Uppräkningen av 100 låtar som alla borde ta med sig från 2005 fortsätter här med del 4. Alltså: 100 låtar från 2005. 100 förklaringar till varför de är livsnödvändiga. Uppdelade i intervall om 10.

Sultan feat. Stephanie Vézina ”Shivers (Original Mix)”
När Ossama Al Sarraf och Stephanie Vézina möts är det i en dal utgrävd av Chicanes solnedgångstranciga ”Low Sun” och den djupaste house. ”I can't face a life without you / do you know how much I love you?” sjunger Stephanie med en stämma så ihopkrupet rädd att hjärtan glömmer bort att slå en hel värld bort.

St. Cal ”Losing Ground”
Lee Davenport och Dominc Martin är två namn till hemmahörande på etiketten soul:r och även deras musik bär tydliga spår av bolagets musikaliska karta. Smattrande drum'n'bass, långsamma och mjuka melodislingor och samplade röstfragment som plockas in och suddas ut med försiktiga pincettrörelser.

Coburn ”We Interrupt This Program (Interrupted Vocal Mix)”
Om Max Headroom och Art of Noise fötts 20 år senare och bestämt sig för att samarbeta hade resultatet förmodligen låtit precis så här syntröstkallt. Stelt robotdansande Kraftwerk-trummaskiner, knorrbas och tjutande slingor som sammantaget avprogrammerats alla mänskliga drag och känslor och så, mitt inne i kretskortsmonteringsrummet, lyckas ibland ett blygt leende artificiellt klockspel leta sig förbi brandväggarna och dansa runt med sina storebrorsstyrda instrumenteringskollegor några sekunder i stöten innan flykten från isbrytarna fortsätter.

DJ Pedro & Terry G ”Funk All Star (DJ DLG Dub Remix)”
Det är inte alla som vet om det, men det var efter att ha hört DJ DLG:s remix av ”Funk All Star” som Thomas Bangalter och Guy-Manuel de Homem Christo la ner alla planer på att spela in en värdig uppföljare till ”Discovery”. Ekona från Armand van Heldens ”The Funk Phenomena” är plus i kanten.

King DK ”I Can't Read Your Mind (Tinderbox Radio Mix)”
Varje Hed Kandi-samling som landar innehåller alltid några nya bekantskaper, inte sällan bekantskaper som är mer eller mindre helt nya på den musikaliska arenan. Just här handlar det dessutom om två nya bekantskaper, såväl King DK som Tinderbox. Tillsammans lyckas de skapa vacker och stillsamt poppig gitarrhouse på samma dansgolv som Kaskade brukar hänga. Och allt som för tankarna till Kaskade är förstås bra per definition. Det här är dessutom ännu bättre.

Bananarama ”I Love the Way”
Över 20 år efter debuten levererade Bananarama ett album som var mer än väl godkänt. För det mesta var det electropop som gäller på drama, inte minst på singlarna ”Move in My Direction” och ”Look on the Floor”. Men allra högst på ”Drama” flög ”I Love the Way”. Med disco som Kylie gjorde den på ”Fever” dansade Keren och Sarah som kvällens mesta primadonnor på det ”Billie Jean”-rutiga golvet, ackompanjerade av tamburin och wacka-wacka-gitarr. Och, som så många gånger förr på världens dansgolv, medan texten och låten dansade i neon så svävade stråkarna runt för sig själva en ensam och sorgsen värld bort.

The Cover Girlz ”You're Beautiful (Almighty Radio Mix)”
Jag kan ärligt talat säga att jag aldrig hört James Blunt innan jag stötte på Cover Girlz lite egna version. Efter att ha lyssnat på originalet kan jag konstatera att Blunt är singasongwriternåntingkille. Jag har ingen aning vad Blunt kan tycka om den här versionen, men när människorna på Almighty Records var klara med låten hade det blivit poptrance med Camille-smurfad sång. Överlagset originalet? Men såklart. Dessutom låter textraderna ”she caught my eye as I walked on by / she could see from my face that I was fuckin' high” otroligt mycket roligare när de smurfas fram.

Colette ”What Will She Do for Love? (Kaskade's Big Room Mix)”
För det mesta när Kaskade är framme blir resultatet överlägset originalversionen. Det brukar handla om fjäderlätt gitarrhouse, med drag av den italienska pophousen, fast insvept i en dimma av norskt vemod. Colettes smådesperata Annie-sång på ”What Will She Do?” fick en ännu större klump i magen under Kaskades digitala skalpell, men till skillnad från de flesta andra Kaskade-remixer är det en ogenomtränglig basgångsvägg som mal ner allt i sin väg.

Silicone Soul feat. Lousie Clare Marshall ”Feeling Blue (Original)”
Egentligen skulle det nästan räcka med de första 30 sekunderna för att jag skulle älska ”Feeling Blue”: några enkla elpianoackord och titelorden framsjungna av Louise Clares mörkt drömska röst. Men när sedan ett stöveltrampande marschbeat och en du-da-du-da-bas vräker sig ut över den mjuka stranden tillsammans med en Chicane-gitarr och diverse trance-ljud blir resultatet så många gånger bättre. Lägg till några bombasttechnoekande stråkexplosioner och du förstår precis hur fantastiskt det här är.

Hell feat. Billie Ray Martin ”Je Regrette Everything”
Billie Ray, världens bästa Billie Ray. Det går alldeles för länge mellan gångerna något nytt från henne. Tillsammans med Hell, utan DJ-prefixet, fick Billie den här gången chansen att låta Zarah Leander-primadonnan i henne blomma ut mer än någon gång tidigare. Den allra tätaste dansen kommer kind mot kind med Mr Aurels ”Cabaret”-dub, ekande i en värld av halvmålade ansiktsmasker och svartvit dekadens, men Superpitchers monotont electrostudsande remix långt ner i katakomberna kommer inte långt efter. Jesper Dahlbäcks försök är inte i närheten av dessa två, men finns där för den som verkligen inte kan få nog av Billie.

ALLA DELAR I OLAS SAMMANFATTNING AV 2005

100 fantastiska låtar 2005, del 1

100 fantastiska låtar 2005, del 2

100 fantastiska låtar 2005, del 3

100 fantastiska låtar 2005, del 4

100 fantastiska låtar 2005, del 5

100 fantastiska låtar 2005, del 6

100 fantastiska låtar 2005, del 7

100 fantastiska låtar 2005, del 8

100 fantastiska låtar 2005, del 9

100 fantastiska låtar 2005, del 10

2005 års 20 bästa album

Årets duo 2005