Det är ofta det tar lång tid för skivor att hitta sin plats. Den här våren har jag lyssnat en hel del på förra årets album, och att jag plockar fram 9th Wonders soloskiva den här månaden är töntigt självklart. The Wonder Years släpptes i september 2011, men 9th Wonders souliga fingertoppskänsla är alldeles för […][...]

Det kom mycket bra musik 2011, men min överkonsumtion lät mig inte njuta av den så mycket som jag borde ha gjort. Det känns riktigt sunkigt faktiskt, musik ska ju bara vara kul. Ett av mina mål det här året är att inte köpa fler skivor än vad jag kan lyssna på, något som jag […][...]

Det är möjligt att det är som det skrivits, att M.E.D. inte är den mest underhållande rapparen eller den störste lyrikern i spelet. Det kan vara så. Men jag är uppenbarligen den otypiske hiphoplyssnaren då. För jag störs inte alls av det. Jag gillar rösten. Det räcker för mig. Lyssnar sällan nära på orden. Kanske […][...]

Mattias Alkberg AnarkistPå Anarkist cementerar Mattias Alkberg sin position som samtidens främsta svenska låt- och textskrivare och det blir ännu tydligare när man tar del av den hundrasidiga boken som följer med skivan och som innehåller essäer, texter och artiklar han skrivit genom åren. Graveyard Hisingen Blues Det fullkomligt dryper av finurliga melodislingor varvat över […][...]

Låten finns på både Talib Kwelis album Gutter Rainbows och Jean Graes mixtape Cookies or Comas.[...]

Efter tre års relativ tystnad levererar Jean Grae en specialutgåva av DJ Dramas Gangsta Grillz-serie. Ett gatualbum för att få grytan att börja koka inför hösten och det kommande köpesläppet (med den likartade, om än hårdare, titeln Cake or Death). Jag sticker inte under stolen med att det är lika skönt som vanligt att höra […][...]

Gutter Rainbows är Talib Kwelis fjärde soloalbum, och det första han har släppt utan ett skivbolag i ryggen. Det innebär total frihet och press från ingen annan än han själv, samt att inga käppar gällande releasedatum sattes i hjulet. Med en väldigt lyckad internethajp som Kweli styrde upp själv med sin Twitter nådde skivan bra […][...]

Det börjar med City Playgrounds. DJ Hi-Teks beat är enkelt, men har pondus och är toppat med skuggad sång som letar sig djupt in i medvetandet. Störst är Talib Kweli. Med albumets bästa verser är det han som trollar fram all magi. Hans flow går hand i hand med det tunga beatet, och han visar […][...]

När Stat Quo börjar sitt debutalbum med raderna ”This is Statlanta, with no Em and no Dre” över ett mäktigt halvkyrkligt beat är det meningen att man ska bli imponerad och känna att ”äntligen är debuten här”. Men intrycket är lamt. Det känns för självklart, som att man såg det komma eller har hört det […][...]

Jag är förvånad över att jag inte har sett och hört mer av Emilio Rojas. Kanske är det hans brist på charm, man får en känsla av att han är lite ohövlig och svår, som har gjort att de stora chanserna inte har kommit hans väg än. På underbara The Natural har Emilio har fått […][...]