dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Svenska Akademien: Tändstickor för mörkrädda
Tändstickor för mörkrädda (CD) Svenska Akademien
2004
SwingKids Productions/Border
8/10

Rötter

Lyssna

Sök efter skivan

De har växt upp ur jorden den här gången. Rötterna, alltså.

Om Svenska Akademien förra gången var inne och tassade på roots-reggae har de den här gången inte nöjt sig med att borsta av det översta jordlagret. Istället har rötterna slitits upp ur den varmt gungande myllan. Med ett varsamt, organiskt handlag.

Att Svenska Akademien till det här sammanträdet bjudit in sex nya ledamöter, förutom de tidigare ständiga medlemmarna Generalknas, Sture Allén d.y. och DonChon (eller Don de Don som han verkar kalla sig nuförtiden), gör naturligtvis sitt till. Landskronas mesta jamaicaner har blivit en riktig roots-reggae-grupp.

Förutom den uppenbara skillnaden som steget mellan digitalt och analogt medför är musiken överlag lite mjukare. Nästan lite eftertänksam. Men texterna känns igen, det är fortfarande en nästan uppgiven ilska mot det som är fel i vår värld. Och det är fortfarande ganska mycket. Ställda mot den nya musikaliska bakgrunden får texterna en än mer vass kant, som om kontrasten mellan det vemodiga och det ilskna lyfter texterna ytterligare ett snäpp.

Hur mycket jag än gillar den nya kostymen saknar jag ändå den mer elektronifierade raggan som återfanns på ”_med anledning av”. Något som brutit av mot det loja gungandet som dominerar på ”Tändstickor för mörkrädda”. I avslutande ”Psalm för mörkrädda”, med sin ”allt i skapelsen är ett”-hyllning blir det farligt nära en parodi på hela den medvetna reggaescenen.

Den låten är, som tur är, ett undantag. Resten av materialet håller sig på desto stabilare mark. Baktaktsgung och organiskt stillsam soul är det som står på menyn. Generalknas och Sture har dessutom fått sällskap vid mikrofonen, något som också lyft helheten. Det är också i denna samlingen som den största förstärkningen sedan ”_med anledning av” återfinns.

Leia Gärtner.

Leia dök upp redan på debuten som gäst på ”Språkets funktion” och jag önskade höra mer av henne. Det får jag nu. Med råge. Hon dyker nämligen upp på rätt många av albumets spår och spelar faktiskt i en nästan helt egen division. Oavsett om det är som körande sidekick till någon av kollegorna eller som stjärnan i strålkastarljuset. Oavsett om hon sjunger eller rappar (något som i det sistnämnda fallet får mig att tänka på Ursula Rucker.

Lyssna bara på Leias solonummer ”Naivitet”, där hon levererar sin text om utanförskap och ensamhet naken och sårbar, men samtidigt med en järnhård styrka. Allt till vemodig baktakt och en bas som ekar hela vägen från Lee Perrys nedbrunna studio.

”Naivitet
mitt eget epitet
Naivitet
min styrka och min svaghet”

Andlöst bra.

Men det som imponerar än mer på ”Tändstickor för mörkrädda” är att helheten stämmer så väl. Som i den The Roots-doftande uppgörelsen med vår tv-värld i ”Ctrl+Alt+Delete” (”apparaten luktar skit / escape escape control alt delete / apatiapparaten luktar skit / escape escape control alt delete”). Eller framgångshetsen i ”Kenneths nya”. Röster. Texter. Musik. Alla pusselbitar passar ihop. Det gör att jag kan bortse från den textmässiga klavertrampet ”Proteinpornografi”, med sin uttjatade skrämselpropaganda mot köttindustrin.

Visst. Jag tycker det är lite synd att Svenska Akademien så totalt vänt den digitala rotraggan ryggen. Ett eller två spår med smak av det gamla hade inte varit fel. Några lite vassare och kantigare låtar.

Men vafan. ”Tändstickor för mörkrädda” är ett av de bästa svenska albumen jag hört på länge. Ett av de bättre överhuvudtaget i år.

Förhoppningsvis kommer livespelningarna i sommar bli lika fullständiga kärleksfester som sist det begav sig.

Ola Andersson

Publicerad: 2004-05-27 00:00 / Uppdaterad: 2008-05-16 10:32

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2647

22 kommentarer

jag gillar att folk rör sig mer mot de lite släpigare och tunga kretsarna. Släpig baktakt gör bara gott för själen och hjärtat.

Medlem 2004-05-27 00:01
 

där kom den.

Medlem 2004-05-27 00:02
 

da ar det bestamt: jag ska kopa deras album. Psalm for morkradda ar den forsta reggaen jag helhjartat alskar. kanske blir det en inkorsport till tyngre grejer.

Medlem 2004-05-27 00:03
 

inledningsspåren och avslutningen är riktigt bra. i mitten blir det lite sörjigt.

Medlem 2004-05-27 00:03
 

Tycker det är skitbra….helt enkelt skitbra!

