dagensskiva.com

48 timmar

Artikel

Fantastiska låtar 2008:100:7

Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är dessutom inte omöjligt att det slunkit med någon låt som hamnat i fel år, men det är sånt som händer.

Ikon SpotifyLåtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Julianne And I Love to Say Goodbye (Moussa Clarke Remix)
And I Love to Say Goodbye började sitt liv som en stillsam pianoballad på japanska Juliannes album Timeless. Tre år senare omarbetas låten av några remixare – en av dem Moussa Clarke, som plockade bort det mesta av originalet och förvandlade det istället till suggestiv digitalohouse insvept i ett metalliskt varmt och ekande housepiano. Hur det låter? Precis som den heter.

Lyssna på klipp hos Juno

Jerry Ropero feat. Cozi The Storm (Inpetto Remix)
Det har blivit lite av en tradition i mina 100-låtarlistor att en och samma låt dyker upp flera år. Först i någon originalversion eller i en av de första remixerna och året efter sedan i en annan remixform. När The Storm, som fanns med i listan över 100 fantastiska låtar 2007, nu dyker upp igen blir det dessutom i en form som snudd på blivit tradition i dansmusiken i stort: att en framgångsrik instrumentallåt släpps i en ny version med sång. Den stora skillnaden mellan The Storm 2007 och 2008 var alltså att Cozi nu står bakom mikrofonen. I övrigt är saker och ting precis lika storslaget fantastiska nu som då. Det som börjar som ett nästan försynt fyrfyrabeat växer sig allt starkare på vågor av trancecrescendon med soluppgångsexploderande vågtoppar. Vackert storslaget och med ännu en av de där kvinnliga poptrancerösterna som låter precis sådär singersongwriterövergivna som bara kvinnliga poptranceröster kan göra.

Karol XVII & MB Valence I Believe (Scibi Remix)
När polackerna Karol XVII och MB Valence svängde ihop originalversionen av I Believe blev resultatet i ärlighetens namn lite småtrist. Det som nästan kändes som att det skulle bli en kusin till Octave Ones fantastiska Detroit-klassiker med samma namn föll mest platt till marken. Istället var det, precis som i 2007 års 100-lista, duons landsman Scibi som kom till undsättning. Ompaketerad med klassiskt housepiano och Strings of Life-stråkar blev I Believes trosförklaring till varmt pumpande och blått finstämd house.

Boeoes Kaelstigen Cecta
Andelen artister som har Adrian Recordings som hemvist är i min samling ganska liten. Laakso, Emil Jensen och Björns vänner är inte min smak någonstans. Okej att Familjen också hör till Adrian-skaran, men Boeoes Kaelstigen (bökigt namngiven efter de båda medlemmarna: Leo Nathorst-Böös och Tor Rauden Källstigen) hör definitivt till de mer udda fåglarna på bolaget. 2008 var Cecta duons mesta låt, en i sitt original melodisk och minimalistbloppande historia i gränslandet mellan techno och house. Ingen av remixerna som följde kunde mäta sig med Boeoes Kaelstigens eget original – med ett undantag: det som Karachi (eller Adam Lundberg) vävde samman. I Karachis mixerbord sjönk Cecta genom golvet, ner till ett betydligt mörkare och mer skrämmande virrvarr av avlägset ekande tunnlar. Men ibland lyckas ändå originalversionen tränga igenom väggarna och eldflugedansar fram små ljusglimtar med på resan rakt ner i det okända. Två vitt skilda känslolägen, två väldigt bra versioner.

Lyssna hos Soundcloud

Mystery Jets Two Doors Down (Duke Dumont Reconstruction)
Jag har ungefär ingen koll alls på Mystery Jets. När jag kollar in originalversionen av Two Doors Down, som verkar vara deras hit, möts jag av en charmig åttiotalsretrovideo och skev gitarrpop åt powerhållet som låter rätt trist. I det läget är det tur att nästan inget av originalet återstår när Dave Dumont har vadat sig igenom det. I Dumonts version påminner Two Doors Down mer om Silicone Souls The Pact. Den tonårskära The Cure-naivitet som kanske fanns någonstans i originalversionen har förbytts i ett monotont malande som rusar fram genom ett övergivet tunnelbanenätverk från en framtida katastrofmetropol där hoppet sedan länge klivit av. Galet bra, med andra ord.

