Vomitory

Det är med en smått ömmande nacke som jag konstaterar att death metal-veteranerna i Vomitory levererade ett i princip klockrent gig på lilla Lyran i går. Tajt, kompakt och välspelat. Tobben var som vanligt fullständigt krossande bakom trummorna, han är i sanning en av de bättre metaltrummisarna i vårt avlånga land.

Att spelningen varade i dryga halvtimmen, tror vi fick nio eller tio låtar, är en perfekt längd när det handlar om så pass brutal musiok som det gjorde.

Även låtvalen var näst intill klockrena, trots att de skippade Revelation Nausea. Men punkiga March Into Oblivion och den avslutande trion Beneath the Soil, Rotting Hill och Chaos Fury väger upp det hela med lätthet. Som extranummer bjöds det på Raped in their own Blood. Mer kan man knappast begära.

Värmlänningarna hade dock inte lockat speciellt mycket folk, och en hel del såg allvarligt talat mest ut att ha blivit ditsläpade för att kolla in något spektakel. Det var med andra ord inga problem att finna ett utrymme vid kravallstaketet och låta nacken göra sitt. Det var sannerligen inte igår det hände, men när det är Vomitory som står på scen är det svårt att låta bli att ryckas med. De är ett av Sveriges bästa death metal-band och det visade de verklgien i går. För de som missade spelningen är det bara att beklaga.

Damien

Mats övertalade mig sedan att gå den dryga kvarten ut till campingscenen för att se Karlstadbandet Damien och jag är verkligen glad att han gjorde det. Finfin crossover, med grymma thrash metalriff, och en härlig energi var vad vi möttes av. Tjugo minuter hardcore var precis vad som behövdes och med två klockrena spelningar på festivalens första dag är jag mer än nöjd.