Medlem 2004-05-27 08:39
 

Jaa, faktiskt! Det är är ju alldeles för bra för att bara ladda ner, köp den… nu!

Medlem 2004-05-27 10:07
 

Hejja Patrik A! :D

Fan denna skiva, som sagt, är hur bra som helst. gräsrotsragga!

Medlem 2004-05-27 10:11
 

Ja fy jäsiken va bra det är. En av mina kollegor HATAR reggae så jag kan inte spela den på jobbet, bara hemma. Fast jag smyger in ctrl-alt-del ändå, för i den är baktakten inte så markant.

Medlem 2004-05-27 10:16
 

Bara "Naivitet" är värd pengarna hela skivan kostar.

Fabian Medlem 2004-05-27 10:46
 

Ola har inte bara recenserat plattan, han var med och smygkikade i studion under inspelningen också. Eller?

"Lyssna bara på Leias solonummer "Naivitet", där hon levererar sin text om utanförskap och ensamhet naken och sårbar, men samtidigt med en järnhård styrka".

Medlem 2004-05-27 12:00
 

nipp, du har verkligen rätt – ola andersson är mästaren av falska kommentarer av den där typen. verkligen obehagligt. jag minns fortfarande med avsmak hans recension av Luomon's "the present lover". kolla upp den för att se exakt hur långt en recensent kan gå vilse i en fantasivärld.

ppin Oregistrerad 2004-05-27 12:46
 

Så jävla bra, lär bli årets svenska skiva!

Perrka Oregistrerad 2004-05-27 12:48
 

Hmmm… Karolina Ramqvist, som jag gillar, ger den här skivan rätt dåligt betyg i DN. (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1051&a=269868 ) Om jag förstår rätt så är hennes invändning att det är trist med gammel-reggae och att det hade varit ballare med modernare rytmer.

Jag kan hålla med en del om att det är synd med all fokusering på supersnygga återutgivningar av 60- och 70-talsreggae som puttar den nyproducerade jamaicanska musiken åt sidan. Samtidigt är jag superskyldig själv och köper massor av de där boxarna med låtar som säkert sålde max 10 ex. på 70-talet. Det finns ju så mycket fantastisk ny reggae/ragga också. Svårt.

Medlem 2004-05-27 13:58
 

det finns alltså någon som gillar karolina ramquists recensioner… ok.

b.w. Oregistrerad 2004-05-27 17:51
 

Alltså, ni måste ju recensera Coxons senaste. Skivor för dem som inte bor i förorter.

Medlem 2004-05-27 20:33
 

Ehum…

Animal colletive? nån?

rhaa Oregistrerad 2004-05-27 20:59
 

det här är grymt. inte trodde man att detta skulle komma av svenska akademien. och lyssna på leia! underbart. finns inget ont att säga om denna skiva systrar o bröder. så är det bara.

rotbroder Oregistrerad 2004-05-28 18:56
 

usch, förbjud hiphop.

schamash Oregistrerad 2004-05-29 15:52
 

Årets bästa skiva.

Jim Profit Oregistrerad 2004-06-08 17:09
 

ja jävlar

Warmeholla Oregistrerad 2004-07-11 08:45
 

äkthet kan man inte fejka – kolla in dom live nånstans. Ingen kommer förmodligen ångra sig – speciellt inte om man redan gillar skivorna

junivers Oregistrerad 2004-08-12 19:05
 

… om sakernas tillstånd – filmen om Svenska Akademien finns nu i din skivbutik

Recension i tidningen Groove

Svenska Akademien är bandet som under sin sju år långa karriär ständigt befunnit sig i strålkastarljusets periferi. Okända för den stora massan men älskade av många andra. Med dansant reggae influerad av såväl hiphop som dancehall har de med fyra album, en samlingsskiva, en EP samt ett närmast frenetiskt turnerande lyckats påverka och gå i täten för de senaste årens allt mer levande och intressanta svenska reggaescen.
I Bengt Anderssons film får vi möta Akademiens ledamöter och publik. Vi får höra vad som ryms bakom de storslagna textraderna om kärlek och revolt och samtidigt bjuds vi bra musik och unika konsertögonblick. Det är ett personligt och närgånget porträtt av människorna bakom musiken snarare än en presentation av bandet, deras musik eller dess historia. Detta kräver tyvärr en stor dos förkunskap då filmen saknar berättarröst, namnskyltar och vägvisare. Detta är helt enkelt Akademiens perspektiv på tillvaron, berättat av dem själva för de som redan känner till musiken.
Tempot kan sägas vagga fram i baktakt. Tystnad och eftertanke, ackompanjerad av svepande kamerafärder genom valfri svensk småstad där allt verkar stängt och nedlagt, varvas med tillfälliga explosioner av energiska liveframträdanden, lika närgånget fotade som allt annat.
Vackert paketerat och med en mängd extramaterial är detta ett värdefullt dokument över vart Svenska Akademien står idag, och kanske en föraning om vart de kommer finnas i framtiden.

bengt andersson Oregistrerad 2008-11-03 22:33
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig