2009 fyller hiphopen 30 skivår, samtidigt som det har gått 20 år sedan DJ Premier släppte sitt första Gang Starr-album tillsammans med Guru. Bara därför listar jag 30 av DJ Premiers största musikaliska stunder. Här hittar du alla delar i serien #4 PITCH BLACK IT’S ALL REAL (2003) Ibland är det inte tillräckligt att lyfta […][...]

2009 fyller hiphopen 30 skivår, samtidigt som det har gått 20 år sedan RZA från Wu-Tang Clan började sin producent och rapkarriär. Det är dags att lyfta fram hiphopens stora producenter på dagensskiva.com. Detta gör jag parallellt med Olas fina lista med Premiers 30 bästa produktioner. #20 Wu-Tang Clan – Take It Back (8 Diagrams, […][...]

Hiphopare ska uppenbarligen inte göra dubbelalbum. Igår landade nyheten att ena halvan av UGK, Pimp C, gått bort. I skrivande stund finns inget svar på varför, men att tro att det handlar om en överdos ligger nära till hands för den som lyssnat på duons senaste album (det är väl trots allt ingen idé att […][...]

Tillsammans med Fresh Prince från Bel-Air tog DJ Jazzy Jeff hiphopen från Philadelphia till poplistorna med snälla barnvänliga texter till funkiga och lättillgängliga beats. Inte hårt och i ansiktet som Run DMC. Inte i behov av målsmans tillstånd som N.W.A.. Jazzy Jeff & The Fresh Prince var det familjevänliga, sitcomdrivna, alternativet. Musik målad i starka […][...]

Det är intressant det här med skolor. När jag började lyssna på hiphop i slutet av åttiotalet kallades Native Tongues-kollektivet, med Jungle Brothers, De La Soul och A Tribe Called Quest i spetsen, ”den nya skolan” av många. Men redan dessförinnan hade det funnits en ”ny skola”. En skola som i princip tog sin början […][...]

Bumpy Knuckles, D&D All Stars, Big Daddy Kane, Sadat X, Guru, GZA, RZA, Grand Puba, Pharoahe Monch och KRS-ONE. Dessutom produktionsinsatser av DJ Premier, Beatminerz och Lord Jamar. Och ett första spår som är en riktigt scratchorgie med scratch hugget ur sten. Helt briljant. Samlingen Fatbeats Compilation volume one är ett riktigt tungviktarmöte i hiphopland. […][...]

Jag gillar inte ”rolig” musik. Artister som gör musik med en klackspark. Artister med ”roliga” texter. Sedan spelar det egentligen mindre roll om det är buskis eller överintellektuellt. Jag vill ha artister som brinner, som bänder upp bröstkorgen och blottar sitt inre. Blod, svett och tårar. Musik är inte roligt, det är blodigt allvar. Och […][...]