Genom alla år som jag lyssnat på musik och ögnat igenom tack-listor i skivkonvolut – alltifrån avhandlingslånga listor till ennamnstack – känns det som att jag sett allt som går att tacka.

När Boeoes Kaelstigen tackar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap öppnas helt plötsligt en helt ny kategori.

Första gången jag hörde Leo Nathorst-Böös och Tor Rauden Källstigens gemensamma elektronikprojekt var 2008 och då i synnerhet Cecta, en av det årets bästa låtar. På debutalbumet fortsätter duon på den inslagna musikaliska väg som singelsläppen så här långt stakat upp.

Jag har någonstans läst att Leo och Tor själva kallat sin musik för minimalistisk trance som, hur motsägelsefullt en sådan etikettering än må låta, stämmer ganska bra. Det är musik som dansar runt i ett gränsland mellan techno som den låter när den kommer från Köln och progressivtrance när den föds i Kanada.

Med en speltid på klassiskt LP-vis borde Tanum Teleport alltså vara en mer eller mindre perfekt förpackning, men trots den förhållandevis korta speltiden blir Boeoes Kaelstigens debut stundvis lite för tråkmalande för mig. Eller, egentligen händer det bara två gånger, men eftersom Fasit 10 går i mål vid fem och en halvminutsstrecket och eftersom Lou inte ger sig förrän efter sju minuter så tar de tyvärr upp en stor del av helheten. Det här blir extra synd eftersom resten är så bra.

Det blir en påhälsning hos Hans Appelqvist i gatuuppräknande Tanumshede, basgångsknorrande melodisvepande i Calea, en resa genom en drömsk storstadsbakgata i Cobol och en vattenpöl av droppande toner i vackra avslutningsstycket Euratom.

Men som allra bäst blir Tanum Teleport i två av låtarna. Två låtar som nästan är exakt lika långa som de två tråkigaste stunderna. I Kantillo är Boeoes Kaelstigen som närmast Deadmau5s bästa stunder, eller egentligen Deadmau5s sound när det filtrerats genom Dinka: blåkalla tranceljud och en bloppande melodi. Och så förstås Desolate View, låten som står ut på flera sätt. Dels för att vi här bjuds på sång, av The Sound of Arrows Stefan Storm och dels därför att Desolate View just därför antar formen av klassisk pop i elektrosparakande kostym. Sorgset storslaget som ett uppdaterat Lustans Lakejer.

Tanum Teleport är alltså långtifrån perfekt, men Leo och Tor ger oss tillräckligt mycket bra musik för att de ska vara några av landets just nu mest intressanta musikproducenter. Det lovar gott inför framtiden.