Ibland lättar ångesten, inte för att helt lämna den lilla människan, men för att ge lite luft för liv. På Love Olzons tredje album ”En annan sida av Love Olzon” lättar paniken lite. Plötsligt går det urskilja människor från demoner i dimman. ”En annan…” är ett album fyllt av tillförsikt, och en del durtoner t.o.m. Något som de facto de tidigare album levde i avsaknad av.

Inom kristendomen beskrivs ibland människans liv som ett liv kretsande kring treenigheten, men inte bara i begreppen fadern, sonen och den helige ande, utan också i tro, hopp och kärlek. Love Olzon tycks följa den där tankestrukturen. Han tre album bildar en form av treenighet. Albumen är tydligt särskiljda, men är ändå en yttring av precis samma sak. Det är helt enkelt bara andra sidor som visas på de tre olika albumen, sidor av det mänskliga utanförskapet. Det är nästan så att Love Olzons definition av människa skulle kunna vara utanförskap.

Love Olzons första album från 1996 är någon form av exposé i den förvirrade kärleken, men också en känsla för dess avsaknad. Love Olzon blir nämligen i mitten på 1990-talet nästan socialrealistisk, vilket kanske var något naturligt i de hårda besparingarnas tidevarv och i folkhemmets nedmonterande. Love Olzon fick någon slags hit med ”Jag vill ha en tjej som tycker om mig”, en låt som egentligen inte var avsedd att spelas i de forum den kom att framföras i. Love Olzon glömdes bort och det var knappt att hans andra album ”När din dag kommer” (1999) släpptes. Detta andra album var inte någon större försäljningssuccé, men en stor upplevelse för tankeverksamheten. ”När din dag kommer” var någon form av uppgörelsen med tron. Vad är det att tro att känna tillit? Love Olzon gav inte något samlat intryck, utan snarare en inblick i hur hans demoner hemsökte honom. Det fanns ingen gemensamhet mellan spåren på den skivan, utan istället ett ständigt ifrågasättande av utanförskapet. Varför tro på något, det går väl åt helvete i alla fall. Cyniskt men ärligt.

Så lättar då panikångestens tryck över bröstet. Pulsen antar en mer beskedlig skepnad, och den blå nyansen runt läpparna återgår till den sunda hudens färg. Tankarna kan tänka över sin egen verksamhet, och behöver inte enbart koncentrera sig på att uppbringa lite syre för det centrala nervsystemets överlevnad. Där, just där, återfinner vi Love Olzon på ”En annan sida av Love Olzon”. Hoppet kommer tillbaka, han vill bryta sig ut. Människorna omkring må sitta fast i ångesten, men det gäller nu att finna någon att stödja sig mot. Att inte ge upp. Visst lever tvivlet och utanförskapet kvar i Love Olzons texter, men hela atmosfären andas hopp och vilja att klara av saker. Musiken är nästan luftig och i ”Som ett regn” gör musiken, trots den så sorgsna texten, att glädjen sipprar fram.

Musiken på skivan är nästan sakral, men med rötterna i blues och den traditionella visan. Jag tror att Love Olzons melodier lätt skulle passa som filmmusik i någon storslagen naturfilm, eller i en svartvit film om uteliggare i Berlin. Grunden i musiken är gitarren och orgel i alla varianter (även Farfisa och Hammond kan låta sakralt). Skivan spelades in under några intensiva dagar redan år 1999, men som ett årgångsvin tycks lagringen ha gjort musiken bättre och bättre. Det satt där från början, låt det vila, men förändra det inte.

Texterna hos Love måste betraktas som bättre än någonsin. Enkla, raka och beskrivande. Lite som film. Loves texter har också antagit en tydligare struktur. Det är inte bar tonsatta meningar, utan de har okomplicerade och passande rim: ”När alla drömmar som du haft/tappar sin höjd och mister sin kraft/när alla skuggor som följer dig hack i häl/ river och biter i din själ”. Jag förstår Love Olzons texter i deras enkelhet, ibland är det så skönt. Det okonstlade i det komplicerade kanske efter detta blir Love Olzons signum.

Detta är det bästa Love Olzon gjort. Det måste nog sägas att de två föregående albumen bleknar lite. Sorg blandas med glädje i musik och texter som jag vill skall följa mig länge. Måtte jag inte glömma bort Love Olzon, det vore förmodligen ett brott mot mig själv. Ut ur dimman. Känn lite glädje och sjung om hoppet i dödsskuggans dal. Love Olzon blir som bäst om han inte rids av demonerna. Med denna skiva kanske panikångesten kan komma mer sällan.