Av en slump hamnade jag på Centralstationen i Örebro härmodagen. Jag skulle gå på en kringresande mässa och kolla på lite sköna Mac-tillbehör, men jag hittade inte de fem vagnarna. Så jag gick in på Pressbyrån istället. Och där stod ett nytt nummer av tidningen Svensson. Jag plockade det och gick hem med den medföljande […][...]

Att år 2004 para brittisk musikkultur med jamaicanska dito är kanske inte direkt kulturkrockarnas kulturkrock. Titeln känns minst sagt högtravande. Den brittiska och jamaicanska kulturen har omslingrat varandra så länge nu att det inte längre är helt enkelt att separera de två. England har alltid varit det näst största landet för jamaicansk musik. Så istället […][...]

Om ”Dub Revolutionaries” hade som ambition att återskapa svunna tider är ”Version Born” på sätt och vis dess motsats. Här lägger Sly & Robbie rytmer för samtiden. Lite grovt kan man säga att det handlar om fyra huvudspår: hiphop, instrumental dub, ragga och, tja, triphop kanske (eller bruten jazz eller vänsterkant eller headz eller någon […][...]

Det var väl bara en tidsfråga innan det här skulle ske. Chords, Mons Breakmecanix och Timbuk har klivit in i studio och lattjat fram en samling rootsreggaelåtar. Lite nytt, lite gammalt, lite eget, lite lånat. Släppt det försiktigt och låtit skivan få gro i fred. Varför är skånskan den överlägsna reggaedialekten? Att Peps Blodsband var […][...]

Det är min, din och Beenie Mans smala lycka att ragga/dancehall äntligen lyckats bryta sig in på de amerikanska radiovågorna. Så även om Beenie får Sean Paul att framstå som nybakad får han nog ändå skicka ett tack i den riktningen. För jag vet inte om någon hade fixat en skiva till vars enda syfte […][...]

Sizzla är en av alla de moderna reggae-artisterna jag sökt en öppning till. Mängden skivor karln släpper ifrån sig är överväldigande på gränsen till utestängande. Delvis därför har jag aldrig vågat mig på ett köp (trots att jag skrivit upp ett par titlar på lappar jag ibland burit med mig i plånboken). Ifjol kom en […][...]

En hårsmån från en slentriandissning. Lite tidsbrist ledde till kana in i vilohyllan istället. Några veckor senare retur i växlaren. Fäste. Ibland kan verkligen en skiva behöva lite mognad (eller kanske snarare lyssnaren, jag ska utveckla). Efter en lång period av modern amerikansk soul var mina öron otränade att möta jamaicansk ragga dancehall igen. Men […][...]

Gregory Isaacs var den andra reggaerösten jag tog till mig. Med sin klagande stämma sökte han sig in i mitt bröst, närmast hjärtat, och där har han rivit små och stora sår sedan jag första gången hörde honom under sent 80-tal. På sin nyinspelade skiva har han åter varit i London på besök. Denna gång […][...]

Jag hade inte ens tänkt tanken. Inte nuddat vid möjligheten. Så det kom som en blixt från klar himmel när DN förklarade att Ayesha bor i Hässelby Gård en förort till Stockholm. Med ”Jade Fever” i lurarna hade jag funderat på om hon kanske höll till i London, Barcelona eller Paris? Att det inte var […][...]

De har växt upp ur jorden den här gången. Rötterna, alltså. Om Svenska Akademien förra gången var inne och tassade på roots-reggae har de den här gången inte nöjt sig med att borsta av det översta jordlagret. Istället har rötterna slitits upp ur den varmt gungande myllan. Med ett varsamt, organiskt handlag. Att Svenska Akademien […][...]