dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

Electribe 101: Electribal Memories
Electribal Memories (CD) Electribe 101
1990
Phonogram
10/10

Magisk house

Lyssna

Sök efter skivan

Electribe 101 släppte sin första singel 1988. Två år senare kom debuten Electribal Memories. 1990 var Electribe 101 även förband till Depeche Mode under delar av deras världsturné. De blev utbuade på varenda spelning. Electribe 101 åkte tillbaka till London, blev av med skivkontraktet och gick skilda vägar. 1992 var sagan slut.

Om nu någon behövt en anledning att hata Depeche Modes fans.

Många av musikhistoriens milstolpar har kommit till av en slump. Rätt människor som träffas vid rätt tid under rätt förutsättningar. För Electribe 101 började allt när Billie Ray Martin, en tysk sångerska som för tankarna till en uppdaterad version av Zarah Leander, tröttnade på Berlin och flyttade till London. Väl där satte hon in en annons i en tidning för musiker som kort och gott löd: ”soul rebel seeks genius”. Det dröjde inte länge innan hon fick svar.

I Birmingham satt samtidigt tre killar som blivit influerade av den nya musikgenren house som hade lämnat Chicago och precis nått Europa på allvar. Det enda de saknade var en sångare eller sångerska. En biljett senare var Billie Ray på plats.

Jag kommer inte ihåg hur jag hörde Electribe 101 första gången. Förmodligen i Mats Nileskärs program Hip House. Det jag däremot kommer ihåg var att jag blev upp över öronen förälskad, en förälskelse som står sig än idag.

Electribal Memories liknar inte den house som kom ut i resten av Europa vid den här tiden. Den är närmare den ursprungliga amerikanska housemusiken. Någonstans i gränslandet mellan deep house och garage. Mjukt och melodiöst, vackert och luftigt.

Riktigt bra house spelar nästan alltid på två olika känslolägen. På samma gång. På samma sätt som discon är texterna i merparten av den amerikanska housen sorgliga, medan musiken slåss om utrymmet på dansgolvet. När Electribal Memories snurrar igång har natten blivit sen och vi har för länge sedan lämnat dansgolvet och människorna bakom oss. Vägen hem är lång, neonljuset speglas i vattenpölarna och vi är ensamma.

House för blå nätter.

Billie Ray Martins röst är en av de saker som gör att den här skivan skiljer sig från i princip all annan house. Texterna en annan. Flera gånger förstår jag inte ens texterna. Jag förstår orden, jag förstår meningarna. Men ändå inte. Till slut spelar det ingen roll. Billie Ray Martins röst blir en del av ljudbilden utan att försvinna in i den. Det som finns kvar är en smärtsamt vacker känsla av ensamhet, en känsla som löper som en röd tråd genom hela skivan.

Allra mest tydligt blir detta i titelspåret (som inte finns på vinylutgåvan). En tio minuter lång resa genom Electribal-land. En av de allra bästa houselåtar som någonsin gjorts. Eller förresten, en av de allra bästa låtar som någonsin gjorts. Punkt. Här finns också den textrad som på något sätt sammanfattar hela skivan.

I loved you
Simple

Så är det verkligen. Jag älskar den här skivan. Utan att egentligen kunna förklara varför. Men så ska det väl egentligen vara med musik. Den ska finnas i hjärtat, inte i huvudet. Tillsammans med The It:s On Top of the World och Mr. Fingers Introduction (housemästaren Larry Heard i båda fallen) är detta den bästa och mest helgjutna houseskiva som någonsin gjorts.

Electribal Memories klockar in på 79 minuter och 14 sekunder, den längsta skiva jag äger. Men den är en av få skivor som klarar att vara längre än 50-60 minuter och inte tappa smak. 1998 släpptes en nyutgåva av skivan i samband med att Talking With Myself remixades och hamnade på Cafe del Mar 5. Men originalet från 1990 är snäppet vassare. Där ligger mixar av You’re Walking och Tell Me When The Fever Ended (fantastisk mix av just Larry Heard) som inte finns med på nyutgåvan.

Sedan gruppen splittrades har de tre manliga medlemmarna bildat gruppen Groove Corporation och Billie Ray Martin har startat en egen solokarriär. Även där har resultatet ibland blivit imponerande bra, men inget som når upp till magin på Electribal Memories.

Eller som houselegenden Marshall Jefferson lär ha sagt när han tackade nej till att göra en remix på Electribal 101:s debutsingel Talking With Myself:

”I can’t improve on perfection”

Ola Andersson, freefund.com

Publicerad: 2001-03-03 00:00 / Uppdaterad: 2007-11-24 23:36

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #826

13 kommentarer

Oki Ola! Nu får du ta o berätta mer. Det låter intressant!

Jesper Åström Oregistrerad 2001-03-09 18:07
 

jag tycker att den här Ola Andersson-snubben är full av skräp.

erik Oregistrerad 2002-12-11 18:35
 

Skamløs selvpromovering: der er mere om Electribe 101 på http://cf.dk/spruthus/jb.01-01-18.htm

Pas på, det er på dansk…

Dixie Dean Oregistrerad 2003-01-10 17:03
 

Skulle vilja veta hur jag kan kontakta denna Ola Andersson..

Maila på janacec@hotmail.com

Martin Ekman Oregistrerad 2003-11-13 00:33
 

Världens bästa skiva.

p/a/d Oregistrerad 2004-01-17 23:21
 

The It:s "On Top of the World" Är det Larry Heard? Det har jag missat. Berätta mer!

Paddy Oregistrerad 2004-10-08 14:56
 

paddy: Det stämmer bra. Larry tillsammans med Harry Dennis, släppt 1990 (det var genom "Rainforest Serenade" jag upptäckte Larry). Larrys bästa album tillsammans med "Introduction", som sagt.

Ola Andersson Redaktionen 2004-10-08 15:13
 

Ok, jag hittade en låtlista på nätet och vissa spår har jag nog med på "Classic Fingers". Själv upptäckte jag Larry först på "Love's Arrival" men har sedan dess försökt skaffa så mycket som möjligt. Han och Robert Owens är numera störst i min värld. Electribe 101 upptäckte jag genom den här recensionen för en tid sedan. Tack för det!

Paddy Oregistrerad 2004-10-08 15:20
 

[...] RelateratRoisin Murphy Overpowered (11)Felix Da Housecat Virgo Blaktro & The Movie Disco (3)Larry Heard Sceneries Not Songs – Volume One (14)Larry Heard Love’s Arrival (0)Electribe 101 Electribal Memories (8) [...]

 

[...] Jonah Jealousy and Lies (7)Electribe 101 Electribal Memories (9)Samling Buzzin’ Fly: 5 Golden Years in the Wilderness (Unmixed & Selected by Ben Watt) [...]

Electribe 101 - live! | dagensskiva.com Oregistrerad 2008-07-23 00:02
 

[...] har snart gått sjutton år sedan Electribe 101 smulades sönder till ett flyende minne i musikhistoriens korridorer. Sjutton år sedan ett av [...]

 

[...] diskuterande erbjuds Ola Andersson, som redan hunnit med att såväl skriva långa kommentarer som gästrecension, plats i dagensskiva.com:s redaktion som den förste nya skribenten sedan starten två år [...]

 

[...] del av Electribe 101 spelade Billie Ray in världens näst bästa album någonsin. Electribal Memories. Ãœbersnyggt formspråk och fullständigt fantastisk musik. Och det var Billie Ray. Billie Ray och [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig