En Big Love-basgång, vibrerande bakgrundsstråkar, ett Missing-beat och inlånad sång. Framsvajande på en evighetslång och ökenmättad Route 66, med illa belysta stråkar och ett ljusskyggt piano som passerar förbi utanför fönstret. Lång natts färd mot dag i en hyrd housekostym. It Feels So Good kanske inte kvalar in i den vanliga medelhavsdästa solskensbilden av Grekland. […][...]

Det finns många sätt att snabbt få mig välvilligt inställd till ett album. Ett sätt är att låna Paul Shapiros flöjt från Frankie Knuckles och Eric Kuppers magiska The Whistle Song (en av de bästa låtar som spelats in). Ett annat sätt är att göra sin egen tolkning av Sterling Voids It’s Alright (också den […][...]

Lite försenat listar jag 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna. Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan (Eftersom jag tydligen hade lite svårt att räkna till tio förra veckan så flyttar jag över […][...]

You Are Being Manipulated släpas fram ur sina mörka gömmor – sparkande och skrikande. Allt är fel. Allt är ur fas. En molande syntslinga vevas på fel sida om ekvatorn. En rytm slås fram utan att vara i takt ens med sig själv. Så orkar Intro inte längre stå emot utan vrider sig i den […][...]

Housevokalist kan på många sätt vara det mest otacksamma man kan ge sig på. I strålkastarljuset när singeln snurrar som fortast, men bortglömd i samma stund som nästa månadssmak smyger in. Men än värre, chansen är rätt god att ditt namn medvetet eller omedvetet historierevisioneras bort. Kvar blir producenten och musikskaparen, den som inte syntes. […][...]

Robert Owens. Robert Owens. Robert OWENS. Robert. OWENS. Robert Owens. Robert Owens. Robert. Owens. Robert Owens. Robert. Owens. De första 30 sekunderna på Night-Time Stories hinner Robert Owens nämna sitt eget namn mer än 20 gånger. Men nu pratar vi om Robert Owens här. Då får man göra så. Robert Owens är ju inte som […][...]

Det har redan strötts mängder av lovord över Göteborgsduon Dan Lissvik och Rasmus Hägg och de kammade bland annat hem titeln ”Årets pop 2006″ på P3 Guld-galan i början av året. Imponerande, inte minst med tanke på att Studios skivutgivning fram till dess bestått av några ytterst limiterade vinylsinglar och LP:n West Coast som gavs […][...]

La-da-dee-la-da-dau. La-da-dee-la-da-dau. Finns det en enda Basement Boys-producerad låt som folk i allmänhet hört är det sannolikhet just den. För det var ju 1991 som Basement Boys slog igenom med buller och bång. En enkel keyboard-slinga, en hopplöst klistring la-la-dee-melodi och en lite lagom falsksjungande artist. Att T.I. ganska precis 15 år senare samplar just […][...]

Under tre år har Magnus Talib, Mikael (D’Malicious) Nordgren och vänner, med förebilder som Body & Soul och Paradise Garage, gjort sin klubb Guidelines till Stockholms absolut bästa dansgolv. Med ultradansant själfull musik som främsta vapen och ledord som glädje, fest och eufori, har de förvandlat helgnätterna till lyckozoner där man för ett par timmar […][...]

Larry Heard. Skulle någon skriva ”Larry Heard” på en Konsumkasse full med skit och ge till mig skulle jag förmodligen säga att det var det bästa som hänt mig den månaden. Larry Heard. Marshall Jefferson får ursäkta, för även om det kanske var han som på egen hand skapade det vi idag känner som deep […][...]