dagensskiva.com

48 timmar

Artikel

Fantastiska låtar 2008:100:5

Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är dessutom inte omöjligt att det slunkit med någon låt som hamnat i fel år, men det är sånt som händer.

Ikon SpotifyLåtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Ferdy & Edwin Mulder Point Cabrillo
Att remixen av Point Cabrillo bär namnet ”Cosmic Belt Mix” kunde knappt vara mera passande. Visserligen kommer namnet från remixaren Cosmic Belt, men skulle lika gärna kunna vara en konsumentupplysningsbeskrivning av Point Cabrillo. Ett stjärnbestrött kosmiskt bälte på en nattsvartsblå himmel. Framförallt, ironiskt nog, originalversionen. Musik som lika mycket får mig att tänka på svenska nittiotalselektronikakten Spacelab som housemästaren Larry Heard i sina mest finstämda stunder. Vackra melodier och rymddrömmande slingor i en kindtät dans, livrädda att släppa taget och försvinna in i nattens ensamhet. Cosmic Belts remix är å sin sida tyngre och mer åttiotalsstruttig, men samtidigt gör den hårdare ramen att originalversionens mjuka piano, när det väl släpps in, nästan gör att musiken blir ännu vackrare och än mer bräcklig. Vilken version som hamnar i första rummet beror på natten.

Cut Copy Hearts On Fire (Holy Ghost Remix)
Jag har aldrig fallit för Cut Copy som många andra har gjort. Charmigt och snyggt, men det där sista lilla extra har fattats. En av låtarna som trots allt fångade mitt öra, tillika en av duons bästa, var Hearts On Fire, med New Order-basgitarr och nittiotalistiskt ooo-aai-ow-aaaha-break. Men frågan är om Holy Ghost ändå inte är den som till sist vinner dragkampen om låten. Byggd kring sin plockade Going Back to My Roots-gitarr och några otroligt vackra stråkar backar Hearts On Fire in i en ensam tvärgata där den ser de lyckliga människorna passera en evighet bort.

Lyssna hos Soundcloud.com

DVAS Ambient Room (SymbolOne Remix)
Om jag skulle ha gissat upphovsman hade mitt första val landat på Fred Falke. Men Ambient Room, och remixen, är en heltigenom kanadensisk affär. Ja, det andra franska landet om man så vill, så visst finns det en koppling till Fred Falke och det franska analogdiscosoundet. För när DVAS och landsmännen i duon SymbolOne gör gemensam sak blir Ambient Room en sequencerbasgångsrullande analogljudsdansfest av allra bästa klass, som snudd på begraver allt vad avlägset ekande sång heter.

Trentemøller Miss You
Trentemøllers debutalbum The Last Resort, ett på många sätt oväntat album från dansken genom att visa upp en sida betydligt mer finstämd och lågmäld än hans remixer gett sken av, avslutades på kanske finast möjliga vis med Miss You. Nästan omärklig minimalism byggd kring piano och stråkar. Två år senare släpptes så Miss You som tolva, försedd med remixer – bland annat en av Trentemøller själv. Det som förenar de bästa av dessa är att de med små, små vridanden av olika detaljer skapar versioner som är så försvinnande lika varandra och samtidigt så subtilt annorlunda. Det gäller särskilt för de allra främsta i sällskapet. Lulu Rouge bygger sina minuter kring ett dragspel och ett känslotrasigt skräckfilmspiano medan Pascal F.E.O.S. lägger till ett technoförsynt beat och tänjer ut Miss You till tio minuter som inte en gång tappar skärpan. Två versioner som både låter precis som de heter. Som magknuten saknad.

Anoraak Nightdrive With You (Fear of Tigers Remix)
Frédéric Rivières originalversion är analogåttiotalistisk vemodselektropop som den skulle kunna låta om Phoenix varit lite mer intresserade av att spinna vidare på samma recept som de få riktigt bra låtar de gjort bygger på. När sedan Fear of Tigers skakat om ettorna och nollorna låter den fortfarande lika fransk. Ja, eller möjligen som den svenska varianten av samma genre (jag tror att det mest beror på att den lätt vingliga sången låter mer svensk än fransk i sitt uttal). Men Fear of Tigers, eller Benjamin Berry hör hemma ett kanalkast bort, i London. Både Anoraaks version och Fear of Tigers remix börjar resan vid exakt samma tunnelbanestation, men någonstans under parallellresan viker Fear of Tigers av ner i en annan, mörkare tunnel. Remixen får betydligt mer tyngd och attityd och när alla ljudlager lagts på svischar Nightdrive With You förbi indränkt i ett storstadskaos av neonfärger. Med ett stänk av nattimmesensamhet.

Stalker Studio feat. Disdishdance We Should Fall
Hade jag gissat på hemland för Stalker Studio hade jag sagt Japan. Inte bara för att jag först trodde att Disdishdance var någons mp3-felskrivning av Daishi Dance utan framförallt därför att We Should Fall låter precis som den lätt blåstrukna och organiska euforihouse som japanerna är ungefär världsbäst på. Men Stalker Studio är en rätt igenom helsvensk historia, så även Disdishdance (Malin Dahlström, som även har förflutet i Moder Jords Massiva och Midaircondo). Burna på en ylande refränggitarr, handklapp och blås är We Should Fall snyggt smittande dansgolvsglädje när den är som bäst. We should fall in love. Det behöver inte vara svårare än så.

Sick Sick 4 (Original Mix)
2008 handlade inte helt förvånande rätt mycket om Deadmau5. Den snöboll som kanadensaren rullade igång i och med Faxing Berlin fick en hel uppsjö mer eller mindre karbonkopierade efterföljare. En av de låtar som lyckades bäst med att bygga vidare på Deadmau5 blandning av melodiöst progressiv house och poppig trance var Sick 4, utgiven på So Sick! Och ungefär där slutar det jag egentligen vet. Jag vet inte vem som döljer sig bakom Sick (kanske är det till och med Deadmau5 själv i annat djurhuvud) och det snudd på enda spår hittar av Sick är den CD Pool-samling där jag först hörde Sick 4. På sätt och vis lite befriande att inte veta mer. En bra låt är en bra låt är en bra låt, och allt det där.

Lyssna på ett smakprov hos CD Pool

Robert Babicz Don’t Look Back
Det börjar i åttiotalet, med hårt marscherande trummor som får sällskap av en blygsam koskälla och sedan en väsande hi-hat. När man sedan tror att saker och ting ska ta sig en mjukare väg, när en melodiös slinga smyger igång, så rasar en fettdrypande moogbas in och börjar styra upp saker och ting. Men så kommer melodierna tillbaka igen och det ser ut som att man vet hur slutet ska bli. Men precis då, tre och en halv minut in, kastar sig moogen tillbaka igen, med en helt ny och betydligt mer aggressiv slinga och spränger hela huset samtidigt som en objuden Kraftwerk-melodi oinbjuden tar sig in bakvägen. De sista tre minuterna av Don’t Look Back blir en Kompakt ljudvägg, för mycket av allt och precis fantastiskt lagom, som man aldrig vill ska ta slut.

Donna Summer I’m a Fire (Solitaire Remix)
När discoikonen Donna Summer släppte ett nytt album var det inget som skapade några stora rubriker. Men även om det på många sätt är långt till sjuttiotalets Donna var det ett album som var överraskande bra, bitvis riktigt bra. En av de bästa låtarna var I’m a Fire, själfylld elektrohouse som skulle kunnat tillhöra Kylie Minogue. Men från att ha varit riktigt bra fullständigt exploderade I’m a Fire i Solitaires remix. Driven av ett mörkhamrande piano i duett med några betydligt mjukare ackord bärs I’m a Fire fram för att i refrängen gospelskjutas rakt upp bortom atmosfärens yttre regioner där Donna discodansar i rymden mer självklart än någon annan.

Cyndi Lauper Set Your Heart (Morel’s Pink Noise Mix)
Att Cyndi Lauper skulle dyka upp i en av mina 100-listor, så här 25 år efter Cyndis storhetstid, hade jag nog aldrig kunnat tro. Möjligen med en remix av någon av hitsen, men med en helt nyskriven låt? Nä, va? Och vad som är än mer förvånande att det är Cyndi själv som producerat, tillsammans med Richard Morel (mannen som gav oss True (The Faggot Is You) i början av årtusendet). Visserligen hade jag förstått att Cyndis Bring Ya to the Brink skulle vara något för mig med en producentlista bland annat bestående av Basement Jaxx, Digital Dog och Axwell. Men allra bäst blev det alltså i plastdiscon Set Your Heart, med Richard Morels hjälp. Ja, och dessutom lite stöd från Gene McFadden och John Whitehead. Invävt i Set Your Heart finns nämligen några nyinspelade delar av Harold Melvin & The Blue Notes Where Are All My Friends. Lite svårt att misslyckas då.

ALLA DELAR 2008

100 fantastiska låtar 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

Ola Andersson

Publicerad: 2010-09-13 00:01 / Uppdaterad: 2010-09-13 19:12

Kategori: Artiklar

3 kommentarer

Sindy lauper = 2008????

Nja Ola

15 år fel minst???

Primal Oregistrerad 2010-09-13 19:09
 

[...] Framförallt tack vare Edwin Mulder och Ferdy Ouderkerken som båda dök upp i min lista över 100 fantastiska låtar från 2008. Slutresultatet skulle visa sig vara långt mycket bättre än jag hade vågat hoppas på. [...]

Fantastiska låtar 2009:100:8 | dagensskiva.com Oregistrerad 2010-12-14 23:59
 

[...] har sedan de började göra musik tillsammans som Holy Ghost! senaste åren gett oss några riktigt trevliga remixer, men även den musik de skapat helt själva har smakat riktigt gott. Framförallt handlar det om [...]

Holy Ghost! "Holy Ghost!" | dagensskiva.com Oregistrerad 2011-04-14 00:01
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig