bögklubbarna under sjuttiotalet och det var också New York som var hjärtat i det mesta av den dansmusik som återföddes efter discons implosion i slutet av samma årtionde. I Telepathes fall handlar det främst om New Yorks postpunkscen, med sitt möte mellan analogsyntväggar och hotande blåskaos. Fyra och en halv minut som hade kunnat smita in på samlingar som New York Noise eller Disco Not Disco utan att någon hade lyft ett tidresenärspuritanskt ögonbryn.

Analog People in a Digital World A Japanese Whale
Visserligen lär låttiteln ha varit del av orsaken att jag kastades till helt fel del av världen, men även musikaliskt placerade jag Analog People in a Digital World i Japan. Närmare bestämt i porten precis intill A Hundred Birds. Ett land som jag definitivt inte hade geopositionerat Analog People in a Digital World i är världens andra discoland Italien. Men det är precis där som Matteo Sabbioni och Sandro Fioro återfinns till vardags. Fast långt ifrån italo, om man säger så. Istället är det mörkt mässande och introvert progressivhouse som står på programmet med en hårt kickande baskagge som vägvisare. I nattkylan snubblar duon ibland över gläntor badande i stråkkastarljus, men det är bara tillfälliga andningshål innan resan mot mörkrets hjärta fortsätter.

Analog People in a Digital World The Violet Trip
Även baksidan på tolvan håller samma höga klass. Den här gången är mörkret däremot inte lika kompakt, mycket tack vare en bubblande melodislinga som skjuter fram över den rullande basgången. Det är nästan så att det är en trancehorisont som kan anas långt borta i fjärran, precis bortom den västickande hi-haten.

DJ Spen & The MuthaFunkaz present Marc Evans Given Me Joy
När DJ Spens namn dyker upp blir resultatet för det mesta house med gospelförtecken. Antingen som producent och remixare åt andra eller när han skissar fram sina egna visioner vid ritbordet, som exempelvis Jasper Street Co.. Och just gospelhousen har en tendens att fullständigt bubbla av livsglädje, precis som gospel överlag. Man må tycka vad man vill om religion, men när de amerikanska kyrkobänksraderna börjar gunga är det svårt att inte svepas med. Gränsen mellan Gud och kärlek suddas fullständigt ut. Och frågan är om inte Marc Evans i Given Me Joy, ibland hjälp av en gitarr som skulle kunna vara hämtad från Deep Sensations fullständigt magiska Somehow, Somewhere (There’s a Soul Heaven), kanske bättre än någon före honom lyckas sätta ord på den känslan: Like Stevie Wonder lyrics being delivered by Donnie Hathaway. Som kärlek.

Illusive feat. Keely Summer in September (Club Mix)
När jag hörde originalversionen av Summer in September blev jag både förvånad och besviken. Egentligen var det väl inget större fel på den tillbakalutade jazzsoulfunken, som gjord för antingen struttande eller bilåkande, men, tja, tillbakalutad jazzsoulfunk finns det många som gör. När jag upptäckte Ross Couch 2007 var det genom hans vemodiga och själfulla house. Musik som visserligen också många andra gör – men få lyckas packa musiken lika full av hjärta som det Couch skapade med Into the Night och Make a Difference. Lyckligtvis var ordningen återställd när Main-mixen landade, då blev det precis så pianodroppande snyggt som jag hade hoppats. Men det var faktiskt i klubbmixen som Summer in September lyfte sig sitt sista snäpp. Då får Keelys brustna hjärta sällskap av sällskap av en betydligt mer livlig basgång och stråkstötar. Den här gången vinner faktiskt vokalversionen över instrumentalversionen, även om det jag gladeligen packar med mig både som regnsällskap.

Illusive Hypnotized (Alternative Mix)
Jag är en sucker för stråkar. Så är det bara. Framförallt vemodsblå stråkar, precis sådana som Illusive får till i sina allra bästa stunder. Som flera andra Illusive-låtar är skillnaden mellan remixerna, av Ross Couch själv, subtila, men det är i detaljerna som magin täljs fram. I fallet Hypnotized är skillnaden mellan mixarna kanske mer finstilt än någon gång tidigare och det handlar i grund och botten om samma färgpalett, men olika detaljblandningar (som en försynt gitarr i alternativmixen). Någonstans i millimeterdetaljerna avgöras slaget till just alternativmixens fördel, även om båda är fantastiska. När stråkarna i den smyger igång kring fem minuter träffar Hypnotized rakt i hjärtat.

Yuma Trace of Wind
Ja, va tusan. Trace of Wind är egentligen inget mer än en alternativtagning av Strings of Life. En slagsmålsklubbande duett mellan ett hysteriskt housepiano och stora stråkar. Nu låter det som att det här skulle utgöra något slags problem, men så är förstås inte fallet. Housepiano? Stråkar? Strings of Life-melodi? Jamendåså.

Lyssna hos youtube

Blame Hold the Sunshine
Av all drum’n'bass som sprutar fram är det säkerligen inte särskilt förvånande att det är musiken i liquid funk-facket som ligger en melodijunkie som mig närmast hjärtat. Och även om Hospital Records är bolaget med stort ”B” när det handlar just om liquid funk så finns det andra bolag. Blame ligger på ett av dessa. 2008 hette Blames bästa alster Hold the Sunshine, själfull drum’n'bass när den smattrar som vackrast. Rösten som dök upp här och där tillhörde Diane Charlemagne, som bland mycket annat var frontfiguren i Urban Cookie Collective och kunde höras i Goldies banbrytande drum’n'bass-klassiker Inner City Life. Vore förstås slöseri att bjuda i en som Diane och sedan begränsa hennes insats till lite bakgrunds oooo-oooo:ande. Sagt och gjort, det blev en vokalversion också – som lagom förvirrande nog fick titeln Keep the Sunshine. Diane i all ära, men i det här fallet smakar mindre faktiskt mer.

Cazals Somebody Somewhere (Lifelike Remix)
Textraden I’m just a hopeless romantic with a dirty mind är strålande och videon är i sin enkelhet så übergullig att det inte går annat än att älska den (tänk Massive Attacks Unfinished Sympathy möter Roger Sanchez Another Chance), men det var först när Somebody Somewhere tagit omvägen via Paris och Lifelikes studio som alla musikaliska pusselbitar föll på plats. Originalet är inte helt oäven powerpop, men har man en gång hittat sin plats i Lifelikes analoghouseuniversum så är det förstås inte en rättvis fajt någonstans.

Natasha Bedingfield Angel (Moto Blanco Club Mix)
Efter att ha kört över världen med pastellsprakande bagatellpop av bästa sort på sina två första album tyckte Spice Girls på sitt tredje och sista (?) album att det var dags för lite ny riktning. Vägvisaren pekade på modern r’n'b. Ett telefonsamtal hade några av de stora i genren rekryterats, bland dem Rodney ”Darkchild” Jerkins. Hur Natasha Bedingfield resonerade när hon åtta år senare gjorde lite av samma resa har jag ingen aning, men Angel är i sin ursprungliga form även den skriven av Jerkins. Nu är det förstås inte den versionen vi tar med oss här. Istället blir det ett dopp i remixpoolen och vad finns väl där om inte en Moto Blanco-mix? Housepiano, stråkar, lite girl power-vibbar, några få Jerkins-ekon och en väldigt snygg refräng. Det är ungefär allt som behövs.

ALLA DELAR 2008

100 fantastiska låtar 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

The Whitest Boy Alive Golden Cage (Fred Falke Remix)
Jag gillar såväl Kings of Conveniences supermjuka akustopop och Erlend Øye på elektroniska soloävenyr. The Whitest Boy Alive har däremot inte funkat för mig. Erlend med band, utan Eirik Bøe, blir något slags konstigt mellanting mellan Kings of Convenience och Erlends grejer i eget namn. När åttiotalskonässören Fred Falke kliver in i bilden blir det däremot en helt annan historia. En betydligt bättre sådan. Den ursprungliga melodin, men omgiven av betydligt roligare musikaliska vänner som blir en perfekt och neonregnad storstadskuliss till berättelsen om ett sprucket hjärta.

So of course I miss you and miss you bad
But I also felt this way when I was still with you
Yes of course I miss you and miss you bad
But I also felt this way when I was still with you
This city’s no longer mine
There’s sadness written on every corner
Each lover was made to sign
Now I hear them calling me over and over

Sam Sparro Black & Gold
En portugisättad far som är predikant och som gjort musik till tv-serier som Star Trek och Queer Eye for the Straight Guy. Född i Australien, uppvuxen i USA och hittade lyckan som artist i London. Dessutom öppet homosexuell. Sam Sparro, eller Sam Falson, har inte en bakgrund som vem som helst. 2008 landade debutalbumet och från det plockades andrasingeln Black & Gold, producerad av Sparro själv. Remixer av namn som Sanna & Pitron, Phones och Russ Chimes – men det var Sparros egen originalproduktion som stod sig bäst. Struttig r’n'b-baktaktsflörtande elektropop som hade kunnat höra hemma på ett 00-talsalbum med Robyn – komplett med pisktrummor, hydrofontranceljud, svepande åttiotalsslingor och en väldigt snygg refräng.