The Juan MacLean Happy House
John/Juan MacLean ska tydligen ha ett förflutet i danspunkbandet Six Finger Satellite som ska ha gjort ”electro-punk noise-music”. Med sig på turnéerna hade Six Finger Satellite ljudteknikern James Murphy, mannen som senare skulle starta skivbolaget DFA och ett av 00-talets riktiga postpunkflaggskepp LCD Soundsystem. Efter att MacLean lagt musicerandet på hyllan ett par år var det också Murphy som övertalade honom att kliva upp på scen igen. Det är med andra ord inte särskilt förvånande att det går att höra mycket av DFA i MacLeans musik, inte minst i Happy House, första singeln från MacLeans andra album. Basen och koskällorna finns förstås där. Kopplingen blir inte mindre av att sångerskan heter Nancy Wang (mer eller mindre permanent andramedlem av The Juan MacLean som också hörts på LCD Soundsystem-inspelningar) Fast det är lite poppigare, lite charmigare. LCD Soundsystem på Hello Kitty-humör. Typ.

Illusive Music Rising
En annan av huvudingredienserna hos Illusive är förstås pianot. Och i Music Rising är det pianot som har huvudrollen, omgiven av bloppande melodier och en avlägset wackande gitarr. Skillnaden mellan vokalversionen och instrumentalen är begränsade till en enda, loopad textrad som i det här fallet inte är livsnödvändig för låten – båda versionerna landar lika långt fram i fantastiskskalan. Det som den här gången istället är det som verkligen knuffar Music Rising över den hårfina gräns som skiljer glänsande glädjehouse från ren magi är istället är klockspelsslingan – kanske en av de mest lövtunna melodier som någonsin fastnat på ett band eller en hårddisk. Så hjärtskärande vacker att världen hackar till för ett ögonblick.

Lyssna hos Traxsource

Levi 5Star & Michelle Martinez Third Time (Shave Main Mix)
Patrik Hamberg i dagensskiva-redaktionen bytte för några år sedan sida och konstaterar numer för det mesta att det är i trummorna som själen och hjärtat i musiken finns. Själv vidhåller jag alltjämt att det är basen som är det verkliga hjärtat där den pumpar ut det blod som ger alla andra delar liv. Nu är det väl inte alla gånger just basen är som viktigast (framförallt inte de gånger basen av olika anledningar överhuvudtaget inte finns med), men på dansgolvet är basen livsnödvändig. Det gäller inte minst när det handlar om en basgång så fantastiskt mullersvängig som den som Levi 5Star fått till i Third Time, med remix hjälp av Justin Shave (bland annat ena halvan av Etherfox). Lägg till en wackande discogitarr, dramatiskt jagande stråkar, ett housepiano och enastående gospeldivasång av Michelle Martinez och du får sju minuter gryningsknäckande dansgolvseufori.

Apex The Yearning VIP (Original Mix)
Jag tycker alltid att det är fascinerande med artister som lyckas använda röster som instrument. Ännu mer fascinerande blir det när jag inte riktigt är säker på om det är en mänsklig röst, en digital imitation eller ett vanligt instrument som kommer att låta som en mänsklig röst. Det jag som i The Yearning VIP först trodde var en sång med ursprung någonstans i mellanöstern är förmodligen en violin som skulle kunna höra hemma i ungefär samma trakter. Eller förmodligen i Fjärran Östern, med tanke på att låten bygger på en sampling från Yearning of the Sword från Crouching Tiger, Hidden Dragon. Oavsett vilket är det en spöklikt vacker melodi som ligger längst bak i det drum’n'bass-bygge som Apex fört upp runt omkring. Stenhårda beat som sandpappras ner av konstjorda blås- och stråkmattor och ger en motsägelsefullt vacker och exploderande ljudvägg.

Annie Two of Hearts (Skatebårds High Energy in the Night Remix)
1986 släppte Stacey Q en av de allra bästa hi-energylåtar som det decenniet spottade ur sig. 22 år senare dammade Annie och Richard X av Two of Hearts och gav den en millennieuppdatering. Men det var när Annies landsman Bård Aasen Lødemel vred alla reglage ett varv till som alltihop verkligen exploderade. Med P Machinery-orgel, Theme from S-Express-väsande hi-hat, keyboardslingor från Rock to the Beat, elak sequencerbas, klockspel och inte så lite andra ekon från åttiotalet blev Two of Hearts en nästan nio minuter lång dansgolvshetsande jättefest.

ALLA DELAR 2008

100 fantastiska låtar 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

Ola Andersson

Publicerad: 2010-09-27 00:01 / Uppdaterad: 2010-09-26 11:34

Kategori: Artiklar

3 kommentarer

[...] låtarna, tillika singlar, som hade dykt upp före albumet: dels Two of Hearts (en av låtarna i min lista över 100 fantastiska låtar 2008) och Anthonio, båda producerade av Richard X. Och Richard X i all ära, men i båda fallen fick [...]

Fantastiska låtar 2009:100:3 | dagensskiva.com Oregistrerad 2010-11-08 00:09
 

entropi

Medlem 2010-12-19 03:04
 

[...] och Tor Rauden Källstigens gemensamma elektronikprojekt var 2008 och då i synnerhet Cecta, en av det årets bästa låtar. På debutalbumet fortsätter duon på den inslagna musikaliska [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig