Frågan är om det finns något band som är mer intressant i Sverige just nu än vad Burst är. Spontant har jag svårt att tänka mig det faktiskt. De progressiva tendenserna som har smugit sig in i Kristinehamncombons hardcorebottnade musik på de senast alstren har tagits ytterligare ett steg på Lazarus Bird och det är […][...]

Att Sveriges meckigaste orkester, Meshuggah, skulle ta ett steg åt andra hållet och återgå till ett mer rakt och tydligt stuk på nya ObZen var väl egentligen vad man kunde förvänta sig. Såväl Catch 33 som EP:n I var minst sagt svårtuggade skapelser, som i princip inte gick att spela live. Öppnande Combustion känns därför […][...]

När de flesta hårdare banden satsar på att gå på knock och gå ut stenhårt för att fånga lyssnaren gör Savannahs Baroness precis tvärtom. Rays on Pinion formligen smyger sig på; plinkar i gång varsamt för att blomma ut ganska exakt halvvägs in i den drygt sju minuter långa inledningslåten. The Red Album är Baroness […][...]

Man känner onekligen igen Nile vid det här laget. Storslagna fanfarer öppnar första spåret, de tekniska riffen dyker upp tätt efteråt, trummorna rullar runt i några öppnande fill. Sen bär det iväg. What Can Be Safely Written tar oss med på en progressiv death metal-resa på över åtta minuter, där tempot höjs och sänks och […][...]

Många har försökt innan norska Stonegard gav sig fan på det. Att blanda skriksång med vanlig sång, att varva stenhårt mangel med lugnare tongångar. Men få har lyckats gå balansgången så här bra. ”From Dusk till Doom” rivstartar med ett minst sagt grymt riff som följs av ett minst sagt rappt trumlir. Ni har min […][...]

Fenomenet Mastodon är tillbaka med en ny platta och förhandssnacket har talat om stordåd. Och visst lever de upp till förväntningarna. Mastodon är på tå igen. För några veckor sedan landade sjutummaren ”Crystal Skull” på hallmattan, det första smakprovet från ”Blood Mountain”, och det lät helt suveränt. Skivan håller inte riktigt lika hög nivå, men […][...]

Det är inte mycket som får min smått lättjefulle, kvällsskiftsknegande lillebror att masa sig upp tidigare än han har tänkt på morgnarna. Men när det landar en ny Toolskiva är det andra bullar och snart sitter han där i soffan och lyssnar uppmärksamt. En bit in i första låten ”Vicarious” konstaterar han att Tool vet […][...]

Om någon fortfarande inte insett att hård musik inte enbart handlar om att genom stenhårt rens ta sig från punkt a till punkt b rekommenderas ”Origo” varmt. Kristinehamnsbandet Bursts senaste alster torde nämligen ta kål på tvivlare som anser att musik innehållande dubbeltramp och skriksång är enkelspårig, ytlig och intelligensbefriad. Redan på inledande ”Where the […][...]

Att sätta sig in i ”Ghost Reveries” när den väl damp ner efter diverse postgångsstrul var inte lätt. Inte med alla hyllningar som skivan fått från alla möjliga håll. Förväntningarna var minst sagt uppskruvade. Som så många gånger förr för högt. Kanske är det förväntningarna eller så är den här skivan helt enkelt inte så […][...]

”Good Apollo I'm Burning Star IV Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness” är den tredje delen i den på fem album uppdelade historien om ett gift par som är övertygade om att de måste döda sina barn för att rädda världen, eftersom deras gener bär på ett virus. Historien skildras förutom i […][...]