Första gången jag hörde talas om Billie The Vision And The Dancers var när jag intervjuade Annika Nordin aka Hello Saferide. Vi gjorde en intervju inspirerad av frågor som ofta dyker upp i ”mina vänner” böcker, och på frågan lyssnar på svarade Annika just Billie The Vision And The Dancers. Nu, månader senare, stöter jag […][...]

Sveriges mest obotlige romantiker delade nyligen med sig av dagboksanteckningar som han valt att gömma i någon skrivbordslåda någonstans. Som vanligt står han naken och trasig för alla att beskåda och vi som föddes med ett hjärta under bröstkorgen svimmar inför denna uppenbarelse. Håkan Hellström har gjort DET igen. Jag lärde känna Håkan via en […][...]

Beroende på vilket format av Madonnas andra singel från Confessions on a Dance Floor du köper kan du se fram emot remixade versioner av titelspåret från namn som Paul Oakenfold, Green Velvet och Lu Conten själv. Men dem får ni upptäckta på egen hand. Det här handlar om mötet mellan Madonna och Pet Shop Boys. […][...]

Såhär i bistraste midvintertid vore det väldigt tillfredsställande att sätta sig framför en skön varm brasa när man kommer hem i vintermörkret. Men saknar man den möjligheten får man hitta på något annat. För mig har, i brist på den verkliga varianten, Bernhard Fleischmanns The Humbucking Coil de senaste månaderna fungerat som fullgod ersättning. En […][...]

Jag tror att det var Håkan Steen som sade det först, och jag har inte lyckats släppa det sen dess. Att Håkan Hellströms skivor känns som kronologiska delar av en lördagsnatt. ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” är en förfest. Hoppfull, naiv, valpigt berusad och med den dominerande känslan av att allt är möjligt. Kärleken […][...]

Jag tog sällskap med Kristian Anttila hem häromkvällen. Genom en iskall vinternatt promenerade vi över frusna vattenpölar och tomma övergångställen, jag och Kristian, hemåt mig. Jag på riktigt och han i lurarna. Det var en ambivalent promenad. Gång på gång kom jag på mig själv med att vilja säga till Kristian: Varför så sprallig? Det […][...]

Nytt år. Ny MTV Europe Music Awards. Madonnas framträdande sopar banan med alla andras. Saker och ting är ungefär som vanligt, alltså. I kölvattnet efter nya albumet har belackarna förstås också haft julafton. Som vanligt. Madonna har ju varit slut rätt länge nu. Eller blivit beskylld för det som nu senast Alison Goldfrapp konstaterade: jo, […][...]

Mummy… Daddy… The day is full of birds Sounds like they’re saying words 16 år är en lång väntan. Fler än jag hade nog gett upp hoppet om att Kate Bush någonsin skulle släppa något mer album. Att enda chansen att höra något nytt skulle vara en ny mastodontbox i stil med This Woman’s Work […][...]

Första känslan när jag lyssnar på Karl-Jonas, om det så är i First Floor Power eller här själv som en sing-a-song-fighter, är att det kryper i mig. Det känns fel, eller kanske konstigt. Men så känner jag efter på riktigt och så slår det mig. Det är bara värme i Riddar Kalos hjärta av sten. […][...]

Nicolettes senaste skiva kom 1996. Några av er minns henne kanske som en av vokalisterna på Massive Attacks utmärkta andra skiva, ”Protection”, från 1994. Till skillnad från senast, då hon jobbade med flera av de då hetaste europeiska elektronikaproducenterna, har hon den här gången gjort det mesta själv. Det har tagit hennes musik i en […][...]