Recension
- Peter Brown and P&P Records presents The Master of the Masterpiece: The Very Best of Mr. Patrick Adams (dubbel-cd) Samling
- 2006
- Traffic Entertainment Group
Don’t sit down – get up and dance!
Lyssna
Externa länkar
- Patrick Adams Productions
- Inte den vackraste webbsidan på internet.
9 februari 1964. Fyra långhåriga pojkar äntrar scenen hos Ed Sullivan. Precis där och då förändras populärmusiken för alltid.
Jag brukar, när jag får frågan, säga att Beatles aldrig betytt något för mitt musiklyssnande och mitt musikintresse. Jag har aldrig lyssnat aktivt på dem. Jag äger inget album. Ingen samling.
Det här är inte för att jag inte gillar Beatles. Tvärtom. Jag gillar rätt mycket av det jag hör, utan att för den delen någonsin ha trillat av stolen. Det handlar mest om att jag aldrig känt behovet. Beatles finns ju här, där och mest everywhere.
Samtidigt är det förstås naivt att tro att inte jag påverkats någonstans. Framförallt har väldigt mycket av den musik jag lyssnar på kanske aldrig kommit till om inte den kostymklädda kvartetten bestämt sig för att börja spela musik ihop.
Framförallt är jag tacksam för att Beatles gav oss Patrick Adams.
Patrick Adams lär nämligen ha varit en av de där människorna som såg Beatles uppträda hos Ed Sullivan den där gången. En upplevelse som vände upp och ner på knappt tonårige Patricks värld. En upplevelse som fick honom att förstå att musik var det han ville syssla med resten av sitt liv.
Mer än 40 år senare har Patrick Adams ett trettiotal guld- och platinaskivor i bagaget. Han har jobbat med namn som Sister Sledge, Jocelyn Brown, Loleatta Holloway, Leroy Burgess, Main Ingredient, Spinners, Glady Knight, Rick James och R. Kelly.
Och han är framförallt en av discons allra främsta producenter.
På The Master of the Masterpiece – The Very Best of Mr. Patrick Adams finns 18 Adams-producerade låtar. De allra bästa av de allra bästa, alltså, som titeln antyder. Som alltid när det handlar om ”best of”-skivor är det där med vilka som är en artists, låtskrivares eller producents låtar alltid väldigt mycket en fråga om tycke och smak – men här fokuserar man ändå på det som ändå är det mest intressanta när det handlar om Patrick Adams: hans egna projekt.
Likt valfri dagsaktuell artist inom elektronisk eller klubbanpassad musik var Adams en kameleont i utsvängda glitterbyxor. Olika Adams-konstellationer växte upp som svampar runt dansgolv världen över. Många gånger med rätt likadana medverkandelistor, men med tillräckligt nyansfina skillnader för att de skulle stå på egna ben. Åtminstone för en stund.
Precis som Adams egna karriär inleds The Master of the Masterpiece med Leroy Burgess-gruppen Black Ivory och tongångar från en tid mitt emellan Northern Soul och disco (här allra bäst i form av Daybreaks softsouliga Everything Man) över förhållandevis tidiga Adams-discoförsök fram till den riktiga Adams-guldåldern.
Här finns förstås Musique med genom In the Bush och Keep on Jumpin’, Phreeks klassiska Weekend har en given plats, liksom Cloud One – just här representerade av en alternativ version av Atmosphere Strut. Och världsbästa Bumblebee Unlimited som surrar omkring över Patrick Adams patenterade syntslingor i över nio minuter långa, charmiga Lady Bug. Svårt att inte fullständigt älska läget.
Men de två allra bästa låtarna på samlingen ligger inskjutna strax före, nästan precis i mitten. Båda två med artister som aldrig blev mycket mer än just de här två låtarna, tyvärr.
Marta Acuna dansar runt, lätt latinofärgad, bland congas, jazzgitarr, piano, xylofon och Adams-syntar som det inte finns några problem helst i världen i sin enda singel Dance, Dance, Dance. Nog för att lysa upp till och med ett riktigt genomregnigt december.
Så förstås, förstås, förstås det förmodligen enskilt bästa stycke disco som överhuvudtaget spelats in i någon form, någonstans: Four Below Zeros My Baby’s Got E.S.P.. Fem minuter och tjugo sekunder som fångar det allra bästa med disco. Rytmen. Basgången. Den vänsterväsande hi-haten. Pianot. Den Ernie Isley-vibbande gitarren. Den perfekta stämsången. Det sordinerade blåset. De outgrundligt sorgsna sråkarna. Den vibrerande magin.
Musik att rädda liv med.
Egentligen räcker det med My Baby’s Got E.S.P. – en låt som inte är helt lätt att hitta på cd – som anledning att köpa The Master of the Masterpiece. Men sedan finns det 17 låtar som är väldigt värda att lyssna på om och om igen. Eller kanske till och med att bli nyförälskad i.
Låtvalsmässigt hade jag bytt ut någon låt för det där lilla extra sista. Men det är en parentes.
The Master of the Masterpiece är ett måste i vilken discofilsamling som helst.
Publicerad: 2007-12-08 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-07 22:48
3 kommentarer
[...] Peter Brown and P&P Records presents The Master of the Masterpiece: The Very Best of Mr. Patrick A… [...]
#
[...] Peter Brown and P&P Records presents The Master of the Masterpiece: The Very Best of Mr. Patrick A… [...]
#
[...] RelateratSamling Peter Brown and P&P Records presents The Master of the Masterpiece: The Very Best of Mr…The Million Dollar Orchestra Better Days (2)Samling Deep Disco Culture vol. 2 – Underground Disco Rarities & Future Club Classics (2)Samling Disco Heat – compiled by Kenny Dope (9)Samling Souls: A Collection of Salsoul Essentials – Compiled by Takeshi Hanzawa (FreeTEMPO) (8) [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).