Chromeo Needy Girl (Lifelike Remix)
När det begav sig under discoeran var Kanada ett av de främsta discoländerna. Egentligen kanske inte så konstigt med tanke på det korta avståndet till discons moderland, men när man pratar discohistoria blir Kanada många gånger förbipasserat utan kommentar. Som så ofta när det gäller Kanada hamnar det i skuggan av storebrorslandet i söder. Lite samma sak gäller dansmusikscenen, där Kanada snarast hamnat i kölvattnet efter de forna kolonialmakterna i Europa. Men Kanada är förstås mer än bara Deadmau5, som Dave 1 och P-Thugg. 2004 släppte duon sin kanske bästa låt, komplett med talk box och Rockit-scratchbreak. Fyra år senare flyttade låten hem till sitt själsliga hemland i och med att franske Lifelike tog sig an Needy Girl. Och resultatet blev förstås lika bra som så mycket av det Lifelike gjorde under 2008 – i det här fallet skilde det (åtminstone musikaliskt) inte en ocean mellan original och remix, men ett nytt basgrundverk gav Needy Girl en sväng till på dansgolvet.

Allure feat. Julie Thompson Somewhere Inside (Original Mix)
En av samlingarna som Somewhere Inside dök upp på var en trancesamling som kort och gott hette Dream Dance. Dream Dance. En väldigt bra beskrivning. Bakom Allure döljer sig Tijs Michiel Verwest och bakom honom gissar jag att Tiësto höll ett vakande öga från kulisserna (det fullständiga ”artistnamnet” är nämligen ”Tiësto presents Allure”). Och tillsammans med Julie Thompson (som bland annat kunnat höras tillsammans med just Tiësto och även hos Freemasons) skapar de, tja, drömtrance som låter sådär storslaget vemodig som poptrance gör när den är som bäst. När det sedan blir dags för Andy Duguid att remix blir resultatet om möjligt än mer bomullsdrömmande med hjälp av ett stillsamt piano. Väldigt jämnt lopp mellan de båda versionerna.

Dinka Kazantip
Dinka Wuthering Heights
Även Tamara Hunkele, med rötterna i Schweiz, lät sig som så många andra under året inspireras av Deadmau5. Men när det gäller att få ihop ett album som funkar hela vägen efter Deadmau5-receptet, ja där har Tamara lyckats bäst. The Temptation var inte bara ett av 2008 års bästa album – det var en av de bästa skivor som 00-talet hade att bjuda på. Att plocka ut enskilda låtar från albumet, eller för den delen allt hon släppte runt omkring, är förstås rätt svårt. De flesta hade förmodligen platsat här i listan. För att göra det enkelt för mig plockar jag två låtar som ligger i varsin ända av det progressiva housekänslospektrat. Kazantip, med sin avlägsna du-da-du-da-sång, sitt Popcorn-ploppande, sin wackande gitarr och sina trancecrescendon, är en alptopp där solen lyser hela vägen runt. I Wuthering Heights (inte Kate Bushs magiska klassiker) viner den sorgstråkdränkta blåsten däremot betydligt mer isande.

Countparis feat. Katherine Ellis Poza (Original Mix)
När Katherine Ellis inte gör bubblande remixer som del av Bimbo Jones-kollektivet dyker hon bland annat upp som en av rösterna på dansgolvet. Här har hon kunnat höras tillsammans med namn som Freemasons, Joey Negro, Roger Sanchez och discolegenden Cerrone. Med tanke på Ellis namn ovan borde det alltså egentligen ha varit den vokala versionen, med tillägget (You Got What I Need), men det är istället den instrumentala versionen som tog sig allra längst. Nu dyker Katherine Ellis visserligen upp på ett hörn med lite ”yeah-yeah-yeah”-körande, men det är också allt som hon har att komma med här, i ett storslaget kaos drivet av en champagnestudsande basgång och filtrerade och känsloväxande stråkar. Dave Armstrong och Redroches gemensamma remix, med lite rakare basslinga och hydrofonexplosioner, kommer inte långt efter.

