Madrugadas senaste album kan mycket väl också bli det sista. Sedan Robert Burås dog förra sommaren känns inte Madrugada helt längre. På det här albumet finns han fortfarande med. Som ett eko från andra sidan skär hans gitarr genom den mörka ödesmättade stämning hans forna bandkamrater bygger upp. Kanske är det för att jag är överdrivet [...]

Varje gång Looptroop släpper en skiva fästs de analysiska blickarna. Alltid är det någon som har en åsikt på hur gruppen ska eller borde låta. Självklart statueras Modern day City Symphony som deras bästa skiva hur mycket de än jobbar på sina uppföljare. Men trots att gruppen hävdat att nya skivan låter väldigt nyskapande ljudmässigt [...]

Gnesta är en typisk håla, belägen i Södermanland, med några tusen invånare. Pendeltågets slutstation. Förutom sedvanliga småstadsaktiviteter som kioskhäng och moppeterror erbjuder kommunen också vackra sommarkvällar vid Frösjön och en årlig marknad med portabelt tivoli och brända mandlar. Jag vill slå ett slag för Gnesta för jag gillar Gnesta. I Gnesta finns dessutom Räven. Räven [...]

Det är svårt att sätta fingret på vad det är. Danskarnas fäbless för brittisk popmusik gör sig gällande på oroväckande många skivor som släpps nuförtiden, vare sig det gäller Kashmirs passningar till Radiohead eller Bahnhofs lite mer elektroniska Duran Duran-influenser. Av de band som, i pressreleaser och media, pekats ut som Danmarks nästa stora band [...]

Svanevit är tillbaka med sitt andra album. Namnet som finns i både balladen om Anders Svanevit och i en pjäs av August Strindberg, är sedan den självbetitlade debuten synonymt med svensk folkmusik (jo namnet är nog från Anders). Sammansättningen i kvartetten med instrument som harpa, slagverk, olika säckpipor (som dock producerats lite för bra då [...]

They are not so chic, these kids. They don’t haunt press receptions or opening nights; they don’t pose as street punks in the style of Bruce Springsteen, or prate of rock & Rimbaud. Indeed, the cults of recent years seem to have passed them by entirely. They know nothing of flower power or meditation, pansexuality, [...]

Ett kakofoni av röster och ljud som stormar omkring, stressar hit och dit. Forcerar sig fram, tränger sig in, jagar. Högt och burdust utan reson. Precis så låter inte Tape. De låter som en motsats till allt det. Istället låter de som en att man ligger på en sommaräng med en lätt bris över huden. Eller som [...]

Efter ett antal starkt tematiska skivor om ämnen som plastikkirurgi, amerikanska inbördeskriget och som senast med musikaliska personporträtt har Drew Daniel och Martin.C. Schmidt den här gången gjort ett, åtminstone med deras mått mätt, vanligt album med vanliga instrument. Inga samplingar av diverse kroppsvätskor, sniglar krypande på thereminer, elektrifierade skadjursnervsystem, uppblåsta kolivmödrar eller andra av [...]

Det var ungefär så här det lät på Little Black Numbers. Albumet från 2000 som “du bara måste ha” men som ingen kunde motivera. Bara snälla leenden till svar på frågan varför. Som om den med ett hjärta av sten var jag. För det är väl ändå på barnsångssamlingen Colours are Brighter som Kathryn Williams [...]

Det är väl inte så att konkurrensen varit direkt mördande, men det här är ändå det bästa svenska funkalbumet sedan Damn! släppte Youth Style för ungefär 100 år sedan. Och visst lurar lundafunkarna där i bakgrunden på Chords tvåa. Det är också ett av de fem bästa album jag hört i år. Nu handlar det inte [...]