Text
Arvika 2008: Robyn
Egentligen ska det väl inte gå att fortsätta turnéra med en skiva som hunnit bli över tre år gammal, men Robyn visa ingen hänsyn till sådana invändningar.
Lite ”nytt” har hon ändå med sig sen jag såg henne på Hultsfred den där sommaren för just tre år sedan. Hon öppnar med sin version av Cobrastyle och visar med en gång vem som leder showen ikväll. Backade av två trummisar och en kapellmästare med laptop och keyboard fångar hon allas blickar.
Under ordinarie set håller hon sig helt till materialet från det självbetitlade albumet som fortfarande läggs ut som en musikalisk bombmatta över världen. Hon kryddar med några få låtar hon släppt med andra längs vägen – vi får lite Sexual Eruption, Dream On och så klart With Every Heartbeat. Bortsett från någon liten dipp (Crash and Burn Girl) är det faktiskt alldeles strålande.
Jag hade nästan glömt bort vilken stark låt Be Mine är, men när jag hör publiken nästan överrösta Robyn får jag gåshud. Det är allsång som känns. Att hon bränner av den ganska tidigt är lite oväntat, men hon lyckas ändå behålla publikens intresse. Det är starkt jobbat.
Som extranummer plockar hon fram två gamla hits, Keep This Fire Burning och Show Me Love. Publiken tar över helt i den sista. Men den här gången är jag inte lika förvånad över publikens jubel.
Som ett extra och sista nummer kommer Robyn och kapellmästaren tillbaka och kör Be Mine en andra gången. Den här gången kommer ackompanjemanget från ett trasigt ljudande piano. Det är väldigt vackert och en perfekt punkt för en övertygande show.
Madonna får passa sig.
Publicerad: 2008-07-04 13:26 / Uppdaterad: 2008-07-10 11:46
En kommentar
Två trummisar är det nya svarta.
#
Kommentera eller pinga (trackback).