I was just starting law school when the first up-tempo Philadelphia International hits broke. Some people don’t consider that ‘disco’ – because it’s good – but I remember feeling absolutely electrified and thinking, finally, dance music’s back – dance places can’t be far behind. Orden kommer från Whit Stillmans 1998-film The Last Days of Disco. […][...]

När den överlevande musikmotorhalvan i den fantastiska sjuttiotalsprodukt som var Chic bestämmer sig för att för första gången samla ihop gruppens musikaliska arv i en box är det Everybody Dance som får öppna dörren. Inget kunde vara mer självklart. Dance, Dance, Dance (Yowsah, Yowsah, Yowsah) var först. Le Freak har blivit gruppens allra mesta signum. […][...]

9 februari 1964. Fyra långhåriga pojkar äntrar scenen hos Ed Sullivan. Precis där och då förändras populärmusiken för alltid. Jag brukar, när jag får frågan, säga att Beatles aldrig betytt något för mitt musiklyssnande och mitt musikintresse. Jag har aldrig lyssnat aktivt på dem. Jag äger inget album. Ingen samling. Det här är inte för […][...]

Nästan alla artister som någon gång gjort en låt som mejslat ut en framträdande plats i musikhistorien för en lång tid framöver har något slags signum. Något som direkt gör att man vet vilken låt eller artist det handlar om – på bara några sekunder. Chic behöver två. ”1,2, aaawwwwww… freak out!” När Chic gav […][...]