Howler är ett nästan underårigt band från Minnesota som spelar rock. America Give Up är deras första album. En kort historia, komplett med mycket fuzz och en entonig too-cool-for-you-framtoning som minner om många andra amerikanska rockband, men som i press oftast hänvisats till Julian Casablancas och kompani, och deras respektive första album. Det är mycket […][...]

Det är släpigt och kaliforniskt på det där sättet som bara band från östkusten kan spela. The Dead Trees från Boston (men som numera bor i indieträsket Portland) brukar agera förband till Albert Hammond Jr. och släktskapet är tydligt. Gitarrerna långt fram i ljudbilden, släpande sång och uppgiven blick. Men The Dead Trees är långt […][...]

Det är ett decennium sedan de tog alla med storm och fick journalister att vilja hångla upp dem, killar att se ut som dem. Spår som ännu sitter kvar i populärkulturen. Deras uppgång var mostruös och kanske det är den som hindrar dem från att gå vidare istället för att leva i skuggan av 2001. […][...]

Fyll upp en mixer med The Strokes, Mando Diao och fyra salta grabbar från Tyskland och kör maskinen i cirka 40 minuter. Häll innehållet i ett skitigt grogglas och toppa med en citronskiva. Drinken From the Corner into your Ear är färdigmixad. Receptet tog form när jag hörde singeln All is Nothing. Efter att ha […][...]

Austins Strange Boys låter omisskännligt amerikanska, från Ryan Sambols Dylaneskt gnissliga omtolkning av begreppet ”sång”, via släpiga honkytonkrytmer ända till hur de våldför sig (om än milt) på det som kallas rock’n’roll. Efter ett relativt framgångsrikt debutalbum och en ordentlig hype är det kanske inte heller omotiverat att som vissa nämna dem som ”nästa Strokes”. […][...]

När jag kollar igenom den här listan ångrar jag mig redan. Det är massor som jag missat, Arcade Fire och Fannypack som Ola smidigt fick med på sin lista. Så många skivor, så mycket bra musik. Så gott det går att lista decenniets bästa album. Här är min lista: 01. Animal Collective – Merriweather Post […][...]

Ju mer jag grävde i skivhögar, backar och hårddiskar gjorde sig musikminnena påminda. Musikhändelser som sammanfattar mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Där låg I Am Trying to Break Your Heart-dokumentären och surade i ett hörn. Minnet av att gå hem från jobbet dagen då Elliott Smith dog dök upp och tvingades bort. Gången […][...]

Med medlemmar som har förflutna karriärer i bl.a. Brick, Fireside och Breach har NEI redan ett beprövat kvalitetskapital att ta av och samtidigt allas ögon på sig. Debutalbumet New Agenda, som släpptes via National i höstas, lever upp till förväntningarna. En svensk motsvarigheten till Jesus Lizard som svänger oerhört bra. Eller, för att citera bandet […][...]

I början av det här decenniet slog en bomb ner i musikvärlden, en skinnjackeklädd, nonchalant privatskoleutbildad långhårig och flottig bomb. De var så rätt, så rätt i tiden att de blev daterade snabbare än ett paket mjölk. The Strokes var allt, perfekta och med oklanderlig tajming. De hade inte klarat sig utan någon av sina […][...]

2001 var året som vände upp och ner på det nyligen födda årtusendet när New Yorks karakteristiska skyline bokstavligen talat smulades sönder av två kapade flygplan. 2001 var också året då G8-mötet i Göteborg i resulterade i omfattande kravaller, året då Oklahoma-bombaren Timothy McVeigh avrättades och året då Wikipedia föddes. I den musikaliska världen sa […][...]