Under Way Out West i Göteborg kommer ett antal spelningar hållas på klubbar, där inträde till festivalen ger inträde till klubbspelningar. Klubbdelen av festivalen startar redan på torsdagen. Idag släpptes artisterna som är aktuella för klubbspelningar. Tid och plats för spelningarna kommer inom kort på Way Out Wests hemsida.

Saxat från nyhetsbrevet:

Brian James Gang
Förutom att ha skrivit en av världens bästa punklåtar, New Rose, har han även spelat med folk ifrån The Clash, Dead Boys, Stooges, Sex Pistols, MC5, Guns ‘n’ Roses, The Police och Blondie. Vem pratar vi om? Brian James från legendariska The Damned och Lords of the New Church. Nu har Mr James samlat ihop ett gäng polare ifrån bl.a Sham 69 och är redo att väcka liv i gamla punkklassiker och skapa nya. Spelningen på Henriksberg är en exklusiv spelning för Skandinavien och de flyger in enbart för denna spelning. Brian James är en punkikon av rang. Det är denna kväll vi ska fucka upp alla som tror att Neverstore, Tokio Hotel, Billy Talent och AFI är punk. Brian James skulle inte ens torka sig i arslet med nämnda bands tshirts.
I år är det 30 år sen 1977. Låtom oss fira.

Voxtrot
Voxtrot med sångaren Ramesh Srivastava besitter i sitt uttryck en säregen kombination av ilska, våld och bräcklighet. Med Suedemelodier och förvånansvärt hoppingivande texter om självförräderi och uppoffring debuterade Austingruppen i år med ett efterlängtat självbetitlat album innehållandes pianoballader varvat med återhållsamt driven indie-rock. Voxtrot håller och håller på undergångens sista anslag. Och så… exploderar det. Det är vackert när det går åt helvete.

Woven Hand
David Eugene Edwards är en allvarlig man. Gravallvarlig. Hans intensiva psalmer om synd och förlåtelse är på intet sätt något annat än djupaste allvar. Alla som sett honom live, med soloprojektet Woven Hand eller som frontman i numera avsomnade 16 Horsepower, vet att han menar det han sjunger om, och det är omöjligt att inte beröras. Han har något att berätta – historier om kärlek, tro, fruktan och ond, bråd död. Varje låt framförs som om det är hans allra sista, men ändå förmedlas något slags hopp bland de apokalyptiska hymnerna.

Low
Hypnotiska trion Low från långsammaste Duluth höjer inte rösten i onödan. Low har i närmare 15 bår utvecklat sin minimalistiska musikaliska estetik som utgår mycket från frånvaron av toner och instrument. Det som började trevande och experimenterande har idag utvecklats till en något skramligare nattsvärta med fragmentariska låtuppbyggnader och delvis ny instrumentering såsom trummaskiner och loopad sång. De har besökt vårt land i norr ett flertal gånger, alltid lika uppskattat i föreningen nordiskt folklynne och amerikansk utvecklingslusta. Budskapet är klart.

Function
Mathew L Nicholson är mannen bakom Function; en lös sammansättning människor som skapar ett experimentellt musicerande. De har gjort mycket musik till kortfilmer, dokumentärer och konstinstallationer. Tillsammans med Patrick Lindell komponerade Nicholson nu senast i en orkestral sättning för att dessförinnan ha spelat in senaste albumet The Secret Miracle Foundation i över tio länder. Musik är en konstform som bara kan referera till sig själv, det är stort.

Sparta
Från legendariska At the Drive In kommer delar av bandet Sparta. De tog rockelementen från ATDI och utvecklade sin post-hardcore. Genom flitigt turnerande, t.ex. som support till Incubus och Pearl Jam, har de gjort sig välförtjänta av en sällan skådad respekt. Fullt ställ!