Chieko Kinbara Shadow
Med tanke på vilken stor roll stråkar spelar inom stora delar av housemusiken är antalet stråksolister försvinnande litet. Faktum är att det egentligen bara finns en: Chieko Kinbara. Att hon hör hemma i Japan skvallrar inte bara hennes namn om – den soulhouse hon gör kommer nuförtiden mest från just landet i öster. 2008 släppte Kinbara inte bara ett album, utan två. Ett blått och ett rött. Två stämningslägen som också genomsyrade låtmaterialet. Bland dem som dök upp och hjälpte till på den blå skivan, Velvet Nights ~ Pray for Strings, fanns namn som Ananda Project, Frankie Feliciano, Josh Milan från Blaze och Jeff Mills. Här fanns också en av housemusikens allra största: Eric Kupper. Under hans ledning förvandlades Shadow till en bakgrundsduett mellan piano och stråkar påpiskade av en hi-hat från housemusikens begynnelse. Och så förstås Chieko Kinbaras violin som ovanpå allt det här fick göra ungefär precis vad den ville. Resultatet blev snudd på en ny The Whistle Song, nästan 20 år senare.

Lyssna hos skivbolaget

Kelly Rowland Daylight (Joey Negro Club Mix)
Ingen 100-lista är förstås komplett utan att världens bäste Joey Negro dyker upp någonstans. Som här, när han ger ex-Destiny’s Child-Kelly en välbehövlig omarbetning av Daylight. Det som i sitt original är rätt tandlös och tam discoboogie förvandlas, förstås, till en sprudlande resa tvärs över dansgolvets färgspel. En version som är ovanligt digital för att vara Joey – en säsongsriktig digitalobasgång istället för den i vanliga fall betydligt mer levande Joey-basen. Mer Akabu-Joey än The Sunburst Band-Joey, alltså. Men i övrigt är det ett bubbelleende sväng som egentligen alldeles för bra för den mediokra originallåten. Och då har jag inte ens nämnt att Joey dessutom hade den goda smaken att kapa Gym Class Heroes-Traviss rap helt och hållet (till skillnad från exempelvis Maurice Joshuas i övrigt inte alls pjåkiga remix).

Royce Da 5’9″ Shake This
Den första ”100 fantastiska låtar”-listan jag gjorde täckte musikåret 2005. Det var ungefär då jag, efter drygt ett decenniums rätt aktivt lyssnande, släppte kontakten med hiphopen. Hade jag gjort liknande listor för de första åren på 00-talet hade genrefördelningen säkerligen sett annorlunda ut, till hiphopens fördel. Men jag lyssnar fortfarande på hiphop, om än inte i lika stor utsträckning, och framförallt håller jag öronen öppna när mina gamla hjältar gör något nytt. Tyvärr brukar det betyda inte särskilt roliga grejer, men den största av dem alla, DJ Premier, visar att han fortfarande kan. Trots, eller kanske tack vare, att han håller fast vid samma formel som han en gång svängde ihop mellan skivbackarna när åttiotal blev nittiotal. Och den låt Premier smög ut på mixtapes tillsammans med Royce Da 5’9″ 2008 var inte bara en av årets bästa låtar, det var också en av Premiers bästa produktioner överhuvudtaget, där Royce får beatboxas i högsta divisionen med en massivt stegrande ljudvägg. En låt så bra att jag hunnit skriva två texter om den: dels själva recensionen och dels en text där jag listade DJ Premiers 30 största musikaliska stunder.

ALLA DELAR 2008

100 fantastiska låtar 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

Spellista hos Spotify (de låtar som finns där)

Metronomy Heartbreaker (Faze Action Remix)
I sitt original är Heartbreaker lite halvtråkig stelopererad åttiotalspop med powerpopgitarrer och handklapp. Och framförallt rätt irriterande sång. Sången blir förstås det första som ryker när Simon och Robin, båda med efternamnet Lee, är klara. Åtminstone nästan, några ekon återstår. På resan fram till färdig remix hinkas stelheten ut genom rutan och förses istället med de afrolevande trummor och bas som blivit något av ett Faze Action-varumärke. Krydda med analogljud och soluppgångsexplosioner och Heartbreaker har förvandlats till en enda lång strandfest. Till och med så pass att Kris Menace remix får nöja sig med en andra plats.

