dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Cut Copy: In Ghost Colours
In Ghost Colours (album, mp3) Cut Copy
2008
Modular Recordings
6/10

Yes, no, maybe

Lyssna

Sök efter skivan

1996 svepte en reklamfilm över stora delar av världen. Reklamfilmen i sig var kanske inget särskild – reklam för en av Levi’s jeansmodeller – men musiken som spelades i den gjorde ett stort avtryck hos såväl mig som en hel hög andra. Stora trummor och smurfad sång. Skitbra grejer.

Låten var Spaceman av få-hit-wondern Babylon Zoo.

Men det jag, och en hel hög andra, upptäckte när vi väl sedan sprang iväg och köpte singeln var att musiken som hördes i reklamfilmen var de första och de sista trettio sekunderna av Spaceman. En sammanlagd minut som bestod av Arthur Baker-remixen med uppsmurfad sång ovanpå. De tre minuterna däremellan var rätt enastående kass alternativrock med busslaststora triphopkomplex som den kunde låta när det var som värst där i mitten av nittiotalet. Tänker man Marilyn Manson hamnar man rätt nära.

Cut Copys Feel the Love är en skitbra låt. De 55 sista sekunderna.

Cut Copys Out There on the Ice är en skitbra låt. De sista 2 minuterna och 12 sekunderna.

Cut Copys So Haunted är en skitbra låt. Den sista minuten och de sista 39 sekunderna.

Cut Copys Far Away är en skitbra låt. Några sekunder kring breaket strax efter tre minuter.

Cut Copys andra album är kort sagt lite splittrat.

Egentligen är musiken på In Ghost Colours tvärtom ganska homogen. Det handlar om den elektroniska gitarrpop som vi hört så många gånger förr så här långt under 2000-talet. En uppdatering av åttiotalets ursprungsvariant med väldigt stark smak av Run-New Order och Disintegration-Cure och den musik de två grupperna kommit att förknippas med dessförinnan och sedan dess. Första halvan av Feel the Love får mig exempelvis att alltid tänka på New Order-spinoffen Electronics Forbidden City. Unforgettable Season är en sån The Cure-kopia att till och med sångaren Daniel Sanders röst lyfts direkt från Robert Smith.

In Ghost Colours spänner Cut Copy mellan bubblande popmusik där det elektroniska får ta mest utrymme och smått olidliga delar när det ska rockas (ylande elgitarrer och grejer). Däremellan rätt okej popmusik som kanske inte lämnar några djupare bestående intryck när den väl tonat ut. Att Far Away lånar melodin från Bangles poppärla Walk Like an Egyptian är förstås väldigt kul, men inget som ritar den musikaliska kartan i någon större utsträckning, om vi säger så. Och inget fel i det.

Problemet med In Ghost Colours är att det rätt mycket känns som en nästan-skiva. Det når nästan fram till jättebranivån, men inte hela vägen. Några rejäla dikeskörningar på vägen och det faktum att låtar på sina ställen som sagt börjar rejält mycket svagare än de slutar drar ner saker och ting.

Med det sagt finns det låtar som håller hela vägen och lite till. Singeln Lights and Music, med sitt avstamp i mötet mellan Pet Shop Boys-ooo-ooo-oooande och instrumentalversionen av Roisin Murphys Let Me Know är definitivt en sån (och ja, jag tänker också varje gång på Junior Boys Birthday – ironiskt nog mest bara för att ordet ”birtday” finns med). Hearts on Fire med hela sin tidigtnittiotalsdansmusikpastichpryl (eurodance-keyboardslingan och ”oooh, ah, oooh, aaha”-sången i refrängen!) är också en finfin poppralin. Jag är också väldigt svag för genomsöta Strangers in the Wind i all sin melodica-pose och sitt klockspelsgullande och avslutande och lätt skumma Eternity One Night Only – framför när de burkförpackade stråkarna kommer in och skivbolagskollegorna Avalanches ekar svagt i bakgrunden.

Med fokus på de riktigt bra bitarna har Cut Copy definitivt popsnickarframtiden för sig.

Om de bara kan sluta rocka också så blir det nog riktigt, riktigt bra nästa gång.

Ola Andersson

Publicerad: 2008-04-04 00:00 / Uppdaterad: 2008-04-04 20:32

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4541

12 kommentarer

Efterlängtad recension!
Älskar Bright Like Neon Love så jag såg fram mot denna skiva med stor iver, får ta och lyssna igenom nån dag.

Ola levererar som vanligt.

Frej (SMK, Maskinen) Oregistrerad 2008-04-04 00:51
 

En sexa från Ola är det närmaste man kommer en sågning från den mannen.

Fredrik Strage Oregistrerad 2008-04-04 01:20
 

Som Tage Erlander skulle sagt: VILKET YEAH-VLA SKIT.

Lasse Lucidor Oregistrerad 2008-04-04 14:01
 

Varför är det ingen som tänker på ELO när de hör skivan? ”Far Away” är det mest uppenbara exemplet. Nåväl, albumet var en besvikelse hursomhelst. 5/10 typ.

Elegansen Oregistrerad 2008-04-05 23:53
 

Jag tänker nog på ELO mest på ”So haunted” – refrängen påminner till både text och musik avsevärt om bryggan till ”Hold on tight”.

Halvmysig skiva i övrigt.

Medlem 2008-04-07 00:09
 

vocodad> precis. Och ”Far Away” snattar ju helvilt från ”Four Little Diamonds”. Även första spårets gitarrer är också Lynne-ska.

elegansen Oregistrerad 2008-04-07 01:08
 

NU när jag lyssnat igenom skivan på riktigt så håller jag inte alls med dig O.L.A. Hur bra som helst ju

Tomas Rusiak Oregistrerad 2008-04-21 14:34
 

Men är inte det här Igor Cavaleras sidoprojekt där han spelar gurka i bakggrunden?eller… ja vet inte.. fan vad drygt,måste jag gå ut..upp för backen…flåsa ollonet av sig…gå in där på preem…köpa en snus..”har du leg?” nej men DIN mamma har*smack* rätt över kassörskans blygläpp=)

Karl-petter Oregistrerad 2008-04-21 20:53
 

[...] 19 Cut Copy In Ghost Colours [...]

Skivåret 2008 | dagensskiva.com Oregistrerad 2009-01-03 00:45
 

[...] Cut Copy In Ghost Colours [...]

2008 års 55 bästa | dagensskiva.com Oregistrerad 2009-01-03 13:18
 

[...] Cut Copy In Ghost Colours [...]

Era bästa skivor 2008 | dagensskiva.com Oregistrerad 2009-01-10 00:02
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig