Inledningen med You ignore them all går på knock direkt. Därefter ökar bandet som borde få något slags pris i ihärdighet, 14 år som skivsläppande akt där de aldrig någonsin kompromissat med deras hardcore ideal. Man har förvisso hört en del gnäll från die hard-fansen att senaste skivan innehåller för mycket radiovänligt material. Och visst, på Sound of the republic hittar man just det, men aldrig att, säg, P3 skulle ta upp Raised Fist på a-rotation. Det är fortfarande hardcore så det sprutar om det.

Alle låter lika förbannad som han alltid gjort, helgrymma Matte Modin från Dark Funeral spelar blastbeats med en sådan pondus att man blir mörkrädd. Att bandet också har en låtskatt att plocka från gör att detta blir en väldigt angenäm upplevelse. De plockar bl.a. fram gamla örhänget Pretext och favoriten Get this right!. Att giget skulle bli bra visste jag redan innan mot bakgrunden att det här var sjunde gången jag såg kvintetten från Norrbotten. Det intressanta här låg i hur de skulle klara storleken Pampas innebär. Inga problem hävdar jag.

Som vanligt när det gäller Pampas ligger ljudet inte i min smak inledningsvis. Ljudet studsar och är alldeles för lågt vilket i sin tur ligger bandet till last. Detta rättas snabbt till och med facit i hand är helhetsintrycket väl godkänt. Att det inte är toppbetyg beror till viss del på ljudet, till viss del på att det inte är helt mindblowing. Jag antar att jag är för luttrad och gammal i gemet. Jag är dock helt övertygad att Raised Fist fick en hel del nya fans idag. Kanske de som startade en stor circle pit mellan två låtar! Herregud, jag säger som Alle: jag har inte sett en circle pit på tio år. Det i sig är bra betyg till bandet.