Ett av de begrepp jag har svårast att vänja mig vid att använda inom reggaeterminologin är dancehall. Främst beror det på att jag vill ha min begreppsapparat så tydlig och exakt som möjligt. Och dancehall är på tok för mångfacetterat för att jag ska vara riktigt nöjd. Den senaste samlingen som gör ett försök att […][...]

Med album som ”Marcus Garvey” och ”Social Living” har Burning Spear för alltid skrivit in sig i reggaens historiböcker. Med sin klagande röst, djupa och hårda reggae karvade Winston Rodney en helt egen nisch. Tyvärr finns inte mycket som minner om fornstora dagar här. Winstons röst har åldrats. Det hörs tydligt. Den brinner inte som […][...]

Ranking Joe var kanske inte ett av de tio första namn som poppade upp i mitt huvud om någon började prata med mig om reggae-deejays. Åtminstone inte fram tills för någon vecka sedan när ”Zion High” landade i postboxen och flyttade fram hans position i mitt medvetande. Under artistnamnet Little Joe inledde han sin bana […][...]

VP Records ”Reggae Gold”-serie har de senaste åren etablerat sig som ett av säkraste korten på reggaesamlingsmarknaden. Kanske är det raggans stora mediala genomslag under det senaste året som gör att årets utgåva känns aningen försiktig. Stilmässigt handlar det framför allt om ragga, men stundtals också om mer reggae- och stundtals rent av rootsbetonad musik. […][...]

I mer än ett halvår nu är det en rytm från Jamaica som fört så mycket väsen att till och med den måttligt reggaeintresserade lärt sig dess namn. Jag syftar så klart på Diwali. Rytmen från Steven ”Lenky” Marsden som legat till grund för låtar som Sean Pauls massiva hit ”Get Busy”. Första singeln från […][...]

Det börjar stenhårt med ljud som låter som explosioner och en hord som vrålar ”hey / heyhey hey”. Mörkt och hotfullt. Troy Rami (som bland annat gjort rytmen till Sean Pauls ”Gimme the Light”) har vridit fram musik som känns. Jag får bilder av soldater och revolution. Kamp. Texten är en kampsång mot modets förtryck […][...]

Ta en titt på omslaget. Visst ser det för taskigt ut? Vilka är oddsen för att du skulle plocka upp en skiva med ett så genomuselt omslag? Jag gissar, ganska höga. Jag vet att jag själv knappast skulle göra det. Utseendet har betydelse. Jet Stars serie ”Reggae Hits” har nått volym 31, mer än 20 […][...]

Tio man starka göteborgsbandet USCB Allstars börjar bli ett av de mer säkra vårtecknen. Så snart solen tittar fram och smälter istappar och snödrivor vankas nytt material från västkustens allra svängigaste reggaeband. Det känns tryggt. ”I Can't Believe It's Not Music” är en i stora stycken logisk utveckling av föregångaren ”Class Brutáls”. Det mesta är […][...]

Bob Marley. Säger man ”reggae” är det nog det folk i allmänhet kommer att tänka på. Killen som sjöng lustiga sånger och knarkade ihjäl sig. Därefter hamnar valfri kärlekssång/partysång/solskenssång i makligt baktakt. De där låtarna som alltid hamnar på de där samlingarna som varje år dyker upp lagom till industrisemestern. Jag kan inte säga att […][...]

Ska man skaffa sig fetkredd är Shaggy en av de artister man ska dissa så hårt det bara går. Man får liksom inte gilla en kille som dyker upp på alla sommarreggae-samlingar där han delar det digitala utrymmet med Inner Circle och Ace of Base. Och visst. Jag ska inte säga att jag är någon […][...]