En minut och tjugofyra sekunder in på Montreal-baserade duon Flowers and Sea Creatures debutalbum avbryts den vingliga indiegitarren av helt vilsekommet bjällerklang. Jens Lekman, tänker jag. Maple Leaves, tänker jag. Det är förstås väldigt bra. Läser i en text om skivan att Kosta Megalos, ena halvan av Flowers and Sea Creatures, har Giorgio Moroder och […][...]

Sisådär 26 år efter det att Art of Noise mer eller mindre på egen hand skapade chill-genren med Moments in Love har vi hunnit fram till chillwave. Eller nåt. Oavsett vad Ernest Greene (eller någon annan) väljer att kalla Washed Outs musik så är det svårt att inte tänka Studio och Junior Boys. Utom möjligtvis […][...]

Det var väl föga troligt att Junior Boys skulle komma med något radikalt på detta sitt fjärde album. Redan på Begone Dull Care började Jeremy Greenspan och Matt Didemus trampa vatten i sin lågtempererade, dimbleka electronica. på It’s All True fortsätter linjen att dras i samma riktning och utan att vinklas. Även om den sedan […][...]

Groove Armada öppnar sitt senaste album med Oasis-rock. Det är sådär lovande. När danskillar sent på nattfyllan kommer på att de vill rocka och slå sönder instrument i någon slags sent påkommen ungdomsrevolt brukar resultatet sällan bli särskilt upplyftande. Rockdans. Visserligen bättre än dansrock, men fortfarande rockdans. Groove Armada har varit och nosat i de […][...]

Jag försvarar villigt min etta med näbbar och klor. Jag älskar den. Resten spelar inte fullt lika stor roll, vissa har jag inte hört på ett par år, någon kom i höstas. Givetvis har man ju också glömt en del, och vissa kanske inte egentligen bör vara med. Men, spillerill. Det var aldrig någon riktig […][...]

Det har gått snabbt för Cleast Eatwood. Sedan deras ”släpp” av MGMT-cover Electric Feel har deras spellista på Myspace blivit spelad hela 40 000 gånger. Man kan inte annat än att lyfta på hatten och konstatera att covers är ett bra sätt att få ut sin musik i stora vida världen. Men det vore synd […][...]

Junior Boys nya skiva är blandade känslor för mig. Vissa låtar är jättetråkiga där trumkompet endast består av en bastrumma som går på jämna taktslag. Detta blir riktigt enerverande efter bara några sekunder. Men så finns det de låtar där rytmerna är lite mer utforskande och det riktigt svänger. Skivan innefattar sju låtar varav tre […][...]

Begone Dull Care börjar lovande. Parallell Lines är en rökig, småförsiktigt svängande sprakpopshistoria i den vid det här laget patenterade Junior Boys-ådran. Den puttrar sakta men säkert fram någonstans mellan loungen och kammaren, även om den senare alltid varit där Jeremy Greenspan och Matt Didemus känt sig mest hemma. Exakt det här långsamma, brusiga groovet […][...]

2006 var ju alldeles nyss, men ingen av oss verkar ha lagt märke till något särskilt från året. Vi fick en ny regering. Vi firade 7 år med en fest i Örebro. The Knife gjorde sin första (enda?) turné. Vi åkte på några festivaler. Hultsfredsfestivalen bjöd på Gnarls Barkley, Pharrell Williams, The Strokes , In […][...]

Februari är den kortaste månaden på året och var de gamla romarnas sista månad på året. Men för oss väntar fortfarande nästan ett helt år av nya musikupplevelser. Här är några av dem som vi hunnit beta av. Bäst i februari? Det här. Brooklyn, Atlanta, New Orleans, Chicago och London. Samtidigt på samma scen. Den […][...]