Artikel
Electribe 101 – live!
Tidigare idag, en helt vanlig sommartisdag, skrev jag något i vårt forum där jag tackade Gud för youtube. Det var när jag blev sugen på att höra en låt och kunde lyssna på den bara någon minut senare – tack vare yotube.
Föga trodde jag väl att jag några timmar senare nästan menar det på allvar.
Det var när forumveteranen Lamont Dozier upptäckte att någon gjort kulturgärningen att se till att Julian Jonahs monumentalt fantastiska housepärla ”Jelousy & Lies” nu finns att lyssna på på nätet tack vare youtube och dess besökare.
Även om det här i sig var trevligt så var det i sig inte det som fick mig att yra om kyrkor igen. Nej, snarare var det som en genomlyssning av Jealousy & Lies fick mig att göra.
Jealousy & Lies kom att dyka upp en gång till samma år som den släpptes 1988. Då med annat namn, annan text och annan artist – men i princip samma låt. Det var då som Jonahs körsångerska på två av hans andra singlar, nästan lika fantastiska Better Days och It’s a Jungle Out There klev fram i strålkastarljuset som den absoluta huvudpersonen i kvinetten Electribe 101. Billie Ray Martin var de stora garagedivorna och Zarah Leander i en och samma kropp. Och gruppens enda album, 1990 års Electribal Memories, ett av de två bästa album som någonsin spelats in.
Förstås därför min glädje när jag upptäckte att det fanns gott om Electribe 101-material på youtube. Låtarna i sig är ju kul för dem som inte redan förälskat sig i Electribe 101. Men videorna. Videorna! Ganska precis 20 år efter det att jag först lyssnade sönder dem får jag för första gången se videorna till de flesta av singlarna!
Men det stoppade inte där. Nej, när jag sökte efter Electribe-singlarna visade det sig att jag – även det 20 år senare – nu fick möjlighet att uppleva det jag snudd på drömt om sedan dess. Att få uppleva Electribe 101. Live.
Även om det är en datorskärm, en massa bredbandsutrymme och en ocean av tid mellan mig, Billie Ray, Brian Nordhoff, Joe Stevens, Les Fleming och Roberto Cimarosti är det ändå nästan på riktigt. Nästan att få uppleva en Electribe 101-konsert.
Huruvida det här dämpar den värsta abstinensen eller bara kommer att få mig att gräma mig ännu mer att jag inte kastade mig på ett flygplan och jagade Electribe Europa och USA runt som ett fantatiskt Electribehead, tja, det återstår väl att se. Men oj vad jag inte bryr mig om det idag.
Det här är nästan som att upptäckta en outgiven, bortglömd andra Electribe-skiva. Lite annorlunda jämfört med studioversionerna. Därför helt nytt. Musik jag kommer lyssna på tills öronen blöder.
Så. Ja. Tack gode Gud för youtube.
LÄNKAR
Min recension av Electribal Memories på dagensskiva.com
Min recension av Jealousy & Lies på dagensskiva.com
Lyssna på Jealousy & Lies hos youtube
Videon till Talking With Myself
Videon till Tell Me When the Fever Ended
ELECTRIBE 101 LIVE PÅ TOWN AND COUNTRY CLUB I LONDON
Publicerad: 2008-07-23 00:02 / Uppdaterad: 2008-07-23 00:02
12 kommentarer
Och varför släpps inte allt det här på en fin liten DVD? Med Mark Farrow-omslag?
Trodde att livematerialet skulle vara en muggig amatörinspelning, men det där var ju kalas. Tack.
#
Lamont: Precis min spontana tanke också. Vi får väl börja lobba för det. Hallå! EMI!
På tal om det borde det väl vara dags för en superfin 20-års-jubileumsdeluxeutgåva. Fyra skivor? Originalskivan remastrad på den första, alla officiella remixer på den andra, demoversioner och osläppta remixer på den tredje och så det färdigställda men aldrig släppta andra albumet på den sista. Och så en DVD med ovanstående konsert. Så fem skivor då. Okej? EMI? Ni har ett och ett halvt år på er.
#
”Zarah” har ju några soloskivor enligt discogs, exempel: http://www.discogs.com/release/266194
Bra?
#
De är tyvärr sådär. Bäst är ju första albumet “Deadline for My Memoriesâ€, men ingen annan låt på skivan är i närheten av hennes fantastiska debutsingel “Your Loving Armsâ€.
http://www.youtube.com/watch?v=IskJfrHo1oA
Bäst av grejerna hon gjort efter Electribe, förutom “Your Loving Armsâ€, är “Four Ambient Talesâ€, tillsammans med The Grid och “Persuasion†med Spooky.
http://www.discogs.com/release/338875
http://www.discogs.com/release/152013
“Persuasion†är dessutom bäst i den helt enastående mixen som återfinns på den första volymen av “Trance Europe Express†(skitbra samling med techno/trance från det tidiga nittiotalet – alla volymer i serien är förövrigt väl värda att leta upp):
http://www.discogs.com/release/17822
#
Bra, får kolla upp det här, kanske inte hennes album då.
Leander står förresten inte staty i Karlstad, hennes födelsebostad har, utanför dörren, vad jag vet förärats en byst, detta ska vara allt.
#
Ola och gästen.
Billie med Slam.
http://www.speedyshare.com/283140947.html
#
jof: Sant, den är också bra (hela Slams ”Year Zero”-album är ju det – ja, eller det mesta de gör är ju det). Slams egna ”Return to Mono”-remix av samma låt andas dessutom fina Detroit-techno-vibbar à la tidiga Octave One. Hon har ju dykt upp på andra bra grejer också sedan dess. Som samarbetet med DJ Hell:
http://dagensskiva.com/2006/01/08/fantastiska-latar-20051004/
Men de jag listade är de jag fortfarande tycker är bäst.
#
vill ju inte krascha lovebombningen, men billie ray tangerar sugandets gräns alldeles för ohemult ofta. synd på så snygga omslag. skulle ringt rozalla http://www.youtube.com/watch?v=p2Xb2a7KOz8&feature=related
#
daphonie: Ja, som sagt lämnar en hel del av det hon gjort på egen hand en hel del att önska. Men de gånger hon varit med i bra grejer har det blivit riktigt jäkla bra.
#
Bra låt, jof.
Måste lägga in Electribe 101 i ipoden känner jag.
#
Antar att du har sett det här Ola…
http://www.monotoni.se/bass/2007/12/ofelbart/
#
Jag håller med Ola – ”Your Loving Arms” är den enda singellåten från Martin som skulle platsa på Electribe-skivan. Men den är å andra sidan helt fantastisk. Jag kan nästan ha överseende med den misslyckade solokarriären efter den låten. Många artister gör bara en sån per livstid om de har tur. Billie Ray Martin har gjort elva.
#
Kommentera eller pinga (trackback).