dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Old Man's Child: Vermin
Vermin (CD) Old Man's Child
2005
Century Media/Border
6/10

Att tänka innan man spelar

Krasst sett finns det två läger inom black metal. De gäng som spyr ut ilska, hat och allmän misantropi under primitiva former. En spontan, primal kraft där stämningarna är viktigare än taktbytena. Sen har vi det andra lägret, de som känns mer beräknande. Där det läggs mycket krut på att allt ska låta perfekt.

Jämförelse: en man som går bärsärk på gatan med en yxa kontra en minutiöst planerande seriemördare. En slasherfilm versus en psykologisk thriller, givetvis med sataniska förtecken.

Old Man's Child finns i det senare lägret och bandets kärna och kreativa motor är Galder, som vi även hittar i Dimmu Borgir. Bandet är dock ingen spinoff på hans medverkan i Dimmu Borgir utan tvärtom. Multiinstrumentalisten Galder hanterar samtliga instrument utom trummorna på ”Vermin”, bandets sjätte fullängdare.

Till sin hjälp har han tagit Reno H Kiilerich, som även agerar eller har agerat skinnplågare i både Dimmu Borgir, Panzerchrist och Exmortem. Mannen har enligt uppgift även avgått med segern i en hastighetstävling i trummor, där han mäktade med 800 dubbeltramp på en minut. Några höghastighetsutflykter att tala om återfinns dock inte på ”Vermin”.

Old Man's Child påminner mig en hel del om redan nämnda Dimmu Borgir. Förståeligt med tanke på Galders medverkan i båda grupperna. Frågan är dock vad som kom först, hönan eller ägget. Det handlar om välsnickrad black metal där keyboarden fått en mer tillbakahållen roll än vad den har i sentida Dimmu Borgir. Drag finns även av heavy metal i vissa riff här och där och det är ett grepp som förgyller.

På det hela taget är ”Vermin” en trevlig upplevelse, även om det finns stunder då jag tycker att det är rätt så slätstruket. De använder keyboarden smakfullt och det är faktiskt den och heavy metal-riffen som är höjdpunkterna. Galders röst skulle ha kunnat varieras mer, den låter i princip likadan hela tiden.

En hög lägstanivå, men jag saknar tillfällen när det verkligen bränner till. Kanske skulle man släppt lös Reno några gånger, nu känns det som om hans potential inte riktigt utnyttjas fullt ut.

Tomas Lundström

Publicerad: 2005-11-29 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-19 17:17

Kategori: Recension | Recension: #3516

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig