Recension
- Syncopated City (album, mp3) London Elektricity
- 2008
- Hospital Records
Energi på sparlåga
I över tio år nu, sedan debuten med Song In The Key Of Knife, har Tony Colman genom sitt bolag Hospital Records och framförallt som London Elektricity sett till att flytta gränsen för vad som egentligen är drum and bass. Genom att infoga allt större element av soul, jazz och funk och genom att lägga minst lika mycket fokus på melodi som rytmdelen har han varit med och skapat genren liquid funk. Eller som han själv kallar det och som bättre beskriver vad det egentligen handlar om – fast soul music.
Men gränser kan som bekant flyttas åt mer än ett håll och nu flyttar Colman dem, lite oväntat, åter mot utgångspunkten. För Syncopated City är ett steg i riktning tillbaka mot drum and bassens mer avskalade och råa ursprung. Nu handlar det förvisso om rå med London Elektricity-mått mätt vilket alltså inte betyder ett album späckat med torrt stenhårda öronrensande subbasmonster utan mer om att låtarna bitvis blivit lite enklare och avskalade till sin natur jämfört med de mastodontbyggen som dominerat på föregångarna.
Ett fullt förståeligt drag då det kändes som att den kritiska massan på något sätt redan var nådd och ytterligare påbyggnad knappast skulle tillföra så mycket mer. Bättre att renodla verkar tanken ha varit.
Det innebär inte att Colmans patenterade drum’n’bombastiska sound på något sätt är borta vilket spår som Sat Nav och Bare Religion visar. Däremot så ger det svängrum åt lite nya håll som popinfluenserna i Just One Second och inte minst Outnumbered som är mer housepop än något annat. I All Hell Is Breaking Loose får vi en storbandsfunkig dansgolvsbomb komplett med lysande Corpse Bride-sneglande video som i allra högsta grad visar vad syftet är.
Att göra ballader när man jobbar i en genre som konstant befinner sig i 160 bpm kan vara aningen svårt men This Dark Matter är nog så nära man kan komma. Tillsammans med ständiga samarbetspartnern Liane Carroll skapar Colman en jazzdränkt melankolisk melodi som om man bara skalar bort trumsynkoperna kan mäta sig Massive Attacks allra vackraste ögonblick. London Elektricity när de är som bäst.
Samtidigt finns här också ovanligt många stunder som hur fint de än tassar på inte riktigt lirar i samma liga. Finstämda och med rätt groove men utan det där lilla extra som gör att de blir mer än just underhållning för stunden
Egentligen är det mest en marginell skillnad jämfört med tidigare och Syncopated City är mestadels en på alla sätt spännande och värdig uppföljare men det känns också som att kraftverket London Elektricity stundtals gått på sparlåga.
Publicerad: 2008-11-05 00:00 / Uppdaterad: 2008-11-05 20:13
5 kommentarer
Finns det någon klubb i sthlm som spelar sån här musik?
Det är synd att den här musikstilen somnat in senaste åren.
#
Roligt att se en renodlad Drum and Bassskiva såhär anno 2008. Det är klart att det i Storbrittanien finns en hel drös med akter, men det är inte alltid de förmår att generera uppmärksamhet.
#
Dark step: Det finns fler men två klubbar i Stockholm som garanterat spelar drum’n'bass är Rekyl och dB Club.
#
[...] Temptation (6)Samling 14 asbra låtar 2008 (11)Daishi Dance The ジブリ Set [The Ghibli Set] (20)London Elektricity Syncopated City (3)Deadmau5 Random Album Title [...]
#
[...] där West End Girls-stråkarna men annars är Yikes! ett stort steg bort från den i sammanhanget mer avskalade föregångaren Syncopated City. Dansgolvshouse blandas med episka pianosymfonier i breakbeat-takt och, mest oväntat av allt, i [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).