Lyssna hos Official FM

Beroshima Horizon (Funk D’Void’s Hope Mix)
Att Frank Müller släppte remixtolvan av Horizon på Soma kunde knappt vara mer passande. Åtminstone om man ser till Funk D’Voids remix. Med sin luftiga och lågmälda kostym, accessoarförsedd med en väldigt snygg tidig-nittiotals-house-hi-hat, blir Horizon precis det som jag en gång föll för hos Soma och kanske framförallt bolagets grundare, tillika duon Slam. Precis lika passande är titeln på låten – för det är precis så det låter. Som horisonten precis innan morgonen bryter igenom, som ett avskiljande streck mellan de mjuka och gungande melodierna, som målar silhuetter mot den ljusnande himlen, och den mörka basgången, med ekon från Mr. Fingers Can You Feel It, därunder. Och så en imiterad ATB-gitarrslinga mitt i alltihop.

Pryda Pjanoo
Pjanoo var en av 2008 års allra största låtar, men samtidigt en på flera sätt osannolik hit. Långt ifrån klassiska danshits var Pjanoo inte bara instrumental, utan också en rätt monoton historia, byggd kring en enkel pianomelodi (en parallell till en annan stor instrumentalhousehit: Robert Miles Children). Kring pianostommen läggs delar till och plockas bort, i gränslandet mellan progressiv house och poptrance – med en riktigt snygg basgång. Hela tiden tillräckligt mycket för att det aldrig ska kännas transportsträcka. Men det är också musikaliskt ganska långt från Prydas andra stora hit: filterklassikern Call On Me. För bakom Pryda döljer sig förstås ingen annan än Eric Prydz, vilket inte riktigt hörs, men som de flesta av genrekollegorna har Prydz flera alter egon beroende på musikstil. Och Prydas stil fungerade uppenbarligen alldeles utmärkt även på hitlistorna. Jag vet inte om Fred Falke kände att det inte fanns så mycket att förbättra med den där pianoslingan eller om han bara var trött på den, men i hans version är det andra ackord som gäller. Plus en förvrängd Daft Punk-gitarr. Bland de bästa Pjanoo-remixerna finns också High Contrasts version som smattrar på i sedvanligt High Contrast-drum’n'bass-tempo.

Norman Doray Krystal (Original Mix)
Jérémy Lecarour följer upp 2007 års Jetlag med mer av samma instrumentala storgestslag (för det var instrumentalversionen av Jetlag som hamnade i min 100-lista för 2007). Och egentligen är Doray hemma i samma stund som jag trycker på play, eftersom den första sekunden av någon anledning alltid får mig att tänka på Real Lifes världsbästa synttrummefest Openhearted. Men det tar inte slut i och med det. Med sin studsande bakgrundsmelodi som omfamnar hela åttiotalet, från de första stapplande postrymddiscostegen fram till Lil’ Louiss French Kiss är Krystal en långsamt växande housejätte med ena benet i den progressiva housen och det andra i Fred Falkes 00-återlansering av åttiotalet. Storslaget, svulstigt och svävande vackert.

Lyssna hos DJ Tunes

Studio Apartment feat. Marc Evans Serenity
Serenity var en liten överraskning för mig. Med tanke på att japanska Studio Apartment, mästare på själfull discohouse, stod för musiken och Marc Evans för sången hade jag förväntat mig en discogolvsglänsande gospelbomb. Framförallt med den titeln. Istället blev det, visserligen trendriktig, avskalad och rätt kall digitalohouse, rätt nära Dennis Ferrers fantastiska kyrkokör Church Lady. Och precis som i Church Lady växer Serenity. Där Marc Evans predikan till en början bara har sällskap av en studsande basgång och ett pekfingerdomderande hi-hat-beat reser sig så sakta en techhousemaskinell melodi och så till slut en lilafärgad kör. Och när refrängen så slutligen briserar, ja, då dansas det en trappa upp.

Liquid Nation feat. Andrea Britton Breathe Life (Fish & Chips Club Mix)
Som så många av sina kollegor gillar Bassmonkeys att gå på maskerad. En av kostymerna som då hänger i garderoben är märkt med ”Liquid Nation”. När de ville hitta någon att ge liv åt Breathe Life behövde de inte titta längre än dansmusikveteranen Andrea Britton, som bland annat var rösten i en av 2006 års allra bästa låtar. Men det var när Fish & Chips (Nicola Fasano och Steve Forest kom in i bilden. Den klubbdigitala utstyrseln åkte av och ersattes av en blåslevande och paljettströsslad sjuttiotalsdiscooutfit. Händerna i luften? Händerna i luften.

The Sunburst Band Rough Times
Om Akabu är Joey Negros mest maskinella alter ego så hittar vi The Sunburst Band i den rakt motsatta ändan av skalan. Det är här Joey verkligen får leva ut sina discofantasier med sällskap av musiker snarare än datorer. Med gruppmedlemmarnas hjälp skapar Joey sedan The Sunburst Bands åttiotalsdiscoboogie. 2008 kom gruppens tredje album och bäst i den samlingen var Rough Times. Sju minuter discobasgång, funkjazzgitarr, snyggt blås, stor sång och ett väldigt, väldigt stort hjärta. Och när så saker och ting call-and-response-skruvas till ytterligare strax efter fem minuter så blir målgången en enda stor och fullständigt fantastisk händerna-luften-discofest.

Kid Massive feat. Robert Owens Another Day (Hott 22 Remix)
Kid Massive och Hott 22 har båda dykt upp i mina tidigare 100-listor. När de båda gör gemensam sak med varandra och framförallt med världens bäste Robert Owens, ja, då vet jag ju redan långt innan jag hört en ton att det här är ungefär så bra det går att bli. När jag hör originalversionen blir jag först lite orolig, okej men inte mer, men sen kliver Chris Malinchak och Greg Bahary upp i DJ-båset och räddar situationen. I deras värld förvandlas Another Day till housepianodrive discohouse när den glittrar som allra vackrast. Då blir Robert Owens betraktelse över världens tillstånd en alldeles självklar fortsättning på Ce Ce Rogers övermagiska klassiker Someday.

Eugene Wilde Fallin’ (Bassmonkeys Club Mix)
När jag först såg ”Eugene Wilde” trodde jag att Bassmonkeys uppdaterat en av låtarna från Wildes discoinfluerande 1984-album. Men det visade sig istället handla om en annan Eugene Wilde, som med Catch Me I’m Fallin’ spelat in någon slags soulballad av den där typen som är både lågmäld och svulstig. Funkar lite sådär, även om den är snygg. Men när sedan Bassmonkeys kastar ut det mesta av originalet (tillsammans med merparten av titeln) blir det desto roligare. Tempot vrids upp, fyrfyran pumpar, discogitarren plockar toner och stråkarna flyger fram över dansgolvet. Så som låten borde ha låtit från början, alltså.

Audio Affinity feat. Gemma Roe My Love (JedSet Heats the Soul Instrumental)
Bakom Audio Affinity döljer sig britten Martyn Stonehouse som 2008 gjorde gemensam sak med Gemma Roe i My Love, en av årets riktigt stora låtar. Fast nu är det en sanning med modifikation. För när parisaren JedSet (Eddy Joncoux) stranddansade fram sina remixversioner är det faktiskt den instrumentala varianten som jag föll för mest. Gemma röst funkar på något sätt inte riktigt här, så ”feat.” skulle jag egentligen kunna stryka. Men alldeles oavsett Gemmas vara eller inte vara är My Love i JedSets version basgångsvarm disco när den är som 00-talssnyggast, med bloppande melodi, snygga fills och en hi-hat som inte skäms för sig där i det neonströdda sommarmörkret.

Lyssna hos Traxsource

ALLA DELAR 2008

100 fantastiska låtar 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Lady Gaga feat. Colby Odonis Just Dance
Lady Gaga var ännu en av de där artisterna som det tog ett tag för mig att ägna någon slags uppmärksamhet. Jag vet inte ens vad det var som till slut fick mig att ge The Fame en chans, om det var att jag till sist hörde någon av singlarna eller om det var att jag helt enkelt tröttnade på att höra talas om en massa Gaga utan att ha koll på vad det handlade om. När jag väl tog mig tid visade det sig att det var värt mödan. Milt sagt. The Fame visade sig vara fullpackad med stora låtar – och störst av dem alla var den fullständigt knäckande albumöppnaren skriven och producerad av svenskfärgade RedOne. Fyra minuter som egentligen är alldeles för baktunga för sitt eget bästa (det märks att RedOne har förflutet som rockmusikskapare – vill man vara krass skulle man kunna konstatera att Just Dance är bredbend rock av jeansgrenförstörartyp), men som blir fullständigt omöjliga att värja sig emot genom en mördarrefräng, en adidaskaxig basgång och årets mest skrikskitiga keyboardslinga.

Warren Clarke presents Jonni Black vs. Shena Bitch Is Back (Main Vocal Mix)
Warren Clarke i all ära, men jag hade väntat mig en helt annat musikaliskt vägval med den titeln. En arg Peaches, kanske. Istället är Bitch Is Back sprudlande discohouse med mjuka keyboardstudsmattor, fejkat blås, varmpumpande bas, ett stänk av Music Sounds Better With You och stor sång av Shena. Inte så lite Freemasons på sitt bästa humör, därför är det ingen större överraskning att Shena jobbat just med dem.

Daishi Dance feat. Lori Fine The Rose
2008 hade det nästan gått 30 år sedan Bette Midler gjorde The Rose smått odödlig. När Daishi Dance, en av de verkliga kungarna av soulhouse av mest solskensöverdoserad typ, gör en egen version blir det förstås precis en solskensöverdoserad soulhouse-cover. Och vilken cover. Daishis självklara housepiano popcornbubblar som aldrig förr över ett hi-hatpiskat klubbbeat. Men så finns där den där violinen, blåare än någonsin, som en obekväm påminnelse om kärlek är allt annat än en enda lång raksträcka utan hål i asfalten. Krocken mellan de båda känslorna gör förstås att The Rose når långt över molnen utan någon som helst tanke på att landa.

NUN Nemo (Club Edit)
2008 hade det gått 18 år sedan svenska Dive släppte sin makalösa Captain Nemo. Då var det dags för polska duon NUN (Magdalena Kaspryszyn och Olaf Karbowiak att besjunga Nemo igen – den här gången i en musikalisk kostym bestående av lika delar filtrerad klubbhouse och svepande poptrance. Det här handlar egentligen om dansmusik när den är gjord enligt de flesta standardmallar som finns, men det finns något som jag inte riktigt kan sätta fingret på som gör att den trots allt lyfter sig över de flesta andra stallkamrater. Framförallt är det sex och en halv minut koncentrerad solcharm med årets bredaste kanske bredaste leende.

Sébastien Tellier Kilometer
Även om det såhär i efterhand egentligen var långtifrån det konstigaste som skulle kunna hända så var det nog mer än ett ögonbryn som förvånande höjdes när det blev klart att Sébastien Tellier skulle representera Frankrike i Eurovisionsschlagerfestivalen 2008. Både låt och video gjorde att till och med de mest tränade ironikännarna hade svårt att få kläm på huruvida det handlade om ett gigantiskt ironiexamensarbete eller inte. Klart är oavsett att Divine, och Telliers kläder, inte alls stack ut särskilt mycket – om vi hade vridit tillbaka klockan sådär en 25 år.

Kilometer är inte en alls lika stor kitschorgie (även om videon på sätt och vis är en orgie), men det är däremot åttiotal så det sjunger om det, med ljudeffekter och analogljud och en musikalisk kostym som hämtad från Phil Collins In the Air Tonight. Eller för den delen Make Love, det stora ljuset i det mörker som var Daft Punks tredje album Human After All. Och med tanke på att producenten heter Guy-Manuel de Homem-Christo, ena halvan av just Daft Punk, så är det kanske inte alls särskilt konstigt. Även om det är väldigt snyggt att Aeroplane ger Cerrones Supernature en blinkning är originalversionen faktiskt snäppet vassare.

Tennishero Midnight Love
Musik handlar många gånger inte bara om musik. Det handlar minst lika mycket om saker som egentligen inte borde spela någon roll för hur det låter – och som heller inte gör det. Men när Jens Andersson och Alexander Berg först väljer charmiga ”Tennishero” som artistnamn och sedan ger sina tre 2008-minuter titeln Midnight Love, som inte bara är en väldigt konsumentupplysande titel utan dessutom en titel bestående av två väldigt vackra ord, ja, då är frågan om det trots allt inte låter lite, lite bättre bara därför. Midnight Love är oavsett vilket blåtimmespop målad i analoga housefärger som borde ha räckt mycket, mycket längre.

Emil Lassaria Balada
Vad får man om man tar den rumänske kompositören Ciprian Porumbescus stråkverk Balada och lägger till ett housebeat och en studsande sequencerbas, temat från Knight Rider och sist men inte minst klipper stråkarna på samma sätt som Mirwaïs gjort åt Madonna? Jag skulle tro att Emil Lassarias tolkning av Balada ligger rätt nära summan i en sådan ekvation.

