Innan den här recensionen blev till hade jag gripits av den vanliga skivhögsångesten. Den som drabbar en recensent som har för mycket, eller för lite, skivor att välja mellan, och som inte har en aning om vad hon eller han ska skriva om. Rådvill som jag var gluttade jag in på dagensskiva.coms arkiv, för att se vilka skivor som redan fått sig en omgång av mina kollegor.

Råkade hamna på R. Radiator, Radical Force, The Radio Dept. The Radio Dept.! Men endast ett av de två fullängdsalbumen! Var är Pet Grief?

Initierade, noggranna besökare på dagensskiva.com har kanske koll på vad jag känner för The Radio Dept. För att ge lite klarhet citerar jag min presentationstext; “Jag älskar The Radio Dept.”.

Pet Grief kom förra året och är, från den instrumentella inledningen It’s Personal till den avslutande, bakåtlutade Always A Relief är skivan ett mästerverk. Många tycks tycka bättre om debutalbumet Lesser Matters, en allt som oftast lite skramligare, högljuddare sida av bandet, och visst är också det en underbar skiva. Men ingenting kommer någonsin att gå upp mot Pet Grief, om inte det kommande albumet är ännu bättre.

Även om Pet Grief är alltigenom fantastisk finns det spår som sticker ut med sin exceptionellitet. Singeln (som jag, för mer av det goda, rekommenderar i ett förlängt spår som inte finns på albumet), titelspåret Pet Grief och en av mina topp fem bästa låtar någonsin; Every Time, för att nämna några. Varje gång jag hör introt till den sistnämnda går det rysningar av njutning längs min ryggrad. Det är inte mycket musik som framkallar de känslorna.

Och The Radio Dept. är otroligt mycket känslor. Gråtlåtströst. Det kan ibland vara lite svårt att höra vad Johan Duncanson sjunger om, men ibland spelar det mindre roll. Oftast finns det någon textrad man kan relatera till;

It breaks my heart to say that when I was in pain
I wanted you to feel the same

Samtidigt är texterna så pass betydelsefulla att det inte går att ignorera. Jag vet inte hur många gånger jag tröstplågat mig med I Wanted You To Feel The Same och när min älskade katt är död och begraven vet jag inte om jag kommer kunna lyssna på låten Pet Grief;

And then he’s gone
Never put up a fight
You think you know someone, right?
Maybe you never did, and how that scares you

Som jag nämnde tidigare snickrar The Radio Dept. just nu ihop ett nytt album. Det var tänkt att komma i höstas, men det har tagit tid och nu beräknas det till någon gång i vår. Jag hoppas att någon gång i vår är snart i vår. Samtidigt är jag självklart rädd för ett nytt album. Vad händer om det inte är särdeles bra, alls? Om det inte lever upp till mina skyhöga förväntningar? Jag vågar inte ens tänka tanken. Dock såg vi i våras, på Labradors samling med det kaxiga namnet Labrador 100, A Complete History of Popular Music att radiodepartementet fortfarande kan. Den sista låten på samlingen var deras då helt nya alster We Made the Team, som visserligen tog några lyssningar, men var värt all den invänjningstiden. Inte lika bra som det bästa på Pet Grief, men en låt värdig nog. Det kommer vara svårt att slå det senaste albumet. Men jag hoppas. Tangera kan man alltid.