De har växt upp ur jorden den här gången. Rötterna, alltså. Om Svenska Akademien förra gången var inne och tassade på roots-reggae har de den här gången inte nöjt sig med att borsta av det översta jordlagret. Istället har rötterna slitits upp ur den varmt gungande myllan. Med ett varsamt, organiskt handlag. Att Svenska Akademien […][...]

Jag vet inte hur många vi är som faktiskt ser fram emot en ny skiva med Papa Dee längre. Efter tre mer eller mindre ljumma släpp är inte heller mina förväntningar på topp och min första reaktion på ”Live It Up” var ganska sval. Men den tar sig. Det är inte mycket kvar av omgivningen […][...]

Sly & Robbie, världens mest kända rytmsektion? Reggaens mest kända; utan tvivel. Här i ett tre dagar långt möte med Mad Professor i en studio i London, april 2003. Resultatet: sexton låtar som är en saxofon från en stor skräll. Jag kan för mitt liv inte förstå varför Neal Fraser (som professorn heter egentligen) ville […][...]

Som en motreaktion till alla de tydliga och fokuserade samlingar Trojan släppt ifrån sig på löpande band de senaste åren ramlar ”Trojan Explosion” in som en knasig katt bland hederliga hermeliner. Här finns ingen tydligare linje än bra låtar. Nyare och äldre material samsas med välkänt och mindre känt. Jag tänker lite på Soul Jazz:s […][...]

Göteborgs svar på Black Grape står det i biografin som följer med skivan. Någon har gjort liknelsen. Den tål att funderas över. För visst finns likheterna där. I det vildsinta blandandet av rock, reggae, funk och pop. I festen som målet. Mest i den där känslan av liv, levande, här och nu på scenen. Det […][...]

Jag vet ju att jag kommer att svära i någon sorts kyrka nu. För när Mojo listar 50 oumbärliga reggaealbum då finns ”Heart of the Congos” där. När Steve Barrow (Mr Blood & Fire själv) gör en rough guide med 100 skivor reggae, ja då finns den där också. Han skriver till och med att […][...]

Trojan-boxarna har blivit en institution. En perfekt inkörsport för den som vill få en juste översikt av någon aspekt av det som brett kan kallas reggae. Alltid femtio låtar. Faktum är att vi börjar närma oss den femtionde boxen i serien nu. Ska-genren har redan introducerats i två volymer. Dessutom släppte Trojan nyligen dubbelsamlingen ”One […][...]

Han inleder skivan som Mike Skinner och The Streets i ”The Takeover”. Han avslutar den som Mick Hucknall och Simply Red i ”Life Without You”. Som du förstår är det resan från start till mål som är intressant. Inte startblocket och målsnöret. Leigh Steven Kenny, eller LSK som han kallar sig, hyser en varm kärlek […][...]

Förlåt, men jag måste faktiskt få klara av den här USCB Allstars-kopplingen först. Tre av sju man i Gusto spelar där också. Sångare Adonis, gitarrist och keyboardist Bjarne och slagverkare Partillo hör alla hemma där. Det hörs fortfarande. Men viktigast av allt, Gusto har nått ett ännu tydligare eget uttryck. Trots att man nu tar […][...]

Ny volym i samlingsserien som går under namnet ”Under the Influence”. Kurator denna gång: Ian Brown (ex Stone Roses). Den kommer snabbt på den omskrivna föregångaren (som sattes samman av popkonnässören Morrissey och fick lika mycket uppskattning för sitt genomarbetade texthäfte som själva musiken). Om Ian Brown skrivit lika kärleksfullt om musiken som Morrissey gjorde […][...]