Gästrecension
- De Stijl The White Stripes
- 2000
- Sympathy for the Record Industry
Modernt Mästerverk
The White Stripes andra album, "De Stijl", är en oerhört imponerande skiva. Det bluesaktiga soundet från debutskivan finns kvar, i Son House-covern "Death Letter", "Why Can't You Be Nicer to Me?" och fullkomligt oemotståndliga "Little Bird". Men det blandas våghalsigt upp med en massa andra stilar; allt från tuggummipop till kabaret och country till hederlig garagerock finns representerat på skivan.
Sådana här skivor görs egentligen inte längre. De har inte gjorts sen Led Zeppelin och Rolling Stones på 60- och 70-talet. Ingen verkar längre titta åt bluesen, folkmusiken eller countryn för inspiration. Därför låter också i princip samtliga rockband idag som halvtaskiga Velvet Underground-kopior. Och just därför är denna skiva så underbar att höra.
Från gladpoppiga öppningslåten "You're Pretty Good Looking (For a Girl)", som hade gjort Tommy James stolt, till avslutande Blind Willie McTell-covern "Your Southern Can is Mine", är skivan en ren fröjd att lyssna på.
För dem som inte känner till The White Stripes kan nämnas att de är ett minimalistiskt rockband från Detroit, bestående av Jack White (gitarr, sång och piano), och exfrun Meg White (trummor). De har skalat av precis allt som inte är livsnödvändigt för musiken. Bandet är, enligt Jacks egen utsago, uppbyggt runt talet 3. De flesta låtar har tre komponenter, trummor, sång och gitarr eller piano. Ingen bas, ingen kompgitarr.
Vad gäller musiken är de ett av de mest originella banden som finns. Där de flesta "indie"-rockband går antingen åt grunge- (Foo Fighters) eller pophållet (The Strokes), söker The White Stripes istället det aviga, oväntade. Det ger ett oerhört rått, och ofta smutsigt sound. Men också ett som är omöjligt att inte charmas av. Som Jack själv säger: If there was just one guitar and that pounding drum, then there'd be no way you could ignore that riff. Like AC/DC
.
Just AC/DC nämns ofta som ett av The White Stripes influenser. Andra som nämns är Led Zeppelin, The Stooges och The Kinks. Detta beror antingen på okunnighet eller ren lathet. Visst, stundtals låter de som samtliga ovan nämnda artister, men det beror snarast på deras extremt grundläggande sound, kring vilket varenda band någonsin är uppbyggt.
The White Stripes influenser är istället blues. 1930-talsblues, ännu äldre country och folkmusik. Detta blandar de upp med ett en egen variant av enkel garagepunk.
The White Stripes är unika och hade de tillhört 60- eller 70-talet istället hade de förmodligen nämnts med lika stor respekt som Velvet Underground, Stooges eller Kinks gör idag. Förhoppningsvis har de om 20 år fått statusen de såväl förtjänar, men inte på något sätt strävar efter.
Publicerad: 2006-03-04 00:00 / Uppdaterad: 2008-01-28 18:40
23 kommentarer
Tråkig recension. 80% handlar om influenser, 10% fakta om bandet och 10% om skivan. Känns mer som ett skolarbete än en recension.
#
Country som är äldre än 30-talsblues?
#
"Ingen verkar längre titta åt blusen, folkmusiken eller countryn för inspiration"? Jag tycker de flesta rockartister inte gör annat…
#
Ganska trevlig skiva.
Recensionen känns dock lite krampaktig och löst fakta/influensspottande. Jag har aldrig uppfattat vad som är så tokorginellt med White Stripes (att de inte har bas?). Det tog mig också flera minuter att få sista meningen att gå ihop, vilket iof. kanske beror på min egen dumhet.
#
Har nog sällan läst nån recension som fått mig att brista ett så ljudligt "jaha" som fallet var här.
#
Tycker inte man ska recensera denna skiva utan att nämna låten Truth Doesn't Make a Noise. Helt fantastiskt. I övrigt är skivan naturligtvis suverän, men White Blood Cells fortfarande bäst. På tal om andra band med bluesinfluenser är norska Madrugada en jävla pärla.
#
Tycker precis som broder kubilay hävdar att "truth doesnt make a noise" är värt att nämnas med tanke på att den är i särklass är den bästa låten. För övrigt tycker jag att det är mycket bajskastning mot recensenten, när det exempelvis finns tyckare som Kal Ström som pratar ett språk som egentligen inte finns i denna värld och som mer kan betäcknas som sputnik.
Det känns också som ett livsfarligt uppdrag att hylla ett band som White Stripes här, när det egentligen finns housetolvor från 80 talet som är värda att hylla, och som givetvis är HUNDRA gånger creddigare…
#
Det enda jag har emot den här skivan är egentligen att produktionen är totalt urusel och tunn. Annat blir det på Elephant! VÄldig kredd att lyssna på LP med Velvet Underground dock! (varför nämner man en sån sak?)
#
Den bästa skiva dom gjort.
http://popbloggare.blogspot.com/
#
Men hallå!
Grunge – Foo Fighters?!!
#
Recensionen är väl helt okej om man bortser från det redan kommenterade, men ack så tossiga, påståendet att ingen idag tittar åt bluesen eller countryn för inspiration. För att vara besatt av musik måste recensenten ha en ganska liten referensram.
#
kan inte vara lätt att vara gästrecensent med alla proffsrecensenter i panelen..
#
oj oj. det här var dåligt. blir ofta det när man försöker promota sitt favoritband med en massa fakta. "det är faktiskt pga det här som jag lyssnar på dem. jag är cool."
#
En helt ok recension. Faktiskt väldigt skönt med fakta istället för en massa poetiska omskrivningar!
Väldigt bra skiva!
#
Missa inte Led Zeppelin-programmet ikväll. White stripes lika berömda som Page & Co om 20 år? Nja.
#
ta inte i så du spricker…
#
lika uselt som gary glitter. pedofil och incestmusik är aldrig bra.
#
Bra skiva. Foo Fighters är inte grunge, punkt.
#
Han sa inte att Foo Fighters var grunge.
Jag vet inte hur det är på den här skivan, men på de som följde så fanns det ju faktiskt bas med. Och att det inte skulle finnas bas, det är inget man ska hänga upp sig på eller ens överhuvudtaget nämna. Det är både ointressant och oviktigt.
#
De har redan fått den status de förtjänar, dvs bortglömda.
#
Unikt är ordet! Underbar skiva.
Lite för mkt om vilka dom inte låter som än hur skivan och dom egenligen låter.
#
[...] vårt arkiv finns recensioner av Elephant, De Stijl, White Blood Cells och Get Behind Me [...]
#
[...] De Stijl [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).