TM:103 Hustlerz Ambition är sann mot sin titel, den liknar mer Young Jeezys stordebut, Thug Motivation 101, från 2005 än hans övriga album. Det är en kraftig besvikelse. Istället för att leverera outtröttliga hitlåtar som bästa plattan The Recession var smockfylld med sänker Jeezy tempot och gör hans fjärde album till en tråkig resa. Det […][...]

Det är så klart alldeles bakvänt att skriva det här, men här kommer det ändå. Betty Wright: The Movie är den bästa Angie Stone-skivan sedan Mahogany Soul. Det här albumet har allt det jag saknat hos Stone sedan dess, ett mjukt otvunget gung som förför med osviklig känsla för stil. Och som jag skrev alldeles […][...]

6/12 Amy Winehouse Lioness: Hidden Treasures Winehouse första postuma skiva innehåller osläppta låtar, demos och ett par remixer. The Black Keys El Camino Rockduon släppte succéplattan Brothers förra året, och nu är det redan dags för deras sjunde album, som också är deras tredje där de samarbetar med Danger Mouse. Bow Wow Underrated Lillkillens sjunde […][...]

Soopafly har hängt i Snoop Dogg:s hasor sedan näst intill tiderans begynnelse. Han fanns med på ett litet hörn redan på The Doggfather och har sen dykt upp i kretsarna runt Snoop med jämna mellanrum. I eget namn har han väl inte gjort något större avtryck, varken i min skivsamling eller i hiphopvärlden i stort. […][...]

Inte helt enkelt att veta riktigt vad man ska vänta sig av någon som vuxit upp med en pappa som spelade i The Temptations, som själv på meritlistan har samarbeten med Snoop Dogg, Erykah Badu och nyligen Flying Lotus, en kortare sejour i ett tyskt pojkband, turnéer med Leon Ware samtidigt som han är basist […][...]

Även om Games röst stundtals inte ens liknar den man har hört på hans tre tidigare plattor (smoke much?), så är han lätt att känna igen. Han håller fortfarande inte tillbaka med något. Han vågar till exempel uttrycka sin ångest över det ljumma bemötande som LAX fick av kritikerna. Stundtals är det väldigt mörkt. Game […][...]

Låtlistan ser ut som den brukar göra på en typisk Snoop Dogg-skiva. Både till dess längd (jättelång), till låttitlarna och till antalet gäster. Föregående släpp, Malice N Wonderland, kändes ovanlig med bara 14 spår, men det var det som räddade den till ett godkänt betyg. Hade Doggumentary kapats till hälften hade det varit en mycket […][...]

Nottz börjar med att rappa över Travis Barker-trummor. Rockinfluenserna dominerar inte You Need This Music, men de finns. De riviga gitarrerna som dyker upp mitt i Blast That, som annars i grunden är vad superproducer Nottz gör mest och bäst på den här skivan – positiv funk med en okaxig swagger, är ett exempel och […][...]

No Mixtape är 28 spår långt och tar en timme att lyssna igenom, de flesta spåren är runt två minuter långa. Trots att Bun kör igenom så många låtar har mixtapet ett homogent sound. Han har valt beats med tung bas och rockinfluenser, samt några av årets populäraste instrumentaler. Och med sin pondus tar han […][...]

Jag vet inte riktigt vad DJ Khaled har för del i det här albumet. Han har inte producerat låtarna, där hittar vi bland andra The Runners och The Inkredibles (vilka han visserligen står bakom), och han rappar heller inte. Ibland skriker han till lite med sin osköna gnällröst men annars håller han sig undan. Antagligen […][...]