Recension
- Underground Kingz (dubbel-cd) UGK
- 2007
- Jive/Sony BMG
Vila i frid, Pimp C
Lyssna
Externa länkar
- Officiell sajt
- myspace.com/ugk
- Dennis Lehane
- Recension av Patient 67 hos dagensbok.com.
- George P. Pelecanos
- Recensioner av Svarta själar och Drama City hos dagensbok.com.
Etiketter
Hiphopare ska uppenbarligen inte göra dubbelalbum. Igår landade nyheten att ena halvan av UGK, Pimp C, gått bort. I skrivande stund finns inget svar på varför, men att tro att det handlar om en överdos ligger nära till hands för den som lyssnat på duons senaste album (det är väl trots allt ingen idé att skriva sista).
Pimp C hann inte mer än lämna fängelset innan hans liv var över. Att han gör det på en sällsynt musikalisk topp kommer säkert att hjälpa till att placera honom och UGK i historieböckerna vid sidan av 2Pac och Notorious B.I.G..
UGK:s berättelser är på många sätt den musikaliska motsvarigheten till utmärkta tv-serien The Wire (även om de bara beskriver knarklangarens verklighet).
Pimp C och barndomsvännen Bun B berättar nostalgiskt färgade historier om langandets konst, hur det var bättre förr och hur alla langares egentliga dröm är att kunna flytta till lugnare kvarter. De tar lyssnaren till de smutsiga bakgatorna med samma närvaro som litteraturens Pelecanos eller Lehane.
They wish they lived in the ‘burbs
Wish they didn’t have to hang
Out on corners in low-income housing projects and slang
- How Long Can It Last
Att de ligger bakom en av årets tio bästa låtar med den Three 6 Mafia-producerade och Outkast-gästade Int’l Players Anthem (I Choose You) är väl redan en vedertagen sanning. Även om Underground Kingz hela tiden haft potential att bli årets stora hiphop-crossover lär redaktionerna som inte redan placerat den på sina årslistor ropa ”Stoppa pressarna!” nu.
För det här är något så ovanligt som en dubbel som håller hela vägen.
Musiken lutar sig tungt mot de fetaste delarna av 70-talets soul- och funk. Willie Hutch, Aaron Neville och Al Green är några av de som samplas och det ger en bra bild av hur albumet som helhet låter. Det är ofta mjukt, svängigt och tjockt som sirap. Någon gång får vi ett hårt minimalistiskt klubb-beat. Tempot är generellt lågt och att det är ingen som behöver fundera över om det här kommer från den heta södern eller inte. UGK är Texas-pionjärer och har förfinat sin konst i femton år.
När jag försöker lyfta fram favoriter är det oväntat svårt, främst beroende på att det är så svårt att begränsa urvalet. Chrome Plated Woman (med Hercules-samplingen) kan så klart inte undvikas. Redan nämnda Int’l Players Anthem och den kalla Take the Hood Back likaså.
Real Women med Talib Kweli och Raheem DeVaughn är kanske inte lika stark som Country Cousins från Kwelis Eardrum, men ändå. Å andra sidan verkar jag inte kunna få nog av DeVaughns gästinsatser i år. Lika lite som Bun B:s de senaste åren.
Och hur jag skulle kunna stå emot en hook som ”I got Bobby by the pound / Whitney by the key / DJ Screw by the gallon / Bitch the game belongs to me”, vet åtminstone inte jag. Du hör den i den med andra ord oemotståndliga The Game Belongs to Me.
Att kalla Underground Kingz för ett moget album känns inte riktigt rätt, men det hörs att det här är två artister som hållit på länge. För en gångs skull utan att tappa stinget.
Publicerad: 2007-12-06 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-06 09:08
27 kommentarer
Swisha och Dosha!
I wonder if it’s a heaven up there for real G’s
For all the niggaz in the game that be sellin cheese.Uhh!
#
Den här skivan kom ut i början av Augusti, kul att ni påtvingat recenserar den p.g.a. Pimp C:s död. Redaktionen känns så mycket mer seriös efter denna recension…
#
Du får gärna läsa mina tidigare kommentarer till den här skivan om du vill. Klicka på UGK i etikettlistan. Jag var pappaledig i augusti och hade inte möjlighet att skriva om den här skivan då.
#
publicerades inte den här igår? när kommer dagens skiva!=!?!?
#
Patrik Hamberg, måste ändå ge dig cred. Det är inte ofta ni kommenterar låtarnas texter. Väldigt uppskattat, gör mer sånt.