Jonas Game
På TTA-etiketten Sincerely Yours släpper Göteborgs senaste triumf sin debutsingel ”New City Love”. Med en dokumenterat gedigen låtskrivartalang och sinne för smakfullt referensbruk tar Jonas från Bad Cash Quartet upp rocksvärdet och svingar det mot spända pulsådror. När de spelade på Pustervik var lokalen nära att gå i bitar av alla hungriga hjärtans samlade pepp. This is the Game.

Big Bird
Andy Warhol blev en gång tillfrågad i en intervju om det var någon skillnad mellan årstiderna, han svarade: ”eh… no, except the weather!”. Detta ligger i luften, i stämningen, och lite i beskrivningen av Big Bird. De gör musik som egentligen är väldigt 60- och 70-tal, men som ändå lever helt i nutiden. Det är bara siffrorna som ändras. Precis som all annan viktig konst är den del av atmosfären, en del av vädret.
Big Bird består av Frans Johansson, Joakim Åhlund, Carl Lundell och Nino Keller. Delayrock’n'roll och poprefränger som sätter sig, dom gör det dom är bra på, bäst på.

The Tough Alliance
Oavsett om de från varvets Göteborg eller yachternas Nice så levererar TTA basgångar och slagverksakrobatik lika elastisk och hjärtträffande som en delfin voltandes i en turkos ocean. Med basebollträ och linneskjortor har de tagit det mest dekadenta El Born, upprorslystern från ett förtryckt gråstenat folk i norr och charmen från din kompis lillebror. Han den söta.

Lykke Li
På allas läppar, ”den nya” nästa stora. Lykke Li och 2007 rimmar som handen i handsken. I upplevt korta särpräglade uttryck rycker hon med popmusikalisk sirlighet tag i den nyanlända lyssnaren. Med ett uttryck lika självklart som om det spottades och frästes viskar och svävar hennes frågande uppmaning ”don’t you let me go, let me go, tonight”. Nej, Lykke Li kommer att stanna länge.

Patrick Watson
Den kanadensiske singer-songwritern, tillika bandets namne, som ofta jämförs med Rufus Wainwright är nästa stora namn på den välartikulerade (läs välutbildade) scenen för finstämd ångest. Gillar du pianoromantik om den stora flykten och gitarrplock om att ta skydd för stormen? I så fall kommer Patrick Watson få dig att brista i gråt. Likt regnet en sommarkväll när du ensam sitter med mössan vilandes på köksbordet i ett skogskjul långt långt hemifrån.

Florence Valentin
Love Antell med sitt Florence Valentin var redan talk of the town 2003 med ”Allt som bygger upp ska vi meja ner”. I dag fyra år senare år sedan har det smällt till ordentligt. Med en charmant punkosande pop sätter man samtiden och politiken på sin spets i stringenta analyser och uppgiven realism, självklart uppbackad av ett tåg av blås och bandekon. Med sommarens singel, ”Pokerkväll i Vårby Gård”, vidgar de förortsperspektivet från Haninge till orgelns födelsestad; Vårby.

Teenage Badgirl
Smutsigt och trixigt, avigt och jobbigt, tänk Coburn på druvsocker, datA i köttkvarnen. Det svänger så det svartnar, bara det inte svartnar; ge mig svart laser och något som får mig att vara vaken till morgonen. Druvsocker var det ja…
Hade svensk lagstiftning tillåtit medborgaren att dansa efter klockan fem på morgonen på taket i takt med soluppgången så hade Teenage Badgirl varit den lagbalkens soundtrack. Hade det funnits en tradition att gå av bankjobbet fredag eftermiddag och gå på klubbandet, fortsätta detta i ett sträck till söndag eftermiddag för att sova ett par timmar innan det är bank 9-5 igen så hade den traditionen instiftats av Teenage Badgirl.
Goose spelade på Hultsfred, Scissor Sisters på Arvika. Nu uppdaterar vi; remixkungarna på Way Out West. Sen lägger vi ner fransoserna för i år.

Way Out West (2007-07-11)