Leona Lewis Bleeding Love (Moto Blanco Vocal Club Mix)
Bleeding Love är, de diskantbrutna trumljuden till trots, en rätt intetsägande historia. Något slags lite för baktungt försök till en stor r’n'b-ballad. Men det är i originalversionen det. För vad gör väl ett dikeskört original när världens bästa Moto Blanco kör bärgningsbilen. Och här gör de precis som vanligt. Kort sagt en enda stor multikolorerad discokula till bredden fylld med housepianon, discogitarrer, dansgolvsglädje, bordvältande basgång och en massa konfetti. Kort sagt precis den inramning som Leonas röst förtjänar.

Thomas Toccafondi feat. Robina Keep the Faith (Original Mix)
Det är inte sällan de enklaste greppen som, i all sin bedrägliga enkelhet, når längst. Eller åtminstone konsten att få det svåra att verka så enkelt att vem som helst hade kunnat göra det. Ta bara de få pianoackord som ligger och rullar genom hela Keep the Faith. Från de att de smyger sig in precis i början sätter de tonen och stämningen och blir ett mjukt skyddsnät som Robinas viskförföriska och livsbejakande sång kan förlita sig på. Lägg till knappt märkbara keyboardfills, en känslofylld basgång och en saxofon som knappt vågar sig i närheten av mikrofonen så har du sex och en halv minut gospelhouse som lämnat de stora gesterna hemma.

London Elektricity feat. Elsa Hedberg Just One Second
Tony Colman (i början tillsammans med Chris Goss) har snudd på helt själv karvat ut ritningen för hur den riktigt själfulla drum’n'bass-musiken ska låta. Både genom London Elektricity och etiketten Hospital Records har han skämt bort oss med frampiskad och överklockad soulmusik som inte fungerat bara som singlar utan även i albumformatet. 2008 års Syncopated City kunde inte riktigt mäta sig med föregångarna och topparna var heller inte i nivå med det bästa på exempelvis föregångaren Power Ballads. Men med den fallhöjd som London Elektricity har räcker det ändå till några av de bästa drum’n'bass-låtarna som året gav oss. Till Just One Second importerade han dessutom lite svensk hjälp i form av Elsa Hedbergs sång.

ALLA DELAR 2008

100 fantastiska låtar 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

Fast en tradition kan ju inte vara en tradition om det är en massa hål i kronologin. Hur skulle det se ut? Alltså: eftersom 2009 försvann utan att jag riktigt hann med så blev det ingen 2008-lista. Och eftersom jag inte fått färdigt min 2008-lista kunde jag ju inte börja med min 2009-lista. Hur skulle det se ut? Följaktligen blev inte heller den klar.

Det finns förmodligen en väl dokumenterad diagnos för det här, men det bryr vi oss inte om nu.

Istället konstaterar vi att det blir dags att timewarpa oss igenom hösten. Ni som var med de tidigare listorna vet ungefär hur det funkar. Skillnaden blir att jag kommer att dra ut lite mer på saker och ting.

Alltså: 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan 100 fantastiska låtar från 2009. Uppdelade i block om tio stycken i taget, som publiceras ett i veckan. 200 låtar. 20 veckor. Målgång någonstans kring årsskiftet. Och sen är jag ikapp. Räknar kallt med att bli klar med 100 fantastiska låtar 2010 innan vi börjar skriva 2013.

I morgon kör vi igång. Den som inte tycker om att titta i backspegeln bör med andra ord hålla sig långt borta.

Som en liten tjuvstart riktar vi för en stund strålkastarljuset mot en av 2008 års stora musikhändelser. Rickrollandet, youtubes stora aprilskämt 1 april 2008. Då alla videor på startsidan ledde till Rick Astleys Never Gonna Give You Up.

Självklart slutade det inte där.

Den 11 april samma år gick världens första Rickmob av stapeln vid Liverpool Street Station i London, då hundratals människor samlades inne i tunnelbanestationen för att sjunga Never Gonna Give You Up.

Självklart tar det inte slut där heller. Samma dag, som en hyllning till såväl originallåten som rickmobben, gick några dansmusikproducenter samman under namnet The Rickrollerz och fixade till en filterhouseversion av Stock Aitken & Watermans klassiska poplåt, skapad i samma studio som användes vid inspelningen av originalet.

Alltså. Den kommande lilla tidsresan börjar med en av de bästa låtar som någonsin spelats in. Visserligen inte i en version som är riktigt lika vass som originalet, men en filterhouseversion av Never Gonna Give You Up är en filterhouseversion av Never Gonna Give You Up är en filterhouseversion av Never Gonna Give You Up.