#
svara på arg skånings fråga då!
#
Fan vilken tur att inte Pontus fick recensera det här.
#
Hmm, du liknar detta alltså vid en Lehane-bok? Då måste det fan vara en sjuhelsikes bra platta.
#
Tycker inte att det är riktigt sjysst att påstå att en man som enligt alla källor dött av naturliga orsaker skulle ha dött av en överdos. Man ska inte hymla om att Pimp C gillade sina highs, men det verkar ju faktiskt inte ha gått till så den här gången.
Härligt att UGK och Pimp C får all den uppskattning som de alltid förtjänat. De är (var) verkligen bland de allra största. Men omständigheterna kunde ju varit muntrare.
Vila i frid, Sweet James Jones. Du är redan saknad
#
Sjysst recension för övrigt, förresten :)
#
Riktigt sorgligt! RIP, Pimp C.
#
Sorgligt? Hahahaha!!!! Kallar man sig hallick och tycker det är tufft och ballt kan man dra åt helvete.
#
Grät en tår inombords när jag läste om det i tidningen. RIP Pimp C
Galet bra skiva också
#
Vill inte baktala döda iofs men att skriva RIP, snyft och sorgligt när en sån här stenhård gangstertyp som trodde han var en övermänniska kilar runt hörnet är ju som att hylla Mussolini och klia sig nonchalant bakom örat samtidigt.
#
Vilken är denna ”naturliga orsak” då som drabbar en 33-åring?
#
Vill bara hålla med Lill-svens 13:34 om att det var tur att Patrik H, med alla sina fel och brister, tog sig an uppgiften och inte Pontus.
Om Pontus hade gjort det hade vi fått det vanliga om att den här skiten inte går upp mot Sage och El-P, och sedan kanske lite plliktskyldiga ursäkter om att Underground Kingz ändå är lite, lite bättre än det vanliga sydstatssnasket.
Personligen kommer jag dock aldrig att glömmma Pontus recensionsrader ”Även om jag aldrig förstått vad hiphopen har att hämta i de södra regionerna”.
#
Gräset, ja som jag påpekat tidigare, om man har en förkärlek till backpacker hip hop så är det inte ovanligt med den ovannämnda grodan från Herr Pontus. Pontus, har du hört talas om Bun-B och Geto Boys?
#
Så dum är han inte, han har nog hört talas om dem båda. Han tycker bara inte att de är lika coola som folk från östkusten, som gör musik som låter som i början av 90-talet.
#
jag gillar skivan, och jag gillar ugk, men big c och bun b måste vara de fånigaste smeknamnen sen kungen kallades för lillprinsen.
#
Grym platta, RIP.
Nu återstår bara att se hur många postuma samlingar som prånglas ut på olika bolag…
#
Ni är för sköna. UGK är skitfeta. Självfallet har jag hört talas om Geto Boys (Har alla skivorna i hyllan där hemma) och Bun-B.
Gräset: “Han tycker bara inte att de är lika coola som folk från östkusten, som gör musik som låter som i början av 90-talet.â€. Du verkar ha fattat precis. Grattis. Så bra då att både Big Daddy Kane och Kool G Rap gästar på skivan. Även södern vet vad som är bäst.
#
New Yorks hip hop scen var som bäst mellan 92-96, den som påstår annat kan gå och skämmas i en skamvrå. Man kan inte påstå att G Rap var som bäst i början av 90-talet, hans bästa album gjordes 95′.
#
92-96 är verkligen the glory days! Das efx! Brand Nubian! G Rap! Del the Funky Homosapien! Souls of Mischief……Listan blir lätt lång. Men det är dom åren som bör dammas av när T.I, 50 cent och all jävla dynga är som mest påtaglig.
#
…Gang starr, 2Pac, Krs One, Nas, Black Moon, Smiff n Wessun, Cube, Big L, Biggie Smalls, Group home… etc.
Och så Geto Boys då. Som ju faktiskt e från Södern.
#
….. Hard to obtain, Keith Murray, Lords of the underground, Scientifik, Comptons most wanted…..
#
[...] UGK Underground Kingz [...]
#
Du som kallar dig för ”Yog-Sothoth är en skithög”, det märks att du gillar att snacka skit om folk… En människa kan vara mer än den man tror att den är i början. Vad vet du om vem han var? Och jag tror att det är fler än jag som inte ser någon som helst koppling mellan Pimp C och mussolini.
#
Kommentera eller pinga (trackback).