Text
Arvika 2009: Alice in Videoland
Om Arvika har något som kan kallas för husband är det Alice in Videoland. Så pass att bandets backdrop och festivalens logga numera är snarlika, med sina spretiga a och v, som kollegan Mats påpassligt poängterar.
Ändå tycker jag att Arvikafestivalen alltid hanterar Alice in Videoland ganska styvmoderligt. För även om Alice in Videoland har spelat i princip varje gång jag har varit på Arvikafestivalen, och det börjar bli ett antal gånger nu, har de om jag minns rätt alltid fått spela på en tidig tid, när publiken knappt hunnit vakna, än mer hunnit in på området.
Samtidigt känns det som om Alice in Videoland har stagnerat de senaste åren. Bandet har nått en nivå och där har de stannat. Vilket är ganska märkligt eftersom deras electro/syntpop har fruktansvärt effektiva och smittande låtar och bandet begåvats med en frontperson som Toril Lindqvist. Det borde vara ett klockrent recept på framgång.
Men Alice in Videoland harvar på. Spelningen på Arvika i år var, bortsett från ett virvelljud från helvetet, exakt vad jag förväntade mig. Möjligen förvånades jag att de brände av Lay Me Down så pass tidigt som de gjorde och även hann med Naked under den relativt korta tid jag stannade.
För när man får exakt vad man förväntar sig blir det inget utöver det vanliga. Hur stabilt det än må vara.
Publicerad: 2009-07-04 13:48 / Uppdaterad: 2009-07-04 13:48
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).