Att det är ett gäng pojkspolingar knappt torra bakom öronen som döljer sig bakom We are the Ocean, det är svårt att greppa. För det är, i sanningens namn, ganska mogen indierock vi bjuds på under tio spår långa Go Now and Live. Därmed inte sagt att det är ett band eller en skiva att […][...]

Nobelvägen, Malmö. Denna outsinliga källa av inspiration som blivit besjungen flertalet gånger, bl.a. i Billie the Vision & the Dancers Noble Square, och förevigad i Malmöfilmaren Henrik Möllers dystopiska Nobellvägen får på The Devil on Nobel Street ytterligare ett kapitel. Enligt utsago ligger Andreas Söderlunds högst personliga erfarenheter som grund till skivans tema, ungefär som […][...]

Dupont har gjort det svårt för sig. Han spelar i en liga där det är oerhört svårt att överhuvudtaget ta sig till slutspel. Bland de andra i ligan ”kille med gitarr” är konkurrensen stenhårt och utbudet oändligt. I mitt fall har detta inneburit att endast en exklusiv skara artister har kvalificerat sig till mitt hjärta. […][...]

Covers i allmänhet och coverskivor i synnerhet är ofta mål för spott och spe. Spekulationer om att artisten/bandet som tolkar tar det säkra före det osäkra, har skrivkramp eller helt enkelt gör det lätt för sig är ofta en direkt följd till dessa släpp. Musiken i sig blir lätt sekundär och att ”det var bättre […][...]

Jag älskar banbrytande synvinklar på feminism, jag älskar kvinnliga sångerskor och jag älskar hårdrock. Vad som damp ned i brevlådan häromagen var något så exceptionellt som en lyckad kombination av alla dessa element. Operasångerskan Alexandra Eisenstein agerade förut sångerska i mansdominerade metalband men tröttnade på att vara änglalikt kuttersmycke framför de manglande bandmedlemmarna. Hon hyste […][...]

De första tjugofem sekunderna kommer emot mig mig som en hög vägg av ljud. Ogenomtränglig av tunga trummor och bas. Bred av stråkar och djup av gitarrer som rör sig i alla riktningar. Sen kommer magin. Mellan den tjugofjärde och tjugofemte sekunden dras nästan alla reglage ned till noll. Det som blir kvar körs igenom […][...]

Lördagskväll runt klockan halv nio. Och jag undrar vad jag egentligen gör på en stor gräsmatta där folk går runt i Converse, hög musik spelas i bakgrunden och den snöpliga förlusten mot Spanien just visats på storbildsskärm. Som vanligt fryser jag alltid, trots fyra tröjor och två jackor, den ena som jag lånat till mig […][...]

Dåligt väder och det faktum att jag har barnkalas att genomföra i morgon gör att jag inte tar mig till Stora Skuggan. Timmarna räcker helt enkelt inte till. Så tack till Aftonbladet och Arena Grande för att ni visar alla spelningar på webben. Dirty Pretty Things gör en ganska skönlarmig spelning inför en förvånansvärt stor […][...]

Ett bra program. En dag och en kväll. Snabbt in och snabbt ut. Fokus på musik, inte på tält, sunkig mat och bakfylla. Kollektivtrafik till platsen för skådespelet. För mig är det naturligt att välja Where The Action Is. Det har varit rätt mycket diskussion kring Live Nations ofina sätt att arrangera Where The Action […][...]

Av outgrundliga anledningar räknas band som Millencolin och deras genrekollegor oftast ut på förhand och visst, det finns mycket skit där ute, men kvartetten från Örebro håller ställningarna och borde i och med detta släpp även få lyssnare hos belackarna. Bandet förnekar sig inte och nu när skiva nummer sju släpps tre år efter Kingwood […][...]