Text
Blaserad kärleksmetall
HIM är inte vad jag trodde att de skulle vara live.
På skiva kan man nästan känna dödsryckningarna i musikkroppen, så intensivt melankolisk är Ville Valos emfasfulla röst och ljudbild. I juninatten på Hultsfreds största scen är gitarrljudet burkigt och elektroniskt, som i någon slags pinsam midi-version, och de plastiga syntarna äter upp hela ljudbilden. Jag blir nästan generad över hur konstgjort och nästan cover-dåligt musiken stundvis låter.
Valo har nyligen lyckats avbruta ett mångårigt alkoholmissbruk, något som säkert är bra för hans privata mående, men inte för hans inlevelse; stundvis är hans publikkontakt så liten att man knappt noterar att det är han som är frontman.
Mitt i Join me upphör han att sjunga och börjar röka i stället. Engagemanget är med andra ord långt i från på topp. I övrigt är nämnda låt tillsammans med mästerverket Wings of a butterfly de utan tvekan starkaste spåren under den här konserten. Där känner jag i alla fall något av den mäktiga och riffanstrukna melankoli som blivit HIMs signum.
Publicerad: 2008-06-14 13:48 / Uppdaterad: 2008-06-14 13:52
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).