Skrapväsande hi-hat, handfast dun-da-dun-da-dun-da-rytm, analoga syntljud, klockspelsminnande bakgrundsbubbel och då där rätt fantastiskt vackra kvartettstråkarna som smygs in på precis rätt ställen. Vill man vara lite elak skulle man kunna sammanfatta hela Kleerups debut med den meningen. Men om man bortser från att det här är formel som funkar finfint att rulla om och om igen om [...]

Det här är ju inte jag någonstans. Egentligen. Han som ser ut som Håkan Hellström med Housemartins-frisyr och Philip Oakely-röst. Hon som ser ut som den där systern som har ihop det med Henrik Schyffert (eller om det är systern som inte alls har något ihop med Henrik Schyffert). De. Inte systrarna där ena halvan har [...]

1996 svepte en reklamfilm över stora delar av världen. Reklamfilmen i sig var kanske inget särskild – reklam för en av Levi’s jeansmodeller – men musiken som spelades i den gjorde ett stort avtryck hos såväl mig som en hel hög andra. Stora trummor och smurfad sång. Skitbra grejer. Låten var Spaceman av få-hit-wondern Babylon Zoo. Men [...]

Att Alan McGee kallar You Cross My Path för The Charlatans bästa album sedan Tellin’ Stories borde man kanske inte fästa någon större vikt vid. Det är sånt citatmaskinen McGee häver ur sig. Oftast utan att det har särskilt mycket med verkligheten att göra. Särskilt inte för någon som likt undertecknad tycker att Charlies spelat [...]

Det är visst ingen hemlighet att Holiday Fun Club gillar Suicide och Joy Division. Lyssnar du på bandets debut är det definitvt ingen hemlighet. Det är inte utan att man undrar hur gärna de själva skulle vara just Suicide eller Joy Division. Och när de repetitivt skanderar ”we are modern, we are modern”, så undrar man [...]

När arbetsgivarsidan och facket kom överens om det centrala avtalet för oss recensenter tidigare i år fanns det ett gemensamt villkor. Såväl Svenska Recensentarbetsgivarföreningen som Musikjournalistförbundet krävde att alla som skrev om Editors kommande skiva minst en gång måste nämna Interpol. Jag är inte medlem i facket, men eftersom jag inte vill utsätta mina hårt [...]

Grand Avenue plagierar inte. Men jag tror att jag kan lista ut vad de lyssnat på under uppväxten. Och senare. Deras stora poplåtar tar plats på samma sätt som kompositioner signerade Coldplay och sentida U2. Men genom att spetsa låtarna med ett driv inspirerat av New Order - och då främst Peter Hooks sätt att [...]

Mars 1985. Frankie Goes to Hollywoods mäktiga “The Power of Love” åker ut från Tracks-listan efter elva veckor. Det var, så långt i Tracks-historien, inte bara en av de låtar som legat längst på listan – det var också en av det årets mest säljande singlar. Och det var också med Frankie Goes to Hollywood som [...]

Ibland känns det nästan svårt att hitta texter om Pet Shop Boys skivor som inte handlar om gruppens ironiska texter. Det är också någonstans här som alla därpå följande analyser och reflektioner kollapsar. Pet Shop Boys ständiga ironiserande är ju den överlägset mest seglivade missuppfattningen i gruppens karriär. De få låtar i duons katalog som kan [...]

En skribent, en låt, en motivering. En spelordning utan rangordning. En sammanfattning av 2005. 01. Platinum Pied Pipers & Tiombe Lockhart “I Got You” I hård konkurrens årets bästa låt. Waajeed, Saadiq och Tiombe Lockhart är helt enkelt en oslagbar kombination och jag har en känsla av att Lockhart är en dam vi kommer få höra en [...]