Krasst sett finns det två läger inom black metal. De gäng som spyr ut ilska, hat och allmän misantropi under primitiva former. En spontan, primal kraft där stämningarna är viktigare än taktbytena. Sen har vi det andra lägret, de som känns mer beräknande. Där det läggs mycket krut på att allt ska låta perfekt. Jämförelse: […][...]

Hur låter det egentligen om man korsar gammal punk med black metal och kastar in en aning Turbonegro i mixen? Casey Chaos, Samoth, Cosmocrator, Happy-Tom och Faust bestämde sig för att ta reda på det och resultatet blev Scum. Och ja, det låter precis som man kan förvänta sig. I Amerika verkar Norweigan Black Metal […][...]

Kalla mig infantil, men anledningen till att ”Angelwhore” lockade var titeln. ”Angelwhore”. Tankarna gled iväg mot sluskig tvåtaktsdöds med sväng a la Deathwitch. Nu var så inte fallet, men icke desto mindre går skivan hem. Desaster har släppt fyra plattor före den här, men bandet var ändå helt okänt för mig. Det faktum att Metal […][...]

Faktum: Genom att lyssna på ”Terrorist” får du ta del av när Nattefrost både pissar och spyr. Det, tillsammans med de två avslutande urflippade historierna till spår, gör att intrycket av skivan åker ner ett par snäpp. Trams är bara ledsamt, men jag antar att Nattefrost måste balla ur lite då och då. Hur skulle […][...]

I ett hus någonstans pågår en fest. Det dricks öl ur burk av modell mindre. Festen äger rum i ett hus med en stor veranda, huset är av trä men är inte färdigbyggt eller målat ännu. Med på festen finns bland andra mina två goda vänner Sven och Benny. Klipp. Jag kommer ner i källaren […][...]

Naglfar, ett svenskt black metalband som alltid befunnit sig i periferin enligt min åsikt. Möjligtvis beroende på att de kommer från Norrland, eller deras relativt långa intervall av skivsläpp (1995, 1998, 2003 och 2005). Dark Funeral och Marduk har suttit ensamma på tronen av modern black metal. Därför är det trevligt att stifta bekantskap med […][...]

Att det innan man går in på Rutthnas hemsida dyker upp en reklambanner för loveserach.se får ses som stor ironi i sammanhanget. Eller ett försök från webbhotellet att på något sätt väga upp misantropin som genomsyrar Rutthnas värld. Rutthna är Joakim Kristensson (Thyrfing) och Dennis Ekdahl (Raise Hell). De spelar black metal med en karg […][...]

Marduk har två lägen. Plattan i botten eller så håller de hastigheten. Antingen är det blastbeats hela vägen eller är det midtempohastighet. Att kombinera de två i samma låt verkar närmast otänkbart. Skivan rivstartar med två snabba spår för att sedan ge lyssnaren lite andrum i ”Seven Angels, Seven Trumpets”. Därefter sparkar de igång igen […][...]

En gammal hockeytränare gav en gång instruktionen att gå rakt på mål. Om det stod en målvakt där skulle han också in i målet om så behövdes. Pucken skulle in. Raka rör och inga krusiduller. Jag har ingen aning om Aura Noir har spelat hockey, men det är i stort sett samma ledord som gäller […][...]

”Nymphetamine”. Återigen en skiva som närapå sväller över. 75 minuter lång. Cradle of Filth verkar verkligen vilja ge fansen valuta för stålarna. Eller så har de bara svårt att döda älsklingar. Inspelningen var något av ett enda kreativt rus om man ska tro basisten Dave Pybus studiodagbok på den officiella hemsidan. Alltihop kördes in live […][...]