Kathy Diamond. Maximilian Skiba. KDMS. Det behöver inte vara krångligare än så. Finns det någon som personifierat – eller åtminstone röstifierat – de senaste årens nydiscovåg så är det Kathy Diamond. 2007 landade det Maurice Fulton-producerade debutalbumet Miss Diamond to You (utgiven på Permanent Vacation, en av de stora nydiscoetiketterna) och året efter hördes Kathys […][...]

High Energy möter Don’t You Want Me möter You Make Me Feel (Mighty Real). Sylvester lever igen. 24 år senare. Med lite remixhjälp från Dimitri From Paris. När britten Tyson Speede släpper sin popalbumlängdsperfekta debut är det nämligen omöjligt att inte tänka på just Sylvester. Men det är inte det att Dimitri-remixen av After You’re […][...]

När The Williams Fairey Brass Band 1997 släppte Acid Brass blev resultatet både märkligt som fascinerande bra. Tio dansmusikklassiker tolkade av ett bleckblåsband. Väldigt underligt. Väldigt bra. The Wurst Music Ever har, ordleken i titeln undantagen, egentligen ingenting alls med The Williams Fairey Brass Band att göra. Men när de första sekunderna av samlingen bleckblåser […][...]

Det är onekligen pedagogiskt att låta skivans till synes putslustiga titel förklara precis vad den innehåller. Inte för att Todd Terje hade behövt det då det inte på något vis går att undgå att just pärlande arpeggion, åtminstone efter den inledande pastellfärgade discoflirten Inspector Norse, utgör basen i samtliga spår. När skivan dessutom uteslutande bygger […][...]

La da dee. La da da. Det finns de där låtarna som inte bara dansar en sommar utan som sätter tonen för ett decennium. 1991 gick det att älska eller hata Crystal Waters och hennes svajiga sång, men för den som hade något minsta intresse av musik gick det knappt att undgå Gypsy Woman (She’s […][...]

Självfallet är det korrekta sättet att uppleva Escort i den nästan 20-hövdade livesättning där de från grunden bygger upp varje låt och låter den växa till ett veritabelt groovemonster vilket klippet på Dillinger-covern Cocaine Blues med all tydlighet visar. Men även om den dimensionen saknas på skiva är Eugene Chos, Dan Balis och sångerskan Adeline […][...]

Vi hinner knappt kliva ombord på rymdskeppet efter att flygvärdinnan hälsat oss välkomna innan programförklaringen Interplanetary Music briserar i en kosmisk discoorgie av mjukt gungande bas, percussion, smattrande koklockor, handklapp och en kaxig saxofon samtidigt som kören mässar titeln som ett mantra. Efter det råder det ingen tvekan i vilken riktning Herr Moonlight vill ta […][...]

(Foto: Toni Kaarttinen (CC BY-NC 2.0) Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna läsare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha […][...]

(Foto: Toni Kaarttinen (CC BY-NC 2.0) Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna tittare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha […][...]

Egentligen hade jag kunnat klistra in titeln på volym två från John Morales mixfabrik: ”NYC Underground Disco Anthems & Previously Exclusive Disco Mixes”. Någonstans i mellanrummen finns det förmodligen plats för ”disco för dig som redan har för mycket”. Åtminstone vad gäller disco. Men först John Morales. En sökning på Wikipedia ger två träffar: en […][...]