Text
Arvika 2008: Slayer
Slayer. Fy fan vad fint.
Enbart att jänkarveteranerna var bokade till årets upplaga av Arvikafestivalen är nog för att få mig att mysa. Gubbarna är ett av de viktigaste metalbanden genom tiderna och att få se dem i Värmlandsskogen var en utomordentligt trevlig upplevelse.
En del tyckte ljudet var för lågt har jag förstått efter de påföljande diskussionerna i tältlägret. Men jag är splittrad. Visst, jag ska villigt erkänna att jag vill att Slayer träffar mig som en slägga i bröstet. Samtidigt tycker jag det är ganska skönt att kunna stå på en spelning utan öronproppar, lyssningen blir helt enkelt bättre. Så även om Slayer gärna hade fått golva mig, tyckte jag det var ganska lagom, trots allt.
Har man, likt mig, sett Slayer de senaste åren vet man i stora drag vad som bjuds. De har, nästan likt Iron Maiden, sina odödliga låtar som aldrig kommer att strykas ur låtlistan. Raining Blood, South of Heaven, Postmortem, Dead Skin Mask, Chemical Warfare, War Ensemble, Angel of Death.
Ett knippe låtar från senaste given Christ Illusion betades också av, men konserten bjöd inte på några som helst överraskningar, egentligen.
Samtidigt är bandet en så välsmord maskin att det föga förvånande inte var dåligt heller. Slayer vet vad Slayer ska göra. Man ska mangla finfin thrash metal och man gör det med de äran, gamla gubbar eller inte.
Jag trivdes, kort och gott.
Publicerad: 2008-07-04 12:55 / Uppdaterad: 2008-07-07 12:47
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).